Matsedel v 8

Vecka 8 är här och ni som har skolbarn har kanske sportlov eller laddar inför det. Vet ni hur skönt det är att slippa tänka på sånt? Jag har ingen koll på veckor alls längre och har bara koll på veckonumret när jag skriver in matsedeln här på bloggen.

Men att det är sportlov här i Stockholm vecka 9 sitter lixom i ryggen ända sedan man själv gick i skolan. Numera innebär det mesta att det är lugnare i almanackan och ger mer tid för vila, återhämtning och träning för mej. Så de närmaste två veckorna har jag bokat in saker för mej, som provtagningar, läkarbesök och lite annat smått och gott. Åsså träning och soffhäng förstås!



Här är veckan matsedel:

Måndag: Pasta med grönsaker och fetaostkräm 4 SP Flex plus pasta
Tisdag: Fiskgratäng med paprikasås 3 SP Flex plus potatis
Onsdag: Krämig kyckling med champinjoner 4 SP Flex plus pasta
Torsdag: Gratinerad kassler med ris 3 SP Flex plus ris
Fredag: Tacogryta 4 SP Flex plus ris
Lördag: Snabblagade curryräkor 4 SP Flex plus pasta
Söndag: Karibisk kycklinggryta 2 SP Flex plus ris

Jag rekommenderar särskilt fiskgratängen, kassler, tacogrytan, räkorna och kycklinggrytan. Alla dessa fungerar även som matlådor i frysen.

Ha en riktigt fin vecka!

Obehaglig till mods på Alla Hjärtans dag

Ända fram till 2008 avskydde jag Alla Hjärtans dag. Det var en dag förknippad med ensamhet och utanförskap. Nyårsafton och midsommarafton hörde också till den kategorin dagar. Alla hade någon att fira med utom jag...

Jag tyckte periodvis att det var riktigt jobbigt att vara ensam och just Alla Hjärtans dag blev det tydligare än resten av året. Då trycks det lixom upp i ansiktet på en hur ensam man faktiskt är. Å den känslan är kvar trots att det nu är 10 år sedan jag träffade Martin. Inte så att jag känner mej ensam längre, mer att jag vet hur det känns att känna sej ensammast i hela världen.

Att prata ensamhet är tabu, särskilt om man faktiskt ha folk runt sej. Men ensamhet kan ju kännas olika och se olika ut. När det var som värst hade jag två barn och två föräldrar, samt ett gäng "bekanta" - men någon "bästa" kompis eller riktigt nära vänner fanns inte. När det var något särskilt var det jag, barnen och mina föräldrar som firade, och det var väl fint - men en dag som tex Alla Hjärtans dag känner man sej lätt ensam och utanför ändå.

Så jag tänker på alla dem som känner som jag gjorde. Hur ensamheten skavde och tärde och nästan frätte hål i mej. Hur bitterheten och sorgen låg som en våt filt över dagen och dagarna runt. Alla andra hade ju nån... och nu måste det ju vara ännu värre med hela den kommersiella karusellen som bara blir värre och värre. Jag tänker också på dem som förlorat någon och kanske inte ens hunnit igenom sitt sorgeår. Hur saknade blir ännu större när man nyligen faktiskt hade någon. Någon man kanske levt med i många, många år.

Jag hade faktiskt gett upp, bitterheten var borta och jag hade accepterat att vara ensam resten av livet. Då dök han helt plötsligt upp! Det tog tio år av ensamhet att hitta honom, min perfekta pusselbit. Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla ensamma där ute också ska hitta sin pusselbit att uppleva genuin gemenskap med och dela resten av livet tillsammans med. Att det finns någon för alla måste vi nog tro på, eller hur? Säger jag, som hade gett upp... men han fanns ju!

Jag är inte ensam och utanför längre, men jag minns känslan. Och jag kommer aldrig att glömma den och inte heller förringa lyckan att leva i den tvåsamhet jag gör idag. Vi firar egentligen inte Alla Hjärtans dag här hemma, däremot är vi faktiskt löjligt romantiska nästan årets alla andra dagar. Det kan låta överdrivet, men så är det faktiskt. Vi firar allt som går att fira om det så bara är att vi har månadsdag eller varit tillsammans ett jämnt antal dagar. Det behöver inte ens handla om oss, det kan vara årets första vårtecken, en vacker dag eller att bara muntra upp en tråkig dag! Allt går att fira och ska firas! Man behöver varken klä upp sej eller gå ut, det räcker med att duka lite fint och skåla i vatten.

Att fira kärleken en enda dag om året känns ganska fjuttigt faktiskt. Man vet aldrig när livet tar slut, så min uppmaning till er är att fira allt! Och på nästa Alla Hjärtans dag tänka lite extra på den som ingen har... och kanske behöver din kärlek mest.

Matsedel v 7

Nu väntar en betydligt lugnare period för mej, då jag kan koncentrera mej på mej själv lite mer. Ju närmare våren vi kommer desto lättare blir det för mej att vara lite mer hälsosam. Enligt meteorologerna så får vi vår 16 mars i Stockholm, det är ju bara en månad dit!

För mej handlar allt om nån slags helhet. För att må bra så behöver jag ha en hälsosam vikt och för att nå dit behöver jag ha det hyfsat lugnt i mitt liv. En förutsättning för detta är att mailkorgen är tom, att jag ser botten i tvättkorgen, att hemmet är hyfsat städat och jag är ikapp med det mesta. Åsså får gärna solen skina också - DÅ mår jag som bäst!

Hur ofta har jag det så då? Inte särskilt ofta tyvärr, men det blir oftare och oftare. Jag försöker nämligen prioritera att ha det så. Å när jag väl lyckas går träningen perfekt, promenaderna blir långa och raska, maten sköts och vågen pekar neråt. Å då mår jag förstås ännu bättre. Semestern är perfekt att satsa på sej själv tycker jag och tack och lov så håller Martin med. Så när vi är lediga, kortare eller längre tid - då är det kroppen och hälsan vi sätter först. I sommar hoppas vi ha ett par veckor på Öland igen, där mår vi riktigt bra!

Här är veckans matsedel:

Måndag: Shakshuka 2 SP Flex
Tisdag: Tonfiskgratäng 9 SP Flex
Onsdag: Pasta med kyckling & spenatsås 2 SP Flex plus pasta
Torsdag: Pasta med lövbiff & rostade grönsaker 3 SP Flex plus pasta
Fredag: Krämig tacogratäng fr 11 SP Flex
Lördag: Fläskfile i ugn med champinjoner 4 SP Flex plus potatismos
Söndag: Krämig kycklinggryta 3 SP Flex plus pasta

AllaHjärtansbonus: Persika under marängtäcke fr 3 SP Flex

HÄR finns förslag på trerätters till tex Alla hjärtans dag eller något festligare tillfälle. Alla rätter är med recept och uträknade SP för den som behöver det.

Allt utom måndagens shakshuka passar i matlådan, så passa på och fyll frysen  :-)

Ha en fin vecka - snart är det vår!

Äntligen är det över!

Januari är en minst sagt körig månad. Jag fyller år då och det är ju kul, men det är inte bara jag som fyller år då... det börjar med Martin, sen är det min storebror, sen min mamma och min yngste son - innan jag kommer den sista januari.

Efter mej är det vår årsdag och Baileys födelsedag och inom kort alla hjärtans dag. På fem veckor blir det helt enkelt en himla massa firande. När jag var gift med barnens pappa var det minst lika många till... januari är en kul månad, men väldigt dålig för vikten. På semestern gick jag upp lite, under januari blev det lite till. Så nu ligger jag ungefär fem kilo över min målvikt, skit också.

Men nu är det alltså över och MIN tid på året är på gång. Februari är fortfarande knepigt pga kylan, men snart är mars här och våren börjar kännas. Redan häromdagen kände jag att solen faktiskt värmde lite, så det finns hopp!

Det jag är mest stolt över är att jag hela tiden hållit i gång träningen. Jag har tränat mellan 1 och 3 gånger i veckan i drygt tre år nu. Fasiken va jag är bra! Hade jag inte gjort det hade kroppen värkt mer och vågen förmodligen visat ännu mer... men iom att jag faktiskt byggt lite muskler så har förbränningen ökat och då kan man ha lite mindre koll på det man äter. Tyvärr har kollen inte bara varit lite dålig, utan ganska bedrövlig i perioder.

Men nu är jag igång igen! Viktväktarnas App fylls i och då ser man direkt när man är ute och cyklar. Jag är inte särskilt sträng mot mej själv eller nitisk, jag vet efter alla dessa år vad som fungerar och vad som inte fungerar. Jag vet att jag går ner långsamt i vikt och det oavsett hur strikt jag än är, så det får bli lite som det blir. Tar jag bort mina vanliga 2 hekto i veckan, så är jag på banan igen till nyår - det är ok.

Trots min tillfälliga övervikt har jag nästan samma mått som förut, det är tack vare träningen. Så jag ser inte tjockare ut konstigt nog och kan ha samma kläder som förut. Men de fem kilona är övervikt och ska bort - då blir värken ännu mindre och det är det som är viktigast. Så nu är det maten som ska bli bättre och promenaderna fler, träningen är inget som kan förbättras faktiskt. Å med värmen kommer promenaderna, så det är inget större problem. I bästa fall kan jag börja springa lite igen också, jag gillar det men kroppen har vägrat ett tag.

Det blir nog bra, ett hekto i taget. Bättre små steg som håller - än stora steg som ger bakslag... så tänker jag  :-)

Matsedel v 6

Nu har det gått 5 veckor av det nya året, den 6:e har precis börjat. Det är nu det brukar börja bli svårt för den som tog tag i sitt nya liv vid nyår. Vikten rasar inte längre, man är inte lika noggrann, livet har kanske bjudit på en eller två motgångar i form av sjukdom eller stress. Den sk motivationen tryter och man ger upp. Är det så för er?

För mej är det faktiskt tvärtom! På semestern var allt enkelt, motionen satt som en smäck, maten funkade bra. Sen kom vi hem, det var kallt och inte alls roligt att ta några promenader, stressen tog över och födelsedagarna stod som spön i backen. Nu har allt lugnat ner sej och jag är tillbaka på banan igen. Jag har levt med Viktväktarna som livsstil i snart 18 år och vet att om en vecka eller månad skiter sej så är det inte hela världen. Man fortsätter bara framåt när livet tillåter igen.

Visst har det blivit något litet plus på vägen, men nu är våren snart på g och då blir allt så mycket lättare. Jag är igång med träningen, maten fylls i checklistan och promenaderna blir fler och längre. Jag tänker hälsa istället för vikt, då gör jag bättre val, mår bättre och vikten minskar på köpet.

Planering är viktigt, så här är veckans matsedel. Klicka på rätterna så kommer ni till recepten:

Måndag: Tacofärs med pasta fr 3 SP Flex plus pasta
Tisdag: Lax & Spenatsås 3 SP Flex plus pasta
Onsdag: Kyckling med timjan och svamp 2 SP Flex plus pasta/ris
Torsdag: Kålpudding 3 SP Flex
Fredag: Mango- och fläskfilegryta fr 6 SP Flex plus ris
Lördag: Kyckling med zucchinirullader 3 SP Flex plus pasta
Söndag: Vitkålsgratäng med korv 13 SP Flex för hela gratängen

Nu är det semmeltider, så veckan bonus är minisemlor fr 7 SP Flex per semla, plus grädden.

Maten den här veckan är så himla god! Jag ser särskilt fram emot tisdag och fredag som är riktiga favoriträtter och som dessutom passar bra i matlådan, precis som tacofärsen, kålpuddingen och vitkålsgratängen. Gör mycket och ha i frysen  :-)

Ha nu en riktigt fin vecka, snart är det vår!!!

Matsedel v 5

Januari är över och vi går in i årets kortaste månad. Februari är nog även årets tråkigaste månad... så det är ju tur att den är kort. Men det är också sista vintermånaden, sen ska alltså våren vara på g. Me like!!!

Förra veckan var det fullt ö och det syntes på vågen, lite plus blev det allt. Men men, det räknade jag med och jobbar snabbt bort igen. Nu har jag återigen kunna träna ordentligt, även om svanskotan och ryggen fortfarande gör lite ont så är det uthärdligt. Nu vet jag att inget är trasigt utan att musklerna tog smällen och det känns iaf lite bra.

Det händer kul grejer även denna vecka! På onsdag sitter jag i publiken på finalen av Svenska Biggest Loser. Då är det även min födelsedag, som jag alltså väljer att fira i en tv-studio. Och på lördag firar jag och min älskade man att han har stått ut med mej i hela tio år! Att stå ut med honom är inte så svårt, det är nog värre att stå ut med mej faktiskt...

Här är veckans matsedel med kalas och allt!

Måndag: Pasta med bönröra 2 SP Flex plus pasta
Tisdag: Krabb- och räkgratäng 7 SP Flex
Onsdag: Örtfylld kyckling 3 SP Flex plus ris
Torsdag: Snabb kasslergratäng 6 SP Flex
Fredag: Broccolipizza fr 10 SP Flex för hela!
Lördag: Lasagne 6 SP Flex
Söndag: Fläskfilegratäng med granatäpple 6 SP Flex plus ris

Å eftersom det är min vår årsdag på söndag så blir det även efterrätt till kärleksmiddagen: Marängrulle med hallonfyllning 6 SP för hela

Alla rätter utom pizzan passar toppen till matlådan, så passa på att laga mycket av allt! Ha en riktigt fin vecka  :-)

Hur påverkas du av stress?

Den här veckan är alltid den stressigaste på året. Det är samma sak varje år... flera födelsedagar inom närmaste familjen och teatersäsongen sätter igång. Jag vet ju om detta och försöker att planera och förbereda så mycket jag kan, ändå blir det paj. Jag klarar helt enkelt inte stressen.

Man kan bla läsa: "Under stress så reagerar vi på flera olika sätt - kroppsligt, kognitivt (tankar), känslomässigt och beteendemässigt. Hur reaktionerna uttrycks är till stor del relaterat till hur lång tid vi utsätts för den stressutlösande situationen. Den omedelbara stressreaktionen kan ses som kroppens alarmsystem (den s.k. fight-flight responsen). Alarmet aktiveras så fort du känner dig arg, hotat eller utmanad. När larmet går utsöndras hormoner som utlöser en serie fysiologiska förändringar i kroppen, som syftar till att maximera tillgången på energi i kroppen."

Vid långvarig stress kan vi bli väldigt sjuka, vilket jag blev 1998. Sedan dess klarar jag inte ens kortvarig och akut stress, min kropp går totalt i baklås, vilket hände i torsdags. Veckans första tre dagar klarade jag utan problem. Jag tränade på måndagen och onsdagen och kände att kroppen var på g, tom svanskotan kändes bättre. Torsdagförmiddag gick också bra, sen började det... jag tog fel på dag och kom till en lunch en vecka för tidigt. Jag hittade inte rätt till stället jag sedan skulle till (trots GPS), utan gick vilse och fick en promenad på 6-7 km innan jag kom rätt och då var det Martin som fick hjälpa mej via telefon. Efter detta var jag både helt slut i fötterna (klackar), trött i huvudet, ledsen och med så hög puls att jag trodde att hjärtat skulle hoppa ur kroppen på mej. Å då hade jag två grejer kvar att göra innan jag kunde gå hem och kollapsa.

Dagen efter funkade ingenting! Jag skulle träna, men orkade inte ens klä på mej. Jag klarade inte att tänka en hel tanke, orkade knappt stå upp innan lunch, kunde inte formulera ord och visste knappt vad jag hette. Jag låg med hunden i soffan och glodde på tv fram till lunch, då tog jag en matlåda ur frysen och sen orkade jag klä på mej. Efter en hyfsat lång promenad med hunden kunde jag sätta mej vid datorn en liten stund och få ihop ett blogginlägg, men oj så många stavfel det var. Tur det finns rättstavningsprogram... Å där nånstans skulle jag börja snygga till mej för kvällens program. Vi skulle fira mammas 75-årsdag på Golden Hits. Massor med folk, massor med ljud, massor med ljus...

Men det gick bra! Jag visste att detta var det sista jag skulle göra (idag firar vi henne hemma) och att jag sedan skulle få vila flera dygn. Nu har jag inget bokat förrän på tisdagmorgon, och jag hoppas orka ta mej till gymmet på måndag. Enda gången jag inte tränar är när kroppen tydligt säger ifrån och det gjorde den i fredags. Annars är det #fuckinggördetbara som gäller.

Jag vet att jag inte klarar stress särskilt bra längre och har anpassat mitt liv efter det, men ibland blir det ju paj ändå och det vet jag också. De flesta andra stressar, blir trötta, vilar och orkar köra igen. Jag vilar, förbereder mej, stressar, kollapsar, vilar, vilar, vilar men blir ändå aldrig helt ok igen... så är det. Så blir man när man varit utsatt för långvarig stress och gått in i väggen rejält. Hjärnan orkar inte ta in information och stänger av, kroppen lägger av. Har man dessutom fibro och hypotyreos i kombination med detta (eller som resultat av stressen) blir det ännu värre.

Jag vet hur jag reagerar och påverkas av stress. Hur är det för dej? Lyssnar du på din kropp?

Matsedel v 4

För oss är detta årets svåraste vecka när det gäller mat och stress. Vi har fem födelsedagar (inom närmaste familjen, vara en 75-åring) på tre veckor, dessa firas på fredag (och förmodligen lite även på lördag och söndag). Vi ska på teater nästan varje kväll eftersom allt kör igång den här och nästa vecka och det är även fashionweek med några riktigt intressant pressdagar. Så nu gäller det att planera!

När det är stressigt försöker jag att prioritera sömn. Får jag bara ta en tupplur mitt på dagen eller sova ordentligt på natten, så brukar jag fixa det. Jag försöker också att inte ha några tidiga frukostmöten, utan sover tills jag vaknar av mej själv och åker då och tränar direkt efter en snabb frukost. På så sätt får kroppen sitt och den där endorfinkicken av träningen gör mej piggare och mer fokuserad.

Den här veckan försöker jag att sköta maten, men är väl medveten om att det inte kommer att bli sådär jättebra. Men vet ni? Det gör ju faktiskt inget i längden att en vecka blir skit, så länge inte resterande 51 veckor blir det. Vi gör så gott vi kan och kör upp på banan igen så snabbt vi bara kan.

För att inte förvirra nya Viktväktare anger jag numera bara SP Flex efter rätterna. Ni som fortfarande använder gamla SmartPoints (utan Flex) kan hitta recept HÄR, ni som fortfarande använder ProPoints hittar recept HÄR. Alla kan alltså fortfarande hitta recept som passar, men from nu koncentrerar jag mej på nya SP Flex. Ni som inte följer Viktväktarna, behöver inte titta på SP alls  :-)

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenat & fetaost 3 SP Flex plus pasta
Tisdag: Potatis- och tonfiskgratäng 6 SP Flex
Onsdag: Parmesangratinerad kyckling fr 3 SP Flex
Torsdag: Cannelloni med kasslerfyllning fr 7 SP Flex
Fredag: Snabblagade curryräkor 1 SP Flex plus pasta
Lördag: Lättlagad potatiskaka med kycklingfilé 5 SP Flex
Söndag: Moussaka 3 SP Flex

Å bara för att vi firar en massa födelsedagar, får ni en januaribonus: Mufflor fr 4 SP Flex plus tillbehör.

Om veckans matsedel kan man väl säga att tonfiskgratängen, curryräkorna, potatiskakan och moussakan passar till matlådor dagen efter och att ha i frysen. Potatiskakan passar till allt! Den måste ni verkligen testa, vi har den istället för potatisgratäng numera. Moussakan kan jag tjata ihjäl mej om, det är min favoriträtt och så himla bäst att ha i frysen. Såååå gott!!! Vill ni inte ha den vegetarisk kan ni ta köttfärs eller kycklingfärs istället. Använd quorn om ni vill hamna på lägsta SP.

Ha nu en riktigt fin vecka, det ska vi ha!

Hur funkar Viktväktarna?

Jag får frågor nästan varje dag om hur Viktväktarna fungerar och om man verkligen går ner i vikt. Den vanligaste kommentaren är "Jag måste verkligen banta. Hur snabbt kan jag gå ner 20 kg?" Jag har mina standardsvar förstås...

Vi kan väl börja med att konstatera att Viktväktarna funnits i Sverige mer än 40 år och alltså är hyfsat etablerade. Kostprogrammet testas noga på flera tusen personer inför varje uppdatering och man utgår självklart från den senaste forskningen, det är därför man uppdaterar med några års mellanrum. Den som blir förbannad och tror att man uppdaterar bara för att sälja nya produkter är alltså lite fel ute. Vi vill väl alla ha det bästa, mest effektiva och mest hälsosamma kostprogrammet - eller? Då måste man ju följa med i utvecklingen.

Om vi återkommer till den där kommentaren som jag då brukar få och mitt svar på denna. Jag brukar säga att är det banta man vill göra så ska man inte ta Viktväktarnas hjälp eftersom vi inte sysslar med sånt. Den som bantar kanske lyckas gå ner några kilo, men går oftast upp dem snabbt igen och lägger även på sej lite till. Viktväktarnas idé är att ändra livsstil och byta ut dåliga rutiner mot bättre. Vi äter oss ner i vikt. Det finns inga förbud, bara rekommendationer. Det kommer förmodligen inte att gå lika snabbt som tex en banandiet eller kålsoppemetod, men det blir mer hållbart i längden och man mår bättre på vägen.

Med Viktväktarna får man äta allt, men inte alltid. Varje livsmedel har ett sk SmartPointsvärde och när man blir medlen får man veta hur många SmartPoints man ska äta per dag. Vill du äta pizza så kan du alltså göra det, men då blir det svårt att få plats med något annat den dagen... Jag har 23 dagliga SmartPoints att äta, plus 28 extra att fördela som jag vill under veckan. En pizza är 54 SmartPoints... Martin har 43 dagliga och 42 extra, han kan alltså äta hela den där pizzan medan jag får lämna kanten eller nåt sånt  :-)

SmartPointsen räknas ut med hänsyn till din vikt, längd, ålder och kön. Män har ofta mer SmartPoints än kvinnor eftersom de behöver mer energi. Trots att män får äta mer så går de oftast ner snabbare i vikt än kvinnor. Ibland är livet väldigt orättvist! Hur många SmartPoints man har får man alltså veta när man blir medlem.

Man kan vara medlem enbart online eller som sk all-inclusive, vilket innebär att man betalar lite mer men då även får hjälp av en egen coach och kan besöka en lektion en gång i veckan där man väger sej (ej offentligt) och får nytt material varje vecka. Detta är absolut bäst enligt mej! Här finns expertis från utbildad personal och man får även tips och råd från andra medlemmar. Många blir bekanta och en del skapar egna små sammankomster mellan lektionerna. Undersökningar visar att den som går i klass får bästa resultat.

Hur snabbt går man ner då? Det är väldigt olika. En hälsosam viktnedgång är upp till ett halvt kilo i veckan. Då hänger både skallen och hudkostymen med på ett bra sätt. Att skallen hänger med är väldigt viktigt, det är nämligen det som gör att vi inte går upp i vikt igen när vi kommit i mål. Går man ner väldigt mycket, väldigt snabbt kan man även få problem med gallan, yrsel, mensen kan utebli och man kan få mycket löst skinn som kan ställa till med nya problem i form av skav och eksem. Så ta det lilla lugna, det är lixom bäst så. Jag snittade mindre än ett hekto i veckan under hela min viktminskning, Martin snittade mer än ett kilo. Bägge kom i mål - vem tror ni har lättast att hålla vikten...?

Det Viktväktarna är helt unika med är att om man går i klass kan man bli sk Guldmedlem. Det innebär att du gå ner till normalvikt (under bmi 25) och sedan går jämnviktsprogrammet (6 vägningar). Då blir du Guldmedlem och får sedan gå gratis resten av livet, så länge du kommer minst var tionde vecka och har gått upp max 2 kg. Du får ta del av allt material och alla uppdateringar helt gratis! Men detta gäller alltså bara om du går i klass och appen som de flesta har som hjälpmedel ingår inte i Guldmedlemskapet.

Jag skrev in mej på Viktväktarna i augusti 2000 och började jobba där på våren 2001. Jag är fortfarande kvar som Guldmedlem men jobbar inte längre där. Men programmet är så bra och blir efter så lång tid ett naturligt sätt att leva att både jag och Martin lixom bara fortsätter av gammal vana. Det var ju på Viktväktarna vi träffades, han 60 (!!!) kilo lättare - jag 12. Vi är de första att säga att Viktväktarna fungerar! Det är ingen bantningsmetod, utan ett sätt att leva. Det kanske inte går snabbt, men är hållbart.

Det är därför vi gärna hittar på nya recept och anger dem med SmartPoints, så alla ska se vilken god mat man kan äta även om man vill (eller behöver) gå ner i vikt. Det är inga konstigheter - bara god mat! Ni hittar alla våra recept HÄR och mina veckomenyer HÄR. Å känner du att detta kanske är så intressant att du vill veta mer, kolla om det finns klasser i din närhet eller bli medlem, så kollar du HÄR.

För både Martin och mej blev det ett helt nytt liv med Viktväktarna. Vi hittade ju varandra!

18 dagar sedan nyårslöftet

Drygt halva januari har passerat och det är 18 dagar sedan en del av er gav nyårslöften av olika slag. De allra flesta har lovat att träna mer, gå ner i vikt eller att sluta röka. Hur har det gått då?

Jag är en av dem som alltid lovar samma sak, det gör jag å andra sidan varje dag året om - så jag kallar det inte ens för nyårslöfte. Mitt eviga löfte till mej själv är att bli snällare mot mej själv. Det kan man lixom aldrig bli för bra på. Det är inte så lätt att hålla! Men det går bättre och bättre.

Efter två veckor är det fortfarande ganska enkelt att hålla sin nya inriktning, iaf om det handlar om viktnedgång och träning - det nya livet ger fortfarande synliga framsteg och har inte krånglat till sej så mycket i vardagen än. Handlar det nya livet om att sluta röka, så blev det förmodligen knepigt bara efter några timmar...

Men redan om ett par veckor så kommer man möta på motstånd. Framstegen är inte lika synliga, man kanske blir sjuk, stressen kommer krypande och det börjar helt enkelt bli tråkig att göra en massa uppoffringar. Men måste man det då? Göra uppoffringar alltså. Jag tycker kanske inte det, inte så stora iallafall.

De allra flesta av oss kör igång vårt nya liv i 180 och gör förändringar på alla fronter. Man tar bort livsmedel och lägger till träning sju dagar i veckan. Klart det inte håller! De livsmedel man tar bort är ofta det man tycker mycket om (det var kanske därför man gick upp i vikt) och tränar man mycket från att ha varit helt stillasittande så kommer sjukdomar och skador som ett brev på posten (inte postnord). Livet trasslar till sej och man tappar gnistan.

Mitt knep är att ta små steg. Att göra små förändringar, inte ändra allt på en gång. Föra in det nya livet i det gamla och byta ut dåliga vanor mot bättre. Att börja med vardagsmotion tills den blir en vana, ta lite längre promenader, lite raskare och till slut kanske man tom vågar sej på att börja jogga lite. Vill man bli snabbare och hålla sej skadefri, kanske springa lopp, då behöver kroppen muskler så man kanske vågar sej iväg till gymmet. Jag ser det på lång sikt, nästa nyår kanske ni kan kalla er för löpare?

Jag brukar säga att vi äter oss ner i vikt och tränar för att orka bli äldre. Maten är avgörande när det gäller att gå ner i vikt, det visar varenda undersökning. Man måste ligga på ett underskott för att släppa vikt. Men tränar man mycket och då menar jag MYCKET, så behöver kroppen mer energi - annars förbränner man muskler och det är ganska dumt. Då gäller det att äta lite mer och smart. Detta kan man prata med en PT om, eller kolla in vad Olga (Mammafitness) säger.

Många säger att de tappar motivationen och har svårt att hitta motivation. Jag anser att motivation inte finns utan bara är ett hjärnspöke. OM motivationen var så viktig, så skulle många aldrig gå till jobbet... Det jag menar är att vi går till jobbet oavsett hur roligt eller tråkigt det än är, det ska lixom bara göras. Vi gör det bara! Precis så är det med vikten eller träningen också, eller för all de allt vi gör! Mitt mantra är: Fucking gör det bara! Det är lixom bara att köra på, utan att tänka. Så småningom går det automatiskt.

Med mina knep och sätt att tänka rasar man inga 2-3 kilo i veckan, men man står ut i längden. Å det är väl det vi vill? Vi vill ju inte gå ner snabbt och sen gå upp allt igen. Vi vill väl gå ner och sedan hålla den nya vikten, eller hur? Bragden är inte att gå ner snabbt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där.

Så hur går det för er? Kommer det vara sista gången ni började om?

Det värsta man kan säga?

Jag är hemmafru och lever på min man. Det är tydligen något av det värsta man kan säga. Att man inte tar hand om sin egen försörjning får man inte prata högt om, därför gör jag det  :-)

Man ska ha ett jobb, man ska ha en lön, man ska ha ambitioner och sikta på en karriär - annars är man konstig eller kanske tom lat. Det som väljer att göra som jag får vänja sej vid att folk prata om en och tittar snett på en. Jag vet att det är så, det är inget jag inbillar mej. Bekanta vittnar om samma sak. Ja tänka sej va? Vi är faktiskt fler som valt denna udda form av liv och slutat jobba, alldeles frivilligt!

I vårt fall finns det flera skäl till att jag gick hem. Främst var det för att jag har fibromyalgi (kronisk värk) och en sömnstörning och därför behöver ta hand om mej lite extra. Men vi såg också att vi faktiskt klarar oss på Martins lön och varför skulle jag då jaga ett nytt jobb när vi slutade på Viktväktarna? Eftersom vi klarar oss på en lön kan jag göra det jag behöver och vill, som är att ta hand om mej och fixa med bloggen och magasinet. Något vi bägge är väldigt nöjda med.

Jag får ständigt höra att jag är i en beroendeställning, att min pension kommer bli skitdålig och att vi lever ett ojämställd liv. Att min pension blir dålig är det enda som stämmer av detta, men det försöker vi fixa till med två olika pensionsförsäkringar som jag tog som 25-åring. Jag har ju varit hemma med barn i tio år, så min pension skulle bli dålig ändå, men jag och mitt ex var alltså förutseende redan som väldigt unga.

Men jag har faktiskt en inkomst, typ 1000 kronor i månaden. Jag är kontaktperson för en kille i min egen ålder, det har jag varit i säkert 15 år. Ibland lyckas jag även sälja en text eller en bild, men det ger ju ingen stadig inkomst direkt. Ändå känner jag mej inte som om jag är i någon beroendeställning. Sedan dag ett har Martin och jag haft gemensam ekonomi och aldrig tjafsat om vem som tjänar vad och heller inte vem som ska betala vad. Våra pengar är våra gemensamma, så enkelt är det faktiskt.

Vi har bekanta som delar alla utgifter exakt på hälften trots att mannen tjänar mycket mer. Andra har räknat ut procentuellt på öret hur mycket var och en ska betala beroende på inkomst. Damerna i de här relationerna är inte lyckliga, så vill jag inte ha det! De har i vissa fall lånat pengar av sina föräldrar för att kunna åka på semester... Jag ber aldrig Martin om pengar, de sätts in på mitt konto varje månad ändå. Jag sköter hushållet och betalar alla räkningar, med pengarna som han tjänar. Han skulle aldrig drömma om att ifrågasätta hur jag använder dem.

Men jag måste erkänna att jag är en ganska dåligt hemmafru... jag är ju aldrig hemma! Jag ser till att tvättkorgarna är tomma och hemmet hyfsat städat, i övrigt är jag mest ute på äventyr att skriva om. Martin lagar all mat, jag tar hand om trädgården... typ... För oss passar detta arrangemang, varför ska då andra ha så många åsikter om det. Istället för att snacka bakom ryggen på mej och mina medsystrar kan ni väl fråga det ni vill veta. Vi är inte miljonärer. Vi har inte vunnit på lotto. Jag är inte sjukskriven eller får andra typer av bidrag. Vi har nästan inga lån. Vi tjänar inga pengar svart. Där har ni nog de flesta svar på rykten jag hört florera....

Jag är en glad hemmafru som kommer få en ganska dålig pension och det är jag medveten om. Det bekymrar inte mej och då borde det inte bekymra dej heller!

Matsedel v 3

Första måndagen hemma i Sverige (och kylan) det här året. Å vi lyckades faktiskt få ett litet minus på vågen, inte stort - men det spelar ingen roll. Ett minus är alltid ett minus. Glöm aldrig det!

Måndag innebär ett pass på gymmet, men det funkar inte nu när ryggen är paj. Jag tänkte att kroppen får vila resten av veckan, det är ändå lite för mycket att göra just nu. Nu är det nämligen Formex och en resmässa i Finland som tar upp tiden resten av veckan. Så kan det bli ibland.

Men maten sköter vi! Veckomatsedlarna planeras alltid långt i förväg, så det ska jag fixa i helgen. I höstas planerade jag ända fram till februari, så nu är det dax att fixa allt fram till sommaren. Det brukar ta en kväll, men sen är det gjort! Så skönt att slippa stå med näsan i kylen och klia sej i skallen en kvart innan middag.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP/3 SP Flex
Tisdag: Fisk i ugn med kräfttzatziki 4 SP/3 SP Flex plus potatis
Onsdag: Kyckling med mozzarella fr 6 SP/3 SP Flex
Torsdag: Fläskfilé i ugn 4 SP/4 SP Flex plus potatismos
Fredag: Räkgryta med minimajs 5 SP/4 SP Flex plus ris
Lördag: Pulled Chicken tacostyle 8 SP/0 SP Flex
Söndag: Halloumihamburgare 8 SP/7SP Flex

Nu är vi alltså tillbaka i verkligheten igen, bara att köra igång och inte tappa gnistan vi hittade på semestern. Om fem månader är det midsommar! Nu kör vi!

Det slutade inte så bra...

Så är vi hemma igen efter två fantastiska veckor på Kap Verde. Tyvärr slutade det inte så bra, man ska tydligen inte ta det där sista åket - eller i mitt fall sista doppet...

I onsdags gick vi som vanligt vår promenad på stranden på eftermiddagen. Det blåser alltid, men det blåste mer än det tidigare gjort. Dock är det långgrunt, så badar man längst strandkanten är det ingen fara. Klart vi ville bada sista dagen!

Vi gick en bit bort, ungefär där vi fotade några dagar tidigare. La våra grejer på långt avstånd från vattnet, eftersom vågorna gick långt upp. Å hoppade i! Vattnet var varmt och det var jätteskönt. Martin låg kvar i vattnet medan jag gick upp för att torka. När jag är nästan uppe kommer en rejäl våg, mycket större och starkare än de andra, som bokstavligen sveper undan mina ben. Det är lite uppförslutning och jag landar på ryggslutet i någon decimeter vatten. Just nu gör det inte ont, jag skrattar bara.

När jag suttit och torkat en stund känner jag att det faktiskt gör ganska ont i rumpan/ryggen och tänker att det väl går över snart. Vi går tillbaka till hotellet, det gör inte ont när jag går tack och lov, så benen är det inte fel på. Martin inspekterar mitt rumpparti och konstaterar att det iaf inte syns något. Så länge jag står och ligger känns det heller inte särskilt mycket. Men när jag sitter...

Jag sover hyfsat på natten, dagen efter har jag väldigt svårt att resa mej när jag suttit. Att sätta sej går hyfsat, men att resa sej gör plågsamt ont. Jag måste sitta på ett särskilt sätt och undviker att byta ställning. Nu ska jag alltså sitta på ett flyg i 7,5 timme... jabba...

Hela flygningen blir väldigt jobbig! Jag kan sätta mej, men får ha flera kuddar bakom ryggen för att sitta någotsånär bekvämt. Jag börjar nästan grina varenda gång som jag måste byta ställning och njuter när jag sätter mej på toaletten där det inte är något tryck mot rumpan/ryggen. Nu har vi insett att svanskotan förmodligen blivit stukad eller nåt sånt. Hade den varit bruten eller haft en spricka borde det gjort mer ont. Det enda jag tänker är att jag bara ska klara av flygresan och bilresan de 7 milen hem, sen får vi ta ställning till hur vi ska göra med resten.

När vi kommer hem är klockan nästan 3 på natten och jag somnar totalt slut. På morgonen är allt mycket bättre, jag kan sitta och resa mej utan att grina - men det gör så klart förfarande ont. Jag kan ändå fungera hyfsat normalt och tänker att jag låter det bero, men träna kan jag såklart inte. Så just nu är läget att jag väntar till måndag och ser hur allt är då. Just nu kan jag sitta nästan normalt, det gör mest ont när jag reser mej.

Det var en rejäl smäll jag fick, Jag var inte oförsiktig, det var en ren olycka. Klart jag vet att vatten och vågor har kraft, men att en våg som nästan klingat ut och är halvvägs uppe på stranden kan ha sån kraft att den slår undan benen på en var lite oväntat. Jag ska nog ändå vara glad att det var lite uppförsbacke och fanns lite vatten som dämpning. Och att det inte fanns några koraller eller stenar där jag landade. Det gör ont just nu, men om några veckor är nog allt som vanligt igen.

Jag har bara varit med om en så jobbig flygresa en gång tidigare och det var när vi flög från Zanzibar och jag hade salmonella. Då var det några timmar till som skulle klaras av, "skitjobbigt" rent bokstavligt... Men nu är jag iaf hemma, det är alltid skönast att vara i sitt eget land när man inte mår helt bra. Nu får vi se hur saker och ting läker, det blir som det blir.

Har du någon erfarenhet av stukade svanskotor? Berätta!

Matsedel v 2

Hur går det för er? Första veckan på nya året och nyårslöftet är avklarad! Jag har bara ett enda löfte som jag avger till mej själv varje år; att bli snällare mot mej själv och ta ännu bättre hand om mej själv. Man kan nämligen aldrig blir för bra på det  :-)

Här på Kap Verde går livet i en väldigt lugn takt. Vi vaknar ungefär när solen går upp och äter en lång frukost ute i solen. Mycket frukt och ägg blir det, precis som hemma. Vi tar gärna en liten promenad på förmiddagen innan det blir för varmt och sen tillbringas resten av dagen på en solsäng med en bunt tidningar. Till lunch blir det oftast någon lättare fiskrätt med grönsaker och ungefär detsamma till middag. Det går alldeles utmärkt att ha all.inklusive även som viktväktare. Efter middagen brukar vi ta en längre promenad. Ibland tittar vi in på hotellets gym innan middagen. Kvällarna blir ganska tidiga så vi verkligen får sova ut ordentligt.

Vi ser semestern som ett superbra tillfälle att skapa bra rutiner. Det är ju då det finns tid och ork. Målet är komma hem utvilade, pigga och fräscha och vårt sätt brukar fungera. Iallafall för oss! När vi kommer hem på fredag kör vi igång med veckomenyn igen.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenatsås 2 SP/2 SP Flex plus pasta
Tisdag: Grekisk Fiskgratäng 6 SP/5 SP Flex plus ris
Onsdag: Nudelwok med kassler fr 21 SP/17 SP Flex för allt
Torsdag: Fläskfilé med svampröra 7 SP/7 SP Flex plus potatis
Fredag: Pasta med räkor och chili 2 SP/1 SP Flex plus pasta
Lördag: Afrikans gryta 9 SP/9 SP Flex plus ris
Söndag: Vitlökskycklinggryta 4 SP/3 SP Flex plus pasta

Ha en riktigt fin vecka!

På resa som Viktväktare

Många tror att det är helt omöjligt att ”sköta” sej när man har semester eller åker på resa. De flesta avbryter sitt Viktväkteri och tappar bort sej totalt. Man tänker att man bara ska göra ett litet uppehåll och sen köra igång igen när man kommer hem. Men så blir det inte alltid... Jag tänker lite annorlunda.

När jag skrev in mej på Vitväktarna i aug 2000 hade jag aldrig ens försökt att gå ner i vikt innan. Jag gick in i Viktväkteriet med hull och hår, följde allt till punkt och pricka och blev nästan som frälst eftersom jag mådde så himla bra. När första utlandsresan närmade sej i oktober samma år vågade jag inte annat än följa programmet även i Tunisien dit vi skulle någon vecka. Jag vägde exakt detsamma när jag åkte som när jag kom hem, helt ok.

Efter detta har det såklart följt några resor, jag har handskats med dem på olika sätt. De första tre åren vågade jag inte annat än att följa programmet, sedan dess har jag blivit lite mer avslappnad i mitt förhållningssätt kan man nog säga. Jag har insett att man både kan njuta, vara Viktväktare och må bra även på semestern. Man behöver inte vara nitisk, men man behöver inte släppa taget helt heller. Blir det ett plus så blir det, det tar man bort ganska snabbt igen.

Fram tills för något år sedan vågade jag inte bo på hotell med all-inklusive. Jag var helt säker på att jag inte skulle klara av att det bjöds på tex glass hela dagarna eller att det fanns något att äta precis hela tiden. Jag trodde att jag skulle ta alldeles för stora portioner och dricka litervis med läsk. Efter 15 år som Viktväktare, typ 12 av dem som Guldmedlem chansade vi. Förra året bokade vi vår första all-inklusive i Egypten, å det gick hur bra som helst! Det var ju inte ens svårt!!!

Även här på Kap Verde har vi all-inklusive och precis som sist njuter vi av semester och mat, det sistnämnda i lagom mängder. Ja, det är en himla massa maträtter. Ja, det är en himla massa efterrätter. Ja, det är gratis glass, pommes, hamburgare och gud vet vad - hela dagarna vid poolen. MEN här finns också dignande, härliga salladsbord, solmogna och otroligt goda frukter och en massa annat. Vår strategi är att först ta från salladsbordet. Sedan går vi runt bland varmrätterna för att se vad som finns och väljer att äta EN rätt. Vi dricker vatten till maten och när det är dags för efterrätt kollar vi även där vad som finns och väljer EN liten bit om det faktiskt inte räcker med frukten. Vi går ifrån matbordet nöjda men inte proppmätta. 

Detta förhållningssätt låter kanske tråkigt, men det funkar för oss. Varje dag tar vi en eller två långa promenader och får på så sätt se stället vi är på lite mer ingående. Efter några dagar brukar lokalbefolkningen känna igen oss och hälsar glatt. 

Genom att göra medvetna val, eller kloka om man så vill, brukar vi komma hem några hekto lättare än när vi åkte. Vi tycker inte att vi offrar något eller har en tråkigare semester för att vi inte kopplar bort Viktväkteriet helt. Tvärtom faktiskt. Vi utnyttjar vår ledighet till att må lite bättre och komma i lite bättre form. Så var det verkligen den här gången. Jag var i superdåligt skick, sönderstressad, hade värk och mådde ganska dåligt. Men med bra mat, sol på näsan, vila och promenader börjar jag må ganska bra igen. Jag räknar med att må mycket bättre när jag kommer hem och vara lite lättare än när jag åkte. 

Jag tänker inte vikt på semestern, men jag tänker hälsa! Å tänker man hälsa så blir det automatiskt bra mat, lite eller ingen alkohol, vila och promenader. Ganska enkelt egentligen… För oss funkar det! Det ska bli spännande att se vad vågen säger när vi kommer hem. Om hälsotänket funkade även den här gången.

Matsedel v 1 - 2018

2018 är här och årets första måndag likaså! Ett nytt år som dessutom startar på en måndag innebär att mängder av människor kommer att börja sitt nya liv. Vi kommer att se det på Facebook, på gymmet och på löpsedlarna. Veckotidningarna kommer att krylla av tips, råd och recept. Så är det varje år i januari.

Men gå inte allt som skrivs! Det är inte möjligt att gå ner 10 kilo på en vecka om det ska vara både hälsosamt och hållbart! För många är detta både femte och femtiofemte försöket, låt detta bli sista gången... genom att tänka smart! Gör en livsstilsförändring, låt det ta tid, gör det beständigt!

Jag tar mej friheten att kalla mej proffs på Viktnedgång! Jag har själv gått ner i vikt och sedan hållit den nya vikten i ca 14 år. Min man har gått ner 60 kg och tillsammans har vi jobbat på Viktväktarna och under ett tiotal år hjälpt flera tusen personer att nå sin målvikt. För mej handlar det mycket om planering och tålamod. Vill ni ha mer tips och "kloka råd" - så kan ni läsa mer om Viktväktarna HÄR. Där finns hela min resa.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Broccolipizza fr 14 SP/10 SP Flex för hela
Tisdag: Fiskgratäng i paprikasås 5 SP/3 SP Flex Plus potatis 
Onsdag: Kyckling med tomatsås 4 SP/2 SP Flex Plus pasta
Torsdag: Lax- och spenatsås 3 SP Flex Plus pasta
Fredag: Indisk Daal fr 9 SP/3 SP Flex plus ris
Lördag: Taco med hemmagjord Tacokrydda 0 SP Flex
Söndag: Kassler och ananas i ugn 5 SP/5 SP Flex plus ris

Vi befinner oss i ett fantastiskt Kap Verde där vi tar milslånga promenader dagligen, njuter av värmen och verkligen kopplar av. Vi har all-inklusive med massor av god frukt och härliga fiskrätter och räknar med ett minus på vågen när vi kommer hem.
Vi får väl se om det lyckas  :-)

Helt urblåst i skallen!

För ganska precis fyra timmar sedan började vår semester. Äntligen! De senaste veckorna har haft ett helt galet tempo, mycket självvalt - nu hoppas jag att det ska löna sej.

I december brukar jag i vanliga fall äta bättre och träna massor, så blev iofs nästan i år också, men utan några bra resultat. I flera veckor har jag känt mej hängig och trött och bara väntat på att förkylningen ska bryta ut. Jag har tränat ändå och iom att Viktväktarna uppdaterade sitt program så har jag följt det och ätit bra också, men kroppen har inte mått bra och därför har träningen inte gett något resultat alls. Däremot har jag i princip stått still i vikt, trots en hel del godis.

Men i lördags blev jag äntligen förkyld! Äntligen kom skiten ut ur systemet! I morse vaknade jag hyfsat pigg och kunde träna årets sista pass. Men det har inte bara varit förkylningen som spökat... jag har varit superstressad eftersom jag velat hinna få undan en massa grejer innan semestern. Viktväktarna uppdaterade som sagt sitt program och alla våra ca 300 recept skulle räknas om till det nya systemet. Martin och jag har suttit och räknat nästan dygnet runt i julhelgen och natten till juldagen var vi äntligen färdiga! Så nu är alla recept korrekta och både gamla och nya medlemmar kan hitta recept med rätt SP FLEX-antal hos oss. Du hittar dem HÄR!

En annan sak som jag hoppades hinna var att skriva texter i förväg och förinställa allt under de två veckor vi ska vara borta, helst lite längre... På så sätt skulle jag inte behöva bry mej om magasinet alls på semestern, utan det mesta skulle sköta sej själv. Skulle jag ro detta i land, skulle jag skriva 3-4 texter om dagen under hela advent de dagar som jag kunde avsätta helt till skrivandet. Jag hann! Igår la jag in de sista recepten och kände mej så otroligt nöjd. Jag har även fixat veckomenyerna här på bloggen också, så de går ut automatiskt varje måndagmorgon kl 7.

Jag hade kunnat strunta i både Du i Fokus och bloggen, men det vill jag inte. Jag har jobbat hårt för att ni ska hitta bägge sidorna och ni ska absolut få det ni är vana vid och jag vill ju att fler ska hitta hit. Målet var att allt skrivande skulle vara klart igår kväll, så att hela dagen idag kunde gå till att packa och städa. Å jag lyckades! Men huvudet är helt kört, jag är helt utblåst och vet knappt vad jag heter. Att packa när skallen inte är med är inte så lätt... jag har gått igenom allt hur många gånger som helst och kommer på nya saker hela tiden. Jag hade glömt både pengar och solglasögon om inte Martin haft sin hjärna i behåll.

Men nu är vi iaf på väg! Pälsbollen är lämnad hos mina föräldrar och vi är installerade på Best Western Hotel på Arlanda. Flyget går redan kl 7 imorrn så det är skönt att vara på plats och slippa köra på morgonen. Så nu har semestern börjat och jag sitter med en kopp te i hotellsängen och skriver. Klockan är 20.20 och jag kommer förmodligen att sova innan klockan blir 21... jag är sååå trött! Vi ska upp vid 5, äta frukost och ta oss till terminalen - så lite extra sömn behövs verkligen.

Någon gång runt 14-tiden landar vi på Kap Verde och strax efter det kommer ni nog kunna se första bilderna på Instagram. Sen blir det soluppgångar och solnedgångar, strandbilder och vatten för hela slanten! För ni hänger väl med på vår resa? Har du själv varit där, å då särskilt på Sal, så kom med tips på var man tar de bästa bilderna  :-)

Nu åker vi!!!

Matsedel v 52 - med Smartpoints Flex förstås!

Sista veckan 2017! Blev året som ni önskade? Uppfyllde ni era nyårslöften? Förmodligen inte... statistik visar att löften som ges på nyår nästan aldrig uppfylls, precis som det man påbörjar en måndag nästan aldrig avslutas...

Trots detta kommer många av er att avge nya löften på söndag, som ni börjar uppfylla på måndag nästa vecka. Hur ska ni göra för att lyckas den här gången då? Mitt förslag är att ni engagerar fler i det ni vill klara av. Handlar det om vikt så be familjen om hjälp och förklara att det handlar om er hälsa. Ingen i familjen vill väl annat än att ni ska må bra? Å gör upp ett långsiktigt mål, minst ett år! Satsa inte allt direkt! Gör inte för stora förändringar, utan ta det i små steg så det inte blir för mycket på en gång. Dra inte in på allt utan ät godis, drick vin eller vad det nu är ni tycker är gott, en gång i veckan eller månaden - annars blir det för tråkigt och ni kommer aldrig stå ut i längden.

Detta har jag lärt mej med åren och efter många dikeskörningar. För mej är planering a och o och att inte straffa mej själv när det går åt skogen. För åt skogen går det, hur duktig man än är. Flera gånger dessutom. Men det gör inget i längden!

Vi drar på semester på torsdag, men självklart har jag planerat veckans mat åt er ändå. Både med gamla SP och nya SP Flex. Vassegoda!

Måndag: Frittata med pasta och zucchini 11 SP/8 SP Flex
Tisdag: Fiskgratäng med osttäcke 3 SP/2 SP Flex plus potatis
Onsdag: Kyckling i paprikasås 4 SP/2 SP Flex plus pasta
Torsdag: Kassler med broccoli i ugn 5 SP/5SP Flex plus potatis
Fredag: Gratinerade saffransräkor 6 SP/3 SP Flex plus ris
Lördag: Tacogryta 4SP/4 SP Flex plus ris
Söndag: Gratinerad hummer fr 5 SP/4 SP Flex

Nyårsbonus: Hallonsorbet 0 SP/0 SP Flex


Jag återkommer med förslag på nyårsmeny under veckan. Annars finns det en från förra året HÄR.

Ha ett riktigt härligt nyår och lova inte för mycket  :-)

Livet som Viktväktare i juletider

Man brukar säga att det viktiga inte är vad man äter eller hur man lever mellan jul och nyår - utan mellan nyår och jul. Det tycker jag är ett ganska sunt sett att se på saken, samtidigt som det kan vara lite farligt att säga så... det kan inbjuda till rejäl frossa under julhelgen.

Min första jul som Viktväktare var helt strikt. Jag följde Viktväktarnas råd till punkt och pricka, mätte och vägde och skrev upp varenda smula jag åt. Å visst gick jag ner i vikt. Så höll jag på i flera år och det gjorde mej inget. Jag är ingen storätare oavsett årstid.

Klart man kan mäta, väga och skriva år efter år - men det är ju inte riktigt meningen att man ska leva så i längden. Det är ju meningen att man ska lära sej ett sätt att förhålla sej till högtider utan att mäta, väga och skriva. Men det tar tid och det måste det få göra. Olika lång tid beroende på vem man är.

Jag fortsatte med skrivandet hela tre år efter att jag blivit Guldmedlem. Jag vågade helt enkelt inte sluta. Och mycket riktigt; när jag slutade skriva gick jag direkt upp i vikt. Jag hade ju aldrig vågat testa mina gränser, utan var livrädd för det där pluset på vågen. Men någon gång måste man ju... det tog ungefär 10 år att lära mej hur mycket jag kan äta och hur jag ska förhålla mej till mat. Att det inte är en katastrof att gå upp lite, för det kan man ju faktiskt gå ner igen.

Grejer med just julen är att det är någon slags "hype" över julmaten och att det i mångas ögon måste vara nån slags frossa. Allt ska vara i rikliga mängder och så många rätter det bara går. Desto fetare desto bättre. Det som fick mej att tänka om var när jag började tänka hälsa istället för vikt och då är ju den traditionella julmaten helt förkastlig. Om man inte håller sej till skinka och grönkål typ... Med hälsotänket blev det lättare att se julbordet ur en annan synvinkel. Hur kunde man göra julmaten mer hälsosam?

Numera har vi ganska få rätter på vårt julbord, bara favoriter som vi valt att behålla som vi vet går åt på julafton så vi slipper rester. Julafton är EN dag, inte från lucia till trettondagen. Jag brukar även fundera lite innan på hur jag vill att det ska se ut efter julhelgerna. Ska jag gå ner i vikt eller stå still eller är det ok att tom gå upp lite. Hur svaret blir beror på hur allt ser ut innan jul. Är jag nöjd med vikten innan jul så är det helt ok att gå upp lite, väger jag för mycket ska jag helst stå still. Minus blir det nästan aldrig numera, och det är helt ok!

Däremot tänker jag aldrig att jag ska "unna" mej eller att "det är ju bara jul en gång om året". Jag tänker istället att jag ska göra kloka och framför allt medvetna val. Jag väljer vad jag vill äta och tar konsekvenserna av det. Jag vet att det inte är maten jag blir tjock av, det äter jag alldeles för lite för. Däremot godiset. Allt det gottiga som jag hellre stoppar i mej än mat. Alkohol dricker jag nästan inte alls, det kan annars vara en riktigt stor bov om man tänker på vikten.

Efter 17 år på Viktväktarna har jag lärt mej att förhålla mej till maten på våra stora högtider. Det serveras nästan alltid samma mat, så jag äter det jag tycker om - i rimliga mängder. Blir det ett plus jobbar jag bort det efter jul, det är ingen större katastrof längre faktiskt. Viktväktarna är ju ingen kur, utan ett sätt att leva. Ett litet plus efter jul är ju ingen "big deal" i längden, men man behöver ju inte släppa taget totalt heller. Man får helt enkelt hitta sitt sätt.

I år har kommer jag att stå hyfsat still på vågen, jag har vägning på måndag. Det blir årets sista vägning och jag kommer i stort sett att väga lika mycket som förra året vid samma tid. Sen åker vi på semester och då kommer jag att gå ner i vikt, vi är lite motvalls kärring i det fallet. Semester innebär god sömn, vila, bra mat och massor med långa promenader. En perfekt start på ett nytt år.

Hur tänker du kring mat och högtider? Har du bestämt hur du ska göra i år?