Finaste sista-minuten-klappen!

Om en vecka är det julafton, december har verkligen sprungit iväg! Numera firar vi inte jul särskilt stort. Varken julmaten eller julklappsskörden är särskilt riklig. Det viktiga är inte mängden, utan att man träffas.

Jag fick en fin julklapp redan innan jul, nämligen ett namnsmycke! Numera har jag mina barns namn i silver, runt halsen. Nu när de inte längre bor hemma känns det förstås lite extra fint att ha dem nära.

Det är Amanda Egilson som gjort smycket. Amanda gör inte bara namnsmycken utan en massa andra smycken också. Hon har bla gjort en jätteläcker ring som är stor som en femkrona med en text runt hela skivan. Så cool!

Ett namnsmycke är ju en jättebra julklapp, särskilt om den ska skickas till någon man tycker om. Nu  kan man iofs inte riktigt lita på posten, men jag har för mej att om man beställer innan tisdag så skulle det vara möjligt att få smycket innan jul. Vill man vara helt säker kan man besöka Amandas butik på Brahegatan 32 i Stockholm och då kanske även se när smycket görs.

HÄR ser du hela Amandas sortiment. Kolla in sidan och se om det finns något du tycker extra mycket om. Beställ redan ikväll om du ska vara säker på att få det till jul.

Livet är roligare med bling

Jag erkänner, jag är en statistiknörd. Sedan jag fick min första Fitbit i slutet av maj 2013, har jag haft den på mej i stort sett varenda dag (tom på bröllopet i behån) och mätt alla mina steg! Jag har haft flera modeller, från första Fitbit Flex till Blaze och Alta, men det är Charge 2 som är favoriten. Och nu har jag blingat den!

Chargen som jag har idag kom med ett lila plastarmband som är helt ok, men Martin hade även köpt till ett ljusrosa i läder som han tyckte passade mej bättre. Det är jättefint men det är ju lite tråkigt ändå om man vill vara finklädd... eller hur?

Jag såg att andra hade roliga armband som de köpt på wish, jag är väl typ sista människa på jorden som inte upptäckt det stället än... nu har jag det... jösses va mycket kul det finns där och allt är ju nästan gratis! Jag hittade några snygga träningstights, som inte var alls lika snygga i verkligheten. Men det kostade ju knappt något, så det gjorde inte så mycket. Jag hittade en jättesnygg tunika som var typ 3 storlekar för liten och får väl ges bort till någon i Gambia... å så hittade jag armbanden till min fitbit. Om de ens var hälften så fina i verkligheten som på bild, så skulle jag bli nöjd. Jag beställde tre och började vänta på leverans...

Två av dem kom mycket snabbare än väntat och var precis lika fina som på bild! Ett knallrosa att ha bara för kul och så mitt blingarmband i roseguld. Så coolt! Jag la direkt ut en bild på Facebook och fick hur många frågor som helst om det, så här är länken där jag köpte det! Du hittar mängder med armband till Charge2 HÄR! Har du en annan modell är det bara att skriva in det i sökrutan, så får du mängder med förslag.

Det brukar vara någon månads leveranstid och jag har ingen aning om hur kvaliteten är. Men man får väl räkna med att de inte är jättetåliga med tanke på priset... mej gör det inget - det finns ju nya att välja på. Nu väntar jag på ett i guld och sen vill jag nog även ha ett svart armband som passar till allt. När detta är ett av få "smycken" man har dygnet runt, så tycker iaf jag att det är kul att förändra det som går och vem blir inte glad av lite bling  :-)

Måste tipsa om Jenna!

För ett år sedan planerade vi bröllop för fullt! Äntligen hade vi fått ordning på namn, vigselförrättare och plats. Något som varit klart från första början var makeup och hår, det var självklart att bästa Jenna på Dannilee skulle hjälpa mej.

Jenna är ett finsk rivjärn som vet vad hon pysslar med. Allt hon gör, gör hon till 100%. Får man massage så går hon igenom varenda liten muskel och plockar hon ögonbrynen så ger hon sej inte förrän det är perfekt. Man kan verkligen lita på att hon gör sitt allra bästa för att göra kunden helt nöjd. Jag är helt trygg i hennes händer och ger henne därför helt fria händer.

Jenna hittar man på salong Dannilee på Dalvägen i Tumba, granne med Curves. Vi träffades någon månad innan bröllopet och gjorde en provsminkning och enklare håruppsättning. Det var riktigt roligt att åka till gamla Viktväktar-klassen i Huddinge efteråt, de kände inte igen mej! Jag blev skitsnygg! Med en och annan justering skulle detta bli perfekt. Och det blev det!

På morgonen lördagen den 23/7 var jag på salongen tidigt. Ruggugglan förvandlades till prinsessa, fotografen Johan Persson kom också dit och tog massor med bilder under förvandlingen. När Jenna var nöjd hjälpte hon mej med klänningen och alla detaljer. Tillsammans med mina fina smycken från Caroline Svedbom blev allt perfekt! Inget vitt bröllop, utan rosa och inga krusiduller, bara enkelt. Jag var så nöjd och jag tror att Martin nästan svimmade när han såg mej.

Jag vill så gärna rekommendera Jenna till alla er som ska gifta er eller gå på någon större fest och behöver hjälp med make och hår. Hon är så otroligt duktig, trevlig och gullig och verkligen värd att lyftas fram. Bor ni i närheten av Tumba så ta hennes hjälp! Ni kommer inte att ångra er!

Tack Jenna för att du hjälpte mej att få en av de bästa dagarna i mitt liv!

Inifrån och ut - eller nåt...

Originalet några månader tidigare

Både för att jag fått frågan och för att jag själv ska komma ihåg vem som hjälpt mej med vad inför och till bröllopet, så tänkte jag spalta upp det inifrån och ut - eller från topp till tå kanske...

Efter vintersemestern vägde jag ca 63 kg och det är alldeles för mycket för mej, särskilt som jag skulle i en brudklänning. Under våren tränade jag på Curves 1-3 ggr i veckan och åt efter Viktväktarnas kostprogram. Kombinationen var perfekt och dagarna innan bröllopet nådde jag 58 kg.

För att ta bort några centimeter i omkrets på magen tog jag en behandling med Omorphia hos Maria på Total Hälsa. Jag fick en slags ultraljudsbehandling som slog sönder mina fettceller och minskade på så sätt ca 4 centimeter i omkrets. Maria gjorde även två ansiktsbehandlingar på mej som fick mängder med pigmentfläckar att försvinna och fräschade upp hyn så jag såg minst fem år yngre ut. Några dagar innan bröllopet gav hon mej dessutom flera nyanser vitare tänder, för det perfekta smilet!

I juni fick jag möjlighet att prova restylane och sköterskan Ann-Margret på Eriksbergskliniken och jag konstaterade snabbt att surmunnen skulle bort! Ni vet de där vecken som gör att man ser ut som en buktalardocka. Två behandlingar senare är jag faktiskt nästan helt slät och ser glad ut! Jag kommer att skriva ett särskilt inlägg om just detta senare.

Där har ni alltså själva grunden för att sedan fixa till mej inför den stora dagen. Med en kropp som jag faktiskt trivs hyfsat i och en hy slätare än någonsin fick Jenna på Dannilees Spa uppgiften att ge mej ett ansikte, snyggt hår och målade naglar. Vi var överens om att det skulle se naturligt ut och jag tycker att det blev jättefint! Hon använde produkter från bareMinerals och i håret var det hårdekorationer från Glitter. Nu har jag sagt till Caroline att hon måste lägga till hårsmycken i sin kollektion så det passar smyckena som många av oss har :-)

När alla detaljer var fixade skulle kläderna på. Jag hade en slags trosgördel från Lindex som drog in ytterligare 2-3 cm och en behå utan axelband från samma ställe. Min rosa klänning har många, många frågat om - men jag har ingen aning om vart den kommer ifrån. Jag köpte den för 30 kr på secondhand och det står inget märke i den. Sorry. Skorna kommer från Skopunkten och smycken kommer som sagt från Caroline Svedbom.

Där har ni nog hela förvandlingen från rugguggla till prinsessa, jag kan ha glömt någon liten detalj... Just det! Blommorna kommer från Blomsterhörnan i Tumba och glasögonen är med eget print från Favoptic  :-)

En annorlunda Morgongåva...

När man gifter sej så ska det ju även vara morgongåva... men bara till mannen! Det var för att sörja för kvinnan om maken skulle dö före henne tydligen. Det skulle alltså vara något hyfsat värdefullt som hon kunde betala sitt uppehälle med om det skulle behövas. Oftast ett lite dyrare smycke.

Jag som är lite traditionell av mej men även tycker att det ska vara lite rättvist tänkte förstås ge något till Martin och hade kommit på den perfekta morgongåvan till honom. Han har tappat två av sina aktivitetsarmband, så jag tänkte köpa honom en ny med bättre lås. Perfekt ju! Användbart och något han både vill ha och behöver. Jag skulle bara komma in till stan och köpa det.

Så meddelade han mej här om dagen att han kollat ut ett armband som nu var nersatt en hel del. Detta tänkte han köpa på fredagen på väg hem från jobbet. Juhupp... så var det med den morgongåvan... Så när han kom hem sa jag till honom att han faktiskt hade sabbat för sej själv och fick därmed också skylla sej själv. Jag berättade om min plan och han såg ut som en fågelholk. Vaddå morgongåva??? Det hade han ingen aaaning om vad det var. Googla sa jag och skrev en lätt ironisk uppdatering på facebook.

Sen tog det inte lång tid förrän han la ett paket i knät på mej. "Klart jag vet vad morgongåva är!" Då hade han samma dag köpt min present och kommit fram till att det var mer praktiskt att ge den i förväg än morgonen efter bröllopet. Jag skulle förmodligen vilja använd den på bröllopsdagen... Jag frågade om han var säker och jodå, den skulle öppnas direkt.

Inte heller här handlade det om några värdefulla smycken att ha att leva på senare. Nope, njet, inte! Jag fick en ny telefon! Min gamla Iphone 5S är numera utbytt till en Iphone 6S, en rååååååsa!!! Med batteri som funkar, massor med minne och en rackarns bra kamera! Och rosa fodral förstås!  Det blev till att skriva en ny status på Facebook och be den blivande maken om ursäkt. Han hade ju faktiskt rätt bra koll  :-)

Morgongåvor kan alltså se lite olika ut och kan ges lite när man vill OM man vill. Iom gårdagens inlägg på Facebook vet jag nu att många av våra bekanta inte gett varandra något alls. Det behövs ju inte och har gått bra ändå. Men eftersom jag gillar att ge bort saker så ville jag ge Martin något och då skulle det vara något jag visste att han skulle använda. Ett aktivitetsarmband var alltså perfekt! Nu köpte han det själv, men tanken var min!!!

Så här sitter vi nu med våra Morgongåvor, båda köpta av Martin  :-)

Testade hår- och bröllopsmakeupen!

I onsdags var jag hos Jenna för att testa make och håruppsättning till bröllopet. Jag har gett henne fria händer helt och hållet, jag tror det blir bäst då.

Jag satt bortvänd från alla speglar och fick inte titta förrän det var helt klart. Jag fick extra ögonfransar, puder, ögonskuggor och en massa annat. När jag sminkar mej hemma tar jag puder, ögonskugga, mascara och läppstift - klart på 5 minuter! Igår tog det över en timme att få ordning på mej, men jösses va snygg jag blev  :-)

Vi hann inte riktigt med håret, men Jenna satte upp det ungefär som hon tänkt det. Det var dock bara ett test och ska tuperas, lockas lite och få mer pärlor. Det blev jättefint och kommer att bli ännu finare på bröllopet. Med mina nya smycken blir det perfekt!

Jag såg helt annorlunda ut! Så pass annorlunda att folk faktiskt inte såg att det var jag... när jag ändå var på språng och hade tid så åkte jag till Viktväktarna i Huddinge för att hälsa lite på gamla medlemmar och väga mej. Vår efterträdare där gick bara förbi mej, sen tvärstannade hon! Likadant var det i kassan, det tog en stund innan hon kopplade. Jättekul!

Det är alltså så här jag kommer att se ut på bröllopet. Vad tycks? Martin var mer än nöjd, han kunde knappt sluta titta på mej under kvällen :-)

Bröllop med strul!

Den rosa längst fram blir det

Det är tur att vi inte kommit på i sista minuten att vi ska gifta oss, jag har väl aldrig varit med om så mycket strul!

Förra helgen insåg vi att våra vigselpapper kommit bort på vägen mellan oss och vigselförrättaren. Posten har lyckats slarva bort våra papper på något sätt, vilket ju inte är särskilt ovanligt. Så i tisdags ringde jag Skatteverket och beställde nya intyg för hindersprövning och vigsel. I fredags kom mycket riktigt intyget för hindersprövningen, men istället för intyg till vigseln kom ett intyg om dödsfall på en kvinna i Finland. Hmmm...

Det var bara att ringa Skatteverket igen och fråga vad jag skulle göra med dödsintyget och vad som hänt med vårt vigselintyg. Kvinnan som svarade blev ganska förskräckt och bad mej lämna in det felaktiga intyget och lovade skicka alla våra papper ytterligare en gång. Så nu väntar vi återigen på posten och hoppas på det bästa. När de väl kommer vågar vi nog inte skicka dem, utan åker iväg med dem själva för att vara på den säkra sidan.

Tänk om vi skulle gifta oss inom kort... då hade vi haft lite panik nu. I nuläget suckar vi istället högt och stönar lite när någon nämner ordet Skatteverk...

Mina val, det blev ingen av dem...

Något som däremot inte strular är mina smycken. Caroline som ska blinga mej har fått fria händer och i fredags fick jag se vilken sten hon valt till alla smycken. Eftersom klänningen är rosa har jag varit lite i valet och kvalet och stenen ska vara vit, klar, rosa eller kanske tom svart. I fredags gick jag förbi Caroline som snabbt plockade ut en svagt rosa sten, så svag att den nästan kan tas för klar. Den blir det! Örhängen, halsband, ring (på högerhanden) och armband kommer alla ha samma stil.

Caroline gjorde smyckena till både prinsessan Sofia och Charlotte Pirellis bröllop, så jag är i fint sällskap av smyckebärare. Jag älskar de smycken jag redan har och vet att ni som sett dem också blivit förtjusta. HÄR hittar ni alla och kan beställa dem direkt, det är inte ens dyrt!!!

Nästa vecka får jag hämta min smycken och i bästa fall har vi alltså fått rätt papper i brevlådan också. Kvar på att-göra-listan är att fixa brudbukett. Behöver man egentligen en sån?  Vad tycker ni?

Äntligen kom ringarna!

Imorrn är det 7 veckor sedan Martin ställde den stora frågan som jag svarade JA på. Och idag fick vi äntligen ringarna  :-)

Som vi väntat! Först visste vi inte vad vi ville ha, när vi väl kom på det så skulle ringarna beställas och vi hade dem ju bara i skallen... så vi skulle försöka förklara vad vi önskade och få guldsmeden att förstå vad vi såg framför oss. Sen skulle ringarna tillverkas också och eftersom jag ville ha rubiner, så skulle dessa beställas hem. När de väl vara färdiga var det dax för gravyr, vi körde både förlovnings- och vigseldatum på en gång så är det gjort! Å sen skulle de fraktas från guldsmeden i Halmstad till oss i Tumba, vilket fixades med fina Stoffisen idag!

Så jag åkte snabbt, och i största hemlighet, in till stan runt lunch idag. Träffade Stoffisen över en liten hamburgare och åkte hem igen. Det kändes för en gångs skull helt ok att ha en räkning på en massa tusenlappar i fickan. En av få gånger som det nästan är kul att betala en räkning.

Martin hade inte en aning! Han trodde att vi tidigast skulle få dem imorrn, men mest troligt på fredag. Jag sa inget. När han kom hem låg de på en bricka på köksbordet och väntade. Hans ring ska dock korrigeras lite, silverranden syns inte så mycket som han vill så den ska markeras lite med en svetsad kant. Min ring är helt perfekt! Den ser precis ut som jag tänkt mej. Den är helt och hållet jag!

Så nu är iaf en av alla lösa trådar inte längre lös, nu ska bara efternamnet godkännas och platsen för vigseln bokas. Nu känns det lite bättre. Jag har iaf en jäkla snygg ring  :-)

I smyckeshimlen!

Jag älskar smycken! De får gärna glittra och synas ordentligt, eller vara lite diskreta - allt beror på tillfället och vad som är lämpligast. Tillsammans med snygga naglar förhöjer man verkligen sitt utseende med snygga ringar, armband, örhängen och halsband. Alltså var jag i himlen idag när jag gick runt på Preciousfair hela dagen.

Precious är en mässan med alla möjliga olika märken, som går av stapeln en gång om året. Det här var min debut, men det var absolut inte den sista gången jag var där! Jag har träffat så otroligt mycket trevligt folk, sett mängder med fina smycken och etablerat en massa bra kontakter som nog kan bli skojiga samarbete inom kort.

Jag började med att besöka Carina och Anders på Yggdrasil och tacka för det fina halsbandet jag fick med posten igår och som jag självklart hade på mej. De är så otroligt mysiga och har en väldigt generös arbetsfilosofi som bygger på att de skänker en del av sin vinst till att plantera nya träd på bla Borneo. Sånt gillar jag!

Sen träffade jag fina Caroline Svedbom och hennes mamma i montern med de absolut blingigaste smyckena på hela mässan. Caroline tyckte nog att jag glittrade lite dåligt, för jag hade snart ett par nya örhängen som ingen kunde missa! ALLT är så otroligt läckert! Så läckert att bla vår nyaste prinsessa Sofia och även La Pirelli bar smyckena på sina bröllop. Å det kommer jag nog också att göra! Enkla smycken som glittrar mycket - me like! Å de finns i alla möjliga färger som passar allt!

Sen blev det förstås en stund i Sahara Silvers monter och ett mysigt snack med Lovisa som visade alla nyheter sedan sist. Sahara har finaste silversmyckena på marknaden! Perfekta presenter till bla studenter upptäckte vi i våras.

Jag täckte alltså in mina favoritdesigners direkt, så hade jag lixom gjort det. Guld och välgörenhet, bling och färg, silver och stilrent. Allt efter detta var bara en otroligt bonus! Å vilken bonus sen! Jag var förbi Bering som har ringar som man "bygger" ihop själv. Jätteläckra och som enkelt går att anpassa efter klädsel och humör. Snygga klockor från Deevotion som faktiskt fick mej att fundera på om man inte skulle ha klocka igen. Det har jag inte haft sedan jag bodde i Gambia 1990 typ...

Jag gick med Annelie större delen av dagen och vi har verkligen haft en riktigt mysig dag. En sån dag som man kan leva på ett tag. Det behövde jag efter gårdagens besked, återkommer till det i ett annat inlägg...

Precious är en alldeles lagom stor mässa, men ca 350 utställare. Man hinner allt på en och samma dag, behöver inte ens avsätta en hel dag. Även om jag var helt slut när jag kom hem, så var det ändå en ganska behaglig trötthet. Trevliga människor har den inverkan på mej. Så jag hoppas jag får gå nästa år igen!

Inte likt mej!

Hundrastning vid Slottsruinen

Nu är det två dygn sedan jag skrev något senast, det är definitivt inte likt mej! Men jag har faktiskt inte hunnit! Det har varit fullt upp sedan vi kom hem från Öland i tisdags och gått i ett!

Vi gav alltså upp ett par dagar innan vi egentligen tänkt åka hem. En del berodde på vädret, en del på att vi ville hem och kolla på ringar  :-)

Så i tisdags lämnade vi vårt paradis redan strax efter 6 på morgonen. Det var grått och trist precis hela vägen till Tumba. Vi kom hem vid lunch och åkte direkt till vårt favorithak och åt sushi med bästa Å. Hon är en av mina absolut bästa vänner och det har slagit mej mer och mer att Å är en av de viktigaste personerna i mitt liv och att vi ses alldeles för sällan. Och snart flyttar hon ännu längre bort!!!

Efter lunch stoppade vi in pälsbollen i bilen igen och åkte till mina föräldrar i Tullinge. Baileys fick bada och leka i poolen medan vi berättade om våra bröllopsplaner och frågade om mamma och pappa kunde hjälpa oss med några grejer. Å det kunde de! Så nu har vi iaf ramen för hela planen klar. Vi vet vilket datum vigseln ska bli, förmodligen även var den ska äga rum, vart vi ska resa efteråt, när bröllopsfesten ska vara och var. Nu ska bara ringarna göras och dagarna passera...

I går satt jag och jobbade fram till lunch, låg efter som bara den
men fick en hel del gjort. Finaste N kom hit och åt blomkålspizza med oss. Jättegott! Efter lunch åkte vi till Kungens Kurva och Skärholmen och var runt i Guldsmedbutiker och kollade på varenda ring i varenda butik. Jag tror att vi hittade på ett ungefär vad vi ville ha. Det är en bekant som ska göra våra ringar, så nu ska vi maila bilder och förklara hur vi vill att just våra ringar ska se ut. Så hoppas vi att det blir precis som vi vill, om inte ännu bättre. Vi kommer alltså att ha helt unika ringar, designade efter våra önskemål. På så sätt får jag mina rubiner! Det finns inga vigselringar i Sverige med rubiner, svenskar ska bara ha diamanter men det tycker jag är lite tråkigt  *fniss*

Å idag har vi haft en heldag på stan som varit helt fantastisk! Men det berättar jag om imorrn, nu är jag helt slut och ska däcka i soffan. Hoppas ni mår toppen allihopa, precis som vi gör!

Bästa tiden för viktkampen

Det är på semestern det händer! Jag vet att många av er inte alls håller med, men för oss är det faktiskt just på semestern som det är lättast att få bort kilona och jobba med sej själv och vikten. Det är då vi har tid, ork och lust och det visar sej verkligen på vågen. Mitt snitt ligger vanligtvis på under ett hekto i veckan och mitt mål var 2 hekto, men det blev faktiskt hela 7 hekto som försvann från min lilla kropp! Jag är såååå nöjd!

Detta strålande resultat trots en förlovning med champagne, två kvällar i sträck! God mat och en och annan glass får också plats i programmet och ändå blir det alltså minus. Vi har gått två promenader per dag, vilket blivit ca 12000 steg (ungefär en mil) och vilat däremellan. Snacka om semesterläge va? Kanske inte för de flesta andra, men oss passar det perfekt!

Nu satsar jag på 5 hekto till nästa vägning, vilket är väldigt mycket för mej, men jag ska göra mitt bästa. Då är jag nämligen fri guldmedlem igen om jag klarar det. Men vi ska på kryssning... så vi får väl se om planen håller. Kanske blir det hälften nu och hälften nästa vecka. Vi åker hem från paradiset imorrn, då finns det löpband om regnet blir för ihållande.  Men det finns också en massa jobb som ska göras och godsaker i skåpen...

Bröllopsplaneringen fortsätter. Jag har pratat med en guldsmed om hur jag vill att ringen ska se ut och vår kompis P som är konditor har lovat fixa vår tårta. Vi har lagt Arlanda bakom oss och fundera nu på ett helt annat alternativ.  Det kommer bli sååå bra!!!

Så nu kör vi vidare! Morgonens promenad är avklarad trots gråväder och 15 grader varmt, ikväll tar vi nästa. Vi är på gång!

Ps. Imorrn kör jag igång en kanontävling här på bloggen och på Du i Fokus idag har ni recept på en cool Regnbågstårta.

Hinder på vägen till altaret...

Jag tror att alla brudar som ska gifta sej har scenariot klart för sej. Man vet på ett ungefär hur man vill att både vigsel, kläder och fest ska vara. Så även jag, förstås. Men det verkar inte alls bli som jag vill  :-(

Min önskan var att gifta mej på Arlanda och sen dra iväg på en resa, meddela vänner och bekanta att vi gjort slag i saken och ha fest vid hemkomsten. I morse kollade Martin hur en vigsel på Arlanda går till och det visade sej att det var mycket mer komplicerat än jag trodde. Jag tänkte att man använder något av fikarummen en liten stund, säger JA och sen är det klart. Icke... Man är i VIP-rummet, får värsta servicen, man får dyr champagne och de fixar incheckningen åt en. För en ringa kostnad av 7500 spänn och då har man inte ens en vigselförrättare! Vill man viga sej i tornet så kostar det betydligt mer... hela Arlandaplanen sprack alltså.

Så kollade vi på resor istället. Vi kollade på allt från en enkel liten vecka i Italien till kryssningar långbortistan. Det är resan som får avgöra vilken dag vi gifter oss, eftersom vi vill åka iväg direkt. Just dagen för vigseln kommer vi inte att basunera ut, även om den inte kommer att vara hemlig. Men jag vill INTE ha någon möhippa och kommer därför inte att ropa ut dagen D. Så lägg ner alla såna planer om ni har några... Just nu ligger nog en kryssning i medelhavet bra till, lite Barcelona, Rom, Venedig... känns som en bra liten tripp.

Sen ska man ju ha en ring! Jösses så svårt! Och dyrt!!! Ringen ska man ju ha resten av livet och då ska den ju vara perfekt. Som ringen jag hade i mitt förra äktenskap, den hade jag designat och den var perfekt. Men jag kan ju inte ha den eller en likadan ju! Å jag vill inte betala 10 000-tals kronor, jag ska ju våga ha den på mej också. Det finns massor med fina ringar, men än så länge har jag inte sett MIN. Jakten går vidare när vi kommer hem och kan titta på riktigt i butiker och inte bara på internet.

Så har vi det här med vigselförättare. Ingen av oss vill gifta sej i kyrkan, det får vi inte heller eftersom vi gått ur. Vi har några vänner som har rätt att viga och ska nu lyckas välja någon av dem utan att de andra tittar snett på oss. Jag tror jag vet vem jag vill ha, frågan är om h*n vill och har tid. Vi får se hur det blir...

Även om man vill ha det enkelt, så blir det alltså ändå en himla massa jobb! Och tydligen kan det inte bli exakt som man vill ha det ändå. Nu ska vi lösa platsen, runt Arlanda blir det på något sätt. Ska kolla om pappa (fd pilot) kan dra i lite trådar. Resa ska bokas, så vi kan bestämma datum, men det ligger så långt fram att resorna inte ens finns. Ringar ska köpas. Vigselförrättare ska väljas, tillfrågas och i bästa fall bokas. Sen ska "bara" kroppar trimmas, min klänning sys om och en kostym fixas till Martin. Just det! Man måste ju beställa papper om hindersprövning och sånt också. Haha, det kanske är det viktigaste av allt  :-)

Herregud! Jag kommer få magsår på kuppen!

Förlovning i solnedgången

Igår hände det! Äntligen fick jag ett perfekt frieri! Det var solnedgång, Martin stod på knä, Baileys var vårt enda vittne och allt var helt perfekt! Självklart svarade jag JA, jag som inte ens ville gifta mej för några år sedan...

När Martin och jag blev ett par för 7,5 år sedan kändes ett giftermål lååångt borta. Jag har varit gift förut och kände att man gott och väl kan leva tillsammans ändå. Men för några år sedan ändrade jag mej och kände att det ändå är ett sätt att visa att man hör ihop och tänker göra det resten av livet. Men det är också en säkerhet rent juridisk, särskilt nu när jag inte längre har något inkomst och är ganska utsatt om något skulle hända honom. Så de senaste 2-3 åren har jag tyckt att vi faktiskt borde göra något åt vår framtid och att göra slag i saken. Men den här gången ville jag ha ett "riktigt" frieri!

Martin har inte varit gift förut och han sa tidigt att han hade en plan för hela frieriet, men det hände inget... att han ville ha en massa bitar på plats först med utbildning och jobb kunde ju inte jag veta. Jag tyckte bara att han var så otroligt trög! Inte bara jag, utan hela vår bekantskapskrets tyckte det, visar dagens kommenatarer på Facebook  :-)

Igår lastade vi in hunden och åkte vi ner till Kalmarsund för att se på solnedgången. Kvällen var fantastisk och Baileys lekte i vågorna. Då ställer sej Martin helt plötsligt på knä och frågar om jag vill gifta mej med honom! Det kom faktiskt som en total överraskning! Självklart svarade jag JA!!! Tänk att han faktiskt vill tillbringa resten av livet med en medelålders, småmullig, tvåbarnsmorsa med tusen krämpor! Ganska otroligt faktiskt! För oss betyder förlovning att man ska gifta sej, så vi började genast planera bröllop  :-)

Han hade inte köpt någon ring eftersom han vet att jag är lite kinkig när det gäller smycken. Så när vi kommer hem ska vi runt och kolla lite, jag vet ungefär vad jag vill ha. Jag kommer bara ha en ring, inte två, utan en lite bredare istället. Det räcker så. I guld. Jag gillar guld och passar bäst i det. Å gärna rubiner, men det brukar vara svårt. Ska kolla på Guldfynd, där hittade jag min favoritring.

Å sen blir det alltså bröllop! Nångång. En vigsel där bara våra föräldrar och mina barn är med, förmodligen på Arlanda innan vi drar iväg nånstans. Det blir inte när vi åker till Gambia, men sen vet man inte... Så tar vi festen när vi kommer hem. Vi vill inte ha några presenter, var och en får bidra med valfri summa för att ersätta maten och överskottet går till familjen i Gambia. Vi behöver inget, familjen där behöver allt!

Så nu är jag alltså förlovad! Jag ska gifta mej! Nu gäller det att jobba på bröllopsformen! Det blir inget sagobröllop med vit klänning och rysch pysch, det har jag haft. Jag är inte 22 den här gången. Jag har en rosa klänning som jag är sugen på att ha under vigseln. För att ha den ska man vara smal och ha en snygg rygg. Idag har jag alltså ett helt annat mål än igår men med samma upplägg. Två promenader om dagen... den första är redan avklarad  :-)

Ni kan sluta leta!

Många klagar på sina män och ofta ser man olika citat på bla Facebook där det står hur den perfekta mannen ska vara. En del säger också att drömmannen inte finns och det är lika bra att sluta leta. Sluta leta kan ni absolut göra, jag har nämligen redan hittat den perfekta mannen och han är MIN!

Martin kanske inte är bildskön, vältränad, superrik osv... det är inte att vara perfekt om ni frågar mej. Den perfekta mannen för mej är någon som är stolt över mej, vill mitt bästa, älskar att se mej skratta, tröstar mej när jag är ledsen, gärna hjälper mej med det jag behöver, byter kanal på tv´n fast det är hans favoritprogram, köper mina galna idéer och inte känner det som en uppoffring att avsätta tid för min skull. En man som helt enkelt bryr sej om mej av hela sitt hjärta. Sån är Martin!

Många är kvinnorna som stått brevid oss i olika butiker och frågat om han är ledig när han uppmanat mej att handla något som jag tyckt varit fint. Senast igår. När vi stod inne i en av butikerna på en av Birkas båtar såg jag plötsligt en väldigt fin ring. Jag provade den och den satt perfekt, den var lixom gjord för mej. Martin tittar på mej och ringen och säger "köp den då!" Damen brevid mej bara ler och plockar vidare med sitt. Så hittar jag ett matchande armband som också är jättefint och Martin frågar om jag vill ha dem och om jag isf inte ska ha ett par örhängen också. Nu börjar damen brevid mej att leta efter ett halsband som passar till och frågar var män som Martin finns. " I Polen" svarar jag. "Ojdå, däger hon, så långt kan jag nog inte åka". Det blev inget halsband, trots damens hjälp - men ring, armband och örhängen blev det. Trots att jag hade enormt dåligt samvete för plånboken. Jag drar ju lixom inte in några pengar...

Men jag är så glad över mina nya smycken. De är från Edblad som jag ganska precis upptäckt och tycker är sååå himla fina! Jag var på deras pressdag i vintras och ser redan fram emot nästa. Visst har jag fått fina smycken? Av världens bästa man. Den perfekta!

Ett litet steg framåt...

Äntligen börjar vi få ordning på saker och ting! Nu är det snart tre veckor sedan älgkrocken och vi roddar mellan olika försäkringsbolag när det gäller olika saker. Så är det när man inte har kollat sin grundförsäkring, men har lite olika tilläggsförsäkringar som man knappt visste att man hade. Mycket tid går alltså åt till telefonsamtal, nästan fyra hela dagar så här långt.

Idag kunde jag iaf hämta ut nya, repfria, glasögon! Ett litet men viktigt steg framåt! Nu ser jag allt jag ska igen och slipper de där "älgreporna" som stör vad jag än gör. Allt är helt klart med hemförsäkringen, det gick på bara en timme. Medan det fortfarande finns frågetecken kring bilförsäkringen och våra skador. Olycksfallsförsäkringen vi har genom ICA har inte ens meddelat att de tagit emot vår anmälan, vilket de skulle göra... Å den sista tillägsförsäkringen vi har genom OKQ8 kan vi inte göra något med förrän allt med bilen är klart. Skaffa er en BRA försäkring som täcker allt ni behöver, så ni slipper det här trasslet. Det är ett hett tips!

Nästa stora grej blir när de ringer och säger att vi kan hämta bilen. I bästa fall nästa fredag. Då får jag ta tåget till Smålandsstenar för att hämta bilen på en verkstad där. Om den kostnaden går på försäkringen är nästa fråga som ska få ett svar. Och isf vilken av försäkringarna...

Mycket ringande och mailande hit och dit, men jag är ändå väldigt tacksam för att det finns försäkringar! Annars hade vi stått riktigt i skiten... Men i fortsättningen kommer jag inte att titta så mycket på årspremien, utan på innehållet.

Hjärtat i Afrika

Som ni vet så är det i Afrika mitt hjärta finns. Var jag än är i världen och vad jag är gör, så är det i Afrikas sol jag trivs bäst. Allt är så okomplicerat och härligt, även om livet är svårt för många som lever där. Man kan väl säga att livet är väldigt annorlunda men att i alla våra länder finns problem av olika kategori. Här i Sverige har vi det väldigt bra men problem med rasism, utanförskap och brottslighet. I tex Gambia där jag har mitt hjärta mest, är problemen av en annan karaktär. Där är det svårt med jobb, man är beroende av turisterna och tillgången på rent vatten och bra utbildning kan vara avgörande för hur livet ska bli.

Igår var jag bjuden till en butik vid Slussen, som erbjuder ett lite nytt koncept. Lotta som äger Just Africa har sitt hjärta i Burkina Faso men säljer saker från nästan hela Afrika. Jag gick runt och verkligen insöp alla färger, dofter och tom smaker eftersom jag fick smaka på hibiskusbål. Butiken har som två avdelningar så nu ska det bli pop-upbutik i ena halvan. Där ger Lotta nu utvalda designers och kreatörer med rötterna i Afrika chansen att visa upp sina varumärken. Just nu kan man se LeNoirs fina kläder, om ett par veckor är det någon annans tur. Det fanns mycket fin men jag fastande särskilt för en t-shirt med texten Bosslady.

Kommer ni ihåg när vi var i Gambia? (tryck på länken så kan ni läsa) Då berättade jag om att man varje morgon sa "Morning happy family and Bosslady" å här fanns alltså en tröja med texten. Tror ni att Gambiahjärtat började klappa lite extra? Jösses vad jag längtar tillbaka!

Så nu har jag kikat lite på resor. Som det ser ut så blir det avresa 5/1 och precis som förra gången är alla som vill välkomna att följa med. Jag ska kolla lite till så kommer det ett uppdaterat, fastsatt inlägg högst här uppe inom kort. Bloggresan blev ju inte av pga ebola, men nu är den på g igen. Vi måste ner och hälsa på Smile och familjen, han har tydligen varit med om en olycka och behöver vår hjälp mer än någonsin. Så häng på och få en riktigt härlig upplevelse!

Tills vi kan åka iväg får vi hålla till godo med Lottas butik. Gå dit vettja och få lite africafeeling  :-)

45 år idag!

Idag fyller jag år, 45 år, 20 kvar till pension. Jag har inga problem med att bli äldre, inte ens att bli gammal faktiskt. Tycker det är ganska skönt att bli klokare och inte ta så alvarligt på allt. Tycker faktiskt att de rynkor jag har är helt ok de också, det ska väl synas att man levt lite?

Men det är lite knepigt också, man önskar sej ju inget längre. Jag har allt jag vill ha och har svårt att svara när jag blir tillfrågad. Men några grejer funkar alltid; blockljus, lakrits och nagellack  :-)

Dagen började på gymmet och där träffade jag en av våra fd medlemmar som jag har tänkt mycket på. Vi pratade och jag uppdaterades på allt som hänt henne. Nu hoppas jag att vi kan hålla kontakten lite bättre. När jag kom hem tog jag tag i snöskottningen när jag ändå var varm och igång. Blöt, tung snö... inte kul! Idag var vår gamla plogbilsnisse tillbaka, så nu är det fint plogat utan minsta vall.

Medan jag var och tränade hade Martin gjort pannacotta, några med vanilj och några med vanilj och lakrits. Så när jag kom hem röjde jag lite snabbt och sen åt vi lunch innan vi fixade det sista. Klockan 14 kom barnen, mina föräldrar, Martins föräldrar och mina fd svärföräldrar. Kul att alla kan träffas och umgås. Vi fikade och pratade. Mina närmaste vet precis vad jag tycker om, jag fick rosor (inga tulpaner!), salmiakki, en papegojblomma, pengar och smycken.

Ett par timmar senare hade alla gått hem till sitt, så huset blev väldigt tomt. Av Martin fick jag en digital fotoram. Vi hade en sån som ständigt var igång i vardagsrummet i flera år, men som gick sönder för ett tag sedan. Nu fick jag en ny, men den hade sån liten skärm att Martin åkte och bytte den när de andra gick hem. Så nu sitter Baileys och jag och myser i soffan och väntar på att han ska komma hem med den nya skärmen. Det kanske kan tyckas otacksamt, men ska jag ändå ha en skärm så vill jag ha en som jag verkligen kan se bilderna på. Jag vet ju att den kommer att stå på jämt och att jag kommer att titta väldigt mycket på den.

Resten av födelsedagen blir lugn. Vi öppnade en flaska vin när familjen var här, den ska vi dricka upp. Vi ska äta en god middag, vräka oss i tv-soffan och glo på tv, jobba lite... en ganska vanligt kväll hemma hos oss alltså. Åsså ska vi äta upp pannacottan, för den blev riktigt god!

Så har jag alltså blivit ett år äldre. Undrar om jag är halvvägs i livet eller om jag blir lika gammal som min farmor som blir 95 om 2 månader. Man vet ju inte, jag kanske redan har passerat halvlek? Tänk om man visste...

Oavsett hur gammal jag blir så kan jag dö nöjd. Jag har uppfyllt alla mina drömmar och sett alla platser jag vill se. Visst finns det mycket kvar att se, göra och uppleva - men drömmarna är uppfyllda. Allt vi gör nu är guldkanter  :-)

Ha en fin lördag allihopa, det ska vi ha.

Tillfälligt avbrott!

Idag är det lite körigt.

Ett kort pass i tingsrätten blev en hel dag... Snabbt in till stan för att se Thomas Sabos fina smycken, middagsdate med kärleken och nu till Maximteatern för att se A Christmas Carol.

Så jag återkommer! 

Magasinet tar form!

Du i Fokus! Visst är det ett bra namn? Det är vi otroligt nöjda med och tycker att det säger det mesta om magasinets innehåll. Det är DU som är i fokus, DU som är viktig!

Vårt magasin ja... på fredag är planen  att vi ska vara tillräckligt färdiga för att några vänner ska få se det och komma med förslag på förändringar. Och när vi funderat på förslagen och gjort de ändringar vi håller med om, så ska magasinet gå live. Kanske redan till lucia?

Det känns lite som att vara gravid; det är spännande, läskigt och roligt på en gång. Å resultatet har man inte riktig koll på. Men det ser väldigt bra ut! Å alla gillar vår idé  :-)

Vi håller alltså på att skapa ett livsstilsmagasin på nätet för både män och kvinnor. För alla oss som upptäckt att tiden är värdefull, vill sätta guldkant på tillvaron och njuta av livet. Det blir 10 olika kategorier som man kan bläddra emellan, bla mat & dryck, hälsa, relationer, teknik, upplevelser och en massa annat som sätter guldkant på livet.

Martin bygger sidan och jag fyller med innehåll så mycket jag hinner. Det blir inga reportage utan bara korta informativa texter och massor med bilder. Tips om spännande saker att äta, uppleva och göra. Det där som kallas livet. Lite mode, lite mat, lite sex, lite resor... gott gottigott gott alltså!

Å allt hittar ni på duifokus.nu inom kort...

Såååå spännande!!!

Nu har vi släppt vår hemlighet!
Martin och jag ska starta ett webmagasin som mest vänder sej till dem som är förbi småbarnsåren, rår över vår egen tid och vill sätta guldkant på tillvaron. Men självklart får ALLA läsa! Du i Fokus blir namnet på magasinet och sidan kommer live under december. Å det är så spännande!

Alla vi testat idén på tycker att det låter jättebra! Å alla är så himla positiva och hjälper oss med idéer och förbättringar. Sidan kommer att ha ca 10 olika kategorier, bla mat, relationer, teknik, resor, upplevelser, böcker och en massa annat. Här kommer det alltså att finnas något för både män och kvinnor, alla kan hitta sitt. Det blir som en blandning mellan Amelia, Vagabond, Teknikens värld, Må Bra och Sköna rum  :-)

Så medan Martin bygger sidan så samlar jag texter. Vi måste ha minst en text per kategori för att kunna släppa sidan. Å bilder. Massor med bilder. Men jag har hjälp! Gunilla kommer att bidra med bilder och Nadja med recept. Så lite kan jag släppa och det känns jätteskönt. Martin kommer att vara den som skriver om teknik och elektronik, så det slipper jag också. Men resten ska jag knåpa ihop på egen hand till att börja med...

Vill du bidra med en text är du välkommen att maila den plus en bild till info@duifokus.nu Vi kan inte erbjuda något ersättning men du får reklam för ditt namn och länk till eventuell blogg eller hemsida. Vad har du att förlora?

Det är väldigt mycket jobb, men det gör mej ingenting! Nu har jag något annat att fundera på under den här tråkiga årstiden som jag avskyr.  Följ gärna hur det går på vår sida på FB och/eller instagram (@duifokus), där uppdaterar vi under tiden.

Håll nu tummarna för att detta går bra för oss och är precis så intressant som vi tror och tycker att det är  :-)