Mina fem favoritländer!

Min pappa var pilot, flyglärare och hade eget flygplan. Mitt ex är elektriker på SAS. Min fd svärfar var instruktör på SAS. Jag har gått Turism- och Reseliv. Förutsättningarna för att resa har funnits och utnyttjats väl.

Jag har rest mycket. Ju mer man reser, desto mer vill man se. Tycker iaf jag. Min bucketlist är i stort sätt avklarad, men visst finns det ställen kvar som är intressanta. Imorrn är jag i Finland på en gigantiskt resmässa med hundratals utställare från hela världen. Där hoppas jag få nya uppslag och idéer på platser att resa till och skriva om. Men just nu tänkte jag ge er mina fem favoritresmål i världen. Är ni med!

1. Egypten!

Egypten har allt! Vita stränder, azurblått vatten, god mat och massor av spännande historia och kultur. Många avstår från att åka hit pga oroligheterna i Kairo, men av dessa märks det ingenting nere på badorterna. Vi var till Marsa Alam förra vintern och allt var lugnt och skönt. Egypten har något för alla, den som vill kan dyka eller snorkla och den som vill kan uppleva landets kultur. Jag själv älskar kaoset i Kairo och kulturen i Luxor. Det är kort flygtid, ingen tidsskillnad och i princip solgaranti året om.

2. Gambia

Några kanske höjer på ögonbrynet och undrar varför jag inte sätter mitt andra hemland överst. Men sanningen att säga så finns det inte jättemycket att göra mer än att sola och bada. Om man inte gör som oss förstås och åker ut på landsbygden, kollar in huvudstaden Banjul eller tar en båt och myser på Gambiafloden. Gambia har en ganska obehaglig med intressant historia iom slaveriet. Här finns byn som Kunta Kinte rövades bort ifrån. Ön där man samlade slavarna innan avfärd till resten av världen ligger bara någon timma med båt från huvudstaden. Fördelarna med Gambia är att det är hyfsat nära, ingen tidsskillnad, fantastiska (folktomma) stränder, god mat och solgaranti.

3. Safari i Tanzania

Det häftigaste man kan göra i resväg, alla kategorier! Att befinna sej ute på den afrikanska savannen och stå öga mot öga med en hyena eller zebra är som att vara huvudperson i en naturfilm. Att få se de där mäktiga djuren, livs levande i sin egen miljö är magiskt. Men det är ingen semester! Det är långa dagar i bil, man är dammig och det går dagar mellan duscharna. Därför kan det vara skönt att ta en vecka på tex Zanzibar efteråt. Där är otroligt vackert! Det är långt till Tanzania och dyrt med safari, men värt precis vartenda öre!

4. Sri Lanka

Enda stället i Asien som jag kan tänka mej att åka tillbaka till. Sri Lanka har fina stränder, men även höga berg och tät bush. Det är enkelt att ta sej fram på egen hand och allt är väldigt billigt. Maten är god och människorna supertrevliga. Ett tips är att åka till Pinnawela, där elefantbarnhemmet ligger, så välorganiserat och fint. Man får vara med när elefanterna badar och kela med dem om de vill. Har man tur får man mata elefantbebisarna med gigantiska nappflaskor. Jag skulle kunna åka tillbaka direkt om det inte var det där med tidsskillnad som jag har så svårt med.

5. USA
Här finns allt! Stränder, äventyr, shopping... något för alla! New York är en av favoriterna. Här finns massor att se och man tar sej enkelt fram med fötterna. Sevärdheterna tar lixom aldrig slut, man måste åka hit flera gånger. Till NY åker iaf jag mest för att gå på teater och shoppa. Florida är en annan favorit och då är det förstås stränderna och nöjesparkerna som lockar. Favoriten är Universal Studios! Så roligt att gå runt och tittat på rekvisita från stora filmer och få veta mer om allt. Sea World är en annan favorit, särskilt avdelningen för skadade djur som man hjälper så mycket man kan. Självklart kan man inte lämna Florida utan att besöka Disneyworld, det är ju ett måste för alla åldrar. Jag har även bilat i USA, inte tvärsöver men mitt i och det är ganska häftigt att sitta på punkten på Four State Corner. Enda stället där fyra stater möts.

Jag har numera väldigt svårt med tidsskillnad och blir inte människa på minst en månad efter att jag kommit hem, så jag åker helst rakt ner. Men vi ska nog göra några resor till annat håll också vad det lider... om inte annat har jag ju den där resan till Samoa som hägrar och Martin vill se Japan. Jag läste om ögondroppar eller nåt sånt som skulle underlätta jet-lag, vi får väl be att bli försökspersoner eller nåt...

Hur ser er favoritlista ut? Varför? Har ni också svårt med jet-lag?

Önskan när man bor utomlands

Som ni vet så bodde jag i Gambia på 90-talet. Det är det absolut bästa jag gjort och det utvecklade mej enormt mycket. Det var innan internets tid, det var dyrt att ringa hem och gick bara ett flyg till Stockholm i veckan.

Beslutet att flytta var faktiskt ganska enkelt. Jag resonerade som så att om jag inte skulle prova så skulle jag undra resten av livet hur det hade varit och om jag åkte och inte gillade det kunde jag alltid åka hem igen. Så jag sålde min lägenhet, packade en stor resväska, pussade fästman och föräldrar hejdå och drog iväg.

Jag hade det ganska förspänt. Min dåvarande fästman jobbade som elektriker på dåvarande Linjeflyg och kunde flyga väldigt billigt. Min pappa jobbade som pilot på Skyways och hade lika bra förmåner han. De kom ner någon gång vardera och hade då med sej det jag längtade mest efter; falukorv och godis!

När man bor utomlands inser man vad det är man verkligen tycker är gott! En del saker hittar man där man är, som i mitt fall Bounty och citronfanta. Det var min dagliga frukost... illa illa, men gott! Men sen finns det ju saker som inte finns där man är och i mitt fall var det LAKRITS! När fästmannen kom hade han med sej Gott & Blandat och när mamma kom hade hon fixat korvstroganoff åt mej. Stroganoffen hade hon fryst ner och när de kom fram hade den lagom tinat och kunde värmas, vi hade faktiskt en mikro som funkade ibland. Vi hade el kanske två timmar per dygn  :-)

Jag bodde med en finska, en holländare, en skotte och en engelsman och den där engelsmannen älskade min korvstroganoff och åt upp den!!! Vilken bandit! Godiset fick jag ha för mej själv, ingen gillade lakrits.

Min tid utomlands har förstås satt spår. Jag hade ett tätt samarbete med Ving när jag bodde i Gambia, så nu när vi åker är det oftast Ving vi åker med. Så ett par veckor innan vi drar iväg brukar jag slänga iväg ett mail till personal på plats och fråga om de längtar efter något särskilt som vi ska ta med till dem. Det är alltid lika uppskattat, så även denna gång. Idag kom en liten önskelista från Kap Verde på julmust, lussebullar och choklad. Självklart fixar vi det! Kanske blir det någon liten supersvensk överraskning också...

Det är ju inget problem att ta med något litet. Det finns både plats i väska och tid att köpa det. Å det blir så uppskattat och lyser upp deras jul och nyår när de inte har sina nära och kära runt sej. Inget besvär alls, bara roligt! Så etablerar man en kontakt redan innan man kommer och det känns nästan som man känner varandra när man väl ses. Så blev det i Egypten förra året, när vi åt middag med Ving-Guiderna en kväll på hotellet och sågs nästan dagligen bara för att säga hej.

Att bo utomlands är en otroligt nyttig erfarenhet och ett sätt att lära känna sej själv. Ibland längtar man förstås hem, särskilt när det är något extra som kanske födelsedagar, både den egna och andras. Som sagt; jag kunde ju knappt ringa hem, sånt är ju lättare idag. Jag är iaf väldigt glad att jag tog chansen, det förändrade och förbättrade mej för alltid!

Vad längtar du efter när du är utomlands en längre tid?

Följ med till Afrika över jul 2018

Som ni kanske vet så har jag större delen av mitt hjärta i Afrika och närmare bestämt i lilla Gambia. Jag bodde där i början på 90-talet och var tillbaka första gången igen med familjen efter drygt 20 långa år, numera åker vi dit ungefär var tredje år. Om drygt ett år är det dax igen och den här gången bjuder vi in er att följa med!

Gambia är ett litet land med ungefär 2 miljoner invånare. Det ligger i Senegal men är ett eget land och ligger på bägge sidor om Gambiafloden. För länge sedan var det en engelsk koloni, vilket gör att de allra flesta pratar en bra engelska men många av de yngre i turiststråken talar även de skandinaviska språken vilket gör det enkelt att resa runt i landet. Det ligger rakt ner, tar ca 8 timmar att flyga dit och på vintern är det bara en enda timme i tidsskillnad. Ett jätte bra vinterresmål om man vill vara helt säker på sol och värme, men slippa jobbig tidsomställning.

Jag hamnade där av en slump. Drömmen var att åka till Afrika och det var det som passade bäst när vi tittade på resor sommaren 1990. Så föll det sej som så att den 1/11 1990 drog vi iväg till Gambia, samtidigt som den första snön föll över Stockholm. Något hände vid inflygningen över mangroveträsken och jag blev fast direkt! Under våra två veckor blev jag erbjuden jobb, så jag åkte hem och packade om och flyttade dit. Drömmen om att besöka Afrika blev verkligen uppfylld med råge.

När jag åkte tillbaka med familjen
blev yngste sonen kompis med
Smile som vi sedan dess hjälper både ekonomiskt och till vis del även praktisk så gott vi kan på distans. När vi var tillbaka förra gången besökte vi även Smiles familj och by och fick på så vis hela byn som ett slags fadderprojekt. Beviset på deras uppskattning fick vi när vi gifte oss, då hade byn en stor fest för oss och skickade bilder från deras bröllopsfest till vår ära. Hela galet och så otroligt hedrande.

Å snart är det alltså dax att åka igen! Nästa resa går av stapeln runt jul 2018, om drygt ett år alltså. Det är bara Ving som har charterresor dit, vilket är både enklast och billigast, och de resorna släpps under våren. Vi åker dit 2-3 veckor, i bästa fall både över jul, nyår och trettonhelg och kommer förmodligen att bo på Bungalow Beachhotel i Kotu. Vem som vill är välkommen att hänga på, alla bokar för sej, den tid man vill och bor var man vill men vi finns där för den som vill. Vi kommer självklart att åka till vår by och alla som vill är välkomna att följa med även dit - det blir ett minne för livet - det kan vi lova!

Varför erbjuder vi er då att följa med? Jo, för att många är nyfikna på Afrika men vågar inte åka dit själva av olika anledningar. Nu finns vi där för att tipsa, hjälpa och på alla sätt finnas tillhands om och när man vill. Vi vill också hjälpa Gambia på fötter igen efter allehanda tråkigheter som skrämt bort turisterna. Gambierna lever på turisterna och behöver få tillbaka den blomstrande turistindustri som var på 70-80-talet. OCH vi vill komma åt det outnyttjade utrymmet i era resväskor  :-)

Gambia är ett fattigt land och inte ens för den som är rik finns allt att köpa. Därför vill vi fylla ut era väskor med kläder, leksaker, skor, elektronik, skolmaterial och en massa annat som ni själva får vara med och lämna över på plats. Ni kommer alltså med egna ögon se att grejerna kommer fram och gör nytta. Ni kommer att få uppleva genuin glädje och tacksamhet som ni aldrig sett förut. Efter detta kommer ni aldrig att bli er själva igen, ni åker hem med helt andra prioriteringar än ni kom med. På gott och ont, men mest gott förstås!

En sån här resa kostar i runda slängar 15 000 kr per person för två veckor för flyg, hotell och halvpension. Sen tillkommer förstås lite pengar där, som tex transport till byn. Jag vet att det är mycket pengar och börjar ni spara nu så är det alltså minst en tusenlapp i månaden som behöver läggas undan. Jag har skrivit om detta flera gånger så jag vet att några av er redan börjat spara för ganska länge sedan.

Vi kan LOVA er en helt magisk resa, vackert väder, underbara solnedgångar, folktomma stränder, mängder med nya vänner, god mat och en upplevelse för livet. Vi kan nästan garantera att ni kommer att vilja åka tillbaka... Gambia lixom sätter sej fast i en och hur man än försöker så blir man inte fri eller också är det just det man blivit - fri! I Gambia finns nämligen inga måsten, där är man bara.

Nu hoppas jag att jag lockat er ordentligt och att ni följer med oss
till världen finaste plats på jorden. Mitt eget Afrika med vilda apor i träden, sköldpaddor på vägen och hjärtliga gambier med världens största leenden. Ni följer väl med?

Världen är så stor!!!

Många har platser de drömmer om att besöka och långa listor, sk bucketlist, på vad som ska göras innan de dör. Jag har ingen sån, min lista är nämligen redan avklarad... sånär som på ett ställe - men en punkt blir knappast någon lista  :-)

Det finns drygt 200 länder i världen, jag har besökt runt 60. Det finns alltså ganska många länder och platser kvar för mej även om jag besökt rätt många hittills. När jag började intressera mej för resor hamnade genast Egypten och pyramiderna överst på önskelistan. Sen fylldes den på med Island, Safari i Afrika, Treriksröset i Sverige/Norge/Finland och Samoa i Stilla Havet. Rätt spridda skurar alltså...

Min pappa är pilot och min första man jobbade som tekniker på Linjeflyg och senare SAS. Det fanns alltså ganska många tillfällen för mej att resa och personer att resa med. Har man resandet i blodet blir det ofta resor till udda ställen och med en kompis som jobbade utomlands 2-3 år i taget blev det ganska naturligt att följa efter honom över världen. På så sätt hamnade vi i bla USA, Mexiko och Venezuela. Första resan till Afrika gick till Gambia, inte en safari men ett litet smakprov på kontinenten som skulle stjäla hela mitt hjärta och där jag även bodde en period. Vid första inflygningen över mangroveträsken var det som att komma hem.

När barnen föddes följde en tid av mer normala charterresor till Spanien och Grekland men även Dubai. Barnens pappa och jag skilde oss och jag började resa med mina föräldrar, då gick resorna lite längre bort igen och vi visade barnen Florida, Thailand och Sri Lanka. Afrika var avbockat på min bucketlist, men det var bara början - nu var det tur att uppleva Egypten! Som jag längtat! Första resan gick till Hurghada och jag älskade även Egypten från första stund, en känsla jag aldrig haft i något land i Asien - jag konstaterade att jag är Afrikamänniska - så är det bara! Redan första gången vi var i Egypten åkte vi till Kairo och de enorma pyramiderna. Vilken upplevelse! Något av det häftigaste jag gjort och även Kairo fann en plats i mitt hjärta, ett underbart kaos av dofter och människor. Ytterligare ett drömresmål kunde bockas av.

Jag hade turen att vinna en resa till Island och drog iväg en smällkall vinterdag. Jag möttes av ett drömlandskap och kunde inte få nog! En kort tid efter tog jag med mej barnen över ett dygn när vi ändå skulle åka till USA. Det var perfekt att göra ett kort stopp och bada i den Blå Lagunen, innan man fortsatte med flyget. Nu var de även lagom stora att orka sitta i en bil, så vi åkte Sverige runt med Smygehuk och Treriksröset som mål och året efter tog vi Europa. De hade sett så mycket av världen, men inte sitt eget land eller Europa - det var dax att visa deras egen del av världen.

Killarna och jag bestämde någon födelsedag att min 40-årsdag skulle firas på en Safari i Tanzania. Ca 90 000 kronor skulle det kosta, det var bara att börja spara... När 38-årsdagen var avklarad hade Martin kommit in i vårt liv och nu var vi fyra som planerade resa och sparade pengar. Vi sålda halva hushållet och kom iväg på vår resa, inte över min 40-årsdag - men strax innan. Vilket äventyr! En vecka i en jeep på savannen, vi hade turen att se alla de stora djuren och kunde sedan koppla av en vecka på den vackra ön Zanzibar. Drömresan var gjord och den blev helt fantastisk!

Min bucketlist närmade sej sitt slut och har faktiskt inte fyllts på, nu är det bara Samoa kvar som jag planerar att åka till när jag fyller 50 om 2,5 år. Det är inte så att jag har fått nog eller att det inte finns fler platser jag vill besöka, absolut inte! Men jag har inga drömresmål kvar. Jag skulle gärna besöka alla länder i världen, men nu är ju världen lite för stor och livet för kort för de flesta av oss. Dessutom kostar det ju lite grann...

Vi har ju vår by i Gambia som vi besöker var tredje år och återkommer gärna till Egypten då och då eftersom det både är billigt och enkelt. Annars försöker vi byta resmål och åka till nya platser, som nu när vi ska åka till Kap Verde över nyår - det ska bli jättekul! Men jag stannar helst på den här delen av jordklotet... det blir knepigare och knepigare med tidsomställning och långa flygresor. Samoa är ruskigt långt bort! Det tar väl ett drygt dygn att komma dit... men jag vill så gärna se det!

Jag har rest mycket och tröttnar aldrig. Jag älskar att träffa nya människor, lära om deras kultur och historia. Den där känslan när man kliver ur planet i ett land man aldrig besökt förut och vet att man har flera dagar framför sej där allt är nytt - den känslan är den bästa jag vet! Man drar in doften, tittar nyfiken ut genom fönstret på vägen till hotellet och kliver med spänning ut på gatan på egen hand för första gången. Jag älskar det!

Så även om min bucketlist snart är avklarad, finns det mycket kvar att se. Hur ser din bucketlist ut?

Nu säljer vi allt vi äger och drar!

Ni som följt mej genom åren vet att jag inte tycker om grejer. När jag har för många saker runt mej blir jag stressad och mår dåligt. Nu är det återigen dax att sälja av en massa grejer och dra! Eller kanske inte så bokstavligt, men nästan...

Under våren har jag rensat ut lite här och där. Den lilla bokhylla vi har är numera nästan tömd. Prydnadsgrejer har plockats bort. Porslin och husgeråd har rensats ur. Garderoberna har halverats och en massa annat ska i bästa fall få en annan ägare. Mina föräldrar har gjort likadant så på lördag (29/7) ställer vi till med LOPPIS!

Bor ni i Södra Stockholm med omnejd är ni välkomna på Loppis i Tullinge Villastad mellan 10 och 15. Åk längst Katrinebergsvägen så ser ni skylten om loppis vid en av rondellerna. Det är iofs enklast att inte ta bil, för det finns nästan ingen plats att ställa den på, eller parkera borta vid pressbyrån.

Det kommer att finnas verktyg, husgeråd, möbler, kläder, makeup och en massa annat. Pengarna kommer förstås att gå till byn i Gambia som vi hjälper så mycket vi kan. Och som DU kan följa med till nästa år och faktiskt med egna ögon se var pengarna går, att de kommer fram och gör nytta. Planen är att de ska få solcellslampor så barnen kan läsa sina läxor inomhus på kvällen och varsin madrass att sova på.

Här kan du läsa mer om vår gemensamma resa, som även du kan följa med på. Så nu hoppas jag att ni kommer och handlar. Så vi blir fria från saker och våra vänners liv blir lite lättare. Välkomna!

Häng med oss till Väst Afrika!

För några år sedan var vi ett tiotal personer som var bokade och färdiga för att åka till Gambia tillsammans. Tyvärr kom ebolan i vägen, resorna ställdes in och allt avbokades bara några veckor innan avresa. Ebolan var långt ifrån Gambia, men folk vågade inte åka någonstans i Afrika så flygplan gick tomma. Sånt funkar förstås inte i vinstdrivande företag och därför ställdes de tomma flygen in, inte för att ebolan hotade.

Vi åkte dit så fort flygen började gå igen, men då vågade ingen av de andra följa med. Detta var nästan två år efter ebolautbrottet och alltså ingen fara för hälsan överhuvudtaget. Men det var fortfarande för tidigt för den "vanliga" resenären (som vi gärna vill ha med oss) att besöka ett afrikanskt land. Tyvärr innebar detta att landet och dess invånare i det lilla och redan fattiga Gambia fick det ännu värre. När vi kom dit var läget desperat och våra vänner hade det otroligt svårt. Vår pojke Smile gödde vi under våra två veckor, precis som grabbarnas kompis Limbo. De fick lite bröd till frukost och Smile fick smaka nudlar för första gången - det gillade han!

Det var då vi besökte Smiles hemby första gången, en tur 15 mil upp längst Gambiafloden. Vi fick träffa hans mamma och familj. Ja, vi fick träffa hela byn faktiskt, de stod och väntade på oss längst vägen när vi kom. Det var en helt fantastisk dag som ingen av oss kommer att glömma så länge vi lever! Smiles mamma fick mat till familjens tio personer för flera månader framåt, barnen fick nya fotbollar, alla ville visa oss runt och till med gubbarna i byn piggnade till lite och ville hälsa på oss. Höjdpunkten var när vi tog fram ballonger och barnen blev som galna. En helt magisk dag som vi gärna vill att fler ska få uppleva. Å det kan du få göra med oss!

Vi åker tillbaka i december 2018, resorna brukar släppas på våren innan. Vi åker med Ving som är de enda som har charterresor dit och både är billigast och snabbast. Flygen går på tisdagmornar och tar ca 9,5 timme med ett kort stopp på Gran Canaria. Vi åker eventuellt innan jul och stannar över både ju, nyår och trettonhelg. Vi kommer att bo på Bungalowbeach hotell, vilket blir första gången. Den som vill följa med bokar sin egen resa och kan välja både hotell, längd och datum själv, ni vet var vi finns. Till byn åker vi när det passar dem som vill följa med, byn är alltid öppen och välkomnar oss med öppna armar.

Vi finns där och kan hjälpa er med det mesta om ni vill och behöver. Vi träffas om och när vi vill. Vi kan hitta på saker tillsammans eller var och en för sej, inga tvång på att umgås.

Resorna släpps alltså under våren 2018 och då ska handpenning betalas direkt, det brukar röra sej om ca 5000 kr per par. Resten ska betalas 45 dagar innan avresa, alltså i november typ. Ni har alltså gott om tid på er att spara pengar. Två veckor kostar ca 14 000 per person om ni väljer vårt hotell, runt 12 000 om ni tar hotellet brevid (KotuBeach). Det är högsäsong och dyraste perioden, men ändå billigare än många andra platser. Vi älskar Afrika och särskilt Gambia eftersom det är solsäkert, ganska nära, ingen tidsskillnad och en underbar kultur. Den som följer med kommer att förändras! Att se total fattigdom och genuin livsglädje får en annan syn på livet för all framtid. Ni kommer att omvärdera allt! Dessutom får ni chansen att hjälpa oss att hjälpa och se hjälp som faktiskt nått och når fram. Ni kommer att kunna göra skillnad!

Under resan kommer ni att se fantastiska solupp- och solnedgångar som inte kräver något filter. Bada vid folktomma, milslånga stränder och få en rejäl solbränna. Testa smakrik afrikansk mat och få massor med nya vänner! Och en massa annat! Vi kommer att åka oavsett hur många vi blir. Hoppas du tar chansen att hänga med! Vi hojtar när resorna släpps  :-)

Hemma bra men borta bäst...

Nej, jag har inte skrivit fel - det är faktiskt så jag känner. Hemma är helt ok och jag trivs väldigt bra i mitt hus, men jag mår allra bäst när jag får resa och se mej om i världen. Det bästa av allt är förstås när det finns en strand, en solsäng, strålande sol och är runt 30 grader varmt också.

På senaste resa sa mitt resesällskap Daniel att bästa stället nästan alltid är där man varit senast. För mej skulle det alltså vara Belgrad... jag håller inte riktigt med honom. Belgrad var helt ok, men ingen plats jag skulle vilja bo på. Näst sista då... Det var väl Birmingham och Stratford om jag inte minns fel... där trivdes jag väldigt bra! Men så var det det där med vädret... Engelska Landsbygden i all ära, men vädret är ju inte toppen året om precis.

Under våren har jag även besökt Milano och Budapest, där hamnade Milano överst i mitt tycke. En lagom stor "håla" med nära till allt. Men både Stratford, Milano, Budapest och Belgrad är för långt från de där stränderna som jag vill ha. Jag behöver havet och stränder för att må som bäst! Därför toppar fortfarande Gambia, Egypten och Seychellerna min lista. De uppfyller alla mina krav och är platser jag skulle kunna bo och även har bott på. Gambia och Egypten har ni redan hört mycket om, jag ska berätta om Seychellerna någon gång - det är magiskt!

För mej är alltså inte hemma bäst, som för många andra. Jag säger som Paul Young  "Wherever I lay my hat that´s my home. Jag trivs bra på nästan alla platser, acklimatiserar mej snabbt och lär mej sederna och språket ganska lätt. Jag behöver inte ha särskilt mycket för att vara nöjd, en säng, en dusch och en hyfsad spis med el lite då och då funkar bra. I Gambia hade jag inte ens dusch, men fick låna på ett hotell i närheten - det funkade bra det med.

Jag längtar tills vi blir pensionärer och Martin kan sluta jobba. Då ska vi sälja huset, bo i en mindre lägenhet och dra iväg över vintrarna. Planen är att hyra oss fram så vi kan byta resmål när vi vill och inte känna oss bundna av ägandet (renoveringar osv). Resmål som lockar för långboende över vintern är bla Mallorca, Kanarieöarna, Malta, Portugal och självklart varenda land i Afrika - typ... Rätt ner är det som gäller, det går snabbt att ta sej hem vid behov och är ingen tidsskillnad.

Drömmen känns lite avlägsen än så länge, men den finns definitivt där. Jag har bara 18 år kvar till pension...

Rädda liv på Morsdag

Som ni vet har jag halva mitt hjärta i Afrika. En kontinent där kvinnorna inte står särskilt högt i status och ofta har det ganska svårt. På 90-talet stod jag i en sjuksal på ett sjukhus i Gambia och såg en man dö samtidigt som en kvinna födde ett barn alldeles brevid. Så såg det ut då, så ser det säkert ut idag med.

Många kvinnor i Afrika har dock inget sjukhus att gå till vid sin förlossning och skulle de ha det så kostar det stora pengar att få den hjälpen. På Panzisjukhuset i Kongo hjälper man kvinnor till säkra förlossningar och behandlar även kvinnor som fått både sitt liv och underliv förstört av våld och våldtäkt. Denis Mukwege som startat sjukhuset är min stora förebild och en person jag beundrar otroligt mycket. Trots att han dagligen utsätts för hot och mordförsök, så ger han inte upp!

Tillsammans med Läkarmissionen uträttar Denis och hans personal underverk! Till kliniken får kvinnorna komma och få hjälp både under graviditeten och sedan förlossningen. Läkarmissionen betalar klinikens löner och med din och min hjälp kan ännu fler kvinnor och nyfödda barn få hjälp. Efter förlossningen får kvinnorna även upplysning om preventivmedel och kan på så sätt låta kroppen vila lite innan nästa graviditet. Det är många som skaffar tio barn eftersom de vet att bara fem överlever. Med Panzis hjälp kan de skaffa färre barn men dessa har större chans att överleva.


Genom Läkarmissionen kan du köpa en säker förlossning, en väldigt bra morsdagspresent. Nästan alla mödrar vet hur det är att föda barn, oavsett om det är gjort vaginalt eller med snitt. Alla har sin historia och sina tankar. Många är vi som på ett eller annat sätt behövt hjälp av sjukvården och kanske inte skulle överlevt om vi tvingats föda hemma. Tänk då hur det skulle vara att föda på ett jordgolv i en hydda i 40 graders värme och bara ha skitigt vatten att tvätta sej och det nyfödda barnet i.

För 150 kr kan du köpa en säker förlossning och rädda liv. För 150 kr får du knappt ens två biobiljetter! Med den summan kan en kvinna få hjälp att föda ett barn i en ren sal, med kunnig personal, en säng att sedan vila ut i och rent vatten att tvätta sej och barnet i. Dessutom får barnet alla vaccinationer som behövs direkt på plats. Det måste väl vara värt mer än knappt två biobiljetter...?

Mina favoriter av 51 besökta länder

Jag älskar att resa! Eller det kanske är fel uttryckt... jag älskar att uppleva och besöka nya platser, men själva resan tycker jag inte särskilt mycket om. Det är mest bökigt att ta sej till flyget och sedan sitta inklämd i ett pyttelitet utrymme i flera timmar. Så själva transporten skulle jag gärna slippa faktiskt.

Man kan väl säga att mitt stora reseintresse föddes när jag som 12-åring åkte på språkresa till England. Många kanske tycker att jag hade oansvariga föräldrar som släppte iväg mej så tidigt, men jag var nog ganska mogen för min ålder. Jag gjorde samma sak med min yngste son vid ungefär samma ålder och var faktiskt inte ett dugg orolig. Men visst, det krävs ju lite grann för att klara sej på egen hand i ett annat land, på ett främmande språk. Jag klarade det och upptäckte tjusningen med att resa, upptäcka och träffa nya människor.

I morse gjorde jag ett test på Grapevine för att se hur många länder jag faktiskt varit i. Jag hade ingen susing alls... Alla länder är uppspaltade och man klickar bara i dem vartefter. Jag hade ingen aning och när resultatet visade 51 besökta länder kontrasterade jag bara faktum. Jag vet inte om det är mycket eller lite... men det är nog ganska mycket tror jag...

Med så pass många länder i bakfickan har man ju sett en del, upplevt olika kulturer, smakat olika sorters mat och fått sina favoriter. För mej ligger ju hela den afrikanska kontinenten nära hjärtat, men det vet ni ju redan. Runt om i Europa finns också flera favoriter, medan Asien inte är riktigt lika spännande... enligt mej alltså... och Sydamerika tycker jag inte alls om!

Vi kan väl ta och spalta upp några favoriter och berätta lite om dem? Börjar vi i Sverige så är förstås Öland mitt smultronställe! Där är jag i stort sett uppväxt och har halva min släkt. Att köra över bron är en fröjd, då åker jag hem! Jag trivs bäst på norra Öland där stränderna är kritvita och flera mil långa och gärna innan midsommar då det fortfarande är tyst, lugnt och inga turister. Ven är en annan svensk favorit där det är mysigt att cykla och bo i tält. Sen har vi förstås Stockholm, landets huvudstad och pärla. En vackrare huvudstad finns nog inte!

Europa då? Jag gillar Tyskland och då särskilt Bremen. En mysig liten stad med en massa små caféer och bra shopping. Allt är så enkelt i Tyskland, vägarna är bra och det är lätt att hitta och finns alltid ett "zimmer frei" vart man än är. Liechtenstein är en dold pärla som folk ofta missar, men kolla gärna in det om ni ändå har vägarna förbi. Sen har vi förstås Venedig! Så otroligt fint, mysigt och romantiskt! Trots att vi var där under absoluta högsäsongen i juli vart det inte alls så mycket folk som jag väntat mej. I Europa finns många pärlor... Barcelona, Florens, Mallorca, Kotor, Nice, Island och en massa andra mysiga och sevärda ställen. Ta bilen och kör dit näsan pekar!

Fortsätter vi söderut tar Afrika vid och då är det Gambia och Egypten som hör till mina favoriter. Men här har vi också guldkorn som Zanzibar och Seychellerna, långt och dyra att resa till - men otroligt vackra! Seychellerna är faktiskt magiskt vackert och det finns en anledning till att det kallas Edens Lustgård eller Paradiset. Seychellerna är egentligen 110 öar/atoller med olika djurliv och kultur på varje ö. Gambia och Egypten behöver jag nog inte säga så mycket om, ni vet att jag äskar dem och åker dit så ofta jag kan. Om inte så kan ni klicka på listen här ovan för att läsa mer.

Asien då? Alla verkar älska Thailand, det gör inte jag! Visst är det sol, varmt och trevliga människor. Men det har blivit för mycket turister för min smak och jag tycker att det är för lång resa för det jag får. Däremot tycker jag väldigt mycket om Sri Lanka! Indiens tår, som har en nästan orörd natur och folktomma stränder. Hit skulle jag mycket väl kunna tänka mej att åka igen, det är så otroligt mysigt och gästvänligt. Indien däremot avskyr jag! Men då var jag i norra Indien och i ett skitigt New Delhi där jag blev väldigt sjuk.

Drömresan går till Samoa i Stilla Havet, dit tänkte jag åka om några år när jag fyller 50. Men det är ruskigt långt bort... tar typ ett dygn eller mer att ta sej dit. Å det är en jäkla tidsskillnad som jag inte heller tycker om... så vi får väl se hur det blir med den saken. Annars har jag inte någon direkt drömresa kvar, jag har sett pyramiderna i Gisa, badat i varma källor på Island, varit på safari i Tanzania, åkt gondol i Venedig och bott i solen i Gambia. Jag drömmer inte om så mycket mer...

Men visst skulle jag gärna åka på fler långkryssningar, gärna runt Grekland eller kanske över Atlanten. Kryssningen vi gjorde förra sommaren gav definitivt mersmak eftersom det är ett så behagligt sätt att resa och se många platser samtidigt. Å sen är ju drömmen att bo i värmen halvårsvis, men var... det vet man inte. Förmodligen olika platser varje år så man får se något nytt.

För jag åker hellre till 51 olika platser än till samma plats 51 gånger. Världen är så stor och spännande och bara ligger där för att bli upptäckt och utforskad. Rätt vad det är så får man en ny favorit! Å jag har ju bara sett en fjärdedel hittills - det är mycket kvar!!!

Var går din drömresa och vilket är ditt favoritresmål?

Matsedel v 11

Mitten av mars! Vad säger ni om det då? Man hinner inte riktigt med lixom...

Med cirka 14 veckor kvar till midsommar så ska de flesta av oss önska semester på jobbet och då även börja fundera över vad man ska göra på den där semestern. Här hemma är det Martin som ska lägga in önskemål och vi har inte den blekaste aning om vad vi ska göra i sommar! Jo, en sak vet vi och det är att vi ska åka på långkryssning med Birka Cruises till Gotland. Men det är allt!

Men det jag vet är att jag på de 14 veckorna gärna vill komma i bättre form. Så det är bara att fortsätta framåt med bra mat och träning. Mat för att gå ner i vikt och träning för att orka mer. Mitt mål är att gå ner 3 kg, så får vi se hur det går.

Här är veckan matsedel:

Måndag: Pasta med krämig spenatsås 2 SP plus pasta
Tisdag: Vitlöksräkor 6 SP plus ris
Onsdag: Vitkålsgratäng med antingen korv eller haloumi 4 SP för gratängen
Torsdag: Torsk med tomattäcke 8 SP
Fredag: Färsspett med raita 6 plus ris
Lördag: Parmesangratinerad kyckling fr 4 SP plus ris
Söndag: Kassler och ananas i ugn 5 SP plus ris

Nu hoppas iaf jag att solen ska skina i mängder under veckan. Man orkar så otroligt mycket mer då!

Vaknar med en go känsla i magen!

Igår hände det! Efter 22 år med en galen diktator blev Gambia äntligen fritt! För första gången är Gambia en demokrati med en demokratiskt vald president. Ett helt nytt liv för människorna i landet!

Vägen har varit lång sedan den nya presidenten valdes i december. Yammeh som tog makten på 90-talet och som styrt landet på ett mycket obehagligt sätt, vägrade att lämna posten och landet. Han har haft en mängd åsikter om valet och ännu fler anledningar till att stanna. Många länder har varit inblandade och försökt att få en fredlig lösning. Tyvärr har man befarat upplopp och oroligheter så alla turister hämtades till slut hem för säkerhets skull. En katastrof för landet såklart!

Gambias nya presidente Barrow svors in i torsdags, men ceremonin utfördes i Senegal för säkerhets skull. Sen har en mängd längder förhandlat med Yammeh, medan vi som älskar landet har suttit klistrade vid sociala medier för att få de senaste nyheterna. Journalister har vägrats inträde i landet, så enda kanalen har varit FB för många av oss. Vänner i Gambia har flitigt uppdaterat allt de sett och hört. Sent igår hände det äntligen! Yammeh åkte i kortege till flygplatsen, gick längst den röda mattan till flygplanet och klev äntligen på! Med ett hånflin! Äntligen var han på väg ut ur landet och Gambia fick sin frihet!

Vad som händer nu vet ingen. Bara att det måste bli bättre. I vilken takt förändringarna kommer att ske vet man såklart heller inte, bara att förändringar kommer att ske...  I bästa fall kan våra vänner öppna sina verksamheter och företag igen och sysselsätta tusentals invånare som förlorat sina arbeten pga påhittade nya lagar. Yammeh kunde komma med en ny lag över en natt som hade katastrofala följder för väldigt många. Barrow har helt andra erfarenheter, utbildning i London och förståelse för turism, ekonomi och sociala kontakter. Han är en modern man helt enkelt, till skillnad från Yammeh.

Så fort Yammeh flugit iväg startade festen! Festen som fick ett abrupt slut i december när man förstod att han inte tänkte ge sej. Nu hade jag gärna varit där och tillsammans med våra vänner firat häcken av oss med sång, dans och gemenskap. Vi åker tillbaka om ganska precis två år och då ska det bli spännande att se om man märker någon skillnad och vad som hänt. Självklart kommer vi få uppdateringar kontinuerligt och glädjas åt allt som sker, men att få vara där är något helt annat. Det hade varit så häftigt!


Barnen vi träffade i Soma förra året, har nu en helt annan framtid att se fram emot med helt andra möjligheter än tidigare. Glädjen som alltid finns i Gambia kan äntligen nå hela vägen upp till ögonen igen. Glädjen som till viss del försvunnit sedan Ebolan drabbade delar av Afrika och turisterna uteblivit. Turisterna som ger många afrikaner arbete och lön. Situationen har varit katastrofal, men nu ser vi ljuset och känner att det bara kan bli bättre! Men nu måste turisterna komma tillbaka, de är livsviktiga för mångas överlevnad.

Om två år åker vi tillbaka och vi hoppas att just DU vill följa med oss! Lägger du undan 500 kr i månaden from nu har du råd att följa med oss i dec/jan 2018/2019. Vi kommer att finnas på plats, samt Vings reseledare - du använder oss så mycket du vill. Mer info kommer när resorna börjar släppas. DU kan göra skillnad, STOR skillnad! Och resan kommer att förändra dej för alltid, till det bättre... Hänger du med?

Ett händelserikt 2016

Årets sista timmar! Det har hänt lite kan man nog säga... bara en sån sak som att jag sa JA, det trodde jag aldrig skulle hända igen! Här är lite av allt som hänt i år...

Året började i Gambia. Vi åkte dit tillsammans med killarna och besökte bla våra vänner i byn Soma. Vi hade massor med gåvor och mat med oss och hela byn var som galna. Många nya vänner blev det och vi har lovat att komma tillbaka i januari 2019. Hoppas du vill följa med dit då  :-)

När vi kom hem började Martin sitt nya jobb. Snart har han jobbat där ett år och han trivs väldigt bra. Själv skrotar jag runt hemma, går på mängder av pressträffar, skriver på bloggen och Magasinet. Det rullar på och vi trivs rätt bra med tillvaron.

Under våren fortsatte bröllopsförberedelserna och till slut hade vi även ett efternamn! Med namnet klart kunde vi knyta ihop de sista lösa trådarna och till slut bli äkta makar. 23 juli stod vi i fören på M/S Drottningholm och med barnen och våra föräldrar som vittnen sa vi JA till varandra. Solen sken från en klarblå himmel, det var alldeles lagom varmt och knappt en krusning på vattnet. Allt var helt perfekt. Samtidigt som vi gifte oss hade byn i Gambia bröllopsfest för oss, vilken ära!

Dagen efter bröllopet åkte vi på en helt fantastiskt bröllopsresa som jag blir alldeles varm när jag tänker på. I Barcelona klev vi på Brilliance of the Seas som skulle ta oss ett varv runt Medelhavet. Vi besökte Nice, Pisa, Rom, Venedig, Kotor mm. En helt fantastisk resa med massor av sol och vatten.

Så kom vi hem och hade bröllopsfest. Ett 30-tal vänner var med oss och delade på en stor bröllopstårta. När allt var över kändes det som vi haft ett 3-veckor långt bröllop. Nu kommer jag aldrig mer göra om det! Isf ska jag gifta om mej med Martin  :-)

Hösten var jobbig med lite för många väderomslag för min smak. Det har varit mycket värk och många dåliga dagar. Så fort jag kunnat har jag varit på gymmet, jag vet ju att jag mår bättre när jag tränar. Men det har varit rätt jobbigt faktiskt, jobbigare än på länge. Tack och lov fick jag möjlighet att åka iväg till solen ett par omgångar och det gjorde susen!

Jag är så tacksam att jag har Martin, han låter mej vara precis som jag är. Mina dåliga dagar trycker han ner mej i soffan och passar upp mej så mycket han bara kan. Trots att han säger att jag inte ska ha det, så har jag väldigt dåligt samvete över de dagarna. Jag får ju inget gjort! Han är verkligen en pärla och jag förstår inte hur han står ut med mej!

Bloggen har rullat på med en massa nya läsare och ny följare på Instagram. Det är en svindlande tanke att tänka hur många som faktiskt följer min vardag både i ord och bild. Bloggens lillasyster Du i Fokus har ändra utseende och även det fått massor med nya läsare. Jag tjänar fortfarande inte ett öre, men vi får göra så mycket roliga saker att det inte gör något. Vi behöver inte så mycket och klarar oss bra på Martins lön.

Barnen då? De små barnen ja... som inte är så små längre (22 och 23). Senior har haft otur på jobbfronten och är just nu utan arbete. Han tog truckkort i våras och har en helt annan chans på arbetsmarknaden nu, så det ska nog lösa sej ganska snabbt. Junior däremot är kvar på sitt jobb och ska börja en ny tjänst efter nyår. Bägge är numera sambos och har bra liv.

2016 har varit ett av mina bättre år. Jag är älskad, älskar, har gift mej, fått nytt namn, rest och gör egentligen vad jag vill. Jag har svårt att se att 2017 kan bli bättre faktiskt... det enda jag önskar är att Senior ska få ett fast jobb så han kan koppla av och komma på fötter igen. Allt annat är ju redan så bra det kan bli.

Men jag hoppas förstås att få resa minst lika mycket som under 2016 och att magasinet ska få ännu fler läsare. Att alla får vara friska är en självklarhet att önska sej. Min farmor blir 97 i mars och Baileys blir 10, man vet inte hur länge de är med oss... jobbig tanke. Jag hoppas förstås också att min värk blir bättre, men det är som det är med den saken.

I natt välkomnar vi ett nytt år. Jag avger aldrig nyårslöften, men jag säger varje år att jag ska bli snällare mot mej själv. Jag lyckas bättre och bättre med den saken ju äldre jag blir. Jag ska fylla 47, är man medelålders då? Jag känner mej som 35 ungefär, det var en ganska bra ålder där jag gärna stannar. Fast jag trivs samtidigt med att bli äldre, man blir friare på nåt sätt med åldern. Klokare. Modigare.

Jag önskar er alla en riktigt härlig nyårsafton och ett gott nytt 2017! Lova att bli snällare mot er själva och gör allt för att hålla det! Och skratta mer! Och gör det högt! Vi behöver mer skratt i våra liv, det gör så mycket gott.

Ha en fin kväll, vi ses 2017!

Årets resor blev fler än planerat

2016 bjöd på fler resor än det var tänkt från början. Det enda vi egentligen visste i början av året var att vi skulle åka till Gambia i Januari, Riga i maj, Öland till midsommar och Bröllopsresan i juli. I övrigt var det inget alls bestämt. Det blev lite mer än så...

Året började i Gambia, landet som har mitt hjärta. En fantastiska resa där vi träffade vår andra familj och fick ett mottagande som inte går att beskriva med ord. Tänk er att hundratals personer tar emot er, sjunger, skriker, bankar i grytlock och springer längs bilen. Alla är glada och ni behandlas som kungligheter. Det går inte att beskriva men är helt underbart! Jag längtar till nästa gång vi får träffa dem.

Fram till maj var det sedan lugnt, då drog vi först iväg till Helsingfors och sen till Riga över en helg. Bägge med Silja. Det var iskallt i Riga, men helt fantastiskt! Vilken mysig stad! Vi besökte olika små caféer, restauranger, partihallarna och en massa annat. Dit vill jag verkligen tillbaka!

Sen åkte vi alltså till Öland över midsommar, bästa stället i Sverige enligt mej! Öland är mitt eget paradis, det är där jag kopplar av totalt. Solnedgångarna är magiska vid "min" strand. Stranden där Martin friade till mej en julikväll förra året när solnedgången var precis så magisk som den bara blir där.

Så gifte vi oss och drog iväg på bröllopsresa! Vi tog oss till Barcelona där Brilliance of the Seas väntade på att få t hand om oss. Under två underbara veckor seglade vi runt i Medelhavet och besökte bla Nice, Venedig, Pisa, Rom och Kotor. Är det något jag kan rekommendera så är det en längre kryssning och då måste ni ha en hytt med balkong. Det är så otroligt mysigt att sitta på balkongen och se världen flyta förbi.

Sen trodde jag att det skulle vara lugnt ett tag, men så fick jag möjlighet att följa med 4Good på Solskensresa till Mallorca i Oktober. Det är länge sedan jag var på Mallorca och jag hade helt glömt hur fint det är där så jag föll pladask och är nu helt inne på att åka tillbaka i vår och skriva om det. Mallorca på hösten är ju kanon! Vi hade drygt 25 grader varmt varenda dag.

Strax efter Mallorca fick jag möjlighet att åka med på mat- och dryck resa till Muricaregionen i Spanien. Så i början av november drog jag iväg till Alicnte och hade en helt galen resa med massor av mat och dryck. Höjdpunkten var besöket på Licor 43 och kuststaden La Manga. Dit vill jag också tillbaka!

Och i slutet av November åkte vi till Tallinn, även denna gång med TallinkSilja. Vi besökte Gamla Stans Julmarknad och hade en jättemysig helg. Jag gillar Tallinn och skulle kunna åka dit hur många gånger som helst!

Under hösten blev det ytterligare två kryssningar, då mest för att testa julborden ombord på Birka och Viking. Behagliga kryssningar med god mat och trevligt sällskap. Det har alltså blivit en hel del kryssningar och många resor på havet. Vi gillar att åka båt, så det är helt ok!

Vi vet inte särskilt mycket om resorna under 2017, det mesta är ganska löst än så länge. Vi vet förstås att vi åker till Egypten nästa vecka. Sen är det möjligt att jag åker till Israel i Mars och Mallorca över påsk. Vi hoppas kunna följa med Birka till Höga Kusten, i bästa fall över midsommar... och sen blir det väl ett gäng kryssningar innan jul... antar jag... Men jag vet alltså inte ett smack!

Den som lever får se och är ni med mej på Instagram så följer ni också med  :-)

Vad drömmer du om?

Har du någon dröm som du skulle vilja förverkliga? Du kanske redan planerar för hur du ska göra för att förverkliga den? Du kanske drömmer om drömjobbet... eller drömresan? Du kanske tom har en hel lista på saker som du drömmer om att göra innan du trillar av pinn?

Jag har förverkligat många av mina drömmar redan. När min bästa kompis dog för 16 år sedan blev det tydligt att vi inte lever för alltid. Drömmer vi om något så ska vi inte vänta för länge med att uppfylla drömmen. Jag hade flera drömresor som jag ville göra, bla se geysrar på Island, åka på safari i Tanazania och visa barnen hela Sverige från Smygehuk till Treriksröset. Sen fanns det drömmar som inte hade med resor att göra, som att bli mamma, få skriva och ha ett lugnt liv. Jag har aldrig drömt om saker, jag behöver inte särskilt mycket.

Resorna förverkligades vart efter och mamma blev jag, skriver gör jag och med Martin kom ett ganska lugnt liv. Men det kom några nya drömmar på vägen... jag vill gärna uppleva Samoa och bo i värmen halvårsvis när jag blir pensionär. Samoa planerar vi för när jag fyller 50 och ett boende utomlands är nog inte omöjligt om några år. Inga omöjliga drömmar alltså. Sen har vi den där drömmen om att göra något slags volontärarbete... ska bara komma på vad och i vilket land!

Jag har inte och har nog aldrig haft några drömmar som inte går att förverkliga. Det där med att åka till månen är inte riktigt min grej. Jag drömde om afrika under hela min uppväxt och kunde väl aldrig tro att jag en dag skulle bo där. Drömma ska man, men kan man så ska man även förverliga sin dröm också. Man kanske drömmer om att skriva den där boken, bo med en inhemsk stam på Borneo, köra rallybil eller skaffa höns! Gör det då! Försök iaf.

När jag fick frågan om att jobba i Gambia var det klart att jag funderade lite extra. Men hade jag inte tagit chansen så skulle jag undrat hela livet vad jag hade gått miste om. Åkte jag dit och inte trivdes, så var det ju faktiskt bara att åka hem. Svårare än så var det inte. Jag vågade och fick uppleva den häftigaste perioden i hela mitt liv! Drömmen blev till verklighet och fler drömmar föddes... och förverkligades.

Jag har alltså inte så mycket kvar på min "bucket-list". Jag kan dö nöjd, typ. Största drömmen och svåraste resan var att bli mamma, det var så otroligt mycket svårare än jag någonsin kunnat tro. Att resa till olika länder är mycket enklare! Världen är så otroligt stor och det finns så mycket att se.

Vad drömmer du om? Vilka drömmar har du redan förverkligat? Har du drömmar som inte går att förverkliga?

Ståpäls och tårar i ögonen

Igår var det val i Gambia och jag har varit så otroligt orolig. Nuvarande presidenten är inte riktigt klok och precis vad som helst kunde hända. Han har till och med sagt att han ändrat lagen så att även om han förlorade skulle han sitta kvar...

Det är nuvarande presidenten som bestämt att Gambia ska vara en Islamisk Stat och lyda under Sharialagar. Men när media och andra länder började ifrågasätta detta så var svaret inte glasklart och han hade väl inte riktigt sagt så...

Han ville också fängsla alla homosexuella och kunde tydligen bota HIV med urin eller nåt sånt... när även detta ifrågasattes så gjorde han än en gång en pudel och sa att riktigt så hade han ju inte menat...

Han själv TOG makten, genom en militärkupp och de allra flesta är livrädda för honom. Han är maktgalen och utnyttjar sin makt totalt på alla sätt han kan. Folk har "försvunnit" under hans tid vid makten och mängder med verksamheter förbjudits. Våra vänner fick stänga sina verksamheter med bara någon månads varsel och mer än 700 personer blev arbetslösa. Läget har varit förtvivlat de senaste åren.

Men idag hände det som iaf inte jag trodde var möjligt. Oppositionen vann valet!!! Den galna presidenten har faktiskt förlorat!!! Och tom erkänt sej besegrad, det trodde jag absolut inte!!! Vänner i landet rapporterar om glädjefnatt på gatorna, folk är som galna av lycka. Det är fest överallt och de allra flesta drar en suck av lättnad. Det blev inga upplopp eller oroligheter, valet gick lugnt till och resultatet var tydligt. Nu kan saker och ting äntligen bli bättre igen!

Jag hade gärna varit där eller iaf haft en resa nära förestående. Men nu har jag inte det, utan får glädjas med dem som är där och kan berätta för mej. Själv sitter jag här med ståpäls och tårar i ögonen. Vi åker dit om två år och då hoppas jag att du vill följa med! Det kommer nog att vara lite annorlunda där kan jag tänka mej och det vill jag gärna uppleva tillsammans med dej  :-)

Martin står i bostadskö nu...

Här om dagen firade vi fyra månader som gifta och skickade, som alla månadsdagar vi haft genom åren, ett lite grattis till varandra. Svaret den här gången var lite mer än ett grattis tillbaka kan man väl säga...

Martin svarade nämligen att han ställt sej i bostadskö! Jahapp! Tack det var roligt så länge det varade lixom! Nu var det ju inte så allvarligt, utan något vi pratat länge om och som ingår i vår planering. Vi planerar nämligen för vår pension. Den dag vi bägge pensioneras ska vi söka efter en hyresrätt, sälja huset och leva loppan för pengarna. Med tanke på att vi knappt har några lån på huset, så kan det bli hyfsat många resor!

Drömmen är att ha ett halvårsboende i värmen. Kanske Spanien, Gambia eller Egypten... det spelar inte så stor roll var, bara det är varmt på vintern och hyfsat kort flygtid till Sverige. Då känns det mycket mer praktiskt att ha en hyreslägenhet än ett hus. Tänk att slippa skotta snö, ha tjocka kläder och frysa i flera månader. Så skönt!

Jag har sagt det förr och säger det igen, jag bor i fel världsdel! Och det tänker jag ändra på! Å nä, jag kommer inte att sakna vintern ens när jag inte sett den på några år. När jag bodde i Gambia längtade jag inte ett dugg efter snö och kyla, å jag är rätt säker på att jag inte ändrat mej på den punkten. Det finns faktiskt människor som inte gillar alla årstider!

Jag trivs bäst när solen skiner, det är 25 + och jag kan gå barfota! Vinden får gärna höras lite svagt i palmerna och syrsorna får gärna sjunga högt på kvällarna. Då mår jag bra! Finns det dessutom vatten i närheten, så är allt perfekt! Att gå i värmen längs stranden är en favoritsysselsättning, likaså att ligga i en solsäng och läsa.

Det här är alltså planen om sisådär 18 år. Här i Tumba borde man kunna få en lägenhet på den tiden, men man vet ju aldrig... särskilt inte om man vill ha det i ett seniorboende. Man vet ju inte ens om man lever tills dess... men man får väl hoppas och göra sitt bästa för att förverkliga sina drömmar. Martin säger att han redan lever sin dröm, han har precis allt han drömt om; utbildning, familj och drömjobbet. Han ser fram emot varje måndag, hur många kan säga det?

Men när han inte längre jobbar så hoppas jag att få sitta med honom på en balkong i värmen och lyssna på syrsorna. Hela långa vintern!

Vill du följa med till Afrika?

Favoritstranden, 20 år gammal.

Som ni kanske vet så bodde jag i Gambia som ung och lämnade hjärtat där. Sedan dess har jag varit tillbaka med familjen flera gånger och alla älskar det! Om ett par år är det dax igen och då har du chansen att följa med! Då kan även du uppleva känslan av att på plats kunna gör skillnad för människor som inte äger mer än tak över huvudet och kläderna de har på kroppen!

För några år sedan blev min yngste son kompis med Smile som vi hjälpte även när vi kom hem. Med tiden blev hela hans familj vår fadderfamilj som vi hjälpt de senaste åren. Vi åkte till byn Soma i januari i år och fick träffa familjen och se hela byn som välkomnade oss hjärtligt. Så nu har vi inte bara en fadderfamilj, utan en hel fadderby!

Barnen i Soma

Gambia ligger i västra Afrika och har det förhållandevis bra för att vara ett afrikanskt land. Här finns inga svältkatastrofer eller tältläger som man kan se på tv. Men det kan ju vara fattigt utan dessa komponenter och utan att det visas på tv. Och är det inte katastrofläge så uteblir ganska mycket av hjälpen. De flesta har dock tillgång till rent vatten och skolan är gratis, det är en stor fördel!

Inne i turistområdena är det en ganska bra standard i de flesta bostäder, där man har både säng, soffa och kanske tom en tv (trots att man inte alltid har el...). Men man behöver inte åka särskilt långt för att komma till byar där man har fyra väggar, men inget mer. I vår by har man just fyra väggar och ett hyfsat helt tak som skyddar en mot det värsta regnet under regnperioden. Det bor minst tio personer inom de där fyra väggarna och de har kanske en säng att dela på. Många ligger alltså på ett tyg- eller platsstycke på golvet. Men man har ett hem och är otroligt stolt över detta!

Myggnät - livräddare

Vår första åtgärd var att köpa myggnät till Smiles familj. Sedan vi gjorde det har ingen dött i malaria som är största hotet i Gambia. Det känns helt fantastiskt att bara detta lilla faktiskt har räddat liv! Vår andra åtgärd var att avmaska hela familjen. 13 personer fick maskmedel och sedan dess har ingen av dem drabbats av mask, som också är vanligt särskilt under regnperioden. Med mask i magen tar man inte upp näring som man ska, då blir immunförsvaret sämre och man drabbas av en mängd andra sjukdomar. Ett myggnät kostar ca 75 kr, maskmedel för hela familjen kostade 800 kr - för ungefär 1000 kr har vi alltså räddat livet på en hel familj. Det känns väldigt bra i magen!

Risinköp i den lokala butiken

När vi besökte familjen i januari hade vi med oss olja, potatis, lök, ris, kläder och en massa annat. Smiles mamma visste till slut inte vad hon skulle säga, hon var så tacksam att hon blev helt stum. Vår mat som kostade runt 1200 kr räckte till ca 10 personer i drygt ett kvartal. Den hjälpen gjorde att Smile och hans bröder slapp stressen för några månader. Turistsäsongen är mellan oktober och april och förra säsongen var ganska dålig med få turister och därmed få jobb. Vår hjälp var alltså otroligt viktig för dem alla.

När vi ändå var på plats gick jag även runt med Smile och rekommenderade honom till en mängd olika arbetsgivare. Något som vi hoppas ska ge resultat inom kort, han är lovad en intervju på ett hotell där vi är bekanta med ägaren. Så nu hoppas vi på ett fast jobb hela säsongen som kan ge honom trygghet. Mina ord som vit väger ganska tungt när det kommer till rekommendationer, så är det bara...

Vilket välkomnande!!!

Nu kan man ju tro att det bara är Smile och hans familj som är tacksamma över vår hjälp. Men vi är minst lika tacksamma över att få hjälpa. Att faktiskt kunna göra skillnad för en människa med små medel och se skillnaden direkt är helt fantastiskt! I Gambia fungerar det som så att man delar med sej av allt, det man har delas även om det är lite. Hjälpen vi från början bara gav till Smile hjälpte hans familj och det hjälpte även byn. Vi har förstås förstått att det fungerar så och sa från början att det familjen inte behövde av våra gåvor, kunde de självklart dela med andra i byn. Men vi hade ingen aning om vår betydelse förrän vi gifte oss och hela byn ställde till med bröllopsfest på vår bröllopsdag. Att få bilder från festen och veta att det var för vår skulle var magiskt!

När vi kom till byn första gången möttes vi av barn som sjöng vid vägen och av kvinnor som sprang genom byn bankandes på bunkar. Alla var glada och ville träffas oss. Den känslan är omöjlig att beskriva, men det är nog så nära lycka man kan komma. Nu har du chansen att uppleva detta med oss!

Fantastiska soluppgångar

Vi åker tillbaka i januari 2019. Vi åker med Ving och kommer att bo på Kotubeach, antingen på Bakotuhotel eller Bungalow Beachhotel. Bägge är bra och prisvärda. Vi stannar i 2-3 veckor, men det finns även resor för bara en vecka. Var och en bokar för sej, men vi finns på plats för tips och råd. En dag åker vi upp till byn som ligger ca 3 timmar bort. Vi köper med oss mat på vägen (till byn, vi själva har med snacks) och kanske lite nya myggnät och fotbollar till barnen. Ni kommer att få en upplevelse ni aldrig kommer att glömma och få så mycket kärlek att ni kan leva på känslan i flera månader.

Två veckor i Gambia vid den tiden, men schysst boende och mat kostar runt 10 000 kr per vuxen. Ni har ca 25 månader på er att spara pengar. Så läger ni undan en femhundring i månaden from nu har ni även fickpengar.

Barnen i Juffureh och jag

Vi kommer att åka oavsett om det bara blir vi eller ett helt gäng. Men vi kan göra så otroligt mycket mer med er hjälp!!! Ju fler vi åker desto mer kan vi hjälpa! Vår lilla familj har gjort mycket, men tillsammans kan vi göra så otroligt mycket mer! Med er hjälp kan ännu fler liv räddas och det är en fantastiskt känsla som vi gärna delar med oss av.

Gambia kommer bjuda er på underbara solnedgångar, vacker natur, god mat, hjärtliga människor, värme, sol och total avkoppling. Så vad säger ni? Hänger ni med till Gambia?