Mina fem favoritländer!

Min pappa var pilot, flyglärare och hade eget flygplan. Mitt ex är elektriker på SAS. Min fd svärfar var instruktör på SAS. Jag har gått Turism- och Reseliv. Förutsättningarna för att resa har funnits och utnyttjats väl.

Jag har rest mycket. Ju mer man reser, desto mer vill man se. Tycker iaf jag. Min bucketlist är i stort sätt avklarad, men visst finns det ställen kvar som är intressanta. Imorrn är jag i Finland på en gigantiskt resmässa med hundratals utställare från hela världen. Där hoppas jag få nya uppslag och idéer på platser att resa till och skriva om. Men just nu tänkte jag ge er mina fem favoritresmål i världen. Är ni med!

1. Egypten!

Egypten har allt! Vita stränder, azurblått vatten, god mat och massor av spännande historia och kultur. Många avstår från att åka hit pga oroligheterna i Kairo, men av dessa märks det ingenting nere på badorterna. Vi var till Marsa Alam förra vintern och allt var lugnt och skönt. Egypten har något för alla, den som vill kan dyka eller snorkla och den som vill kan uppleva landets kultur. Jag själv älskar kaoset i Kairo och kulturen i Luxor. Det är kort flygtid, ingen tidsskillnad och i princip solgaranti året om.

2. Gambia

Några kanske höjer på ögonbrynet och undrar varför jag inte sätter mitt andra hemland överst. Men sanningen att säga så finns det inte jättemycket att göra mer än att sola och bada. Om man inte gör som oss förstås och åker ut på landsbygden, kollar in huvudstaden Banjul eller tar en båt och myser på Gambiafloden. Gambia har en ganska obehaglig med intressant historia iom slaveriet. Här finns byn som Kunta Kinte rövades bort ifrån. Ön där man samlade slavarna innan avfärd till resten av världen ligger bara någon timma med båt från huvudstaden. Fördelarna med Gambia är att det är hyfsat nära, ingen tidsskillnad, fantastiska (folktomma) stränder, god mat och solgaranti.

3. Safari i Tanzania

Det häftigaste man kan göra i resväg, alla kategorier! Att befinna sej ute på den afrikanska savannen och stå öga mot öga med en hyena eller zebra är som att vara huvudperson i en naturfilm. Att få se de där mäktiga djuren, livs levande i sin egen miljö är magiskt. Men det är ingen semester! Det är långa dagar i bil, man är dammig och det går dagar mellan duscharna. Därför kan det vara skönt att ta en vecka på tex Zanzibar efteråt. Där är otroligt vackert! Det är långt till Tanzania och dyrt med safari, men värt precis vartenda öre!

4. Sri Lanka

Enda stället i Asien som jag kan tänka mej att åka tillbaka till. Sri Lanka har fina stränder, men även höga berg och tät bush. Det är enkelt att ta sej fram på egen hand och allt är väldigt billigt. Maten är god och människorna supertrevliga. Ett tips är att åka till Pinnawela, där elefantbarnhemmet ligger, så välorganiserat och fint. Man får vara med när elefanterna badar och kela med dem om de vill. Har man tur får man mata elefantbebisarna med gigantiska nappflaskor. Jag skulle kunna åka tillbaka direkt om det inte var det där med tidsskillnad som jag har så svårt med.

5. USA
Här finns allt! Stränder, äventyr, shopping... något för alla! New York är en av favoriterna. Här finns massor att se och man tar sej enkelt fram med fötterna. Sevärdheterna tar lixom aldrig slut, man måste åka hit flera gånger. Till NY åker iaf jag mest för att gå på teater och shoppa. Florida är en annan favorit och då är det förstås stränderna och nöjesparkerna som lockar. Favoriten är Universal Studios! Så roligt att gå runt och tittat på rekvisita från stora filmer och få veta mer om allt. Sea World är en annan favorit, särskilt avdelningen för skadade djur som man hjälper så mycket man kan. Självklart kan man inte lämna Florida utan att besöka Disneyworld, det är ju ett måste för alla åldrar. Jag har även bilat i USA, inte tvärsöver men mitt i och det är ganska häftigt att sitta på punkten på Four State Corner. Enda stället där fyra stater möts.

Jag har numera väldigt svårt med tidsskillnad och blir inte människa på minst en månad efter att jag kommit hem, så jag åker helst rakt ner. Men vi ska nog göra några resor till annat håll också vad det lider... om inte annat har jag ju den där resan till Samoa som hägrar och Martin vill se Japan. Jag läste om ögondroppar eller nåt sånt som skulle underlätta jet-lag, vi får väl be att bli försökspersoner eller nåt...

Hur ser er favoritlista ut? Varför? Har ni också svårt med jet-lag?

Världen är så stor!!!

Många har platser de drömmer om att besöka och långa listor, sk bucketlist, på vad som ska göras innan de dör. Jag har ingen sån, min lista är nämligen redan avklarad... sånär som på ett ställe - men en punkt blir knappast någon lista  :-)

Det finns drygt 200 länder i världen, jag har besökt runt 60. Det finns alltså ganska många länder och platser kvar för mej även om jag besökt rätt många hittills. När jag började intressera mej för resor hamnade genast Egypten och pyramiderna överst på önskelistan. Sen fylldes den på med Island, Safari i Afrika, Treriksröset i Sverige/Norge/Finland och Samoa i Stilla Havet. Rätt spridda skurar alltså...

Min pappa är pilot och min första man jobbade som tekniker på Linjeflyg och senare SAS. Det fanns alltså ganska många tillfällen för mej att resa och personer att resa med. Har man resandet i blodet blir det ofta resor till udda ställen och med en kompis som jobbade utomlands 2-3 år i taget blev det ganska naturligt att följa efter honom över världen. På så sätt hamnade vi i bla USA, Mexiko och Venezuela. Första resan till Afrika gick till Gambia, inte en safari men ett litet smakprov på kontinenten som skulle stjäla hela mitt hjärta och där jag även bodde en period. Vid första inflygningen över mangroveträsken var det som att komma hem.

När barnen föddes följde en tid av mer normala charterresor till Spanien och Grekland men även Dubai. Barnens pappa och jag skilde oss och jag började resa med mina föräldrar, då gick resorna lite längre bort igen och vi visade barnen Florida, Thailand och Sri Lanka. Afrika var avbockat på min bucketlist, men det var bara början - nu var det tur att uppleva Egypten! Som jag längtat! Första resan gick till Hurghada och jag älskade även Egypten från första stund, en känsla jag aldrig haft i något land i Asien - jag konstaterade att jag är Afrikamänniska - så är det bara! Redan första gången vi var i Egypten åkte vi till Kairo och de enorma pyramiderna. Vilken upplevelse! Något av det häftigaste jag gjort och även Kairo fann en plats i mitt hjärta, ett underbart kaos av dofter och människor. Ytterligare ett drömresmål kunde bockas av.

Jag hade turen att vinna en resa till Island och drog iväg en smällkall vinterdag. Jag möttes av ett drömlandskap och kunde inte få nog! En kort tid efter tog jag med mej barnen över ett dygn när vi ändå skulle åka till USA. Det var perfekt att göra ett kort stopp och bada i den Blå Lagunen, innan man fortsatte med flyget. Nu var de även lagom stora att orka sitta i en bil, så vi åkte Sverige runt med Smygehuk och Treriksröset som mål och året efter tog vi Europa. De hade sett så mycket av världen, men inte sitt eget land eller Europa - det var dax att visa deras egen del av världen.

Killarna och jag bestämde någon födelsedag att min 40-årsdag skulle firas på en Safari i Tanzania. Ca 90 000 kronor skulle det kosta, det var bara att börja spara... När 38-årsdagen var avklarad hade Martin kommit in i vårt liv och nu var vi fyra som planerade resa och sparade pengar. Vi sålda halva hushållet och kom iväg på vår resa, inte över min 40-årsdag - men strax innan. Vilket äventyr! En vecka i en jeep på savannen, vi hade turen att se alla de stora djuren och kunde sedan koppla av en vecka på den vackra ön Zanzibar. Drömresan var gjord och den blev helt fantastisk!

Min bucketlist närmade sej sitt slut och har faktiskt inte fyllts på, nu är det bara Samoa kvar som jag planerar att åka till när jag fyller 50 om 2,5 år. Det är inte så att jag har fått nog eller att det inte finns fler platser jag vill besöka, absolut inte! Men jag har inga drömresmål kvar. Jag skulle gärna besöka alla länder i världen, men nu är ju världen lite för stor och livet för kort för de flesta av oss. Dessutom kostar det ju lite grann...

Vi har ju vår by i Gambia som vi besöker var tredje år och återkommer gärna till Egypten då och då eftersom det både är billigt och enkelt. Annars försöker vi byta resmål och åka till nya platser, som nu när vi ska åka till Kap Verde över nyår - det ska bli jättekul! Men jag stannar helst på den här delen av jordklotet... det blir knepigare och knepigare med tidsomställning och långa flygresor. Samoa är ruskigt långt bort! Det tar väl ett drygt dygn att komma dit... men jag vill så gärna se det!

Jag har rest mycket och tröttnar aldrig. Jag älskar att träffa nya människor, lära om deras kultur och historia. Den där känslan när man kliver ur planet i ett land man aldrig besökt förut och vet att man har flera dagar framför sej där allt är nytt - den känslan är den bästa jag vet! Man drar in doften, tittar nyfiken ut genom fönstret på vägen till hotellet och kliver med spänning ut på gatan på egen hand för första gången. Jag älskar det!

Så även om min bucketlist snart är avklarad, finns det mycket kvar att se. Hur ser din bucketlist ut?

Hemma bra men borta bäst...

Nej, jag har inte skrivit fel - det är faktiskt så jag känner. Hemma är helt ok och jag trivs väldigt bra i mitt hus, men jag mår allra bäst när jag får resa och se mej om i världen. Det bästa av allt är förstås när det finns en strand, en solsäng, strålande sol och är runt 30 grader varmt också.

På senaste resa sa mitt resesällskap Daniel att bästa stället nästan alltid är där man varit senast. För mej skulle det alltså vara Belgrad... jag håller inte riktigt med honom. Belgrad var helt ok, men ingen plats jag skulle vilja bo på. Näst sista då... Det var väl Birmingham och Stratford om jag inte minns fel... där trivdes jag väldigt bra! Men så var det det där med vädret... Engelska Landsbygden i all ära, men vädret är ju inte toppen året om precis.

Under våren har jag även besökt Milano och Budapest, där hamnade Milano överst i mitt tycke. En lagom stor "håla" med nära till allt. Men både Stratford, Milano, Budapest och Belgrad är för långt från de där stränderna som jag vill ha. Jag behöver havet och stränder för att må som bäst! Därför toppar fortfarande Gambia, Egypten och Seychellerna min lista. De uppfyller alla mina krav och är platser jag skulle kunna bo och även har bott på. Gambia och Egypten har ni redan hört mycket om, jag ska berätta om Seychellerna någon gång - det är magiskt!

För mej är alltså inte hemma bäst, som för många andra. Jag säger som Paul Young  "Wherever I lay my hat that´s my home. Jag trivs bra på nästan alla platser, acklimatiserar mej snabbt och lär mej sederna och språket ganska lätt. Jag behöver inte ha särskilt mycket för att vara nöjd, en säng, en dusch och en hyfsad spis med el lite då och då funkar bra. I Gambia hade jag inte ens dusch, men fick låna på ett hotell i närheten - det funkade bra det med.

Jag längtar tills vi blir pensionärer och Martin kan sluta jobba. Då ska vi sälja huset, bo i en mindre lägenhet och dra iväg över vintrarna. Planen är att hyra oss fram så vi kan byta resmål när vi vill och inte känna oss bundna av ägandet (renoveringar osv). Resmål som lockar för långboende över vintern är bla Mallorca, Kanarieöarna, Malta, Portugal och självklart varenda land i Afrika - typ... Rätt ner är det som gäller, det går snabbt att ta sej hem vid behov och är ingen tidsskillnad.

Drömmen känns lite avlägsen än så länge, men den finns definitivt där. Jag har bara 18 år kvar till pension...

Mina favoriter av 51 besökta länder

Jag älskar att resa! Eller det kanske är fel uttryckt... jag älskar att uppleva och besöka nya platser, men själva resan tycker jag inte särskilt mycket om. Det är mest bökigt att ta sej till flyget och sedan sitta inklämd i ett pyttelitet utrymme i flera timmar. Så själva transporten skulle jag gärna slippa faktiskt.

Man kan väl säga att mitt stora reseintresse föddes när jag som 12-åring åkte på språkresa till England. Många kanske tycker att jag hade oansvariga föräldrar som släppte iväg mej så tidigt, men jag var nog ganska mogen för min ålder. Jag gjorde samma sak med min yngste son vid ungefär samma ålder och var faktiskt inte ett dugg orolig. Men visst, det krävs ju lite grann för att klara sej på egen hand i ett annat land, på ett främmande språk. Jag klarade det och upptäckte tjusningen med att resa, upptäcka och träffa nya människor.

I morse gjorde jag ett test på Grapevine för att se hur många länder jag faktiskt varit i. Jag hade ingen susing alls... Alla länder är uppspaltade och man klickar bara i dem vartefter. Jag hade ingen aning och när resultatet visade 51 besökta länder kontrasterade jag bara faktum. Jag vet inte om det är mycket eller lite... men det är nog ganska mycket tror jag...

Med så pass många länder i bakfickan har man ju sett en del, upplevt olika kulturer, smakat olika sorters mat och fått sina favoriter. För mej ligger ju hela den afrikanska kontinenten nära hjärtat, men det vet ni ju redan. Runt om i Europa finns också flera favoriter, medan Asien inte är riktigt lika spännande... enligt mej alltså... och Sydamerika tycker jag inte alls om!

Vi kan väl ta och spalta upp några favoriter och berätta lite om dem? Börjar vi i Sverige så är förstås Öland mitt smultronställe! Där är jag i stort sett uppväxt och har halva min släkt. Att köra över bron är en fröjd, då åker jag hem! Jag trivs bäst på norra Öland där stränderna är kritvita och flera mil långa och gärna innan midsommar då det fortfarande är tyst, lugnt och inga turister. Ven är en annan svensk favorit där det är mysigt att cykla och bo i tält. Sen har vi förstås Stockholm, landets huvudstad och pärla. En vackrare huvudstad finns nog inte!

Europa då? Jag gillar Tyskland och då särskilt Bremen. En mysig liten stad med en massa små caféer och bra shopping. Allt är så enkelt i Tyskland, vägarna är bra och det är lätt att hitta och finns alltid ett "zimmer frei" vart man än är. Liechtenstein är en dold pärla som folk ofta missar, men kolla gärna in det om ni ändå har vägarna förbi. Sen har vi förstås Venedig! Så otroligt fint, mysigt och romantiskt! Trots att vi var där under absoluta högsäsongen i juli vart det inte alls så mycket folk som jag väntat mej. I Europa finns många pärlor... Barcelona, Florens, Mallorca, Kotor, Nice, Island och en massa andra mysiga och sevärda ställen. Ta bilen och kör dit näsan pekar!

Fortsätter vi söderut tar Afrika vid och då är det Gambia och Egypten som hör till mina favoriter. Men här har vi också guldkorn som Zanzibar och Seychellerna, långt och dyra att resa till - men otroligt vackra! Seychellerna är faktiskt magiskt vackert och det finns en anledning till att det kallas Edens Lustgård eller Paradiset. Seychellerna är egentligen 110 öar/atoller med olika djurliv och kultur på varje ö. Gambia och Egypten behöver jag nog inte säga så mycket om, ni vet att jag äskar dem och åker dit så ofta jag kan. Om inte så kan ni klicka på listen här ovan för att läsa mer.

Asien då? Alla verkar älska Thailand, det gör inte jag! Visst är det sol, varmt och trevliga människor. Men det har blivit för mycket turister för min smak och jag tycker att det är för lång resa för det jag får. Däremot tycker jag väldigt mycket om Sri Lanka! Indiens tår, som har en nästan orörd natur och folktomma stränder. Hit skulle jag mycket väl kunna tänka mej att åka igen, det är så otroligt mysigt och gästvänligt. Indien däremot avskyr jag! Men då var jag i norra Indien och i ett skitigt New Delhi där jag blev väldigt sjuk.

Drömresan går till Samoa i Stilla Havet, dit tänkte jag åka om några år när jag fyller 50. Men det är ruskigt långt bort... tar typ ett dygn eller mer att ta sej dit. Å det är en jäkla tidsskillnad som jag inte heller tycker om... så vi får väl se hur det blir med den saken. Annars har jag inte någon direkt drömresa kvar, jag har sett pyramiderna i Gisa, badat i varma källor på Island, varit på safari i Tanzania, åkt gondol i Venedig och bott i solen i Gambia. Jag drömmer inte om så mycket mer...

Men visst skulle jag gärna åka på fler långkryssningar, gärna runt Grekland eller kanske över Atlanten. Kryssningen vi gjorde förra sommaren gav definitivt mersmak eftersom det är ett så behagligt sätt att resa och se många platser samtidigt. Å sen är ju drömmen att bo i värmen halvårsvis, men var... det vet man inte. Förmodligen olika platser varje år så man får se något nytt.

För jag åker hellre till 51 olika platser än till samma plats 51 gånger. Världen är så stor och spännande och bara ligger där för att bli upptäckt och utforskad. Rätt vad det är så får man en ny favorit! Å jag har ju bara sett en fjärdedel hittills - det är mycket kvar!!!

Var går din drömresa och vilket är ditt favoritresmål?

När bokar du nästa resa?

Jag älskar ju att resa och tack och lov gör även Martin det. Jag har sett lite mer av världen än vad Martin har gjort och han är mer än villig att se mycket mer. När vi är på väg hem från en resa har vi ofta redan bestämt var nästa resa går  :-)

Den här gången är det lite skillnad. Sedan något år tillbaka reser vi på flera olika sätt och med olika syften. Det kan vara jag ensam eller vi båda som åker på en pressresa med uppgift att se, upptäcka, uppleva, ta bilder och skriva om platsen vi besöker. Ta in smaker, dofter, ljud och allt annat som ingår i en upplevelse. Eller också är det vi som tillsammans åker på en helt vanlig semester som det ändå blir en text av... Det kanske låter konstigt, men för mej är det en avkoppling att skriva under resan. Att få en timme sisådär varannan dag och sammanfatta dagarna. Många brukar säga att jag ska lämna datorn hemma och bara koppla av, men för mej är det en avkoppling att sitta och skriva. Jag vet att fler är som jag på den punkten.

Pressresor är inte ett dugg avkopplande, det ska verkligen förtydligas. Det är jobb! Schemat är oftast väldigt tight, lite sömn och mängder med platser att se som ska dokumenteras på flera sätt. Oftast finns det inte tid att skriva något på plats och då blir det jobbigt eftersom man måste komma ihåg allt tills man kommer hem och skriva om det senare. Då är bilder en väldigt bra hjälp, eftersom mitt minne är uselt. Med kameran full går det oftast att ta fram många minnen, men det blir ändå bättre när det skrivs på plats. Att åka på pressresa är alltså ingen semester, även om det kan låta så ibland.

Vår nästa semesterresa går nog tillbaka till Egypten runt nyår. Då blir det kanske tillsammans med sönerna och deras flickvänner, vi får se. Nästa pressresa blir kanske till Israel, eller kanske till Mallorca. Det är inte alls klart. I planeringen finns även Åland och några kortare kryssningar, åsså alla julbordskryssningar i december förstås. Vår egen semester får vi vänta lite med att planera, då vissa pressresor kräver semesterdagar för Martins del. Vi får helt enkelt se hur många dagar som blir kvar  :-)

Jag anser att resa tillhör livet! Även när jag varit helt pank har jag ändå sett till att vi gjort någon form av resa. När barnen var små innebar det att vi tog bilen och upptäckte Sverige. Vi la ut en efterlysning bland våra bekanta och frågade om vi kunde bo hos någon, en eller ett par nätter och sen åkte vi dit. I bästa fall svarade flera från ungefär samma område, och på så sätt upptäckte vi Norrland i två veckor. Det kostade bara bensin. Nu när det bara är Martin och jag är allt så mycket enklare. Och billigare!

Jag vet alltså inte särskilt mycket om resåret 2017 mer än att det förmodligen avslutas som det började; i Egypten. Tills dess kan det bli lite vad som helst faktiskt... hänger ni med mej här på bloggen och på instagram (@marlenrinda) så får ni vara med på allt. Ni kan genom mej upptäcka nya spännande platser som ni kanske själva blir sugna på att besöka. Å vill ni hänga på till Egypten irl är det bara att göra det! Säg bara till så får ni alla detaljer!

Hur ser ditt resår 2017 ut? När brukar du boka nästa resa? Redan på flyget hem kanske?

Sista morgonen...

Det är alltid lika jobbigt att åka hem från semestern tycker jag. Vi har haft två fantastiska veckor, men nu är de slut...

Jag var uppe kl 6 imorse för att se den sista soluppgången för den här gången. Den var magisk! Jag var helt ensam på stranden och det enda som hördes var vågornas brus. 

Jag älskar verkligen Egypten! Kulturen, maten, landskapet, klimatet - allt! Här nere märks inget av några oroligheter eller politska konflikter. Här är allt lugnt och fridfullt. Vi kommer tillbaka!

Vi gör det faktiskt!

Vi visste att vi hade gym på hotellet och vi packade medvetet ner träningskläder. Målet var att använda dem... men hur blev det i verkligheten då?

Jorå! Vi tränar! Hade jag varit hemma hade jag hittills hunnit med fem pass sedan vi åkte, nu har jag hunnit med fyra och långa dagliga promenader plus en och annan löptur! Det är baske mej värt en applåd!!! Å Martin har varit minst lika flitig! Han har tagit fler löpturer än jag, han som inte gillar att springa :-)

När morgonen börjar lite mulen börjar vi oftast dagen med en långsam men lång promenad. Vi går längst stranden, tittar på krabbor och fiskar, besöker i marinan och går loss med kameran där. Det blir oftast massor med fina bilder som sedan hamnar i fotoboken från resan.

Vi rör alltså på oss massor! Det blir 10 000-15 000 steg om dagen och ett och annat pass i gymmet alltså. Det är ett helt nytt sätt för oss att ha semester och det ska bli spännande att se resultatet när vi kommer hem. Målet var att stå still men gärna gå ner lite av det jag la på mej av alla julbord, vi får väl se... kläderna har iaf inte krympt!

Det går faktiskt att ha en vilsam semester med medveten aktivitet utan att det blir en press eller börda. Våra morgonpromenader är ljuvliga och att ta en stund på gymmet efter en dag i solstolen är skönt för hela kroppen. Dessutom känner man sej så jäkla duktig!!! 

Så detta är absolut något som vi kommer att fortsätta med på våra semestrar. Det är inte ett dugg jobbigt att avsättas några halvtimmar till fysisk aktivitet utan känns tvärtom väldigt bra! Ett hotell med gym kommer alltså vara ett önskemål även i framtiden och det kommer dessutom att användas. På torsdag är jag tillbaka hemma på Curves och på måndag vet vi vad vågen säger om vår hyfsat aktiva semester.

Matsedel v 3

Då är det upploppet på vår semester, bara ett par dagar kvar. Vi har vilat, solat, skrattat och upplevt nya spännande platser. Att återse Luxor var så häftigt och lika mäktigt som för 16 år sedan. Jag älskar Egypten!

Vi har tränat och promenerat, det blir väldigt spännande att ställa sej på vågen när vi kommer hem. Våra semestrar brukar gå ut på att ta hand om oss, så även denna gång. Så vågen borde iaf inte visa plus... vi får se!

Här är veckans matsedel:

Måndag:  Pasta med spenatsås 2 SP plus pasta
Tisdag: Indiska räkor fr 2 SP plus ris
Onsdag: Kryddig lövbiffsgryta 5 SP plus ris
Torsdag: Fisk- och paprikagratäng med ajvar 4 SP plus ris
Fredag: Kassler med ananas i ugn 5 SP plus ris
Lördag: Pasta med zucchini och fetaost 3 SP plus pasta
Söndag: Kyckling i mör sås 5 SP plus potatis

Ha en fin vecka!

En tur till antikens Egypten

Jag är ruskigt intresserad av Faraonernas och Egyptens historia. Jag snöar gärna in på Hatchepseuts liv och kan titta på dokumentärer om olika utgrävningar i all oändlighet.  Luxor ett paradis för en sån som mej och i tisdags fick jag komma dit igen!

 Jag var i Egypten första gången 2001, då med sönerna och mina föräldrar. Vi hade två spännande veckor i Hurghada och besökte både Kairo och Luxor. Många dagar av semestern försvann, men det var det absolut värt! Det tyckte vi alla, tom killarna som då var 6-7 år gamla. Det är många timmar i buss på dåliga vägar, men det gick helt ok. Belöning var ju så häftig!!

Sedan dess har jag och killarna varit i Egypten flera gånger och när vi åkte hit senast 2012 var även Martin med. Då var vi i Sharm el Sheik och tog en ny tur till Kairo, vi ville ju visa pyramiderna för Martin förstås! Trots att det var andra gången för mej och killarna var vi lika fascinerade som första gången. Pyramiderna är häftiga! Så är det bara! Man kan inte riktigt förstå hur stora de är förrän man står där själv.

Men trots att pyramiderna överträffar det mesta så är Luxor faktiskt ännu häftigare. Pyramidernas storhet känner man till, medan det är lite tystare om allt som finns i Luxor. När jag klev in i Karnaktemplet första gången blev jag totalt begeistrad. Tänk att det gick folk här för 4000 år sedan, de badade i sjön som fortfarande är intakt och kanske vilade i skuggan av de 140 enorma pelarna. Det är en så häftig plats och jag har velat komma tillbaka sedan dess. I tisdags var jag där igen!

Det var meningen att vi skulle åkt natten till måndag och besökt Luxor hela måndagen, haft tisdagen i Aswan och fortsatt till Abu Simbel för att sedan åka alla de 70 milen tillbaka till hotellet på onsdagen. Allt var bokat och klart men i lördags fick vi veta att det trasslat till sej och det vi istället skulle få inte motsvarade våra förväntningar, så vi avbokade och tog istället en enkel tur till Luxor. Det fick lixom duga… Aswan och Abu Simbel ligger väl kvar några tusen år till. Hoppas jag…

Så natten till tisdag klev vi på bussen 3.45 på morgonen. Har man en gång upplevt en soluppgång i öknen kan man inte vänta tills man får se det nästa gång. Det är magiskt! Så var det även denna gång. En blodröd sol som väcker en sovande öken, så otroligt häftigt! Vi var framme vid Karnaktemplet vid 10-tiden, gick runt ett varv med guiden och fick sen tyvärr en väldigt kort tid för fotografering. Jag drog runt Martin så snabbt jag kunde så han inte skulle missa något, vilket gjorde att vi var sist tillbaka till bussen några minuter för sent. Vi blev alltså ett sånt par som jag avskyr… de där som man måste vänta på…

Efter Karnak gick vi ombord på en av alla de båtar som kryssar på Nilen. Man kan åka med bara på en lunchkryssning eller flera dagar. Vi åt och gick sedan upp på däck. Båten körde lite norr ut och sedan tillbaka söderut, en ganska intetsägande tur måste jag säga… den tiden hade jag gärna haft i antingen Karnak eller senare för att åtminstone ha ett fotostopp vid Hatchepseuts tempel. Men men, mätta tog vi en mindre motorbåt för att ta oss tvärs över Nilen där vår buss väntade. Vi åkte till en Alabasterbutik som jag också kunde hoppat över. Jättefina saker, men inget som direkt intresserar. 

På vägen till Konungarnas Dal kunde vi se Hatchepseuts tempel på håll och chauffören körde så långsamt han kunde för att vi skulle kunna ta några hyfsade bilder. Strax brevid ligger Konungarnas Dal som jag också besökt förut och gillar. Här finns drygt 60 upptäckta och utforskade gravar och man tror att det finns minst lika många till att upptäcka. 

Numera får man inte fota där, men det gjorde mej inget – jag tog bilder sist. Man säger att förbudet är för att blixtarna förstör målningarna och det köper jag, men resonemanget håller ju inte utomhus… Vår guide tog med oss runt, berättade en massa spännande om en del av gravarna och faraonernas tid. Vi gick ner i tre olika gravar som ingick i biljetten, när vi var där sist kunde vi gå ner i så många vi ville. Nu började solen gå ner och det blev svalare, i gravarna var det dock fortfarande varmt och skönt. När alla är nöjda gick vi tillbaka till bussen som tog oss till Memnonkolosserna.

Memnonkolosserna är två gigantiska statyer som stod i entrén till ett av alla palats i Luxor. De väger typ 700 ton vardera och är 18 meter höga. Här hade vi ett kort fotostopp och påbörjade sedan vår resa tillbaka till Port Ghalib hyfsat trötta men nöjda. Efter en magisk solnedgång över Nilen och 6 timmar senare, ca 22.30, var vi tillbaka på hotellet och somnade ovaggade.

En sån här resa är lite jobbig, det blir ju en ganska lång dag, men det är så värt att göra den! Man behöver inte ens vara intresserad för att fascineras av byggnaderna och historien. Det är så häftigt att stå där och veta att enkla människor byggt alltsammans för hand utan en enda maskin eller lyftkran. Det går lixom inte att förstå! Lite har hänt sedan jag var där senast, några bitar till har kommit på plats i Karnak och det kommer nya bitar på plats dagligen. 

Under de här 16 åren har man hittat en slags paradgata mellan Karnak och Luxortemplet. En 300 meter lång väg kantad av sfinxer, det är hundratals! Nu gräver man fram gatan och flyttar på byggnader som står i vägen, bla en kyrka som byggts ovanpå alltsammans. Jag hoppas kunna komma tillbaka och se detta när det är mer återuppbyggt. Det kan inte bli annat än fantastiskt!

Är man här tycker jag alltså att man ska ta en utflykt till det ”riktiga” Egypten. Luxor är helt magiskt och nu har Martin också sett det och han håller med :-)

Siva Port Ghalib Hotel

Jag har fått mängder med frågor om hotellet vi bor på så nu ska jag föröka ge er en bild av det. Stället är gigantiskt, så det är inte alldeles enkelt att komma ihåg och få med allt. Men jag testar, ni får fråga om det är något ni undrar över.

Vi bor alltså på Siva Port Ghalib Hotell i sydöstra delen av Egypten. Port Ghalib är uppbyggt av en galen shejk för 8-10 år sedan och är alltså byggt för turister. Det "riktiga" Egypten är en bit bort, det finns inte ens en marknad här...

Vårt hotell har ett "systerhotell" som heter Palace Hotell, dessa två sitter ihop och bildar ett stort turistkomplex. Siva är i ena änden, Palace i den andra och innanför är där ett jättestort område med flera pooler, gym, skönhetssalong, apotek, supermarket, 3-4 souvernirshoppar, flera tennisbanor, lekland och en massa annat. Utanför hotellen finns en privat strand som är väl tilltagen och inte har minsta trängsel. Där "vår" strand tar slut börjar Marinan, där finns en mysig strandpromenad, caféer och en bazar där man kan shoppa loss på det mesta. Här finns med andra ord allt!

När vi skulle boka vinterresa var kraven att det skulle vara sol, hyfsat varmt, regnsäkert, nära, hyfsat billigt och så lite tidsskillnad som möjligt. Vi kollade in utbudet hos alla våra största resebyråer och valde till slut mellan Kap Verde och Egypten. Kap Verde skulle vara en helt ny erfarenhet, 8-9 timmar bort och lite dyrare. Egypten känner vi väl och tycker om, det är 5 timmars flyg och billigt. Valet föll alltså på Egypten och Vingresor. När slutsumman visa drygt 6500kr per person för två veckor och all-inklusive lyxade vi till det och la till havsutsikt. Bra för att!

När vi kom fram var det kväll och mörkt. Folk åkte golfbilar runt området med sitt bagage för att nå sina rum, men vi gick och lyckades till slut leta oss fram till rätt rum. Det var trots allt inte så långt att gå upptäckte vi senare. Vårt rum är jättefint och alldeles lagom stort. Nu vet vi ju inte hur de andra rummen ser ut... men vi är jättenöjda! Vår balkong är som en halv balsal med utsikt både åt stranden och hotellområdet. Tyvärr är där ingen sol, viket gör att mitt tillfälliga kontor istället blir i vår lobby. Det är helt ok det med  :-)

Första morgonen gick vi runt och kollade området. Vi kom fram till att vi har ca 500 steg till matsalen där vi äter både frukost, lunch och middag. Vi kan äta lunch på stranden om vi vill, men då är det mesta pizza och hamburgare och det vill vi inte ha. Dessutom blir det en lagom promenad på ca 1000 steg bara av att gå från solsängen på stranden till matsalen. Så bara genom att gå fram och tillbaka till maten blir det några tusen steg per dag och det gillar vi! Gymmet ligger vid Palace och det är i andra änden från oss sett och är en perfekt uppvärmning av att gå dit och sedan springa hem (med en liten omväg för att få en längre sträcka). Jag vet inte om man kan kalla det för trädgården, men runt om hotellet finns mängder med blommor, träd och växter. Allt är jättefint och välskött.

Vi har minst fyra restauranger på vårt hotell, det kan vara fler... och med bara 5 minuter till Marinan där det finns mängder av ställen att äta, dricka och fika på. Lobbyn är jättestor med flera soffgrupper, en bar, bibliotek och en massa annat. Här är fri Wifi och en naturlig plats att kolla sin mail, jobba (det är fler än jag) eller bara sitta och chilla. Vi har även köpt surf till mobilen, det är jättebilligt! För 14 GB kostar det 20 Euro, det var ett nyårserbjudande när vi kom som vi tackade jag till direkt. I vanliga fall kostar 7 GB detsamma och det är ju bra det med. Men vi sitter ändå gärna i lobbyn eftersom det är rätt behagligt där.

Poolområdet är alltså med flera pooler, det finns sandstrand även där och händer saker hela dagarna. Det är yoga, vattengympa, workout och en massa annat. På kvällarna är det olika uppträdanden med sång och uppvisningar. På stranden är det gemensam volleyboll för alla som vill vid 15-tiden varje dag. Här finns alltså att göra hela tiden om man vill... men det vill inte vi, så vi håller oss på vår kant och är mest på stranden bakom vårt solskydd där det är tyst och lugnt.

Jag brukar förespråka små, personliga hotell och har aldrig bott på något hotell som varit ens i närheten av den här storleken. Men det är faktiskt helt ok! Den här gången ville vi bara ha sol och vila, då är det helt ok att bo så här. Allt finns inom räckhåll, vi behöver inte ta oss någonstans om vi inte vill. Men det är ju inte Egypten på riktigt, det är lite Egypten light på nåt sätt. Och det är helt ok det med! Vill man bara ha sol och avkoppling är det här perfekt!

Det är faktiskt så att vi redan funderar på nästa års semester och har detta som ett alternativ. Fast då vill Martin dyka och det är marinan specialiserade på, där finns massor med dykbåtar att hoppa på. Jag kan alltså ligga på stranden och jäsa och han kan dyka hur mycket han vill. Enkelt, prisvärt och nära.

Så har vi den där frågan om hur säkert det är i Egypten just nu. En av våra guider bor i södra Kairo och säger att man inte ens där märker något av oroligheterna längre, det är lugnt nu. Med andra ord märker inte vi något heller så här långt söderut. Sharm el Sheik har varit mer eller mindre stängt sedan upploppen 2012 men öppnar nu upp undan för undan igen. Så är det detta som hindrar dej från en resa hit kan du absolut tänka om! Handlar ditt motstånd om ett mer politiskt ställningstagande är det en helt annan sak såklart, men det vi hör mest är att folk är oroliga för att det ska vara stökigt här och det är det absolut inte.

Vi kan med andra ord absolut rekommendera en resa hit, eller var som helst i Egypten faktiskt! Det är ett fantastisk land med massor att se och göra, god mat, härligt klimat och spännande miljö. Självklart ska man försöka utnyttja resan till att lära sej mer om landet och göra en och annan utflykt! Både Kairo och Luxor är spännande platser och vi var faktiskt till Luxor igår. Om det ska jag berätta imorrn, för nu väntar solsängen igen  :-)

Matsedel v 2

Så har en vecka redan gått av det nya året och jag vet att ni är många som har som nyårslöfte att gå ner i vikt. Ett löfte som för många kommer att brytas om 4-6 veckor, tyvärr... Något jag såg tydligt under mina 14 år i kassan på Viktväktarna. Men visst går det att hålla ut längre! Så hur gör man för att det ska bli ett hållbart löfte då? Hur har jag lyckats hålla i mitt "tänk" alla dessa år?

Till att börja med måste man se sitt nya liv som en livsstilsförändring och inte som en kur. Viktväktarna är något du gör för resten av livet, inte en kort period i ditt liv. Man fortsätter även när man är klar, då är grejen att hålla vikten. Annat att tänka på är att det inte är någon sk quickfix. Visst kan man gå ner snabbt, men man måste vara medveten om att livet går upp och ner - å det gör även viktnedgången. Genom att väva in programmet i livet så blir det ett sätt att leva i längden och då kommer man i mål till slut även om man bara snittar ett hekto i veckan. Det är av plusen på vågen man lär sej hur man inte ska göra, men ibland kan det vara värt att få ett plus på vågen också!

Alltså: se ditt nya liv som en livsstil och låt viktnedgången ta sin tid, det är så du skapar ett hållbart sätt att leva för resten av livet. Acceptera ett plus då och då, stryk ett streck och gå vidare. En dag kommer du i mål och det är då den riktiga utmaningen börjar!

Vi har börjat året på bästa sätt! Här på hotellet har vi ett gym som vi faktiskt använder och vi tar härliga promenader i solen. All-inklusive innebär i vårt fall att vi frossar i frukt dygnet runt!

Här är veckomenyn som vi skulle ätit om vi varit hemma:

Måndag: Kassler i ugn med broccoli 5 SP plus ris
Tisdag: Kyckling med mozzarella fr 6 SP plus ev ris
Onsdag: Oumph Bourguignon fr 2 SP plus potatis
Torsdag: Fiskgratäng med spenat och pinjenötter 7 SP plus potatis
Fredag: Filegryta med ananas 4 SP plus ris
Lördag: Pasta med laxsås fr 6 SP plus pasta
Söndag: Vitkålsgratäng med korv 14 SP för hela gratängen

Hoppas ni får en kanonvecka! Vi fortsätter att utforska södra Egypten  :-)

Viktväktare på semester

Många som åker på semester släpper allt och går loss på mat, alkohol och godis. Man har långa, lata dagar i solen och tankarna på motion är långt borta. Vi gör tvärtom!

Det är på semestern vi har extra mycket tid att ta hand om oss och den tiden utnyttjar vi oavsett om vi är hemma eller ute och reser. Men det betyder inte att semestern blir sämre, bara att vägen tillbaka efter semestern blir lite kortare än den annars kunde blivit.

För första gången har vi tagit all-inklusive. För första gången har vi även valt ett hotell med gym. Vi har dessutom använt gymmet! Området vi bor på är dessutom gigantiskt med fanatiska promenadvägar, så dessa har vi också utnyttjat en hel del redan.

All-inklusive behöver ju inte betyda att man går loss på maten och äter allt man kommer över. Det behöver inte heller betyda att man dricker en massa, bara för att det ingår. Inte för oss iallafall. All-inklusive betyder ju faktiskt att där finns mycket att välja på, även bra mat. Massor med grönsaker och frukt! Så för mej har det resulterat i att jag ätit mer grönsaker än hemma. 

Till frukost blir det rostat bröd, ägg och frukt. Till lunch något lättare och grönsaker. Till middag någon gryta och massor med grönsaker. Å visst har jag även smakat på efterättsbuffen! Men jag har haft koll och inte ätit mej proppmätt. Men jag känner inte att jag missat något eller gått hungrig från bordet, jag är mer än nöjd!

Vi brukar börja med att gå runt och se vad som finns. Jag överdriver inte om jag säger att det säkert är 50 rätter att välja på plus en stor efterrättsbuffé. Ett hyfsat utbud alltså... Jag brukar sedan välja den rätt som lockar mest, oavsett hur det är tillagat. Men jag får bara ta en och bara en gång!  Och halva tallriken ska vara med grönsaker. Vi ska vara här i två veckor, så jag kan förmodligen smaka på allt jag är nyfiken på utan att vara tvungen att göra det vid ett och samma tillfälle  :-)

Så var det den där lilla detaljen med gymmet. På vårt hotell finns ett helt ok gym med 2 löpband, 4 motionscyklar, 2 trappmaskiner och 2 stationer med olika tyngdlyftningsgrejer. Allt man behöver alltså. Igår var vi där och testade grejerna. För mej blev det en halvtimmes "fatburn" program på motionscykeln och 20 min "weight loss" på löpbandet och efter det tog vi en promenad runt området. Jätteskönt!

Efter en hel dag på stranden var det faktiskt jätteskönt att röra på sej. Tid finns det massor av innan det ska ätas igen och gymmet ligger bara några steg bort, så det finns lixom inga ursäkter. 

För oss är ledighet och semester ett tillfälle att bry oss extra mycket om vår hälsa och ta hand om oss lite extra. Det är varken jobbigt eller bökigt, det känns bara väldigt bra! Även om vi inte gått ner i vikt när vi kommer hem så kommer vi att må bra i våra kroppar och det är det som är huvudsaken. Vi har både vilat, upplevt, ätit gott, rört på oss och verkligen tagit hand om oss och det känns så bra!

Det är alltså inte särskilt knepigt att vara Viktväktare på semester, inte ens med all-inklusive. Man får bara bestämma sej; ska jag gå ner i vikt, stå till eller får jag tom gå upp lite? Beroende på vad man bestämmer sej för får man ha sina knep. Men att släppa taget helt känns ganska onödigt när man både kan njuta, äta gott och ha en bra semester, samtidigt som man tar hand om sin hälsa. Hela idén med semester är ju att ta hand om sej - eller???

Nu går vi ner på stranden igen. Solen skiner från en klarblå himmel och det är helt ljuvligt! Ha en bra dag alla ni som pulsar runt i snön där hemma. Det har tydligen kommit en del... vill ni se sol och palmer så kolla in mitt instagram @marlenerinda  :-)

Första dagen är alltid bäst!

Semestern allra första dag är den bästa tycker jag. Man vaknar på morgonen och vet att massor med lediga dagar ligger framför en!

Vår resa började inte riktigt som den skulle... vi hade räknat med vissa förseningar pga snöovädret, men vi klev på flyget precis som beräknat och allt var frid och fröjd. Tills vi skulle rulla ut ur gaten, då funkade inte bilen som skulle knuffa ut oss. Det kom en ny, men den funkade inte heller... den tredje funkade och vi kom ut på startbanan. Då meddelar kapten att de fått en felindikation och att vi måste tillbaka till gaten.

Det kommer ombord en tekniker... och sen ett par mekaniker och efter två timmar är allt äntligen löst och vi kan lyfta. Så den efterlängtade solnedgången över öknen fick vi se medan vi landade i Egypten. Det gick bra det med. Men detta innebar att vi inte visste ett smack om vart vi var förrän dagen därpå, det var nämligen kolsvart när vi kom till hotellet. 

Igår däremot då såg vi allt! Jag vaknade till en otrolig soluppgång, efter en kall natt på rummet. Det var nåt fel på termostaten som är fixat nu. Området är helt galet stort! Jag har aldrig tidigare bott på ett så stort hotell. Det är enormt! Vårt rum är kanonfint med en balkong stor som sonens etta :-)

Så gårdagen gick mest åt till att utforska området, det blev sisådär 11 000 steg bara av att gå runt här! Vi har bokat en tredagars-utflykt till Luxor/Aswan/Abu Simbel, prata med guiderna och legat på stranden. Vi avslutande dagen med en promenad till marinan för lite shopping i solnedgången. Så nu vet vi var vi bor och har redan fått lite färg på nosen. 

Idag är det varmt och nästan vindstilla, så vi tar nog en heldag på stranden  :-)

Smartaste början på semestern!

Det kom lite snö mellan tisdag och onsdag kan man väl konstatera... när man ska med ett flyg har man lite extra koll på väderläget och förbereder sej så gott man kan.

Vi hade superkoll och hade allt varit som vanligt hade vi åkt från Tumba i gooood tid för att säkert hinna med flyget. Nu var vi ännu smartare! Vi hade bokat hotell på Arlanda natten innan och kunde i lugn och ro köra dit innan värsta snön trillat ner. Så skönt!

Så under tisdagen fixade jag det sista medan Martin jobbade. När han kom hem runt lunch packade vi bara in oss och hunden i bilen och drog iväg. Hunden lämnades hos mina föräldrar och vi åkte till Best Western Park AirPort Hotel som ligger ca 10 min från Arlanda. Smartaste början på semestern konstaterade vi när vi såg hur mycket snö det kommit på onsdagmorgonen.

Vi parkerade bilen, som ska stå där under semestern och blev visade till ett jättefint rum. Personalen var supertrevliga och hotellet kanonfräscht! Vi åt middag länge och pratade med tjejen i receptionen en lång stund innan vi gick och la oss.

Martin gillade sängarna, sov gott och drog stora timmerstockar hela natten, så min sömn var inte så där jättebra... men men, man kan ju sova lite på flyget. Så frukost intogs redan kl 6 och flygbussen hämtade oss kl 7. Väglaget var bedrövligt och vi var väldigt glada att slippa köra själva.

Vi tog adjö av snö och kyla, för att ca 7 timmar senare befinna oss i värmen. Trodde vi...

Vi är inte rädda!

Hurghada mars 2001

Just precis nu är vi på väg till Egypten! Planet lyfter kl 9 och ungefär 5 timmar senare är vi framme. Så vid 15-16-tiden (er tid) är vi installerade på hotellet och redo att njuta av värmen en liten stund innan solen går ner.

Nästan varenda en som frågat var vi ska åka har sagt samma sak när vi svarat Egypten "Usch då! Att ni vågar". Det är inte många som uppriktigt intresserat frågat hur läget är där och om det är riskfritt att åka. I princip alla har sagt något negativt direkt. Har det inte varit om oroligheterna i Kairo så har det varit om obehagliga araber...När man poängterar att det är oroligheter överallt i världen just nu, till och med i vår skyddade de av världen har de bara hummat till svar.

Sanningen är att det är oroligt i Kairo, så är det! Men det håller sej där! Vi ska till södra delen av landet, typ 100 mil från Kairo, där det är helt lugnt och man inte märker något alls av det som händer norröver. Det är precis samma läge som när vi var på Sri Lanka och Tamilska Tigrarna ägde hela norra delen av ön, men det märktes inte där turisterna var. Eller som delar av Bangkok som varit oroligt i många år.

Det händer saker i hela världen! Det smäller i Bangkok, Frankrike, Istanbul och Tyskland. Det har väl nästan hänt mer här åt vårt håll, än de gjort i Egypten på senaste tiden... Ändå säger ingen "Å, ska ni åka till Tyskland, är ni inte rädda"? Sanningen är den att det händer saker överallt och ska vi gå runt och vara rädda för saker som kanske kan hända, då kommer ingen våga göra något alls eller resa någonstans. Förmodligen planerare någon ett terrordåd i Stockholm, men den tanken är väl för skrämmande att ens tänka...

Hatchepseuts dödstempel

Vad händer om vi blir så rädda att vi inte vågar resa längre? Kommer inte toleransen och förståelsen mot varandra och andra länder att bli ännu sämre då? Resandet får verkligen inte stoppas pga rädsla, då har ju terrorn vunnit! Så ja, vi ska åka till Egypten och vi är faktiskt inte det minsta rädda! Vi litar på att UD talar om för oss vart det är säkert resp osäkert och att våra resebyråer följer deras råd. Vi kommer att hålla oss söderut, det blir utflykter till Luxor och Aswan - inte norrut till Kairo.

Det är så tråkigt att få negativa kommentarer när vi ska åka till ett av våra favoritländer. Fråga gärna av genuint intresse och omtanke, men säg inget negativt om vår resa när ni egentligen inte vet särskilt mycket. Terrorns fula tryne har visat sej på de lugnaste platserna, det kan visa sej igen i Egypten eller kanske i Stockholm... man vet inte! Bara terroristerna vet!

Vi ser fram emot vår resa och att få återse fina Egypten. Vi kommer att njuta av solen, värmen, den goda maten, miljön och den fantastiska kulturen. För nästan inga pengar alls... 6500 för två veckor med all-inklusive. Vi åker med Ving och har redan haft kontakt med guiderna i Marsa Alam, allt är lugnt och de ser fram emot att vi kommer. Följ oss på Instagram @marlenerinda så kan ni se hur läget är i Egypten just nu. Jag lovar mängder med bilder från spännande platser!