Drömresan blev precis som vi önskade!

Idag dök det upp ett minne på Facebook, ett väldigt kärt minne. För precis åtta år sedan packade vi också, som vi gör idag, men då gick resan till Tanzania. Min drömresa skulle äntligen förverkligas!

Redan som liten drömde jag om Afrika. Som 19-åring gjordes första resan, som resulterade i att jag flyttade till Gambia. Då var det Västafrika, där finns inte så mycket djur... förutom en massa apor och hyenor. Drömmen om det "riktiga" Afrika hägrade, jag ville söderut och jag ville se de stora djuren. The Big Five!

När jag fyllde 35 bestämde ungarna och jag att när jag fyllde 40, då skulle drömresan göras. Vi skulle ut på savannen, in i djungeln och se allt! Jag var ensam och skulle samla ihop pengar åt oss tre, en himla massa pengar... typ 30 000 per skalle skulle det kosta. Vi läste på, planerade och sparade. Å rätt vad det var så kom Martin in i vårt liv. En inkomst till, men även en biljett till... vi började sälja av allt vi ägde på Tradera och nu började de se ganska bra ut på kontot. Man har en himla massa skräp, som kan vara någon annans skatt.

Det svåraste var att välja vem som skulle få våra pengar. Efter flera resmässor och en himla massa mail, valde vi till slut Killimanjaro Travel Agency. Mannen var svensk och kvinnan från Tanzania, bägge skulle vara i Tanzania när vi var där och mannen skulle även åka med oss på safarin. Den 25/12 tidigt på morgonen var det äntligen dax! Det blev en snabb mellanlandning i Rom där vi bara tog ombord fler passagerare och ett längre stopp i Addis Abeba, där vi bytte flyg.

Det tog en himla massa timmar, men till slut var vi framme och kördes till vårt hotell där vi blev hjärtligt välkomnade. Efter några timmars sömn packade vi in oss i jeepen som skulle ta oss runt i Tanzania de närmaste sju dagarna. Den känslan när vi till slut satt i bilen var nästan overklig. Att drömma så länge om en upplevelse, det desperata sparandet och nu var det äntligen dax. Jag var så otroligt lycklig!

Redan första dagen hade vi sett mängder med djur, redan andra dagen hade vi sett "The Big Five". Första giraffen var nog det häftigaste av allt, hon var lååångt borta - ändå var vi ju tvungna att stanna och ta mängder med bilder. Några dagar senare reagerade vi inte ens när de stod alldeles brevid oss. Man kan alltså bli lite blasé även när man ser vilda djur... det var likadant med zebror och gnuer. Det kryllade ju av dem! Vi åt faktiskt picnick en dag i gröngräset, med zebrorna precis inpå oss.

Att vara på en safari är som att vara huvudperson i en naturfilm. Man bara väntar på att berättarrösten ska tala om vad vi ser och gör. Det mest surrealistiska var att sitta och kissa bakom jeepen och en hyena stod och tittade på mej. Den häftigaste upplevelsen var när vi kom fram till en gepard som precis hade tagit en impala. Vi var på bara ett par meters avstånd och kunde höra hur hon andfådd började ta sej an sitt byte. Vi kunde både se och höra hur hon bet igenom ben och senor, det kan låta lite äckligt men det var helt magiskt!

Vi bodde på olika lodger varje natt. Det mest minnesvärda var hos Peppe, där vi bodde i tält som byggts upp på pålar. Peppe var en galen spanjor från Barcelona som älskade sin djungel och som dessutom kunde erbjuda oss ett hyfsat internet så jag kunde blogga och kolla mail. Hela resan finns alltså här på bloggen, detta skrev jag när vi kom hem.

Det är faktiskt ingen semester att vara på safari, det är ganska jobbigt. Man sitter i bilen redan vid 8, ibland tidigare om man vill se djuren och naturen vakna. Sedan är man på helspänn med både ögon, öron och kamera ända tills man kör till hotellet vid 18-tiden. Man vill ju utnyttja dagsljuset så mycket man kan och verkligen se så mycket det bara går. En kväll körde vi fast och trodde att vi skulle få sova i bilen, men vi kom loss till slut och kunde ta oss till hotellet.

Så efter vår safarivecka tog vi semester på Zanzibar. Det var helt perfekt, förutom att jag drog på mej salmonella. Det var så otroligt skönt att bara ligga på en solsäng en vecka och smälta alla intryck. För intrycken är måååånga efter en sån resa. Jag kunde nästan inte förstå att resan var gjord och att allt hade blivit precis som vi önskat. Det hade hänt så mycket och vi hade sett så otroligt mycket på kort tid att det var svårt att sortera allt. Det var verkligen värt allt slit att spara pengar och jag skulle göra om det igen utan tvekan. Killarna var 15 resp 16 när vi åkte, det var lixom sista äventyret innan de var vuxna och ett väldigt fint avslut på barnåren. Samtidigt en fin grej att göra tillsammans som en ny familj, nu när Martin blivit en del av den.

Jag kan absolut rekommendera att åka på safari, men med några små "att-tänka-på". Barnen ska inte vara för små. De ska förstå engelska iaf, eftersom alla guider pratar engelska. Åk inte på en gruppresa! Det är dyrare att ha en helt egen resa, egen jeep och egen guide - men det är så värt det! Låt inte vem som helst planera resan, berätta vad ni vill se, hur mycket det får kosta och vilka krav ni har på boendet och ta offerter från många olika agenter. Ha koll på att djuren verkligen är där ni är vid den perioden, de vandrar ju beroende på säsong. Räkna med att det kommer att bli dyrt! Men snåla inte med kvalitet på bil, guide mm. Ha en kontakt hemma på resebyrån som ni kan ringa till precis när som helst om något trasslar, det är Afrika - saker kan gå väldigt fel.

Å njut när ni väl är där! Det är helt fantastiskt att känna atmosfären, se djuren, vara i miljön och bara uppleva allt som händer just precis här och nu. Det är värt precis vartenda öre! Detta är alltså åtta år sedan och jag känner mer och mer att jag skulle vilja göra det igen. Vi såg allt utom en stor elefanthjord, det skulle jag fortfarande vilja se.

Har ni också en drömresa som kan kännas ouppnåelig? Kanske för att det är en stor planering eller stor kostnad. Ta det i små steg, börja kolla lite på resmålet, priser, prata med andra som gjort samma resa... börja spara lite smått... en dag når ni målet och kan uppleva drömmen och jag lovar att det enda ni eventuellt kommer att ångra är att ni inte gjorde det tidigare.

Världen är så stor!!!

Många har platser de drömmer om att besöka och långa listor, sk bucketlist, på vad som ska göras innan de dör. Jag har ingen sån, min lista är nämligen redan avklarad... sånär som på ett ställe - men en punkt blir knappast någon lista  :-)

Det finns drygt 200 länder i världen, jag har besökt runt 60. Det finns alltså ganska många länder och platser kvar för mej även om jag besökt rätt många hittills. När jag började intressera mej för resor hamnade genast Egypten och pyramiderna överst på önskelistan. Sen fylldes den på med Island, Safari i Afrika, Treriksröset i Sverige/Norge/Finland och Samoa i Stilla Havet. Rätt spridda skurar alltså...

Min pappa är pilot och min första man jobbade som tekniker på Linjeflyg och senare SAS. Det fanns alltså ganska många tillfällen för mej att resa och personer att resa med. Har man resandet i blodet blir det ofta resor till udda ställen och med en kompis som jobbade utomlands 2-3 år i taget blev det ganska naturligt att följa efter honom över världen. På så sätt hamnade vi i bla USA, Mexiko och Venezuela. Första resan till Afrika gick till Gambia, inte en safari men ett litet smakprov på kontinenten som skulle stjäla hela mitt hjärta och där jag även bodde en period. Vid första inflygningen över mangroveträsken var det som att komma hem.

När barnen föddes följde en tid av mer normala charterresor till Spanien och Grekland men även Dubai. Barnens pappa och jag skilde oss och jag började resa med mina föräldrar, då gick resorna lite längre bort igen och vi visade barnen Florida, Thailand och Sri Lanka. Afrika var avbockat på min bucketlist, men det var bara början - nu var det tur att uppleva Egypten! Som jag längtat! Första resan gick till Hurghada och jag älskade även Egypten från första stund, en känsla jag aldrig haft i något land i Asien - jag konstaterade att jag är Afrikamänniska - så är det bara! Redan första gången vi var i Egypten åkte vi till Kairo och de enorma pyramiderna. Vilken upplevelse! Något av det häftigaste jag gjort och även Kairo fann en plats i mitt hjärta, ett underbart kaos av dofter och människor. Ytterligare ett drömresmål kunde bockas av.

Jag hade turen att vinna en resa till Island och drog iväg en smällkall vinterdag. Jag möttes av ett drömlandskap och kunde inte få nog! En kort tid efter tog jag med mej barnen över ett dygn när vi ändå skulle åka till USA. Det var perfekt att göra ett kort stopp och bada i den Blå Lagunen, innan man fortsatte med flyget. Nu var de även lagom stora att orka sitta i en bil, så vi åkte Sverige runt med Smygehuk och Treriksröset som mål och året efter tog vi Europa. De hade sett så mycket av världen, men inte sitt eget land eller Europa - det var dax att visa deras egen del av världen.

Killarna och jag bestämde någon födelsedag att min 40-årsdag skulle firas på en Safari i Tanzania. Ca 90 000 kronor skulle det kosta, det var bara att börja spara... När 38-årsdagen var avklarad hade Martin kommit in i vårt liv och nu var vi fyra som planerade resa och sparade pengar. Vi sålda halva hushållet och kom iväg på vår resa, inte över min 40-årsdag - men strax innan. Vilket äventyr! En vecka i en jeep på savannen, vi hade turen att se alla de stora djuren och kunde sedan koppla av en vecka på den vackra ön Zanzibar. Drömresan var gjord och den blev helt fantastisk!

Min bucketlist närmade sej sitt slut och har faktiskt inte fyllts på, nu är det bara Samoa kvar som jag planerar att åka till när jag fyller 50 om 2,5 år. Det är inte så att jag har fått nog eller att det inte finns fler platser jag vill besöka, absolut inte! Men jag har inga drömresmål kvar. Jag skulle gärna besöka alla länder i världen, men nu är ju världen lite för stor och livet för kort för de flesta av oss. Dessutom kostar det ju lite grann...

Vi har ju vår by i Gambia som vi besöker var tredje år och återkommer gärna till Egypten då och då eftersom det både är billigt och enkelt. Annars försöker vi byta resmål och åka till nya platser, som nu när vi ska åka till Kap Verde över nyår - det ska bli jättekul! Men jag stannar helst på den här delen av jordklotet... det blir knepigare och knepigare med tidsomställning och långa flygresor. Samoa är ruskigt långt bort! Det tar väl ett drygt dygn att komma dit... men jag vill så gärna se det!

Jag har rest mycket och tröttnar aldrig. Jag älskar att träffa nya människor, lära om deras kultur och historia. Den där känslan när man kliver ur planet i ett land man aldrig besökt förut och vet att man har flera dagar framför sej där allt är nytt - den känslan är den bästa jag vet! Man drar in doften, tittar nyfiken ut genom fönstret på vägen till hotellet och kliver med spänning ut på gatan på egen hand för första gången. Jag älskar det!

Så även om min bucketlist snart är avklarad, finns det mycket kvar att se. Hur ser din bucketlist ut?

Mina favoriter av 51 besökta länder

Jag älskar att resa! Eller det kanske är fel uttryckt... jag älskar att uppleva och besöka nya platser, men själva resan tycker jag inte särskilt mycket om. Det är mest bökigt att ta sej till flyget och sedan sitta inklämd i ett pyttelitet utrymme i flera timmar. Så själva transporten skulle jag gärna slippa faktiskt.

Man kan väl säga att mitt stora reseintresse föddes när jag som 12-åring åkte på språkresa till England. Många kanske tycker att jag hade oansvariga föräldrar som släppte iväg mej så tidigt, men jag var nog ganska mogen för min ålder. Jag gjorde samma sak med min yngste son vid ungefär samma ålder och var faktiskt inte ett dugg orolig. Men visst, det krävs ju lite grann för att klara sej på egen hand i ett annat land, på ett främmande språk. Jag klarade det och upptäckte tjusningen med att resa, upptäcka och träffa nya människor.

I morse gjorde jag ett test på Grapevine för att se hur många länder jag faktiskt varit i. Jag hade ingen susing alls... Alla länder är uppspaltade och man klickar bara i dem vartefter. Jag hade ingen aning och när resultatet visade 51 besökta länder kontrasterade jag bara faktum. Jag vet inte om det är mycket eller lite... men det är nog ganska mycket tror jag...

Med så pass många länder i bakfickan har man ju sett en del, upplevt olika kulturer, smakat olika sorters mat och fått sina favoriter. För mej ligger ju hela den afrikanska kontinenten nära hjärtat, men det vet ni ju redan. Runt om i Europa finns också flera favoriter, medan Asien inte är riktigt lika spännande... enligt mej alltså... och Sydamerika tycker jag inte alls om!

Vi kan väl ta och spalta upp några favoriter och berätta lite om dem? Börjar vi i Sverige så är förstås Öland mitt smultronställe! Där är jag i stort sett uppväxt och har halva min släkt. Att köra över bron är en fröjd, då åker jag hem! Jag trivs bäst på norra Öland där stränderna är kritvita och flera mil långa och gärna innan midsommar då det fortfarande är tyst, lugnt och inga turister. Ven är en annan svensk favorit där det är mysigt att cykla och bo i tält. Sen har vi förstås Stockholm, landets huvudstad och pärla. En vackrare huvudstad finns nog inte!

Europa då? Jag gillar Tyskland och då särskilt Bremen. En mysig liten stad med en massa små caféer och bra shopping. Allt är så enkelt i Tyskland, vägarna är bra och det är lätt att hitta och finns alltid ett "zimmer frei" vart man än är. Liechtenstein är en dold pärla som folk ofta missar, men kolla gärna in det om ni ändå har vägarna förbi. Sen har vi förstås Venedig! Så otroligt fint, mysigt och romantiskt! Trots att vi var där under absoluta högsäsongen i juli vart det inte alls så mycket folk som jag väntat mej. I Europa finns många pärlor... Barcelona, Florens, Mallorca, Kotor, Nice, Island och en massa andra mysiga och sevärda ställen. Ta bilen och kör dit näsan pekar!

Fortsätter vi söderut tar Afrika vid och då är det Gambia och Egypten som hör till mina favoriter. Men här har vi också guldkorn som Zanzibar och Seychellerna, långt och dyra att resa till - men otroligt vackra! Seychellerna är faktiskt magiskt vackert och det finns en anledning till att det kallas Edens Lustgård eller Paradiset. Seychellerna är egentligen 110 öar/atoller med olika djurliv och kultur på varje ö. Gambia och Egypten behöver jag nog inte säga så mycket om, ni vet att jag äskar dem och åker dit så ofta jag kan. Om inte så kan ni klicka på listen här ovan för att läsa mer.

Asien då? Alla verkar älska Thailand, det gör inte jag! Visst är det sol, varmt och trevliga människor. Men det har blivit för mycket turister för min smak och jag tycker att det är för lång resa för det jag får. Däremot tycker jag väldigt mycket om Sri Lanka! Indiens tår, som har en nästan orörd natur och folktomma stränder. Hit skulle jag mycket väl kunna tänka mej att åka igen, det är så otroligt mysigt och gästvänligt. Indien däremot avskyr jag! Men då var jag i norra Indien och i ett skitigt New Delhi där jag blev väldigt sjuk.

Drömresan går till Samoa i Stilla Havet, dit tänkte jag åka om några år när jag fyller 50. Men det är ruskigt långt bort... tar typ ett dygn eller mer att ta sej dit. Å det är en jäkla tidsskillnad som jag inte heller tycker om... så vi får väl se hur det blir med den saken. Annars har jag inte någon direkt drömresa kvar, jag har sett pyramiderna i Gisa, badat i varma källor på Island, varit på safari i Tanzania, åkt gondol i Venedig och bott i solen i Gambia. Jag drömmer inte om så mycket mer...

Men visst skulle jag gärna åka på fler långkryssningar, gärna runt Grekland eller kanske över Atlanten. Kryssningen vi gjorde förra sommaren gav definitivt mersmak eftersom det är ett så behagligt sätt att resa och se många platser samtidigt. Å sen är ju drömmen att bo i värmen halvårsvis, men var... det vet man inte. Förmodligen olika platser varje år så man får se något nytt.

För jag åker hellre till 51 olika platser än till samma plats 51 gånger. Världen är så stor och spännande och bara ligger där för att bli upptäckt och utforskad. Rätt vad det är så får man en ny favorit! Å jag har ju bara sett en fjärdedel hittills - det är mycket kvar!!!

Var går din drömresa och vilket är ditt favoritresmål?

Vilken drömresa det blev!

Klicka på bilderna så blir de större

Idag är det precis 7 år sedan vi klev på planet till Tanzania. Min drömresa låg framför oss och vi såg alla fram emot två spännande veckor. En resa vi planerat för i fem år och och samlat pengar till i tre. Vi fick sälja halva hushållet för att få ihop allt, men det var det värt!

Efter en lååång resa med försening och en massa timmar i i Addis Abeba landade vi till slut på Kilimanjaro Airport i Tanzania. En helt annat Afrika än jag var van vid, här var det berg och ett helt annat landskap än i mitt Gambia. Vi såg massajbyar där vackra massajer vallade sina djur och mängder med vilda djur bara på vägen mellan flygplatsen och hotellet. I Gambia finns bara bush och apor...

Under en vecka upplevde vi Tanzanias vildmark och såg alla vilda djur som man hoppades få se. Det var som att vara mitt inne i en naturfilm, man kunde nästan höra Arne Weise eller David Attenborough berätta om allt vi såg. Första giraffen var magisk, att det skulle bli vardagsmat var helt overkligt - men det blev det. Att äta lunchpicknicken samtidigt som zebror betade brevid oss var som en dröm. Och att lyckas se hela 17 stycken noshörningar, av de 26 som då fanns i området var ju helt otroligt.

Efter safarin flög vi till Zanzibar för en välbehövlig semester. Hur coolt det än är att vara på safari, så är det ganska jobbigt faktiskt. Man sitter i en bil från ca 8 på morgonen till ca 18 på kvällen, det är varmt och dammigt - och helt underbart! Men kroppen är trött och man behöver avkoppling efteråt. Zanzibar är fantastiskt! Kritvita stränder, vackra klippor, delfiner som hoppar och god mat. En liten bit av paradiset.

Vi bodde på stranden i varsin solsäng med varsin bok. Krabborna kröp under oss och hotellets hundar vaktade oss. På eftermiddagen serverades te och frukt i skuggan. Avkopplingen var total.

Det var min drömresa och min 40-årspresent. En resa jag gärna gör om och tänker göra om på något sätt. Kanske det blir Kenya istället... vi får väl se. En safari blir det iaf, för det är något speciellt att se lejonungar leka i gräset, att se giraffer kela och elefanter ta hand om sina små. Ganska speciellt var det också att kissa bakom bilen, iakttagen av en hyena...

Drömmer man om en så här resa och tänker förverkliga sin dröm, så ska man först och främst fundera på hur drömmen ser ut. Vill man åka på en gruppresa eller vill man vara ensam på savannen? Vilka ingår i resesällskapet? Vad får det kosta? Årstid? Min rekommendation är att åka på en egen resa. Ta kontakt med mindre (men schyssta) resebyråer som verkligen kan safaris. Och gör det långt i förväg! Ge dem förutsättningarna för er resa; pris, land, årstid mm och be om en offert med resplan.

Vi kollade mängder med resebyråer innan vi fastnade för Kilimanjaro Travelagency numera Kiliamjaro Safari. Den manliga ägaren är svensk och den kvinnliga från Tanzania. Kontoret ligger i Malmö. Vi fick en perfekt resplan och god kontakt, dessutom skulle mannen följa med oss under safarin tillsammans med vår chaufför. Vår resan blev alltså helt vår egen, men bara oss fyra i familjen, en chaufför och ägaren som guide. Perfekt! Redan tredje dagen hade vi sett alla Big-Five!

Det är väldigt mycket pengar det handlar om, så man ska vara noga med alla detaljer! Å det är inte bara resan som kostar, utan en mängd vaccinationer och förberedelser. Däremot behöver man inte ha särskilt mycket grejer med sej, så man reser lätt. Under safarin byter man sovplats varje dag och det är inte alltid hotell... det kan vara tält eller en enkel lodge - beroende på vad man väljer och betalar för förstås. Men ett par shorts, ett gäng t-shirts och några tjocka tröjor räcker. Man sitter i en bil hela dagen och på kvällen stupar man i säng, finklänningen behövs inte!

På Zanzibar behöver man bara solkläder och kanske ett finare ombyte. Hotellen ligger ganska glest, så man äter, sover och lever på sitt hotell nästan hela tiden. När det gäller fickpengar går det inte heller åt särskilt mycket. På safarin är allt inkluderat och på Zanzibar brukar man ha halvpension. Shoppingen är inte strålande men det som finns är ganska billigt, så det går inte att göra av med så mycket. Å andra sidan är ju resan rätt dyr...

Även om det handlar om mycket pengar så måste jag ändå poängtera att det är värt varenda öre! Min drömresa blev långt bättre än jag någonsin kunde drömma om och är ett minne för livet!

Drömresan!

Dagens tema från Svenska Resebloggar är Drömresan. Drömmer gör vi nog alla om att resa till någon exotisk eller spännande plats. Jag har faktiskt redan gjort min stora drömresa, men jag har en kvar...

Den stora drömresan gick till Tanzania. 2010 åkte hela familjen på safari en vecka och sedan till Zanzibar på sol och bad en vecka. Det var min stora dröm och uppfylldes när jag fyllde 40. Just en safari, där man ser djuren i sin rätta miljö var något av det häftigaste jag gjort. Det kändes som man var mitt i en naturfilm och man bara väntade på att få höra en speakerröst berätta vad man såg.

Vi kom till Tanzania på juldagen och redan dagen efter satt vi i en jeep på väg till Ngorongoro. Vi såg precis allt man ska se, alla "big five" på bara ett par dagar. Till och med den utrotningshotade noshörningen lyckades vi se, flera stycken faktiskt. Vi såg (och hörde) en gepard äta en gasell på bara några meters avstånd, lejon i soluppgången, giraffer som slogs och flodhästar på promenad. Vi åt picknick bland zebror och kissade tillsammans med hyenor. Det var helt fantastiskt!

Att efter en vecka i en dammig jeep få semester med sol, bad och kritvita stränder var helt perfekt! Vi sov middag i skuggan på stranden, gick långa promenader längst stranden och satt länge ute på kvällarna. Allt var helt perfekt! Nästan... jag fick salmonella och mådde lite dåligt, men det förtog ändå inte paradiskänslan.

Jag har alltså upplevt mina stora dröm, men jag har en kvar... när jag fyller 50 vill jag åka till Samoa! Kureduttön som ingen jag känner varit till och knappt känner till något om. Samoa är en liten ögrupp mitt ute i Stilla Havet, strax söder om ekvatorn och datumgränsen. Förr tog man sej dit med flyg via Tokyo, nu vet jag inte vilken väg man tar - men det ska jag ta redan på! Bästa tiden att resa hit är maj till oktober och jag fyller år i januari... så vi får väl se hur vi ska planera detta. Det är drygt 4 år dit...

Nästa resa går till Gambia, 107 dagar kvar, och sen ska vi på bröllopsresa nästa sommar. Då blir det förmodligen en kryssning i medelhavet, en av Martins drömresor faktiskt. Det ska bli så himla mysigt! En kryssning är ett väldigt behagligt sätt att resa. Man åker båt på natten och varje morgon kommer man till en ny spännande plats att upptäcka. Perfekt!

Vart går din drömresa? Har du redan gjort den eller har du den kvar?

Planerar du semester?

Sommaren närmar sej och vi alla funderar väl på hur sommarsemestern ska se ut, var vi ska och hur vi ska ta oss dit. Det gör iaf vi. Vi vet att midsommar tillbringas på Öland med alla som vill, både kända och okända, gamla och nya vänner. Men sen vet vi faktiskt inte så mycket mer...

Vi funderar på weekendresor, solsemester till vintern osv... det är så många resor vi vill göra. Världen är ju ganska stor  :-)

När vi väl hittat vårt resmål så brukar vi kolla upp priserna på Flyg.nu, där finns mängder med flygbolag och resmål. Man ser direkt hur lång tid resan tar, hur många stopp det är på vägen och priset. Man kan även hitta sistaminutenresor på sajten.

Så nu får vi se hur vi gör, var vi åker och när... jag älskar att sitta och kolla runt på alla olika resmål. Känslan när man väl hittat det man vill ha och gjort sin bokning är oslagbar! Att ha ett datum att se fram emot, planera och räkna ner. Så härligt!!!

Häng med du också!

Sitter (halvligger i soffan) och jobbar. Skriver texter till magasinet så fingrarna glöder. Vilken dag som helst så kommer vi att smygsläppa vår bebis Du i Fokus ... så håll koll! När jag sitter här har jag Musikhjälpen på i bakgrunden. Jag lyssnar på musiken, berättelserna och alla olika initiativ. Tänker tillbaka på ballongsläppet och World Aids Day - galan och tänker att det måste finnas mer att göra. Mer hjälp att ge.

Å det gör det ju! Himla enkelt dessutom! Så jag gick in på Musikhjälpens sida och startade en insamlingsbössa. Det finns mängder med bloggare och mängder med folk som läser bloggar. Tänk om vi alla gav 25 kr var. Snacka om att det skulle bli pengar!!!

HÄR kan ni gå in, ange ert mobilnummer och välja belopp. Då får ni ett sms som ni ska svara på och när ni gjort det har ni gett ert bidrag. Enkelt! Jag är lite sent ute, samlingen håller bara på tills på söndag. Men några tusenlappar ska vi väl kunna få ihop?

Inslamlingen heter Bloggare och bloggläsare förenade i kampen mot HIV och aids. Jag vet att det finns massor med fler saker som man borde ge pengar till, men det här är en av de saker som berör mej mest. Jag vill bidra så mycket jag kan för att stoppa spridningen framförallt i Afrika, men det har ni säkert redan fattat. Vill ni hjälpa mej? Hjälpa alla drabbade? Hjälpa Afrika!

Klicka HÄR!!!  Å sprid gärna länken till insamlingen. Vi kan rädda liv med hjälp av våra bloggar  :-)

Drömresor

Många gör listor över saker att göra och platser att besöka innan de dör. Jag har också haft en sån lista, men betat av grej efter grej så nu finns det faktiskt bara ett par grejer kvar. Drömmar är till för att förverkligas medan man kan anser jag, alltså har jag gjort det jag kunnat.

Förr var drömmen att uppleva Afrika. Jag kunde väl aldrig drömma om att jag skulle bo där första gången jag åkte till Gambia. Men så blev det och det är jag enormt tacksam över, det har satt spår resten av mitt liv. En annan dröm var att åka på safari och den drömmen delade jag med många av mina vänner. Så en efterlysning/inbjudan gick ut till alla jag kände 2008 om en planerad resa 2010. Många var intresserade, men till slut var det bara Martin som faktiskt hängde med och då hade vi dessutom blivit ett par. Å visst var det en drömresa, den var helt fantastisk!

Island låg också på listan och där har jag varit två gånger hittills. Att se pyramiderna Egypten stod också högt upp och det har jag också gjort två gånger. Ett besök till Auschwitz var kanske ingen dröm, men en nödvändighet och hur konstigt det är låter så var det den första resan som Martin och jag gjorde tillsammans och även som familj med ungarna. Ingen kärleksresa direkt... men något som svetsade oss samman otroligt mycket.

Så det mesta har jag alltså strukit från min drömlista, men ett resmål finns kvar och det är Samoa. En plats jag fick veta massor om av en lärare när jag var 17 år och gick Turism- och Reseliv. Det kändes som en perfekt plats för mej, så dit måste jag! Kanske när jag fyller 50? Sen har jag också en dröm om att flyga luftballong. Jag vet inte om jag törs, men jag vill!

Jag ligger här i soffan ute på altan och tittar upp på himlen och ser spåren efter flygplan på himlen. Stora plan som flyger långt bort. Människor som kanske är på väg att uppfylla sin dröm? Att resa är ett sätt att leva. Att uppleva nya platser, andra kulturer och träffa nya människor är otroligt berikande. Men då måste man våga lämna hotellområdet också... att stanna innanför staketet berikar kanske inte så mycket. Våga prata med personer som bor i området som du besöker, låt dem visa dej deras hem, träffa deras familj, lär av dem och deras livssituation. Jag lovar att du kommer hem med ett större hjärtat i bagaget.

Vad drömmer du om? Vilka platser vill du se? Vad vill du göra innan du lägger näsan i vädret?

Igår firade vi!

Igår firade Martin och jag att vi varit ett par i 6 år. 4 februari verkar vara en dag då det händer... jag har fem bekanta som fyller år och vi har alltså vår årsdag då. Det verkar vara en bra dag  :-)

Eftersom Martin har praktik på dagen och vi jobbar på eftermiddagen/kvällen, så kom han hem med en bukett rosor redan dagen innan. Långskaftade, röda rosor, som sattes i en vas mitt på bordet i köket. Det var lite snärjigt med hundepromenader, klippning och jobb igår - men när vi kom hem så hade jag köpt hjärtformade glassbakelser som vi åt. De var verkligen jättegoda! Så vi ska köpa fler till Alla Hjärtans Dag när Minior är här.

Som Martin sa igår: "Sex år, det känns både kort och långt. Det har hänt massor, men tiden har gått jättefort". Å så är det verkligen. Det har hänt massor! Vi har rest en del, vi har sett Polen, Barcelona, Tanzania, Zanzibar, Egypten, Gambia och London tillsammans. Gjort ett gäng kryssningar med både barn och föräldrar. Ungarna har gått igenom högstadiet och gymnasiet, en har flyttat hemifrån, de har fått jobb. Martin har pluggat och vi har jobbat.

Det händer mycket på sex år, nu får vi se vad som händer framöver. Mycket spännande är på gång...

Grattis bloggen 7 år!

Här om dagen fyllde bloggen 7 år, den 26 mars 2006 tror jag det var som jag skrev mitt första inlägg. Då var det för att jag blev nominerad till Riksdagen och tyckte att en blogg kunde vara en bra skyltfönster och ett sätt att beskriva en valkampanj inifrån. Under åren har "skyltfönstret" förändrats och mer blivit ett sätt för mej att reda ut tankar och funderingar.

Några av er har varit med från allra första början och varit med mej genom valkampanjer, hierarkier och bråk inom politiken och i Tingsrätten. Ni har stöttat mej som ensamstående mamma, barnens skolbyten, trassel med lärare och trevliga födelsedagar och studentbjudningar.

Vi har rest tillsammans och ni har fått besöka Egypten flera gånger, Indien, Barcelona och Krakow. Varit med på roadtrip genom Europa, sett vilda djur i Tanzania och härliga stränder på Zanzibar. Ni var med när jag fick återse mitt kära Gambia efter 22 år.

Tillsammans har vi kämpat med vikten och trassel på jobbet. Ni har också varit med vid renoveringar, operationer, hundköp och när Martin kom in i mitt liv. Vi har gjort en hel del tillsammans, bloggen, ni och jag. Å mer ska det bli! Det ligger en massa spännande framför mej som ni får dela med mej.

Hipp hipp hurra för bloggen idag! Ni följer väl med 7 år till?

Att resa är ett sätt att leva!

Kairo

Som några av er vet, så har jag rest ganska mycket. Både som ung vuxen, som småbarnsmamma, som ensamstående med större barn och numera med vuxna barn. Självklart samlar man på sej erfarenheter, tips och smultronställen och dessa tänkte jag dela med mej av. Det finns hur många ställen som helst att berätta om, detta är bara en liten del. Säg till om ni vill ha tips om något annat resmål. Vi har även varit på bla Sri Lanka, Thailand, Marocko, Tunisien, Gambia, England/Polen/Ukraina och nästa alla andra länder i Europa, Indien, Kanarieöarna, Island, Venezuela, Mexiko, Seychellerna, Zanzibar ...  :-)

Med små barn ska själva resan inte vara så lång och krånglig. Det ska dessutom vara enkelt på resmålet och att kunna köra en vagn är ett måste. Då tycker jag att Lanzarote är ett bra resmål. Här finns ganska mycket att göra även för små barn, stränderna är inte särskilt fullpackade och strandpromenaden lång och fin. Det mesta finns i butikerna, det är en ok prisnivå och restaurangerna bra. Även Mallorca och Dubai är bra ställen med mindre barn.

Florida

När barnen orkar resa lite längre ligger USA och Egypten på topplistan. Så fort barnen blivit 140 cm får de åka det mesta på nöjesparkerna och då kan man absolut besöka tex Disney World och Sea World i Florida. I Florida tar man sej enkelt runt med hyrbil, man kan åka båt i Everglades och ta sej ut på Key West. Här finns massor att göra! Egypten hör till ett av våra favoritresmål alla kategorier, här finns lixom allt oavsett ålder och intressen. Att snorkla klarar ganska små barn och redan vid 10 får man göra ett provdyk med tuber. Självklart har barnet en person med sej som håller i hela tiden och bara ägnar sej åt just henne eller honom. Här är kul shopping, god mat till ett bra pris och massor att se för den som gillar kultur och historia. Vår favorit är Luxor med sina fantastiska tempel, men sevärdheterna och shoppingen i Kairo är inte dum den heller.

Narvik

Som storstad är Barcelona en av de stora favoriterna. Här får man både strand, sol och shopping på samma gång. Direkt från stranden och solstolen kan man ta en schysst shoppingrunda, sedan sätta sej på en av alla de många restaurangerna och på kvällen titta på ljusshowen vid den stora fontänen på torget. Vill man åka lite längre bort så är New York en fantastiskt stad, där det också finns massor att göra och att se. Där är förstås en tur upp i Empire State Building ett måste och en tur ut till Elis Island tycker jag att man kan kosta på sej. USA är lite jobbigt med tidsomställningen, särskilt ju äldre man blir... har jag märkt...

Sharm el Sheik

Medan de flesta andra har Asien som sin favoritkontinent så är vi fullkomligt förälskade i Afrika. Som jag brukar säga: om alla bara vågade åka till något land i Afrika, så skulle Thailand inte ha några turister... så förtjust blir man och det är många som säger samma sak. Vart man än väljer att åka så är tidsomställningen minimal, bara en eller två timmar beroende på vart man är. Sol och värme är garanterad men man slipper alltså en jobbig jetleg och det är så skönt! Det häftigaste vi gjort är safarin i Tanzania. En safari är ganska jobbig, men ett minne för livet. Man kliver rätt in i en naturfilm där man själv har huvudrollen. För att klara att sitta så mycket stilla i en bil och dessutom vara ganska tyst, så ska nog barnen vara i 10-årsåldern och äldre.

Barcelona

Sen får vi inte glömma vårt fantastiska Sverige! Enligt mej så ska man först veta vart man kommer ifrån och se sitt eget land så mycket man kan. Som ensamstående morsa åkte jag med killarna runt i södra Sverige en sommar och runt norra Sverige ett par år senare. Nu har vi sett hela Sverige från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Bor man i tält, i bilen eller i en stugby så behöver det inte kosta så jätte mycket. Om man dessutom gör som vi och utnyttjar alla bekantskaper man har på nätet, så blir det nästan bara en bensinkostnad. Norrland är helt magiskt på sommaren!

En bilsemester i Europa är inte heller helt fel. Det är ganska enkelt att köra bil i hela Europa och med GPS hittar man ju överallt. Till skillnad från mej som hade en 10-åring som kartläsare, men det gick helt ok det med  :-) Norge har väldigt fina vägar och ett lugnt trafiktempo, Liechtenstein är supermysigt precis som Österrike.

Tanzania

Att resa är fantastiskt! Det viktiga är egentligen inte var man åker utan att man gör det med någon man tycker om och att man har skoj på vägen. Det behöver ju inte vara så planerat in i minsta detalj, då blir man lätt besviken om planen inte håller. Att läsa på om landet man ska besöka är ett bra sätt att förbereda hela familjen för vad som väntar, att kanske besöka ett museum eller kolla på en informationsfilm. När man bilar kan man planera in på ett ungefär vilken väg man ska åka, men låt sedan dagsformen bestämma vad ni ska göra.

Å packa enkelt! Tänk på att ni förmodligen kommer att handla en del grejer på vägen och att det mesta faktiskt finns att köpa dit ni ska. Skriv en resdagbok/blogg och ta mycket bilder, det får hela familjen att minnas resan bättre och ni slipper tjafsa/fundera om detaljer när ni senare ska berätta om resan eller om ni ska göra en fotobok. Sätt kameran i händerna på barnen som har ett helt annat intresse och perspektiv och har ni tur så kanske ni själva också hamnar på bild. Be någon annan ta kort på hela familjen, det är superkul att ha i efterhand.

Men det viktigaste! Glöm inte att ha kul och att detta ska vara något positivt för hela familjen. Att resa är ett fantastiskt sätt att umgås och att komma varandra närmare. För oss är resandet ett sätt att leva, ett sätt att berika vårt redan rika liv. Det är synd bara att världen är så himla stor, för vi vill ju hinna se allt!

Är Afrika farligt?

Vår strand i Bakuto, Gambia, Afrika.

När jag var och handlade i Tumba Centrum idag frågade en av expediterna vart jag varit eftersom jag är solbränd. Jag berättade att vi var till Gambia över nyår och rekommenderade henne att åka dit, som jag alltid gör när någon frågar. Då säger hon spontant "Men det är väl väldigt farligt i Afrika och man blir väl ganska sjuk där?" Hon är inte den första som påstår/frågar just detta och jag blir lika ledsen varje gång.

Jag har rest runt i MÅNGA länder. Jag har blivit utsatt för brott i bla Venezuela, Mexico, Tunisien, Tyskland och Sverige. Jag har blivit sjuk i bla Mexico, Thailand, Sri Lanka, Gambia, Zanzibar, och Sverige. Värst var det i Mexico då jag både fick salmonella och vi blev bestulna. Brott sker överallt, tillfället gör tjuven heter det ju... å sjuk blir man också överallt lite beroende på hur man lever, vad man äter och om man har tur eller otur. Varför finns då dess fördomar om att Afrika är värst?

Afrika är ju dessutom en kontinent, inte ett land. Klart man inte ska åka runt som ensam tjej i tex Uganda. Men det ska man inte göra i Colombia eller Mexico heller... I Gambia har jag aldrig blivit utsatt för något brott och då har jag alltså bott där och varit där en långt tid. Jag har heller aldrig hört någon som blivit utsatt för något brott där. Inte heller i Tanzania, Zanzibar eller Egypten. Att folk blivit sjuka i Gambia är inte alls ovanligt, men oftast handlar det faktiskt inte om magsjuka utan om solsting. Å något jag aldrig hört talas om någon annanstans än i Sverige är kräksjuka...

Tro inte på allt ni hör, utan bilda er en egen uppfattning. Tycker man att allt är farligt då kanske man ska stanna hemma, för det är ju ganska farligt att leva trots allt. Men jag kan nästan lova att om man som gammal van Asienresenär faktiskt skulle våga ta steget och åka till ett land i Afrika - då skulle man aldrig åka till Asien igen. Så fantastiskt är det!

Så stolt!

Så var man hemma igen, minst en meter längre :-)

Jag är så stolt över mina barn! Tänk att mina fina grabbar har hållit ett föredrag inför publik, i en konferenshall på Älvsjömässan. De var superduktiga!

Vi kom till mässan vid 13.30 och hade jättetur med parkering. Det var fullt överallt, men blev en plats ledig precis när vi kom. Vi gick en runda inne på mässan innan Senior fick nog och gick iväg själv för att leta upp vår resebyrå. Efter en stund samlades vi hos Martin och Rachel i montern och kopplade upp vår dator till deras storbildsprojektor. Sen visade vi våra bilder från Zanzibar som de inte sett förrut. Medan våra bilder rullade gick vi runt på mässan och kollade på det som vi var intresserade av; dykning! Vi har nu en massa tips om hur vi ska arrangera vår resa på bästa sätt till nästa jul.

Sen var det alltså dax! Vi tog med oss datorn och våra papper och gick till konferensen. Där fick jag en mikrofon att fästa runt örat, men insåg att släktskapet med elefanten inte finns... öglan för örat var för stor. Så det blev vill att prata utan mick, men det gick bra det också. Jag inledde och sen tog Martin och killarna sin bit. Senior berättade om hur det är att sitta instängd i en bil 10-12 timmar per dygn och hur det är att byta hotell varje dag när man har adhd/tourettes syndrom och inte gillar små utrymmen eller förändringar. Junior berättade om hur det är att vara på safari utan kontakt med omvärlden och att umgås så tätt med familjen under en ganska lång tid. Både var superduktiga!

Tänk att stå där och berätta om sitt handikapp, och verkligen få alla att förstå, när man är 16 år! Han är beundransvärd tycker jag. Har vi bara fått en enda person att förstå mer om adhd, så är det värt hur mycket som helst. Han var verkligen superduktig!

Jag stod lite vid sidan om när killarna berättade och tittade på dem och kände en sån otrolig stolthet. Tänk att de vågar! De står och berättar om vår resa inför okända människor som den naturligaste saken i världen. De fick publiken att skratta och nicka. Mitt hjärta höll på att spricka när jag såg på dem. Mina killar, så modiga och så förståndiga. Hur många skulle våga göra en sån grej i 15-16-årsåldern? Hur många vågar göra en sån grej i vuxen ålder? Så häftigt!

Efteråt kom ett par fram och frågade lite mer och i montern pratade vi med ett par som skulle på bröllopsresa till Tanzania. Jag tror nog att bägge kommer välja vår researrangör och de kommer inte att ångra sej. Jag hoppas vi hjälpt Martin & Rachel lite med marknadsföringen, det är de värda! Vår resa blev helt perfekt, skulle vara härligt att se andra uppleva detsamma.

Nu är grabbarna på avslutningfest med buggkursen, Martin är och handlar och Baileys ligger på min kudde och är så nöjd över att vi är hemma igen. Martin och jag ska äta något när han kommer hem och sen är det bara att invänta sms om hämtning. När jag hämtar grabbarna kommer "tanterna" att ge mej mängder med komplimanger om grabbarnas dansstil. Det får jag alltid när jag hämtar dem, tanterna gillar mina grabbar :-)

En himla bra dag helt enkelt!

.

Äventyrsmässan i Älvsjö idag

Sitter och filar på föredraget som vi ska hålla idag. Det ska finslipas och justeras lite, synkas med powerpointen osv. Jag tror det blir bra, känns så iaf. Sen får ju självklart åhörarna säga sitt...

Tänk att min dröm uppfylldes och slutade i en föreläsning. Det kunde jag aldrig drömma om! Min dröm som började för 5-6 år sedan, som vi gnetade för att få ihop pengarna till. Vi bokade resan ungefär ett år innan vi till slut reste iväg och nu är den gjord. Det känns lite tomt, samtidigt som vi har fantastiska minnen. Å vilka bilder vi tagit. Några har vi förstorat som ska sättas upp i hallen/trappen när vi tapetserat om där.

Jag tror att resan även förstärkt oss som familj. Eftersom Martin är ganska ny i vår familj var resan lite avgörande för hur vi skulle sammaföras som individer och bilda en ny samhörighet. Nu är vi en familj oavsett biologiska band.

Det blir väldigt spännande idag, att höra killarna berätta om sina upplevelser, se åhörarnas ansikten och reaktioner, få frågorna efteråt och att få visa våra bilder som vi är så stolta över. Att locka folk till vår researrangörs monter och ge dem lite extra kredit för en fint arrangerad resa känns också bra.

Ni är självklart välkomna dit; Älvsjömässan kl 16.00!
Men då måste ni lova att hälsa på oss också ;-)

.

Tankar kring resan

Så kom vi alltså iväg, på min drömresa. Resan vi planerat i ca 5 år och sparat till i drygt 3 år. Från början var det menat att bli en resa för ett gäng kompisar, men till slut var det bara vi fyra i familjen kvar. Ganska bra tror jag. Vi har fått en oförglömlig resa tillsammans, med många härliga händelser och minnen.

Vi firade jul och sen drog vi. 150 000 kronor fattigare.... var det värt det? Definitivt! Vi har sparat och gnetat, killarna har varit utan månadspeng, vi har sålt av grejer, jobbat extra, önskat pengar när vi fyllt år osv. Å till slut fick vi ihop det. Kanske låter galet att lägga så mycket pengar på en resa, men hellre än rejäl uppelvelse att dela med de man älskar än att bara köpa grejer som enbart har ett materialistiskt värde. Jag vet att vi är ganska ensamma om att tänka så :-)

Så befann vi oss i Tanzania. När guiden och ägaren från Kilimanjaro Safari Agancy träffade oss var det helt plötsligt på riktigt! Jag skulle äntligen få se alla de där djuren och naturen som man bara sett på tv. Å vi fick minsann se! Redan första dagen fick vi se fyra av The Big Five. Det häftigaste var elefanterna som passerade vår bil med bara någon meter. Dagen efter fick vi se en gepard som åt. Att höra ljudet av krasande när hon tuggade slog allt jag någonsin hört, att vara så nära att man hör en gepard tugga är otroligt häftigt!

Safariveckan var otrolig! Att bara sitta där i bilen och se alla djur, uppleva naturen och ta mängder med bilder kan ju låta långtråkigt. Men vi njöt av varje minut! Vi ville bara se mer lejon, leoparder och giraffer. Ändå fick vi se mycket mer än många andra. Tänk bara: 17 noshörningar! Vi träffade folk som inte sett en enda... bla en stöddig Göteborgare som innan han ens hälsat frågat var vi kom ifrån och konstaterat beskt att vi var från Sveriges baksida... en stund senare såg vi dem stående vid sidan om vägen med en havererad bil... som Stefan Einhorn säger: man ska vara snäll! Därför säger jag inget mer om det...

Att vara på safari är ingen semester! Man går upp vid 7 och är ute hela dagen. Lunchen äts ur en liten medhavd matbox och toaletter besöks när guiden hittar en av de utställda runt om i parkerna. Man får inte vara helt främmande för att kissa bakom bilen med en hyena bakom ryggen. Dessutom byter man hotell varje dag och måste packa smart. Martin som driver resebyrån som vi anlitat var en trevlig bekantskap, han och vår guide Didas åkte med hela första veckan. Efter en vecka så tätt tillsammans lär man känna varandra ganska bra, så jag hoppas att vi kan hålla kontakten på nåt sätt.

På nyårsafton blev vi körda till Arusha Airport för flyg till Zanzibar. Nu började semestern! Vi lämnade Martin från resebyrån på planet, eftersom han skulle vidare till Sverige. Vi kom till ett jättefint litet hotell från början, men eftersom det var lite trassel där så flyttades vi efter ungefär halva tiden. Veckan på Zanzibar var mycket lugnare än safariveckan. Vi var uppe vid 8 på morgonen, badade, solade, kollade in ön och en massa annat och somnade helt uttröttade vid 22 på kvällen. Vi följde kroppens egen rytm och lät den styra oss helt och hållet. Vi hade ingen aning om vad klockan var utan kände när vi var hungriga eller trötta. Skönt att kunna släppa allt för en stund och bara leva.

Vi hade ca 35 grader varmt i skuggan och ungefär detsamma i vattnet. Jag badade faktiskt jättemycket! Men min favoritsyssla är att leta snäckor, att bara gå där på stranden och må bra. Många snäckor blev det... Martin upptäckte nämligen också att det var ganska mysigt :-) Martin ja... han har upplevt så mycket den här resan, saker han aldrig gjort förut. Det har varit en förmån att få uppleva och dela allt detta med honom. Första gången han sitter i en liten motorbåt, första gången han snorklar, första gången har ser en paradisstrand osv. Man har ganska många begränsningar som tjock, han har ju vägt 160 kg, och nu som smal måste han ju ta igen allt han missat. Att simma med delfiner tillhör inte vanligheterna även om man är smal, så det var en ny grej för oss allihopa. Så häftigt att se de här stora och smidiga djuren på bara någon meter håll. Junior lyckades ta i dem flera gånger, men då simmade de iväg.

De två veckorna var väldigt olika varandra och kompletterade varandra helt perfekt. Först äventyr - sen avkoppling. Precis som det var tänkt. Resan blev faktiskt precis som jag drömt om. Att vi fick byta hotell var faktiskt ingen nackdel, nu fick vi se en annan del av ön och hotell nr2 var mycket mysigare än det första. Så själva resan var perfekt!

Att jag blev sjuk de sista dagarna är sånt som händer och inget att haka upp sej på. Resten av fanioljen var dåliga i magen då och då, men inget allvarligare. Det enda tråkiga är väl isf att vi tappade en dag på att byta hotell och tjafsa med personalen på första stället. Jag tror att det var där jag blev sjuk, pga deras dåliga mat den sista dagen. När vi kom hem igår upptäckte killarna att de blivit av med ganska mycket pengar, men vi kan inte säga var eller när detta skett under resan. Vi får se vad försäkringsbolaget säger om detta.

Men i det stora hela så har allt varit perfekt! En resa för livet som jag verkligen kan rekommendera andra att åka på. Visst är det mycket pengar, men om hela familjen hjälps åt och man sparar långsiktigt så går det. När man väl sitter där med pengarna kan det iofs vara lockande att renovera badrummet eller något annat, men nu hade vi bestämt oss - vi skulle på safari! Badrummet finns kvar...

Jag trodde att detta skulle bli sista riktigt stora resan med killarna, de är ju stora nu och ska påbörja sina egna liv. Men de vill inte riktigt lyssna på mej, utan planerar för fler upplevelser. Närmast blir det nog en resa till Egypten så att killarna kan ta dykcert. Vi har rest och sett jättemycket och nu vill killarna visa allt detta för Martin och återuppleva allt igen med honom. En av punkterna är att bila i norrland och se midnattsolen. Coolt att killarna har det som en av de översta punkterna tycker jag. Martin har nämligen inte varit ovanför Uppsala... så det är väl dax? Sen vill han visa oss Polen och då är killarna villiga att följa med även om det inte bli förrän om några år. Så vi kommer nog att fortsätta att resa tillsammans, det gjorde ju jag med mina föräldrar. Så varför inte?

Summerar man alltsammans, så kan man säga att jag är mer än nöjd! Vi hade en önskan som uppfylldes mer än väl av vår researrangör. Vi ville ha VÅR resa och fick det precis som vi ville. Vi kunde planerat allt själva med flyg, boende och safari - men då hade det blivit svårare att reda ut trassel på vägen. Nu lämnade vi över till andra, betalade för det och allt förflöt smidigt även vid problem. Vi kan med andra ord varmt rekommendera Kilimanjaro Safari Agency. Tack Rachel och Martin för en oförglömlig resa! Vi ses på resmässan hoppas jag :-)

.

Jäklar va kallt det är!

Så är vi hemma igen, efter nästan ett dygn på resande fot. En dryyyg hemresa kan man väl säga, särskilt när magen inte är som den ska... Nä, jag har inte blivit bättre. Det är ganska ok när jag inte äter något, men ca 45 minuter efter intag av mat eller dryck vänder sej magen ut och in helt och hållet. Så har det varit i fyra dagar nu och ont gör det också. Ska testa att småäta lite de närmaste dagarna och då specifikt få i mej vätska och fibrer. Så får vi se... Jag önskade mej en lite lätt magsjuka och blev bönhörd med råge :-S

Vi tog sista doppet i Indiska Oceanen igår förmiddag, taxin hämtade oss strax innan 12. Det var lite strul innan vi kom igenom tullen. VI hade ingen aning om att man inte fick ta med sej snäckor hem och hade en hel del. Hade vi vetat att det inte var tillåtet hade vi självklart inte tagit några, men då brukar det alltid finnas anslag på hotell eller flygplatsen vid ankomst. Men det fanns det inte. När tullkillen fattade att vi inte försökt smuggla och att jag faktiskt var ganska magsjuk vid ögonblicket för kontrollen och vill ha en toa för 10 minuter sen... lät han oss gå med orden att vi inte skulle ta några snäckor nästa gång vi var på Zanzibar. Vi lovade :-)

15.45 lokal tid gick flyget till Dar er Salaam, sen vidare till Addis Abeba där vi fick vänta på nästa flyg i 4 timmar. 00.20 lokaltid (22.20 sv tid) satte vi oss på flyget till Stockholm, via Rom och landade på Arlanda klocka 9.00. När vi landar säger flygvärdinna fel och berättar för oss att det är 30 minus ute! Alla på planet drar efter andan och inser att nu kommer vi att frysa ihjäl. Men sanningen var att det var 13 minus, inget annat. Min pappa stod reda i ankomsthallen med våra vinterkläder och en varm bil, men frös gjorde vi ändå. En timme senare fick vi en galen hund över oss! Baileys visste inte vilket ben han skulle stå på eller vem han skulle hälsa på. Han hoppade mellan oss och ligger nu och sover helt slut. Vi åt lunch hos mamma och åkte sedan hem och tömde både mage och resväskor. Så nu snurrar första tvätten och resväskorna står redan i förrådet - skönt!

Jag har gått igenom all post, men inte mailen. Kollat lite bloggar och lite angånde nästa vecka på jobbet. Ska skicka veckobrevet till våra medlemmar och peppa dem lite inför nästa vecka. Första vägningen sedan innan jul... kan gå hur som helst. För mej blir det nog något kilo upp, men den här magsjukan kan ju ha hjälpt mej åt andra hållet... imorrn vet vi...

Ska försöka sätta ihop en summerande blogg med tankar och bilder från resan.

.

En ensam liten farbror...

Vi har en ensam liten farbror här på hotellet. Han har något slags handikapp som det ser ut och jag vet att jag läst om det men kommer inte på vad det heter. Han är ca 130-140 cm lång, har en liten pojkes outvecklade kropp men man ser i hans ansikte att han är ca 50-55 år gammal. Han är väldigt lik "Iprenmannen"... Hur som helst så verkar han så ensam. Han lämnar sin bungalow varje morgon, äter sin frukost och går tillbaka till sitt rum - ensam... han kommer tillbaka, äter sin lunch och går sen ner på stranden -ensam. Han är trevlig och hälsar på alla han möter, han ler men inte med ögonen...

Visst kan det vara självvalt, men det ser inte ut så. Jag vet ju inget om honom och han har inte varit så tillmötesgående att man riktigt kunnat ta kontakt med honom heller - så jag vet egentligen inte hur ensam han är. Han kanske är superlycklig? Men hur kul är det att vara på något som liknar en paradisö, där alla är par eller familjer, och befinna sej mitt i allt detta helt ensam?

När vi pratade om hur sorgligt det ser ut, så sa Martin att han visste precis hur han känner sej. Så kände sej nämligen Martin under en lång tid. Hellre än att göra saker ensam satt han framför sin dator och "umgicks" med folk i en fantasivärld. Nu är han väldigt tacksam att han har oss. Jag känner mej ödmjuk inför det faktum att jag har en familj och att killarna fortfarande vill följa med på våra resor. Just den här resan har innehållit många skratt, trots att första veckan ändå var ganska jobbig. Att vara på safari är ingen semester!

Att se den ensamma mannen ger en extra dimension åt vår gemenskap och gör min familj ännu mer värdefull för mej.

.

Tudelat

Så är det näst sista kvällen här. Om bara 3 dygn sitter vi hemma i tv-soffan igen... känslan inför detta faktujm är tudelad. Å ena sidan ska det bli skönt att komma hem, träffa Baileys, äta mat vi är vana vid, sova i min egen säng och få tillbaka rutinerna. Å andra sidan så kommer jag sakna värmen, solen, sanden, stränderna, de härliga kvällarna, den lediga tiden och en massa annat. Ångest? Yes!

Jag läste att det är 16 minus hemma och jag är definitivt inte född för vinterbruk. I min drömvärld ska det vara vår 15/1-15/4, sommar 16/4-15/10, höst 16/10-12/12 och vinter 13/12-14/1. Å varje årstid ska vara på riktigt, alltså mycket värme på sommaren och mycket snö på vintern. Det låter väl bra?

Men nu är vi här; på Zanzibar i 35 graders värme. Bara en hel dag kvar... Idag har vi mest legat i solen och läst och gått på stranden och letat snäckor. Vi har tidigare köpt presenter till våra medlemmar och nu har vi plockat mängder med snäckor som de ska få. Den som vill alltså. Solbrännan börjar sitta bra nu, men magen är inte alls kul... har varit ganska dålig i magen idag så vi får väl se hur det blir till middagen nu; om jag kan äta eller inte. Men men, då kanske jag inte gått upp så mycket i vikt iaf...? Inget ont som inte har något gott med sej :-)

Imorrn ha vi tänkt att leka lite med kamera. Ta lite kul bilder på stranden och kring poolen. det är så fina färger här så det är kul att fota och många bilder blire´... På fredag ska bilderna laddas ur och skickas till framkallning och sen ska jag sätta ihop ett album. Jag älskar att sitta och pyssla med sånt och återuppleva resan.

Men nu är det strax mat... såja magen... coooool it!

.

Bytt strand

Så har vi flyttat och även här finns internet!

En kille från resebyrån här nere kom förbi igårkväll och pratade med oss. Han kunde med egna ögon se att allt verkligen inte stod rätt till på hotellet och att det vi berättat var sant. Skönt att bli trodd direkt utan minsta tvivel eller misstanke om att vi försöker utnyttja läget och tjäna på det. Jag är så glad att vi efter stor tvekan och grundlig research valde Kilimanjaro Safari Agency som "vår" researrangör, allt har verkligen gått supersmidigt.

Så när vi la oss igår visste vi bara att vi skulle få ett sms under morgonen. Detta kom ca 10 och ungefär en halvtimme senare blev vi hämtade för att åka till ett annat hotell. Å det sista som händer när vi ska checka ut är att de försöker blåsa oss! När vi ska betala det vi ätit och druckit får man det till 307 dollar! Vi har halvpension, så det kan omöjligt bli så mycket. Jag ber att få se alla notor och mycket riktigt har de försökt att få oss att betala ALLA måltider. Efter en del omräkning är vi nere på 62 dollar, en ganska stor skillnad... Men mej lurar man inte så lätt!

Iaf... vi åker ca 40 minuter och hamnar på östkusten. Ett litet sött ställe med bara 24 rum/bungalows. Vi får ett hjärtligt välkomnande och får se rummen innan vi bestämmer oss för att bo här. Alla är jättegulliga och måna om att vi mår bra och trivs. Stranden är härlig och rummen är RENA! Vi äter lunch och är sedan på stranden resten av dagen.

Skönt att få landa på ett vänligt ställe efter allt strul. Dessutom finns det varmvatten! Imorrn bitti blir det en lång, varm dusch för första gången sedan safarin. Ska bli skönt att verkligen kunna skrubba sej ren.

Återigen vill vi tacka Martin på Kilimanjaro för att han rett ut allt vårt strul och att det löst sej på absolut bästa sätt. Här kommer vi att trivas!!!

.

Har sett delfiner nu!

Så har vi då äntligen varit ute på delfintur. Först såg vi en ensam delfin som hoppade framför oss, sen var det en lååååång väntan tills nästa dök upp. Då var det tre delfiner som vi sedan kunde följa under en ganska lång tid. Senior, Junior och Martin hoppade i - jag väntade i båten med kameran i högsta hugg. Junior kom så nära att han kunde klappa en av delfinerna! Tänk då på att detta är vilda delfiner som inte alls är vana vid människor. Coooolt!

Det har tillstött lite problem här på hotellet, så vi kommer att flytta. Antingen flyttar vi direkt nu ikväll, annars blir det imorrn. En del av problemen är att elen inte fungerar som den ska, vi har hittills varken haft varmvatten eller AC. Kan låta som ett i-lansdproblem... Men när standarden bara sjunker vartefter dagarn går så är det inte kul längre... idag fick vi inte ens äta oss mätta till frukosten. Killarna har skurit sej på lösa kakelplattor i poolen mm mm... Hade personalen på hotellet bett om ursäkt, försökt rätta till eller kompenserat oss hade det varit en sak, nu har de mest ryckt på axlarna. Vi har sparat länge för att komma iväg på denna resa och vill nu bara ha det som vi betalat för. Inga orimliga krav alltså.

Vi vet alltså inte var vi kommer att hamna eller om det finns internet där. Men det ska nog gå att uppdatera er på nåt sätt...

.