Livet är roligare med bling

Jag erkänner, jag är en statistiknörd. Sedan jag fick min första Fitbit i slutet av maj 2013, har jag haft den på mej i stort sett varenda dag (tom på bröllopet i behån) och mätt alla mina steg! Jag har haft flera modeller, från första Fitbit Flex till Blaze och Alta, men det är Charge 2 som är favoriten. Och nu har jag blingat den!

Chargen som jag har idag kom med ett lila plastarmband som är helt ok, men Martin hade även köpt till ett ljusrosa i läder som han tyckte passade mej bättre. Det är jättefint men det är ju lite tråkigt ändå om man vill vara finklädd... eller hur?

Jag såg att andra hade roliga armband som de köpt på wish, jag är väl typ sista människa på jorden som inte upptäckt det stället än... nu har jag det... jösses va mycket kul det finns där och allt är ju nästan gratis! Jag hittade några snygga träningstights, som inte var alls lika snygga i verkligheten. Men det kostade ju knappt något, så det gjorde inte så mycket. Jag hittade en jättesnygg tunika som var typ 3 storlekar för liten och får väl ges bort till någon i Gambia... å så hittade jag armbanden till min fitbit. Om de ens var hälften så fina i verkligheten som på bild, så skulle jag bli nöjd. Jag beställde tre och började vänta på leverans...

Två av dem kom mycket snabbare än väntat och var precis lika fina som på bild! Ett knallrosa att ha bara för kul och så mitt blingarmband i roseguld. Så coolt! Jag la direkt ut en bild på Facebook och fick hur många frågor som helst om det, så här är länken där jag köpte det! Du hittar mängder med armband till Charge2 HÄR! Har du en annan modell är det bara att skriva in det i sökrutan, så får du mängder med förslag.

Det brukar vara någon månads leveranstid och jag har ingen aning om hur kvaliteten är. Men man får väl räkna med att de inte är jättetåliga med tanke på priset... mej gör det inget - det finns ju nya att välja på. Nu väntar jag på ett i guld och sen vill jag nog även ha ett svart armband som passar till allt. När detta är ett av få "smycken" man har dygnet runt, så tycker iaf jag att det är kul att förändra det som går och vem blir inte glad av lite bling  :-)

Jane Austen och Mr Darcy´s skjorta

Jag har glömt att berätta om en utflykt jag gjorde för ett par veckor sedan. När jag "träffade" Jane Austen och kände på Mr Darcys skjorta... den där som var alldeles våt i en filmscen som fick alla kvinnor att gå bananaz  :-)

På Skoklosters Slott har man precis öppnat en utställning med kläder från Jane Austens filmer och jag var inbjuden till invigningen av utställningen. Jag kommer inte ihåg att jag varit på Skokloster förut och har heller inte läst eller sett något av Jane Austen... självklart ville jag slå två flugor på en smäll!

Skoklosters Slott ligger verkligen på vischan! Det är långt att köra för en som bor söder om Stockholm, hade jag fattat hur långt hade jag nog tagit Strömma-båten från stan istället. Man kan nämligen åka från Stadshuskajen direkt till Skokloster och då även äta på vägen, utställningen ingår dessutom i priset. Nu vet jag det till nästa gång och vill gärna tipsa er om att ta den vägen.

Väl framme hade jag gått om tid att upptäcka både slottet och dess omgivningar. Jag kom nämligen dit i väldigt god tid. Jag funkar så när jag inte är helt säker på vägen, då åker jag tidigt och hittar jag direkt så blir jag alltså väldigt tidig... men det gjorde inget! Slottet och parken kräver en del tid om man vill ta en massa bilder och det ville ju jag!

Utställningen är alldeles ljuvlig! Å då vet jag alltså nästan ingenting om Jane Austen. Självklart har jag hört talas om och sett bilden med Mr Darcy i den våta skjortan, så den kände jag igen och tummade lite extra på. Vilket man säkert inte får... Det är alltså originalkläderna från filmerna, klänningar som burits av Kate Winslet och Emma Thompson och kostymer som bla Hugh Grant och Colin Firth haft. Klänningarna är så otroligt vackra och de är många! Ett av rummen är enbart med bröllopskläder och brudklänningar från tre olika filmer.

Här finns även hattar, handskar och en del andra attiraljer. Tyvärr ingen skor, vilket jag saknade... jag gillar ju skor och särskilt skor från tidigare århundraden. Så det var lite synd, men de är förmodligen i för dåligt skick för att visas upp.

Eftersom jag inte varit på slottet tidigare passade jag på att se resten av det när jag ändå var där. Skoklosters slott är otroligt vackert och välbevarat, jag måste verkligen rekommendera ett besök där! Utställningen med Jane Austen har man i rum som vanligtvis inte är öppna, så åker man dit under utställningen får man alltså se delar av slottet som inte visats på länge  - plus det som brukar vara öppet. Det blir lite extra allt!

Jag som gillar slott, kostymfilmer och gamla kläder var förstås i himlen och kan inte nog pusha er att åka dit. Det är så fint!

Hjälp mej att välja!

Ni som varit med här ett tag vet att jag älskar klänningar! Nu är det snart dax för semester igen och klänningsgarderoben ska utökas lite.

Jag har fått hem tre sommarklänningar från Klingel, vilken/vilka ska följa med till Egypten tycker ni? Kolla här vid sidan; ett, två eller tre?

Jag tycker om allihop, men får nog nöja mej med en eller två... å jag kan inte bestämma mej!

Hjälp!

Vinn nagellack!!!

Då är jubileumsåret snart slut. Bloggens tio år har firats grundligt med flera roliga tävlingar, nu tar vi den sista!

Det här är en tävling helt i min smak, vinsten är nämligen nagellack!!! Två av er har chansen att vinna årets tre julnagellack från IDUN! Alltså är tävlingen förstås ett samarbete mellan IDUN och mej :-)

Tävlingsreglerna är som vanligt enkla:

* gilla bloggen på FB

* skriv ett julklappsrim till nagellacken i en kommentar här under.

* ange din mailadress i samma kommentar. 

Delar du inlägget får du en stjärna på himlen :-)

Tävlingen avslutas 13/12 kl 23.59 och går parallellt med en tävling även på min instagram och en på Du i Fokus. Var med på alla för trippla vinstchanser!

(Ibland fungerar det inte att kommentera från mobil, testa från en dator istället om det krånglar eller maila svaren till mrinda@swipnet.se)

En bal på slottet!

Igår var jag på Slottet, det var ingen bal men inte långt ifrån faktiskt... jag skulle äntligen få se utställningen om Kungliga brudklänningar. Något jag verkligen sett fram emot!

Jag är kanske inte en uttalad rojalist, men jag gillar kungafamiljen och ser hur mycket de gör när det gäller att marknadsföra Sverige. Det finns inte så många kungafamiljer kvar i världen, så det vi har börjar faktiskt bli en smula unikt. Sen kan man förstås alltid diskutera det här med tronföljd och arv, men det är inget jag tänker ta ställning vare sej för eller emot just nu.

Däremot måste jag säga att slottet är helt fantastiskt! Så otroligt vackra lokaler och väldigt trevliga människor som jobbar där. Min roll igår var som skribent, jag skulle se den nya utställningen och skriva om den i Du i Fokus. Slottets miljö + vackra brudklänningar, det kan ju inte bli annat än bra!

Vi togs emot i vakten, fick anmäla oss och få besöksbricka. Sen samlades vi ihop i ett litet rum där vi fick vänta en stund. Då var det typ jag och alla stora, etablerade medier som SVT, Tv4, Aftonbladet mfl. Jag kände mej rätt liten i den skaran... inte var det någon som sa något heller, alla bara stod där. Jättemysko!

Sen gick vi i samlad tropp genom slottet, genom utställningen med ordnar och sköldar och in i Rikssalen. Det var här Kungabarnen hade sina bröllopsfester och nu skulle deras brudkläder alltså visas upp i samma lokal. Inte bara deras utan även Drottning Silvias och Prinsessan Lilians, plus en massa andra attiraljer som skor, brudnäbbarnas kläder och en massa annat. Två designers var också på plats för att berätta om kläderna.

Det var så otroligt fint arrangerat med klänningarna i den vackra lokalen. Jag gick runt och tog mängder med bilder, lyssnade på berättelserna och läste på alla informationstavlor. När jag tyckte att jag var färdig fick jag sällskap ut av en i personalen som jag ställde tusen frågor till. Så han tog mej på en egen liten tur i lokalerna och berättade annat än det jag faktiskt var där för. Ibland gillar jag min glappande trut som ger såna här möjligheter till lite annat. Det blev en fantastiskt tur där jag fick en massa intressant information och faktiskt även fick vinka från den berömda balkongen  :-)

Jag måste verkligen rekommendera ett besök i slottet och då inte bara till utställningen av brudklänningar, utan hela kalaset! Ta en hel eftermiddag till detta, allt ingår nämligen i en och samma entré! Njut av allt vackert och ta god tid på er, men gör det inte på en måndag för då är det mesta stängt för allmänheten. Just brudklänningarna visas tom mars, missa inte det!!!

Jag ska nog ta med mej Martin dit och se allt igen, i ett lite lugnare tempo. Då ska han bla få se blomman, som egentligen är en marsipanros från Kungaparets bröllopstårta. Den har en alldeles egen liten historia...

Surmunnen är borta!

Två behandlingar med Restylane

Som ni kanske kommer ihåg har jag experimenterat en del med hudvård och andra behandlingar under året. Eftersom jag fått frågor om botox och restylane så var jag ju tvungen att testa det med! Man kan ju inte berätta hur det känns utan att prova...

Botox känns lite läskigt, men restylane är ändå så naturligt det kan bli och känns ok, det vågar jag ha i kroppen. Det påverkar heller inte ansiktsuttrycken eller ansiktsrörelserna, som botox gör. Restylane är en kristallklar gel som injiceras i huden i små mängder för att återskapa volym och struktur, det är baserat på en hyaluronsyra som liknar kroppens egen hyaluronsyra. 

Med detta i bakhuvudet träffade jag AnnMargreth på Eriksbergskliniken i Stockholm. En mycket elegant och vänlig kvinna som tålmodigt förklarade hur allt gick till och svarade på min tusen frågor. Jag skulle få minst två behandlingar eftersom jag hade ganska djupa "buktalarveck" runt munnen, en behandling med 5ml av den tjockare vätskan och några veckor senare finjustering med den tunnare.

En förebild togs, lite bedövningssalva las strax nedanför om näsan och sen var vi igång! Innan jag riktigt visste vad som hände hade jag en låååång nål instucken strax ovanför en hörntand som sedan gick hela vägen förbi mungipan och ner i hakan!!! I ett enda nålstick kunde AnnMargreth alltså lägga restylane lite överallt där det behövdes. Det gjorde inte särskilt ont konstigt nog, men ljuden... jag hörde ju hur nålen jobbade sej igenom muskler och senor... Å man har en hel del muskler runt munnen, särskilt om man som jag snackar mycket  :-)

På några minuter var första sidan gjord och jag var alldeles svettig! Å då var det en sida kvar!!! Jaja, man vill ju inte se alldeles sned ut, så det var bara att snällt sitta kvar i stolen och försöka verka cool. Det lyckades sådär... mina veck var djupa och det gick åt rejält med produkt för att få till det, men resultatet syntes faktiskt direkt! Men precis som när ett tyg legat ostruket för länge, så krävs det mer än en strykning för att få det slätt - så är det med huden också. Det skulle alltså ta lite tid och ytterligare en behandling innan det var klart.

Det hettade lite direkt efter behandlingen och var lite knöligt inne i munnen. De största "knölarna" masserade jag med fingrarna och de blev mindre och mindre vart efter. När det gått 2-3 dagar kändes inget alls av behandlingen och den lilla svullnad som fanns var borta redan dagen efter. Efter fyra veckor var det dax för besiktning och påfyllning. AnnMagreth var nöjd med resultatet och gjorde bara små finjusteringar för att släta ut ännu mer. Vi var överens om att ålderstecken med små fina linjer och rynkor runt tex ögon inte är något större problem, men att se ut som en buktalardocka och se riktigt sur ut fasta man är glad faktiskt kan vara ett stort problem för en del. 

Jag har alltid haft en surmun så länge jag kan minnas. På skolbilder från mellanstadiet har jag rejäla linjer från mungiporna och ner, precis som min farmor och pappa har. Det var väldigt intressant att se hur jag såg ut utan... att se ut som jag känner mej - glad! Å va mycket kommentarer jag har fått! Jag vet inte hur många som sagt att jag ser så glad och utvilad ut. Äntligen uppfattas jag som jag faktiskt känner mej!

Resultaten sägs vara långvariga, men inte permanenta. Effekten av en behandling med Restylane syns vanligen 6–12 månader och sen kan man fylla på om man vill. Men det kan synas skillnad längre för vissa och de väldigt djupa vecken som jag hade tar nog tid att komma tillbaka helt. Jag vet inte hur jag ska göra med påfyllning, för lite läskigt var det. Men kanske... vi får se... det var ju kul att känna sej extra fin inför bröllopet förstås. Att se lika lycklig ut som jag var  :-)

Kan jag rekommendera det? Absolut! Det är lite obehagligt, det ska jag inte sticka under stol med, men man ser resultatet direkt! Kostnaden på ca 4000 ska man också ha med i funderingarna, det är mycket pengar - men om man mår bättre av det och har råd så kan det självklart vara värt det. Beslutet måste ligga hos en själv, jag kan bara säga att jag förstår folk som tycker det. Det är faktiskt värt en hel del att se ut som man känner sej, inte bara slippa rynkor och se yngre ut - utan faktiskt se glad ut!

Å ska man göra en sån här sak så tycker jag förstås att man ska känna sej trygg och kunna lita på sin vårdgivare. Och det gjorde jag verkligen med AnnMargreth på Eriksbergskliniken, redan andra gången kändes hon som en gammal bekant som man kom hem till. Jag kan alltså även rekommendera Eriksbergskliniken och de har en massa andra behandlingar också om du är nyfiken på något annat. Självklart ska man kolla upp sin vårdgivare så de är certifierade, vilket Eriksbergskliniken är. Ta inga onödiga risker utan låt proffsen sköta jobbet!

En lättare höst! Framförallt psykiskt...

Augusti och sommaren är officiellt över, september och hösten är här. Om detta tycker jag inte!!! Jag avskyr hösten! Det här med regn och blåst på tvären uppvägs inte av höstens vackra färger, tyvärr.

Bor man på fel kontinent så får man försöka hitta lösningar på väderproblemet. Min värk blir värre vid väderomslag och kyla, svårt att undvika på hösten och vintern. Men numera vet jag att om jag lyckas träna regelbundet så blir allt faktiskt bättre. Jag blir lite varm, vikten håller sej i schack, värken blir mindre och jag sover bättre. När det är riktigt illa besöker jag ljusrummet på yogastudion Nirvana, det funkar också bra. Man behöver ljuset!

I år har jag även satsat på träningskläder i piggare färger. Jag är trött på svart och grått, nu vill jag sätta färg på tillvaron och träningen. Det fick bli en runda på internet, många byter kollektion nu - så det är REA!!! Det blev två nya toppar och två nya tights, supersköna och jättebilliga! Så nu lyser det rosa lång väg när jag kommer  :-)

Har man kronisk värk, som tex fibro, så måste man hitta saker som får en att må bättre. För att göra det måste man våga testa lite olika grejer. Att träna kan ofta vara skrämmande eftersom träning kan göra ont på olika sätt både under och efter. Man får helt enkelt kolla av med sin läkare vad som är ok och vart gränsen går. Min sa att "ontet" vid träning inte är farligt, men kunde bli värre innan kroppen vant sej. För mej blev värken inte värre, däremot blev jag tröttare från början. Jag märker mer skillnad när jag inte tränar, då får jag mer ont. Numera är även tröttheten bättre, men ibland masar jag mej dit fast jag nästan går i sömnen och efter känns det mycket bättre.

Jag har haft en period när träningen behövt rejält med pannben. Jag har inte alls velat gå dit, men jag har gjort det! Jag har tänkt på Hristos som vann Biggest Loser och hans mantra (som nu även blivit mitt) "Fucking gör det bara!". Nu är det helt ok att gå dit, jag lixom gör det bara... tre gånger i veckan, en halvtimmes träning och några minuter skitsnack med Sussie. Det har jag faktiskt tid med!

På hösten är det även svårare för mej att hålla vikten, bla pga värk och trötthet. Värken har tidigare gjort mej mer stillasittande och tröttheten gör att man gärna äter något för att hålla sej pigg. Allt detta bidrar förstås till viktökning. Lösningen på det är mitt aktivitetsarmband (Fit Bit), att verkligen ser till att sömnen har bra kvalitet och att jag når mitt stegmål varje dag. Jag har som mål att gå 7000 steg om dagen, inte 10 000 som de flesta andra. Jag vill nämligen hellre lyckas än misslyckas och 7000 kommer jag hyfsat enkelt upp i men inte alltid. Jobbar man vid en dator och det regnar ute, så blir det inte många steg alls...

Jag har fortfarande inte gått ner semesterkilona, det är svåra att bli av med trots att det bara var drygt 2 stycken. I bästa fall är de borta till nästa semesterresa i januari, för mej tar sånt tid. Men jag har fortfarande normalvikt och släpar alltså inte runt på någon övervikt, alltid nåt! Jag har min målvikt, men inte drömvikt - den kanske jag aldrig når men det är helt ok. Det blir som det blir.

Hur mår ni på hösten? Gillar ni den eller är ni som jag? Jag har hittat mitt sätt för att underlätta hösten. Har ni? Vad gör ni för att det ska kännas lite lättare att stå ut`?

Inifrån och ut - eller nåt...

Originalet några månader tidigare

Både för att jag fått frågan och för att jag själv ska komma ihåg vem som hjälpt mej med vad inför och till bröllopet, så tänkte jag spalta upp det inifrån och ut - eller från topp till tå kanske...

Efter vintersemestern vägde jag ca 63 kg och det är alldeles för mycket för mej, särskilt som jag skulle i en brudklänning. Under våren tränade jag på Curves 1-3 ggr i veckan och åt efter Viktväktarnas kostprogram. Kombinationen var perfekt och dagarna innan bröllopet nådde jag 58 kg.

För att ta bort några centimeter i omkrets på magen tog jag en behandling med Omorphia hos Maria på Total Hälsa. Jag fick en slags ultraljudsbehandling som slog sönder mina fettceller och minskade på så sätt ca 4 centimeter i omkrets. Maria gjorde även två ansiktsbehandlingar på mej som fick mängder med pigmentfläckar att försvinna och fräschade upp hyn så jag såg minst fem år yngre ut. Några dagar innan bröllopet gav hon mej dessutom flera nyanser vitare tänder, för det perfekta smilet!

I juni fick jag möjlighet att prova restylane och sköterskan Ann-Margret på Eriksbergskliniken och jag konstaterade snabbt att surmunnen skulle bort! Ni vet de där vecken som gör att man ser ut som en buktalardocka. Två behandlingar senare är jag faktiskt nästan helt slät och ser glad ut! Jag kommer att skriva ett särskilt inlägg om just detta senare.

Där har ni alltså själva grunden för att sedan fixa till mej inför den stora dagen. Med en kropp som jag faktiskt trivs hyfsat i och en hy slätare än någonsin fick Jenna på Dannilees Spa uppgiften att ge mej ett ansikte, snyggt hår och målade naglar. Vi var överens om att det skulle se naturligt ut och jag tycker att det blev jättefint! Hon använde produkter från bareMinerals och i håret var det hårdekorationer från Glitter. Nu har jag sagt till Caroline att hon måste lägga till hårsmycken i sin kollektion så det passar smyckena som många av oss har :-)

När alla detaljer var fixade skulle kläderna på. Jag hade en slags trosgördel från Lindex som drog in ytterligare 2-3 cm och en behå utan axelband från samma ställe. Min rosa klänning har många, många frågat om - men jag har ingen aning om vart den kommer ifrån. Jag köpte den för 30 kr på secondhand och det står inget märke i den. Sorry. Skorna kommer från Skopunkten och smycken kommer som sagt från Caroline Svedbom.

Där har ni nog hela förvandlingen från rugguggla till prinsessa, jag kan ha glömt någon liten detalj... Just det! Blommorna kommer från Blomsterhörnan i Tumba och glasögonen är med eget print från Favoptic  :-)

Mina 10 klänningar!

Ellos, Klingel. Haléns

Ni kanske kommer ihåg hur jag provade klänningar, funderade och packade innan resan? Mitt minne av förra kryssningen är att man klär upp sej varje middag och då har kvinnorna klänning och männen kostym. Numera kan man välja, upptäckte jag, och faktiskt äta i en mer nedtonad restaurang. Men vi hade ingen lust att äta buffé när vi kunde få sk "fine dining", så vi klädde upp oss och ångrar oss inte en sekund.

I vår restaurang hade vi två Indiska killar som tog hand om oss, samma killar varje kväll. De lärde sej snabbt vad vi tyckte om, vad vi ville dricka och om och vilket bröd vi önskade. Här fick vi trerättersmiddag varje kväll från en meny som var ny varje kväll. Hade vi svårt att välja, fick vi alla rätter vi valde emellan vilket kunde innebära en himla massa rätter ibland.

?, Lindex, HM

Paret vi delade bord med var jättetrevliga och var på samma linje som vi. Vi valde noga ur menyn, lät oss väl smakas av maten, pratade och trivdes. Våra killarna tog hand om oss och slog nästan knut på sej själva för att ge oss den absolut bästa servicen. Å varje kväll kom hovmästaren och frågade hur dagen varit och vilka tider som gällde för morgondagen. Att inte klä upp sej hade varit en ren förolämpning, tycker jag!

Så mina klänningar kom absolut till användning! Jag köpte ytterligare ett par i Venedig... Så klänningen jag hade på bröllopet använde jag faktiskt inte. Men alla andra kom till nytta! Här vid sidan ser ni nio av dem. Klickar ni på bilderna blir de större. Vilken tycker ni mest om?

Venedig, Ellos, Haléns (tror jag)

Ska man åka på kryssning i den här klassen så tycker jag att man ska passa på att klä upp sej. När ska man annars göra det? Det är ju en helt annan känsla att känna sej fin och äta en fin middag, än att släntra in och käka en buffé i shorts och t-shirt. Det blir lixom lite lyxigare på något sätt. Att jag sedan har en man som tycker om när jag klär upp mej och överöser mej med komplimanger är ju inte heller helt fel  :-)

Vi är alltså hemma igen, men funderar redan på nästa resa och nästa kryssning. Under hösten blir det säkert en och annan finlandskryssning och efter nyår åker vi nog till solen, så en exklusivare kryssning får vänta. Men kanske om ett par år? Då är vi sugna på att kolla in den grekiska övärlden eller varför inte Alexandria? Det finns så otroligt många kryssningar med spännande stopp och vi har absolut inte gjort vår sista. Nån av er kanske vill följa med oss?

Tänder och naglar fixade!

Två dagar kvar och det mesta är klart! Kläderna både till bröllopet och dagen efter är framlagda. Resväskan är i det närmaste packad. Hemmet är hyfsat städat!

I onsdags åkte jag till Maria på Total Hälsa för att fixa smajlet! På bara en halvtimme hade jag fem nyanser vitare tänder och gick därifrån med värsta stimorolleendet :-)

Att bleka tänder är en liten process i sej. Först ser man vilken nyans man har på tänderna från början. Sedan får man en protes med en smet i som man ska bita tag om och en lampa framför munnen. Lampan lyser i sju minuter, sen får man spotta ut protesen och smeten. Detta gör man tre gånger. Efter de tre gångerna får man skölja med vatten och sedan se vilken nyans det blev. I mitt fall vitare, himla bra!

Efter får man inte dricka färgade drycker på 48 timmar. Det är nog det svåraste. Jag fuskade lite och drack cola med sugrör... vet inte om det hjälper att göra så, men jag gjorde det iaf...

Just det! Maria låter hälsa att hon erbjuder 4 betala för 3 månaden ut både i salongen och webshoppen, så det är bara in och shoppa loss. Ni kanske behöver solkräm eller nåt?

Då var leendet på plats, bara resten kvar. Så i morse var jag hos Jenna på Dannilees SPA och fortsatte bröllopsfixet. Den här gången ögonbrynsplock och naglar. Vi började med ögonbrynen så jag la mej bekvämt i stolen och bara lät mej tas om hand. Det är inte skönt att få ögonbrynen plockade, men Jenna är så lätt på handen att det inte är någon större fara. Eftersom det är hon som ska sminka mej på lördag, får hon bestämma vilken form ögonbrynen ska ha. Efter någon halvtimme var hon färdig och jag lite snyggare än innan.

Så var det naglarnas tur! Klänningen var med så vi kunde hitta den exakta nyansen. Vi hittade den perfekta rosa färgen med lite glitter i. Ett lager grundlack, tre lager gellack och ett lager överlack senare var även naglarna klara och nu behöver jag inte bry mej på några veckor hoppas jag. Jag har inte testat gellack med lampa förut, så det blir spännande att se hur länge det håller. Jenna har alltså inte byggt mina naglar, sånt gör hon inte, bara målat dem.

Så nu är grunderna färdiga och på lördag tar vi resten! På lördag smäller det!!!

Jag var bara tvungen!

Förra gången det närmade sej bröllop var jag 22 år och oförstörd. Jag vägde typ 51-52 kilo och hade aldrig varit gravid. Året var 1992, kjolen skulle vara STOR och ärmarna puffiga. Min klänning syddes upp av en kompis med tyg i siden köpt i Kina. Jag såg ut som en gräddbakelse!

Klänningen hänger här hemma och hånler åt mej då och då. "För du kan inte ha mej"... säger den. Så igår var jag ju bara tvungen att testa! Den är bara sydd med två underkjolar, de andra fyra är brevid, men bara att hitta in var en match. Över huvudet kom den och även över boopisarna, magen och  rumpan! Tjoho! Jag kunde ha den! Inte var den särskilt bekväm eller satt så där snyggt som 1992 kanske... men jag kunde faktiskt ha den! OM man bortser från att dragkedjan inte går igen...

Men herregud så mycket klänning! Tyg överallt! Å då hade jag även en hellång slöja med släp! Jag var verkligen en gräddbakelse! En ganska söt sådan faktiskt. Ung och oförstörd, redo att starta ett helt nytt liv. Ett liv som inte alls blev som jag tänkt. Jag skulle inte skilja mej. Aldrig. Sånt gör man inte! Å när det väl var ett faktum kände jag mej som en förlorare. Å det var jag ju. Jag hade misslyckats att hålla ihop något som jag värderade väldigt, väldigt högt. Ett äktenskap stannar man i! Så är det bara. Men det gick inte, vi var tvungna att bryta upp. Å jag skulle aldrig mer gifta mej!

Det tog många år att ändra den tanken. Jag såg helt enkelt ingen anledning att gifta mej igen. Förrän nu... nu när jag faktiskt kan se mej själv bli gammal tillsammans med någon. Någon som faktiskt vill bli gammal med mej. Martin som helt plötsligt bara fanns där och som jag redan varit igenom så mycket tillsammans med. Det är rätt. Å det är dax.

Men den här gången kommer jag inte se ut som en gräddbakelse. Den här gången blir jag en rosa pudding! Betydligt enklare både till utseende och att kliva i. Den här gången följer jag inga trender utan följer mitt hjärta totalt. Allt blir enkelt. En enkel klänning, en liten skara gäster och en enkel ceremoni. Så den stora vita klänningen hängs tillbaka i skåpet, överbevisad. Jag kunde visst ha den! Jag kommer i min gamla brudklänning som jag hade för 24 år sedan. Tänk så mycket som hänt under de åren.

Vilken blev det?

Jösses vilket engagemang! Ni är flera hundra som har engagerat er och tala om vilken klänning ni gillar bäst. Så otroligt roligt och spännande  :-)

Jag hade alltså tre klänningar från Klingel och skulle välja ut en till bröllopsresan. Vi ska på kryssning i Medelhavet och det är flådigt värre. Tre jättefina klänningar som på lika sätt hade sin fördelar och nackdelar. Valet var jättesvårt!

Den klänning som flest av er gillade var den lite rosafärgade med omlottkjol. Den var tyvärr för stor, det ni inte ser är att jag har ett gem i urringningen för att hålla ihop den. Dessutom är den lite för lång för att vara en kort klänning och för lång för att vara en kort klänning. Mina 156 cm blev helt enkelt lite fel. Denna valde jag alltså bort efter en lång stunds funderande och titt på bilderna. Jag fick förslag på hur man skulle kunna sy om den, men det finns det varken tid, kunskap eller lust till. Den är jättefin, men åker tillbaka pga att den helt enkelt är för stor.

Som god två kom den korta vita klänningen, som jag tokgillade!!! Jag trodde dock att jag hade beställt en knallgul eftersom jag har ganska många vita klänningar. Den är jättefin och sitter bra men just för att den är vit får den åka tillbaka. Hade den varit gul eller någon annan färg hade den med största sannolikhet varit kvar här hemma. Nu hinner jag inte få hem den i en annan färg, men jag kanske tar den lite senare för den är jättefin!

Det blev alltså den första klänningen som vann kampen! Den som står ut lite mot de andra två för att den är lite annorlunda. Jag gillar annorlunda! Den liknar inget annat jag har sen tidigare och känns lite mer elegant än de andra. Lite mer "kvinnlig" på något sätt. Det kan även vara en fördel med de längre ärmarna om det finns en kall ac i matsalen på båten. Den här funkar även till andra sammanhang och året runt. Lite praktiskt får man också vara  :-)

Hoppas ni inte är för besvikna på mej för att jag inte tog era första hands val. Ni får se hur det blir när jag har den på båten med rätt skor, makeup och smycken. Då kanske ni håller med mej...

Tack för er hjälp och ert otroliga engagemang! Vilka pärlor ni är!!!

Pick one! Hjälp!

Som ni vet så letar jag klänningar, värdiga att ha på kryssningen/bröllopsresan. Det är sååå svårt!!!

Nu har jag fått hem tre snygga, men ganska olika, klänningar från Klingel och tänkte välja ut en som ska få följa med. Klicka på bilden så blir den större.

Tänk på att den ska funka på en flådig middag ombord på en lyxkryssare, ingen finlandskryssning alltså  :-)

Nu får ni hjälpa mej! Vilken tycker ni att jag ska ta?

Snart två år sedan bröstförminskningen

För knappt två år sedan fick jag ett helt nytt liv! Det var då jag blev av med nästan ett kilo bröst. Från att ha haft en stor, tung E-kupa vaknade jag upp till en nätt C-kupa. Vilken lycka!!!

Eftersom jag får mängder med mail med frågor så tänkte jag att det kanske är på tiden att jag tar upp ämnet igen. Det är också lite extra aktuellt eftersom det kommer hit en journalist idag och ska intervjua mej om det. Jag vet inte varför, men det är fortfarande tabu att prata om vissa delar av kvinnokroppen - de flesta delarna faktiskt. Underlivsproblem och bröst pratar man inte om, därför gör jag det  :-)

Jag fick rejäla bomber tidigt! Redan när jag var i 12-årsåldern blev jag kallad Dolly "Patton"... Det spelade ingen roll om jag var tjock eller smal, E-kupan var kvar oavsett. Jag hoppades att den skulle krympa eller åtminstone bli lite hängig efter barnen, men så blev det inte. Det var fasta, stora, grejer som var i vägen vad jag än skulle göra. Jag hade ont i ryggen och nacken, kunde inte sova på magen ordentligt, fick ont när jag sprang och tränade och kunde inte ha de kläder jag ville. Jag avskydde dem! De störde mitt liv helt enkelt och jag ville inget hellre än ta bort dem.

29/8 var det äntligen dax att lägga sej på operationsbordet. Efter ungefär 3 timmar i narkos vaknade jag och lyfte direkt på täcket. Jag var nästan platt!! Underbart!!! Jag hade inte ont en sekund utan njöt bara av tiden efter operationen. Jag var så lycklig! När jag efter 2-3 veckor provade en behå för första gången visste jag inte ens vilken storlek jag hade fått. Jag frossade bland underkläderna på Åhlens i City och hade faktiskt skitroligt i provhytten. Min nya storlek var en liten C-kupa och jag kunde ha snygga, små, nätta behå. Sanningen att säga, så behövde jag faktiskt inte ha någon behå alls! Brösten var numera små och upplyfta och behövde inget extra stöd, men är man van så är man...

Lyckan var total när jag kunde ha en framknäppt blus utan att den glipade och triangelbikini!!! Man blir lite galen efter en sån operation och frossar i kläder. Allt sitter ju bra! Från att förr ha haft toppar i storlek 44-46 hade jag nu 38. ALLT behövde bytas ut! Det var ett underbart lyxproblem  :-)

Frågorna jag får är förstås hur man gör för att få en operation via landstinget. Det finns inga genvägar, samma regler gäller för alla. Man måste ha under bmi 25 först och främst, ovanför det får man knappt ens en bedömning. Sen ska man ha en volym av minst 800 ml per bröst, har jag för mej... och självklart påtagliga problem. Man ber om remiss från sin husläkare och då får man först träffa en slags koordinator som lyssnar på en, mäter och berättar om operationen och alla risker. Det är den personen som ger sitt godkännande eller avslag. Det var läskigast och jag var tvungen att fråga två gånger när hon sa att jag var godkänd. Jag var bergsäker på avslag. Sen börjar väntan... jag fick mitt godkännande i början av december. I april eller maj fick jag veta operationsdatumet, som alltså var i slutet av augusti. Tre månader och vårdgaranti... pyttsan! Innan operation ska man ta en massa prover, träffa kirurgen och narkosen och en massa annat. Bmi 25 gäller fram till operationsdagen...

Jag var coollugn på operationsdagen. Jag kunde knappt vänta på att bli sövd så jag snabbt skulle vakna upp till mitt nya liv. Allt gick bra och brösten blev jättefina, jag fick dock korrigera ärren lite i våras. De nya ärren syns förstås, men de som gjorde för två år sedan är nästan helt blekta. Jag kan numera träna regelbundet utan problem, jag sover bättre, har inte ont i nacke eller rygg och kan alltså ha vilka kläder jag vill. Jag fick ett helt nytt liv och är så otroligt tacksam! Jag kan inte nog rekommendera  er att göra detta om ni går runt med två tunga bomber som är i vägen för ett normalt liv.

Numer har jag oftast bara en liten axelbandlös behå, för att ge en snygg siluett och bar rygg. Jag behöver egentligen ingen behå alls, men då syns bröstvårtorna och det gillar jag inte. Jag vet inte hur jag hade mått idag om jag inte gjort operationen, men jag vet hur jag mådde... och det var inget vidare. Det här är en av de bästa saker jag gjort för mej själv. Jag fick ett helt nytt, rörligare, liv!

Ni har hela berättelsen från början till slut under kategorin "bröstförminskning". Där finns även bilder från alla läkningsstadier efter operationen. Å självklart är det bara att fråga om något är oklart, vad som helst!

Korsett???

Jag har insett att jag behöver en korsett eller möjligen en bustier. Den övfre magen behöver hjälp...

Vilken klänningen jag än har så petar den övre magen ut och stör mej något enormt! Den nedre magen petar ut den också, men inte lika mycket och störande.

Idag hittade jag korsetten jag hade när jag gifte mej för 24 år sedan. Jag kunde ha den!!! Den satt som en smäck över alla magar, men var lite för stor i kuporna. Då hade jag tydligen D, och det var precis så jag kunde trycka in behagen. Nu har jag C och fyllde knappt ut kuporna. Dessutom har korsetten en massa spets och grejer som syns igenom tunna klänningar. Så den går bort.

Nu behöver jag er hjälp! Jag behöver en korsett eller bustier, vet inte riktigt skillnaden.. som är vit eller puderfärgad. Utan en massa mönster och spets och med C-kupa. Efter operationen har jag inbyggd pushup, så jag behöver inte ha något dyrt med stöd och grejer. Det ska bara hålla in övre magen och gärna den nedre också och inte synas utanpå tunna klänningar.

Var i närheten av T-centralen kan jag köpa en sån utan att bli ruinerad? Det finns på nätet för ca 200 kr, men jag litar inte på att de hinner fram och passar de inte ska de ju skickas tillbaka osv. Alltså vill jag snabbt kunna åka till stan, testa, köpa och åka hem. Klart!

Tips???

Löften?

Nu är det verkligen på slutspurten i bröllopsplaneringen. Allt är nog fixat, förutom klänningen som ska läggas upp och bröllopslöften som ska skrivas. Men snart är det också avbokat från listan!

Igår var Pethra här och hjälpte mej. Pethra är egentligen konditor och ska göra vår bröllopstårta, men hon är också duktig på att sy och ska korta min klänning. Hon är inte bara duktig på en massa saker, hon är dessutom supermysig!!!

Igår kom hon hem till mej för att kolla vilken längd klänningen ska ha. Vi blev lite osäkra och googlade. Hur lång ska en brudklänning vara??? Vi kom fram till att spetsen på tårna ska synas och efter tre olika tester var bägge nöjda. Ska bli spännande att se hur det blir utan nålar.

När Martin kom hem började vi kolla på våra löften som vi ska ge varandra under vigseln. Vi har fått mängder med förslag av vigselförrättaren och strök under det vi gillade. Sen satte vi ihop favoritmeningarna till ett nytt förslag. Det fick vi korta flera gånger innan vi var hyfsat nöjda. Nu ska vi suga lite på det och se om de behöver ändras något mer.

Men jag tror faktiskt att det var sista detaljen! Nu är nog alla pusselbitar på plats. Med två veckor till godo! Skönt!

Å nä, jag är fortfarande inte nervös - bara förväntansfull! 

Testade hår- och bröllopsmakeupen!

I onsdags var jag hos Jenna för att testa make och håruppsättning till bröllopet. Jag har gett henne fria händer helt och hållet, jag tror det blir bäst då.

Jag satt bortvänd från alla speglar och fick inte titta förrän det var helt klart. Jag fick extra ögonfransar, puder, ögonskuggor och en massa annat. När jag sminkar mej hemma tar jag puder, ögonskugga, mascara och läppstift - klart på 5 minuter! Igår tog det över en timme att få ordning på mej, men jösses va snygg jag blev  :-)

Vi hann inte riktigt med håret, men Jenna satte upp det ungefär som hon tänkt det. Det var dock bara ett test och ska tuperas, lockas lite och få mer pärlor. Det blev jättefint och kommer att bli ännu finare på bröllopet. Med mina nya smycken blir det perfekt!

Jag såg helt annorlunda ut! Så pass annorlunda att folk faktiskt inte såg att det var jag... när jag ändå var på språng och hade tid så åkte jag till Viktväktarna i Huddinge för att hälsa lite på gamla medlemmar och väga mej. Vår efterträdare där gick bara förbi mej, sen tvärstannade hon! Likadant var det i kassan, det tog en stund innan hon kopplade. Jättekul!

Det är alltså så här jag kommer att se ut på bröllopet. Vad tycks? Martin var mer än nöjd, han kunde knappt sluta titta på mej under kvällen :-)

12 aftonklänningar!!!

Att packa till en solsemester är enkelt, då slänger man bara ner badkläder, nån snygg klänning och mycket att läsa. Att packa till en medelhavskryssning som dessutom är en bröllopsresa är inte riktigt lika enkelt...

När man är på kryssning är det oftast uppklädda middagar. Det betyder att man byter om till klänning och kavaj innan man ska äta. Är man dessutom sk "honeymooners" så kan det innebära att man blir inbjuden till kaptenens bord, då gäller det att vara rätt klädd. Dessutom går man i land och vill kanske besöka en och annan byggnad som kräver täckta knän och axlar. Så man får fundera lite extra för att allt ska bli rätt.

12 kvällar innebär minst 6 klänningar, 12 har jag helt enkelt inte (än), så jag får använda dem två gånger och skifta tillbehören. Isöndags började jag därför att inventera mina garderober. Jag kastade klänningar åt alla håll, provade och bedömde. Till slut hade jag iaf 6-7 stycken som jag tyckte fungerade till en uppklädd middag. Jag är inte helt nöjd, men har tid på mej att ev korrigera mina val. Jag har köpt en massa fina klänningar på Tradera för typ ingenting, de kom väl till pass nu. Jag hinner nog ta en vända till där innan vi ska åka.

Vi har även bokat våra utflykter på resan. Vi ska alltså åka ett varv runt Italien kan man säga, men stopp i bla Florens, Rom och Venedig. Vi har bestämt att vi ska se Pisa, Pompeji, Colosseum, Vatikanen, åka gondol i Venedig och en massa annat. Utflykterna kostar mellan 300 och 800 kr lite beroende på hur många timmar man är borta, det tycker vi är helt ok. En bra grej när man åker på kryssning är att man får smakprover på olika platser och på så sätt ser om man vill återkomma dit igen eller är nöjd. Jag är ganska säker på att jag varken kommer tillbaka till Pisa, Pompeji eller Venedig, så det gäller att passa på!

Om knappt tre veckor åker vi. Vår resa börjar på pendeltåget i Tumba och sedan med lunch på Pontus in the Air på Arlanda. Där har Pontus lovat att laga sin bästa mat till oss innan vi drar iväg till Barcelona där båten väntar på oss. Har ni inte ätit där så ska ni absolut göra det! Å missa inte pinacoladapannacottan! Eller testa någon av hans typ 200 olika champagner som finns i hans vinkällare. Det är helt klart värt att gå dit, särskilt som man kan ladda mobilen och samtidigt ha koll på flygen på skärmarna som finns där. En bra plats att vänta helt enkelt!

Det närmar sej, bäst att fortsätta packa, det ska ju med lite annat än klänningar... typ en miljon skor, smycken och en massa annat  :-)

Brudbuketten beställd!

Detaljerna inför bröllopet faller så sakteliga på plats. Även om vi bara ska ha en vigsel för de närmaste så är det ändå lite att fixa, sånt man inte tänker på.

Jag har ju funderat på det här med blommor. Måste man verkligen ha en brudbukett? Nej, det måste man inte, men bröllopsbilden kanske ser lite vackrare ut? Så efter mycket funderande bestämde jag att jag nog ville ha en bukett ändå, en liten!

Så igår åkte vi upp till vår närmaste blombutik här i Tumba och pratade med tjejen där. Vi kom fram till att jag ska ha en liten rund bukett med lite grönt som hänger ner över handen. Det blir rosa pioner i olika nyanser, mest knoppar och krämfärgade rosor. Martin får en matchande ros i knapphålet. Eftersom det är han som hämtar buketten, så är det han som får inspektera den innan han betalar. Då sitter jag hos frissan  :-)

Betala ja... har ni någon aning om vad tex en brudbukett kostar? Det hade inte jag. Blommor är ju ganska dyrt och pioner känns som stora, dyra blommor. Men det blev inte så illa tycker jag, runt 500 kr kommer det att kosta. När det gäller en brudbukett så är det ju inte bara blommorna som kostar, själva buketten är ju ett litet konstverk i sej. Himla skönt att vara färdig med den biten!

Jag har fått hem mina nya glasögon också, som jag designat för att passa klänningen. På Favoptic kan man få sitt eget print på bågarna, något jag testat förr och blivit supernöjd. Förut har det varit svarta bågar med guldtassar och mitt namn, men de passar ju inte riktigt en rosa klänning... Så den här gången valde jag en bild med körsbärsblommorna i Kungsträdgården som jag tog i våras. I mitten av varje blomma har jag limmat fast en strassdekoration för att få lite bling. På sidan limmade jag även fast ett litet hjärta på varje sidan. Nu passar de klänningen perfekt!

Jag gillar Favoptic och köper alla mina glasögon där. Jag går dit för en synkontroll och sedan väljer jag glasögon och tar alla detaljer på nätet. Jag har dubbelslipade glas, extra tunna, anitreflex och mitt eget print, allt detta betalar jag bara 2650 kr för! Lite skillnad mot de glasögon jag fick akut direkt efter krocken som kostade 7500... och det är tydligen ändå inte så illa. Har man inte behov av dubbelslipade glas kan man få glasögonen för runt 500 spänn, jag köpte flera olika förut så jag kunde mactha kläderna jag bar. Lite lyxigt kanske, men kul!

Nu ska vi bara bestämma maträtterna till vigsellunchen, sy om klänningen, hämta smyckena, fixa äktenskapsförordet och lite annat smått och gott. Sen är allt klart! 24 dagar kvar...

Bröllop med strul!

Den rosa längst fram blir det

Det är tur att vi inte kommit på i sista minuten att vi ska gifta oss, jag har väl aldrig varit med om så mycket strul!

Förra helgen insåg vi att våra vigselpapper kommit bort på vägen mellan oss och vigselförrättaren. Posten har lyckats slarva bort våra papper på något sätt, vilket ju inte är särskilt ovanligt. Så i tisdags ringde jag Skatteverket och beställde nya intyg för hindersprövning och vigsel. I fredags kom mycket riktigt intyget för hindersprövningen, men istället för intyg till vigseln kom ett intyg om dödsfall på en kvinna i Finland. Hmmm...

Det var bara att ringa Skatteverket igen och fråga vad jag skulle göra med dödsintyget och vad som hänt med vårt vigselintyg. Kvinnan som svarade blev ganska förskräckt och bad mej lämna in det felaktiga intyget och lovade skicka alla våra papper ytterligare en gång. Så nu väntar vi återigen på posten och hoppas på det bästa. När de väl kommer vågar vi nog inte skicka dem, utan åker iväg med dem själva för att vara på den säkra sidan.

Tänk om vi skulle gifta oss inom kort... då hade vi haft lite panik nu. I nuläget suckar vi istället högt och stönar lite när någon nämner ordet Skatteverk...

Mina val, det blev ingen av dem...

Något som däremot inte strular är mina smycken. Caroline som ska blinga mej har fått fria händer och i fredags fick jag se vilken sten hon valt till alla smycken. Eftersom klänningen är rosa har jag varit lite i valet och kvalet och stenen ska vara vit, klar, rosa eller kanske tom svart. I fredags gick jag förbi Caroline som snabbt plockade ut en svagt rosa sten, så svag att den nästan kan tas för klar. Den blir det! Örhängen, halsband, ring (på högerhanden) och armband kommer alla ha samma stil.

Caroline gjorde smyckena till både prinsessan Sofia och Charlotte Pirellis bröllop, så jag är i fint sällskap av smyckebärare. Jag älskar de smycken jag redan har och vet att ni som sett dem också blivit förtjusta. HÄR hittar ni alla och kan beställa dem direkt, det är inte ens dyrt!!!

Nästa vecka får jag hämta min smycken och i bästa fall har vi alltså fått rätt papper i brevlådan också. Kvar på att-göra-listan är att fixa brudbukett. Behöver man egentligen en sån?  Vad tycker ni?