lördag 24 juni 2017

En midsommar i Auschwitz

Så här i midsommartider minns föregående år och i mitt flöde på Facebook dök det upp minnen från 2008. Martin och min första midsommar tillsammans. Den "firade" vi tillsammans med barnen genom att åka till Polen och besöka Auschwitz.

Jag har alltid varit intresserad, fascinerad och äcklad av Hitler och Förintelsen. Ganska tidigt läste jag Anne Franks Dagbok och sedan rullade det på med allt jag kom över. Vittnesskildringar har varit mest intressant och jag har både träffat och lyssnat till bla Hedi Fried. 2006 gjorde jag och killarna en Europaresa och besökte då bla Bergen Belzen och Hitlers Örnnäste. En mjukstart för killarna tänkte jag då...

Auschwitz har av förklarliga skäl därför varit en plats jag velat besöka, men inte haft möjlighet att åka till. Förrän Martin kom in i våra liv! Hur smidigt skulle det inte vara att besöka Polen med en polack! Han gillade Krakow, men hade inte varit i Auschwitz och killarna skulle precis börja läsa om förintelsen i skolan - så vår första gemensamma semester var över midsommar och gick alltså till Krakow med omnejd.

Jag vet inte hur det är nu, men då flög man billigt med Norweigan direkt till Krakow. Martin hade hittat ett slags vandrarhem som låg på en av smågatorna och vi tog enkelt flygbussen in till stan och gick till vandrarhemmet. Första dagen bekantade vi oss mest med staden och träffade Martins storebror med son. Men på midsommarafton tog vi bussen till Oswiecim som är det Polska namnet på staden. Det tar en dryg timme att åka dit och bussen gick då från den stora busstationen i Krakow, biljetter köpte vi inne i terminalen.

Auschwitz är egentligen tre olika läger och vi hoppade av vid det som allmänt kallas för Birkenau. Det är där den välkända plattformen som man sett på alla bilder är. Där man selekterade vilka fångar som skulle till arbetslägret eller direkt till gaskamrarna. Jag tror att alla sett någon bild därifrån. Bussen stannar utanför den enorma muren, precis framför valvet där tågen passerade igenom. Redan från utsidan ser man resterna av hundratals skorstenar. Redan när man närmade sej området var det folk på bussen som började gråta och man kände verkligen allvaret i det man hade framför sej. Det var med stor respekt och ödmjukhet vi klev in genom porten. 

Vi var alltså där i Juni, högsommar och ca 25 grader varmt. Solen sken och gav en otroligt overklig känsla när man gick omkring på området. Det hade lixom passat mer med moln och regn på nåt sätt... men solen sken och hela området var grönt och väldigt frodigt och tom vackert faktiskt. Den frodiga grönskan förklarades genom att fångarnas aska ströddes över området och på så sätt gav näring till marken. Nu blev det vackra inte lika vackert och respekten blev ännu större.

Vi gick längst spåret som går förbi männens baracker och matförrådet och nästan hela vägen bort till gaskamrarna. Många baracker är helt intakta, brevid en står en av vagnarna man flyttade kropparna med och det växter blommor mitt i betongen på vissa golv. Anmärkningsvärt var att enda byggnaden det var galler på fönstren, var matförrådet... det huset var alltså viktigast att ingen kom in i. Alla gaskamrar är förstörda och när vi var där låg det blommor vid trapporna ner. Små färggranna grodor hoppar runt på marken, den arten finns tydligen bara där.

Det är en väldigt stark upplevelse att besöka Birkenau, en omtumlade och overklig känsla som sitter i flera dagar. De känslan blir ännu större när man sedan kommer till Auschwitz 1, där de arbetande fångarna bodde. Det går en buss mellan de olika lägren och blir en slags kort återhämtning inför det som ska komma härnäst.

Det är i Auschwitz den välkända järnskylten "Arbeit Macht Frei" finns. Den sitter över porten till lägret, ett område med kullerstensgator, vackra gatlampor och tegelbyggnader. Det ser faktiskt ut som en helt vanligt liten stad, en ganska mysig sådan... om man inte visste bättre. Här ser man först en film och sedan går man igenom porten in i lägret. Det är först när man går igenom den om man lägger märket till de dubbla taggtrådsstängslen som står med ungefär en meter emellan och alla vakttornen. Inne i tegelbyggnaderna står rader med sängar och fotografier över de som förlorade livet här sitter överallt på väggarna. Många av bilderna har blommor runt sej.

Några av husen har gjorts om till museum och här kan man se en gigantisk hög med hår, hår som grånat med tiden och som man vävde filtar av. Här finns också en hög med glasögon,  en med skor, en med väskor och en med allt som fanns i väskorna. Det värker i hjärtat när man ser barnskor och små barnglasögon. När man kommit så här långt orkar man nästan inte mer och det vänder sej allt mer i magen. Man förstår inte hur ond en människa kan vara och att den människan även fått folk att göra allt han vill. Många av våra medbesökare gråter och många äldre leds runt av yngre släktingar.

För mej var det viktigt att låta barnen se detta, för att de på något sätt ska förstå och alltid jobba emot rasism. Jag ville få dem att förstå att alla människor har lika värde och att man måste skydda dem som behöver det. Att aldrig låta sej luras av onda makter eller manipuleras av ondskan som finns i vissa människor. Grabbarna var 13 och 14,5 när vi var där och de var minst lika berörda som vi var. Jag vet att detta stärkte dem och att de sedan dess inte ser på när någon blir orättvist behandlad utan faktiskt agerar. Att se allt detta obehagliga med egna ögon stärkte oss alla att ännu mer stå upp för den som behöver det.

Många vill besöka Auschwitz både på egen hand och tillsammans med sina barn men är lite osäkra på om det verkligen är lämpligt. Absolut säger jag! Vilken ålder som är bäst beror förstås på barnen, men allt över 12-13 tycker jag. De ska läsa om Förintelsen i åk 8 och att då ha varit där är en enorm erfarenhet. Jag vet vissa klasser som varit på klassresa i Krakow, men en del behöver nog ha sina föräldrar med sej faktiskt. Det finns även ett tredje läger som är ett rent arbetsläger och kallas Monowitz, det besökte vi inte.

På kvällen när vi kom tillbaka var vi ganska dämpade och sa inte så mycket. Det är mycket att smälta och man funderar väldigt mycket på det man sett. Dagen därpå besökte vi Saltgruvorna och shoppade lite för att lätta upp stämningen, för att återgå till det normala på nåt sätt. Men vi har ofta pratat om vår resa och jag tycker nog att det är den viktigaste resan vi gjort och som man kan göra. Den lärde oss om vi historia och om oss själva. Att göra det som första resa tillsammans var faktiskt väldigt bra eftersom vi fick uppleva något som krävde att vi tog hand om varandra både under tiden och efter.  Vi svetsades samman direkt.

Nu har det gått nio år och jag känner mer och mer att jag vill åka tillbaka. Förra gången var allt en chock och jag vet faktiskt inte riktigt vad det var vi såg. Jag har förstås bilder och minnesbilder, men det känns lite overkligt allihop. Så jag skulle vilja åka dit igen, nu när jag vet vad jag har att vänta mej. Förintelsen får inte glömmas och det är vårt ansvar att fortfarande minnas alla dem som förlorade sina liv. Det är en stor del av allas vår historia som måste bevaras.

Så nu går jag och klurar... om ett par år är det nog dax igen. Krakow är en fantastisk stad som bara den är värd att åka tillbaka till. Och Saltgruvorna... och slottet... och... det finns massor! Med Auschwitz är det viktigaste, vår historia!

fredag 23 juni 2017

Belgrad - enkelt och billigt!

Nu har jag varit hemma några dagar och smält hela resan. Här kommer några tips för dej som vill ha ett väldigt enkelt och billigt resmål. Serbien och Belgrad ligger bara 2-3 timmar bort och billigare blir det knappast!

Om man åker från Arlanda är det nog Air Serbia som gäller för de allra bästa priserna. Ombord får man dessutom lite lätt att äta och dricka, det ingår i priset - vilket är ganska ovanligt nu för tiden. Flygplatsen i Belgrad heter Nikola Tesla och ligger ca 2 mil från Belgrad City. Som i alla andra städer går det flygbuss, vanlig buss och förstås även taxi (ha koll så att det verkligen är en "riktig" taxi och inte någon som kör privat). Det kostar inte många kronor vilket du än väljer.

Ändhållplatsen för bussen är vid den stora musikfontänen. Där finns mängder med hotell av olika standard och är ett bra utgångsläge för att se mycket av staden. Annars kan man även bo nära gågatan Knez Miahilova som är det som gäller för den som gillar att shoppa. Här finns allt från kända märkesbutiker till små torgstånd och även en del konst. I närheten av gågatan ligger Trg Republika som är lite av Belgrads hjärta och där flera sevärdheterna finns, bla nationalteatern, nationalmuseet och statyn av Prins Michael (Serbiens prins under 1800-talet). I närheten av Knez Miahilova ligger området Zeleni Venac där Belgrads äldsta marknad ligger, missa inte den! Vi bodde i närheten av Knez Miahilova på City Savoy Hotel som är ett lite nyare, fyrstjärningt hotell med SPA. Jättemysigt!

Precis som i Stockholm finns det flera olika stadsdelar, gemensamt är att det finns otroligt många bra  restauranger och barer vart man än går. En trerättersmiddag på ett finare ställe kostar strax under 300 kr per person inkl dryck. En av de mysigare stadsdelarna är Zemun (Nya Belgrad) som ligger längs Donau och påminner lite om Gamla Stan. Här finns kullerstensgator och mängder med mysig ställen att antingen äta, dricka eller bara "hänga" på. Detta blev ett av mina favoritställen! Vi åt på ett ställe som hette Saran (Karpen) som hade en otroligt god fisksoppa! Ett annat bra matställe är Mala Fabrika Ukusa som ligger inne i Belgrad och serverar stora fat med smakportioner av Serbisk mat så man får testa lite av allt.


Är man i Belgrad måste man ta sej till Ada och Ada sjön som är en konstgjord sjö med mängder av vattenaktiviteter. Här ligger den lilla restaurangen Ada Safari som bjuder på mysig miljö, fantastisk mat och otroligt trevlig personal. Här finns möjlighet att bara ligga i solen och mysa, titta på djur och kanske ta en liten roddtur på sjön. Passa även på att kolla in och ta bilder av den fanatiska Ada Bridge. Å när man ändå är ute och åker lite tycker jag att man ska besöka de två slotten i Dedinje som fortfarande används och det ena bor prinsen i.


Belgrad ser man bäst till fots, det finns tom guidade turer där man tillsammans går genom stan. Här finns förstås hur mycket historia som helst och mängder med museum bla Tesla Museet som påminner lite om Tom Tits. Fortet får man inte heller missa att besöka, det är en bra start på hela vistelsen att gå upp dit och se på utsikten och hur Donau och Sava rinner genom staden. Man får heller inte missa den enorma katedralen Sankt Sava som man byggt på i snart 100 år och som fortfarande är långt ifrån färdig. Detta är väldens största ortodoxa kyrka.

Vi besökte några riktigt mysiga restauranger under våra dagar och jag vill särskilt lyfta fram Manufaktura som man ser på lång väg med sina röda uppfällda paraplyer. Manufaktura serverar traditionella Serbiska rätter men med en tvist. Sofa är en annan mysig restaurang som ligger längst vattnet där alla partypråmar finns. Här är lite finare men fortfarande väldigt prisvärt. Partylivet börjar inte förrän vid midnatt, så den som vill festa loss på någon av pråmarna får hålla sej vaken.


Har man möjlighet så måste jag även tipsa om att åka de ca 8 milen till vingården Aleksandrovic Winery. Boka ett möte för rundvisning och vinprovning och passa även på att äta lunch där. På vägen kan ni även passa på att besöka kyrkan St George i Oplenac som har helt fantastiska mosaiker och kolla även in Royal Mausoleum där alla regenter ligger begravda.. 

Det finns alltså hur mycket som helst att se och göra, men glöm inte att bara sitta på ett mysigt fik eller uteservering och bara mys. Känn in atmosfären och titta på folk som passerar. Det är lixom det som är Belgrad! Å glöm inte att iaf testa ett glas sljivovica, den traditionella plommondrycken som bränner bra i strupen.

Några saker man ska komma ihåg är bla att man inte kan växla till Serbisk valuta i Sverige. Antingen tar du med Euro och växlar där eller tar ut lokal valuta direkt i uttagsautomater. Ha superkoll när du betalar på barer eller i taxin, någon av oss försökte man lura VARJE dag. I några fall lyckades det också...

Jag kan verkligen rekommendera Belgrad och kommer med största säkerhet att åka dit igen. Jag är väldigt sugen på att åka till något av alla SPA som finns och kanske se mer utanför Belgrad. Kanske förlänga hösten lite eller börja våren lite tidigare, vädret tillåter ju det  :-)


torsdag 22 juni 2017

Ju äldre man blir desto lättare är det...

Jag är så nöjd över att bli äldre och klokare. Och modigare! Med åldern kommer tydligen modet att stå upp för sej själv och våga säga ifrån när folk gör dumma grejer. Jag har iofs alltid sagt ifrån, men då är det folk som gjort något dumt mot andra. Nu har jag äntligen börjat säga ifrån när någon gör eller säger något dumt mot mej.

Jag vet inte om det handlar om självrespekt eller bara att man inte tar någon skit längre, men det känns jäkligt skönt! Senaste händelsen var en person som utan att egentligen känna mej påstod att jag är en sån som gillar att bli omhändertagen, att jag inte klarar mej själv osv. Detta sas i en mycket nedvärderande ton och med ett hånflin. Jag blev fly förbannad! Den här personen hade dessutom varit på mej flera gånger och även andra i sällskapet. Så jag sa rätt ut att h*n var en mobbare och njöt av att trycka ner andra och skulle lägga av. Reaktionen var ett nervöst fnitter, men nu hade leendet slocknat...

Det hände inte så mycket mer än detta, men var så himla skönt att äntligen sätta ner foten och visa att mej sätter man sej inte på. Jag var faktiskt lite stolt över mej själv och fick även uppmuntrande ryggdunkar från andra i sällskapet. Ingen människa har rätt att trycka ner oss! Varför kan vi inte fatta det som yngre? Varför ska det ta drygt 40 år för vissa av oss att respektera oss själva så mycket att vi fattar att vi har rätt att säga ifrån. Jag har ju som sagt gjort det åt andra ända sedan jag var liten... jag var den som gick emellan mobbare och den mobbade, som gick emellan slagsmål med grabbar som var mycket större än jag själv osv osv. Men jag har alltså inte förrän på senaste 2-3 åren sagt ifrån för mej själv.

Mobbing är inte ok någonstans eller i någon ålder, men jag tycker att det är lite värre när vuxna människor mobbar. De borde lixom veta bättre! Å om inte vi vuxna visar ur man ska bete sej är det ju svårt för barnen att fatta vad som är rätt. Mobbing kan ju dessutom se ut på olika sätt. Det kan ju vara ord rakt ut. Förtäckta gliringar. Eller att det blir tyst när man kommer in i ett rum. Att folk går iväg på lunch utan att fråga om man vill hänga med. Att inte låssas höra att någon pratar med en. Å självklart skitsnacket bakom ryggen. Jag har nog varit med om dem alla och då i vuxen ålder, inte som barn. De flesta mobbare har varit äldre män, men även kvinnor i min egen ålder.

Nu har jag som sagt slutat att ta skit, men det tar ändå på krafterna innan man kommer till den punkten att man faktiskt sätter ner foten. Jag måste alltså bli bättre på att agera snabbare. Men jag tror ju alltid det bästa om folk och tänker att de kanske har en dålig dag och att den går ut över mej... men detta ska jag försöka sluta med - jag ska i fortsättningen ge dem EN chans, inte mer! Sen ska jag säga: "Vad menar du med det? Jag gillar inte hur du pratar till mej. Det känns inte ok". För varje gång jag gör detta ökar nämligen min självkänsla och mitt egenvärde. Jag måste sluta tänka på hur vederbörande reagerar och känner, jag måste skydda mej!

Vuxenmobbing är väldigt vanligt och härskarteknikerna är många. Du har säkert också erfarenhet av detta, berätta gärna hur du tänker kring detta.

onsdag 21 juni 2017

Tips till (mid)sommarbordet, grillen och picknicken.

Jag får väldigt många frågor om hur jag lever och vad jag äter under sommaren och särskilt till midsommar. Till skillnad från många andra så tycker jag att allt är mycket lättare på sommaren, när det gäller vikten alltså. Eller ja, när det gäller det mesta faktiskt. Solen och värmen gör att jag mår bra, är piggare och vill må ännu bättre genom bra mat och motion.

Det är alltså nu som jag rör mej mer och äter bättre. Men då är iofs jag ingen större vindrickare, det som ofta sabbar för andra. Jag har inga problem att leva på Cola Zero året om och det är en stor fördel när det gäller just vikten.

Maten då? Ja, vi äter ganska lätt mat, mycket sallad och grillat. Sånt som går snabbt att laga och innehåller få ingredienser. Man vill ju inte stå i köket när solen skiner  :-)

Vårt midsommarbord är ganska fattigt, det blir bara någon sill, potatis och sallad. Och självklart något gott med jordgubbar eller rabarber. På kvällen äter vi vanlig mat, just i år blir det Filégryta med ananas. Här är några förslag på vad ni kan ställa på bordet i (mid)sommar, tillbehör till grillen eller ta med på picknicken:


Buffébordet:

Tre olika potatissallader

Potatisknyten

Smörgåstårta

Somrig sallad

Avokado och mangosalsa

Fyllda champinjoner

Potatiskaka

Grönsakspaj

Vitkålsgratäng

Aubergingratäng

Zucchinigratäng

Pizzascones

Fröknäcke 

Cayennpanerad kyckling

Valnötsfocaccia

Quiche Lorraine  


Efterrätter:

Rabarberfromage

Hallonsorbet 

Krämig bananglass 

Njallastrutar

Persika under marängtäcke

Jordgubbstriffel

Gino 

Lätt rabarberkaka

Jordgubbspaj med vit choklad  

Kokosbollar 


Picknicken:

Pizzabullar 

Äggmuffins


Snacks:

Grönkålschips 

Baobab enegribollar

Rotfruktschips


Grillat:

Såser till grillen 

Fyllda champinjoner

Potatiskaka 

Grillspett med stora räkor

Marinader

 
Klicka på länkarna så får ni både antalet SP och recepten.  Hoppas ni fått några idéer som går att använda även i framtiden. Ha en fin midsommar och även sommar förstås  :-)


tisdag 20 juni 2017

Sista timmarna i Belgrad tillbringades på en vingård

Tyvärr regnade det nästan hela söndagen, så de små mysiga städerna vi besökte blev inte riktigt så mysiga som de kunde ha varit. Tänk att väder har så stor roll för en upplevelse. En stad ser ut oika ut beroende på om det är sol eller regn. Så de bilder jag tog gör inte alls städerna någon rättvisa, alltså måste jag åka tillbaka  :-)

Men på måndagen var solen tillbaka och de allra sista timmarna i Serbien tillbringades på Aleksandorivc fantastiska vingård. Här välkomnades vi med ett rosébubbel som var otroligt gott. Vi fick se en film om vingården och visades sedan runt. Här står vinfaten på långa rader och buteljerad, men inte helt färdiglagrad chardonnay ligger staplade i stora högar och det ligger en svag doft av vin över hela stället. Vi bjöds på lunch med tillhörande vin på den enorma terrassen och med vinrankor så långt man kan se. Hela området är så otroligt vackert!

Aleksandrovic Vinarija är en av de äldsta och största vingårdarna i Serbien och ligger strax söder om Topola, ca 85 km söder om Belgrad. Här tillverkas det mesta i vinväg och deras äldsta och mest berömda vin är Trijumf som blev en av mina favoriter. Både rosén och det mousserande vinet är väldigt gott! Tyvärr finns vinet inte i Sverige, än...

När vi ätit klart och smakat hela fem olika viner smet jag ner i vingården på jakt efter den perfekt vindruveklasen. Och jag hittade den! Dignande, saftiga druvor i en perfekt droppform. När jag lyfte blicken över området var det nästan så jag höll andan, så vackert är det. De andra satt kvar på terrassen och vet inte vilka fotopärlor de gick miste om. 


Det är absolut värt att åka den dryga timmen för att komma till vingården, boka gärna besöket i förväg så att ni helt säkert kan få en rundvisning, provning och lunch. Å ta god tid på er att sitta på terrassen och bara njuta av den otroliga utsikten!

Ett perfekt slut på en väldigt lärorik och intressant resa. Serbien har imponerat och jag kommer absolut tillbaka  :-)


måndag 19 juni 2017

Matsedel v 25

Midsommarveckan är här!

Vid nyår brukar man säga att man ska gå ner si eller så mycket till midsommar. Så nu undrar jag förstås: gjorde ni det? Å hur gick det? De allra flesta sätter upp alldeles för stort mål och kommer inte dit de vill under utsatt tid. Men det betyder inte att man misslyckats! Det betyder bara att man tänkte lite tokigt, så gör om - gör rätt!

Nästa mål brukar vara jul. Så sätt upp ett nytt mål, realistiskt, och fundera på hur ni ska komma närmare ert utsatta mål - än ni gjorde sist. Jag brukar tänkt minus 2 hekto i veckan, allt mer än det är bonus. Sätter man målet lågt, så är ju chansen större att man lyckas och det är ju mycket roligare än tvärtom... eller hur? När man ska sätta ett mål måste man även fundera på hur mycket man har att gå ner, sätta ett rimligt slutmål (inte bmi 20) och vilka utmaningar man har under perioden som tex högtidsdagar, födelsedagar och annat som ofta lockar till både mer mat och kanske en del alkohol. Sånt som helt enkelt sabbar för en. Mina 2 hekto brukar funka även vid såna prövningar.

Jag är strax på väg hem från Serbien efter en helt fantastisk helg med både god mat och dryck. Jag har inte haft någon del i det som varit inbokat och alltså bara fått gilla läget. Ska bli intressant att se vad vågen säger när jag kommer hem. Förra vägningen var ett hyfsat stort minus för att vara mej. Å på fredag firar vi midsommar. Eller firar och firar... vi är hemma och målar hus.. men lite sill och potatis blir det väl ändå till lunch.

Här är veckan matsedel:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP för hela grytan
Tisdag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Onsdag: Kyckling med mozzarella fr 6 SP
Torsdag: Nudelwok med kassler fr 21 SP för hela grytan
Fredag: Filégryta med ananas 4 SP plus ris
Lördag: Zucchinipasta med tomatsås 1 SP!
Söndag: Lasagne 9 SP

Midsommarbonus:  Sommarfräsch rabarberfromage 2 SP

HÄR hittar ni lite mer gott och lättfixat till midsommar  :-)

Hoppas ni får en riktigt härlig midsommar!


söndag 18 juni 2017

Ett glas vin hos Prinsen på slottet

Som ni kanske kommer ihåg så gillar jag slott och det ska gärna vara gamla, härligt utsmyckade slott. Igår hade jag lyckan att besöka två! Det ena är det "lilla" slottet som bara visas upp, det andra är lite större och där bor faktiskt Kronprinsen.

Dagen började med en krånglande kamera som inte ville samarbeta alls. Den bestämde sej för att dö lagom när jag skulle ladda ur fredagens bilder. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, den ville bara inte starta. Surt, men va sjutton! Ett i-landsproblen i mina ögon, jag fick väl ta bilder med mobilen då och lita på att någon av mina medresenärer kunde ta bilder på det jag ville ha om det knep. När vi satte oss i taxin bad jag en av killarna kolla på kameran och vips fungerade den igen! Tack Lulle  :-)

Vårt första stopp var det mindre slottet som jag gillade skarpt. Ett alldeles lagom stort slott med kanske tio rum, ljust och fint med en stor fin trädgård. Världens coolaste "hall"! Där skulle jag kunna bo! Lite skamfilat efter alla år när ingen bott där, men skulle kunna bli jättefint ganska enkelt. Man får egentligen inte ta bilder inne i slotten, men vår guide fixade lite gräddfil åt oss. Så nu har jag mängder med bilder!

Efter det lilla slottet åket vi till det större, som används idag och som ligger bara några minuter från det lilla. Här bor alltså Kronprisen, men han var inte hemma just när vi var där - men var på väg hem. Detta slott var alltså lite större, men ändå inte jättestort, kanske 20 rum... de i markplan var också ljusa och fina med väldigt fina möbler. Vi fick förstås bara se de offentliga utrymmena, så hela övervåningen var stängd för oss - men källaren däremot fick vi se! En källare som var minst sagt intressant...

Tito har använt slottet för mottagningar och här fanns en mängd spår efter honom. Källaren var ombyggd till ett slags orientaliskt imperium med biljardrum, biograf och en massa annat. I biografen stod fåtöljen kvar som Tito såg filmerna i, väl nedsutten - längst bak i rummet och lite upphöjd. Nu har såklart utrustningen moderniserats med ny projektor osv, men själva rummet är som det var på Titos tid.

I ett av rummen på entréplanet stod det uppdukat med vin, annan dryck och lite kakor till oss. En mycket trevlig man serverade oss och vi sa att det faktiskt kunde varit Kronprisen... vi hade ju ingen aning om hur han såg ut... det finns nämligen inte en enda bild av honom i hela huset! Men det var det förstås inte  :-)

Till huset hör även ett litet kapell som vi också utforskade. Ett litet litet kapell som bara används några gånger om året när det är något alldeles särskilt. Jättefint! Här är nog enda stället i världen som någon försökt att skjuta ihjäl en Jesusmålning... Högst upp i mitten av taket kan man nämligen se Jesus med ett stort kulhål i pannan. Undrar hur man tänkte där...

Innan vi lämnade slottet kollade vi in trädgården och den otroliga utsikten över Belgrad. Åsså passade vi på att ta en gruppbild av vårt galna gäng. Vi får bara roligare och roligare ju mer vi lär känna varandra, alla är verkligen helt galna och otroligt hjärtliga. Irma är den som försöker hålla ordning på oss, Urban, Johan, Peter (Lulle), Daniel och jag är allihop frilans och/eller driver olika webbsidor/poddar mm. En brokig skara.

Slott är verkligen min grej och är ni som jag, så ska ni absolut besöka slotten här i Belgrad. Det kan ni göra även om ni åker hit privat, kontakta bara turistbyrån så får ni hjälp. Det kostar inte särskilt mycket alls, inget kostar särskilt mycket här. I vilken ordning ni får besöka dem bestämmer vakten, det är bara att gilla läget. Och ni får alltså inte ta några bilder inomhus, men ute går det hur bra som helst!

Gillar ni slott? Vilka kan ni rekommendera? Ge mej tips!

lördag 17 juni 2017

Vad vet du om Belgrad?

Jag är i Belgrad! Vet du lika lite som jag om den staden eller har du kanske varit här och kan ge mej massor med bra tips? Oddsen för att du varit här är inte jättestora, jo... om du har anknytning till landet. Men tyvärr kommer det inte jättemycket turister hit. Å det är faktiskt lite märkligt, det lilla jag sett hittills är helt fantastiskt!

Belgrad är huvudstad i Serbien och ligger bla vid floden Donau. En av anledningar till att man inte hittar hit som turist kan alltså vara avsaknaden av stränder. Men å andra sidan åker folk till Budapest och Prag och det är ganska precis samma utgångsläge där när det gäller den saken. Jag och fem andra "galningar" kom hit igår runt lunch och det lilla vi hittills har hunnit se känns som en blandning av Barcelona och Budapest med inslag av Warszawa. Ja, jag säger galningar för det här gänget är verkligen något av det galnast jag rest med och i love it!

Direkt när vi landade blev vi körda till den otroligt mysiga restaurangen Mala Fabrika Ukusa där vi åt lunch. Vi satt ganska länge och åt och bekantade oss med varandra. Maten var helt fantastisk! Det var en liten buffé både till för-, varm- och efterrätt så vi fick smaka en del av landets specialiteter. När vi var nöjda åkte vi till den enorma kyrkan som man byggt på sen 1935 och beräknas vara färdiga med om 15 år, jag tror det är jag ser det kan jag väl bara säga... Men när den blir färdig kommer den vara helt fantastiskt och redan nu är den världens största ortodoxa kyrka.

Efter att snabbt ha installerat oss på nästan sprillans nya Hotel Savoy Belgrade tog vi en promenad i våra omgivningar. Vår guide Jelena pratar flytande svenska och det är sååå skönt! Vi bor nära en massa "inne-ställen" och de populäraste shoppinggatorna. Man tar sej lätt till fots runt stan och vi hann bla se fortet och den fantastiska utsikten över Donau innan det var dax för middag.

Just nu sitter jag med en kamera som inte vill starta och det är väldigt synd med tanke på att vi ska till palatset idag... så det får bli bilder med mobilen om kameran inte kommer på bättre tankar. Men det går det med! Häng med på instagram om ni vill: @marlenerinda

fredag 16 juni 2017

Jane Austen och Mr Darcy´s skjorta

Jag har glömt att berätta om en utflykt jag gjorde för ett par veckor sedan. När jag "träffade" Jane Austen och kände på Mr Darcys skjorta... den där som var alldeles våt i en filmscen som fick alla kvinnor att gå bananaz  :-)

På Skoklosters Slott har man precis öppnat en utställning med kläder från Jane Austens filmer och jag var inbjuden till invigningen av utställningen. Jag kommer inte ihåg att jag varit på Skokloster förut och har heller inte läst eller sett något av Jane Austen... självklart ville jag slå två flugor på en smäll!

Skoklosters Slott ligger verkligen på vischan! Det är långt att köra för en som bor söder om Stockholm, hade jag fattat hur långt hade jag nog tagit Strömma-båten från stan istället. Man kan nämligen åka från Stadshuskajen direkt till Skokloster och då även äta på vägen, utställningen ingår dessutom i priset. Nu vet jag det till nästa gång och vill gärna tipsa er om att ta den vägen.

Väl framme hade jag gått om tid att upptäcka både slottet och dess omgivningar. Jag kom nämligen dit i väldigt god tid. Jag funkar så när jag inte är helt säker på vägen, då åker jag tidigt och hittar jag direkt så blir jag alltså väldigt tidig... men det gjorde inget! Slottet och parken kräver en del tid om man vill ta en massa bilder och det ville ju jag!

Utställningen är alldeles ljuvlig! Å då vet jag alltså nästan ingenting om Jane Austen. Självklart har jag hört talas om och sett bilden med Mr Darcy i den våta skjortan, så den kände jag igen och tummade lite extra på. Vilket man säkert inte får... Det är alltså originalkläderna från filmerna, klänningar som burits av Kate Winslet och Emma Thompson och kostymer som bla Hugh Grant och Colin Firth haft. Klänningarna är så otroligt vackra och de är många! Ett av rummen är enbart med bröllopskläder och brudklänningar från tre olika filmer.

Här finns även hattar, handskar och en del andra attiraljer. Tyvärr ingen skor, vilket jag saknade... jag gillar ju skor och särskilt skor från tidigare århundraden. Så det var lite synd, men de är förmodligen i för dåligt skick för att visas upp.

Eftersom jag inte varit på slottet tidigare passade jag på att se resten av det när jag ändå var där. Skoklosters slott är otroligt vackert och välbevarat, jag måste verkligen rekommendera ett besök där! Utställningen med Jane Austen har man i rum som vanligtvis inte är öppna, så åker man dit under utställningen får man alltså se delar av slottet som inte visats på länge  - plus det som brukar vara öppet. Det blir lite extra allt!

Jag som gillar slott, kostymfilmer och gamla kläder var förstås i himlen och kan inte nog pusha er att åka dit. Det är så fint!


torsdag 15 juni 2017

Nya bekantskaper som man klickar med direkt!

Ni som hängt med ett tag vet att jag dyker upp i en tidningsartikel lite då och då. Oftast handlar det om vikt och så är det även denna gång... tror jag... bilderna är tagna men intervjun är faktiskt inte gjord än  :-)

Jag har ganska många vänner som jobbar inom media, så ibland hjälper vi till med att fixa bilder som behövs utan att texten handlar om oss. Och ibland har vänner tipsat om mej eller oss båda när deras kollegor letar intervjuobjekt. Ett kul jobb som vi hjälpte en kompis på Expressen med var en bild om julstress och jämställdhet. Då skulle jag sitta med fötterna på bordet och läsa och Martin stå vid spisen och serva mej.

I höstas var det om bröstförminskningen, ett helt uppslag i Amelia... eller om det var Tara... jag minns inte. En jättefin artikel som visade mitt liv före och efter och även en läkare som uttalade sej om vilka besvär man kan få av stor byst. Det var många som hörde av sej efter det.

Nu handlar det alltså om vikt, eller kanske mer om livsstil. Å idag skulle bilderna tas! Det enda jag visste var att journalisten heter Helene och fotografen heter Maria och vi skulle ta bilder uppe hos Sussie på Curves. Så fick Helene problem med bilen och Maria fick komma själv, det skulle alltså bli bilder idag och intervju senare. Det går det med, så länge man vet vad journalisten vill ha för bilder. Vi visste nästan...

Jag fiskade upp Maria vid tåget, en lång, slank skönhet i min egen ålder och vi klickade direkt! Vilken pärla! Hon visste exakt vad hon ville ha, fick välja min kläder och ställde mej på plats. Å jag försökte leverera så gott jag kunde, utan att egentligen kunna särskilt mycket om att posera framför en kamera. Men nu har jag ju gjort det några gånger, så lite har jag iaf snappat upp. Ner med nosen så det inte blir reflex i glasögonen, le men knip inte med ögonen.... Bilderna på Curves var snabbt fixade och jag hoppas att både Sussie och Helene blir nöjda. Tillbaka hem, Maria fick välja kläder igen och den här gången ta bilder i trädgården. Baileys ställde upp som modell och tittade för en gång skull åt rätt håll... bara en sån sak! Detta gick också supersnabbt och vi var nog bägge ganska förvånade över hur lättarbetat det var tror jag. Tyvärr glömde vi be någon ta bilder under tiden, så synd!

Det närmade sej lunch och jag föreslog att vi skulle åka till vårt sushihak och Maria behövde inte särskilt lång tid på sej att hänga på. Väl där pratade, partade och pratade vi. Förmodligen om sånt man inte säger till någon första gången man träffas, men det gjorde vi! Vi har flera gemensamma bekanta, ungefär samma livssyn och spännande bakgrunder. Jag älskar när man klickar så där direkt med en annan människa och bara känner att man skulle kunna sitta och prata en hel dag. Att höra om en annan person bakgrund och lära sej något nytt. Det är ju så jag ser det; alla möten lär mej något, alla möten är en lektion om livet. Tack Maria för dagens lektion  :-)

Så nu får vi se vad det blir av detta! Det är en artikel för Aftonbladet Söndag, tydligen flera sidor... om mej!? Jag vet inte när, men det visar sej. Ska bli väldigt kul att se bilderna, särskilt dem när jag står och spänner på gymmet. Haha, dom vill jag se och godkänna innan de publiceras!

Nu ska jag återgå till mitt packade, imorrn bär det av till Serbien. Häng med på instagram:  @marlenerinda

onsdag 14 juni 2017

Helan, Halvan och Smurfan

Helan, Halva och Smurfan
Igår var jag på pressträffen för Allsång på Skansen och idag var jag på pressträffen för Sommarpratarna i P1. I flera år har jag önskat Rickard Söderberg i bägge programmen, idag fick jag iaf igenom min önskan halvvägs - men jag fick en bonus också!

Som vanligt satt jag på första bänk, allra längst fram när Sommarpratarna skulle presenteras. Jag kände igen benen på den första sommarprataren, men kunde inte se resten... de där benen kunde bara tillhöra två personer, antingen var det Jonas Hallberg eller också var det Rickard Söderberg. Det är lixom bara de två som går runt i gulddojjor och shorts. Å det var Rickard! Så nu vet jag vad jag ska göra på midsommardagen - lyssna på hans sommarprogram såklart.

In action! Fotocred: Dogge
Å bara några minuter senare kom min sommarbonus. Då blev helt plötsligt Dogge presenterad! Jag har inte ens funderat på honom i ett sommarprogram, men saknade honom på Skansen igår... men varför inte! Han har en väldigt intressant historia att berätta! Dogge tog hand om min telefon en stund så nu jag 128 selfies på honom... och lite annat smått och gott. Han tog bla bilder på mej när jag jobbade och hur det ser ut från artisternas håll när vi fotografer ligger och krälar framför dem för att få en riktigt bra bild.

Här årets sommarvärdar. Vilka ska du lyssna på? Nytt för i år är att pod-versionen släpps redan kl 7 på morgonen, vilket jag tycker är jättebra! Jag har markerat vilka jag ska försöka komma ihåg:



JUNI
24 Rickard Söderberg, operasångare
25 Sarah Sjöström, simmare
26 Negra Efendić, journalist, författare
27 Douglas ”Dogge Doggelito" León, artist
28 Johan Hakelius, chefredaktör, författare
29 Madeleine Onne, dansare, balettchef
30 Ann-Helén Laestadius, författare

JULI
1 Per Gessle, musiker, sångare, låtskrivare
2 Harriet Andersson, skådespelare
3 Ulf Ekman, f.d. pastor, författare
4 Richard Tellström, måltidsforskare
5 Malin Persson Giolito, författare, jurist
6 Sherihan "Cherrie" Abdulle, sångerska
7 Lennart Käll, vd Svenska spel
8 Linda Boström Knausgard, författare
9 Janne Josefsson, journalist
10 Dagny Carlsson, bloggare
11 William Spetz, skådespelare
12 Angela Gui, doktorand
13 Birgitte Bonnesen, vd Swedbank
14 Johannes Anyuru, författare, poet
15 Tove "Tove Lo" Nilsson, sångerska
16 Anders Arborelius, biskop/kardinal
17 Linnéa Claeson, opinionsbildare
18 Johan von Schreeb, läkare
19 Tommy Ivarsson, Lyssnarnas Sommarvärd
20 Moa Herngren, författare, journalist
21 Johan Kuylenstierna, naturgeograf
22 Karin Laserow, inredare, kulturarbetare
23 Stig Björkman, filmregissör, författare
24 Malin Cederblad, skådespelare
25 Jerzy Sarnecki, professor kriminologi
26 Kalle Lind, författare, radiopratare
27 Evin Ahmad, skådespelare
28 Rune Andersson, företagsledare
29 Lisa Ekdahl, musiker, sångerska
30 Fredrik Backman, författare
31 Bahar Pars, skådespelare, regissör

AUGUSTI
1 Aron Andersson, föreläsare, äventyrare
2 Miriam Bryant, artist, låtskrivare
3 Jonna Bornemark, filosof
4 Jacob Mühlrad, kompositör
5 Sven Melander, skådespelare, journalist
6 Tarja Halonen, president
7 Barbro Ehnbom, företagsledare
8 Anders Göranzon, kommissarie
9 Roy Hodgson, fotbollstränare
10 Magda Gad, journalist
11 Robert Pettersson, artist, Takida
12 Gullan Bornemark, musiker
13 Lisa Langseth, dramatiker, regissör
14 Percy Nilsson, affärsman
15 Ann-Mari Begler, gd Försäkringskassan
16 Mats Persson, statsvetare
17 Tobias Forge, musiker, Ghost
18 Annakarin Nyberg, internetforskare
19 Ruben Östlund, regissör
20 Stina Ekblad, skådespelare

Det blir nog en bra sommar  :-)


tisdag 13 juni 2017

Hur packar du inför en kortare resa?

På fredag åker jag till Serbien och har börjat packa lite smått. De senaste månaderna har jag rest ganska mycket och börjat lära mej att packa smart. Så här tänker jag:

Storleken på packningen och därmed resväskan, beror på antal dagar och inbokade aktiviteter. Men det beror även på klimatet och tiden på året, sommar är förstås lättast. När man ska på pressresa är programmet förutbestämt och man vet på ett ungefär vad som ska hända. Ska man på en kort weekendresa brukar man också ha rätt klart för sej vad som ska hända och kan planera efter det.

Är det en upptäcktsresa/cityresa som kräver att man ska gå mycket är förstås bekväma skor det viktigaste av allt. Man vill inte ha skavsår som sabbar upplevelsen! Jag brukar åka i samma skor (vita sneakers) som jag upptäcker landet med. Bekväma och ingångna skor är a och o för mej, och de får gärna vara lätta att ta av och på så jag kan sparka av mej dem på flyget. Pressresor kräver alltid bekväma skor!

Är man borta 3-5 dagar kanske det blir en eller två kvällar som är mer representativa än de andra och därför kräver en lite snyggare outfit. Hur snygg beror förstås på vart man ska och om man hinner byta kläder mellan dag- och kvällsaktiviteterna. Jag brukar packa ner ett par bekväma klackskor som även går att gå lite i, alltså inte för hög klack utan gärna en lägre kilklack eller liknande. En klänning som inte behöver strykas och ett par snyggare byxor och en blus som inte heller behöver strykas.

Under dagtid behöver jag representativa kläder, men inte finkläder. Kanske ett par ljusa jeans eller capribyxor med en ffräsch topp som jag kan ha mina sneakers till. I den klädseln kan jag både upptäcka stan, äta en lunch på ett lite finare ställe och i värsta fall gå vidare till en restaurang på kvällen även om jag inte hinner till hotellet och byta om. Skulle det vara lite kyligt har jag en tunn vit kofta som funkar till det mesta. Shorts packas ner till riktigt varma dagar och en bikini för säkerhets skull, man kan ju hamna på ett SPA :-)

Kläderna är inte mitt största problem, de brukar inte vara särskilt många och inte ta så stor plats. Necessären däremot... och alla bra-å-ha-grejer... med dem är det värre. Vis av skadan har jag lärt mej att alltid ta med adapter och minst två extra batterier att fylla på mobil och kamera med. Det är INTE kul att stå på en intressant plats som man ska skriva om och se att kameran har slut på batteri. Visst kan man fota med mobilen, men det blir inte lika bra och känns otroligt oprofessionellt. Därför har jag en liten tygpåse med två fulla batterier och sladd till både mobil och kamera. Den lilla påsen flyttas runt till både väskor och fickor och ska alltid vara med!

Den här gången är jag bara borta tre nätter och vi bor på samma hotell inne i Belgrad under hela vistelsen. Ska man byta hotell flera gånger under en resa vill jag ha en större väska, så jag slipper lägga pussel med packningen varje dag. Då ska det gå snabbt och gå att bara kasta ner grejerna. Nu tar jag snäppet större än kabinväska, främst för att jag ändå måste checka in den eftersom jag har schampo och andra "vätskor" med och alltså ändå kan ha en lite större väska. Den är nog egentligen lite för stor, men en kabinväska känns lite för liten och det finns inget bra mellanting. Men jag kanske ändrar mej när jag packat klart och ser hur det ekar tomt i väskan  :-)

Eftersom jag dessutom alltid har datorn med mej och därmed en större handväska, så är det ganska viktigt att resväskan är så liten och lätt som möjligt. Jag har lixom nog att släpa på ändå. I handväskan får jag plats med datorn, den lilla påsen med batterier, sladdar, mediciner och annat som jag inte vågar lägga i resväskan. Allt det där som inte får komma bort varken på dit eller på hemvägen.

Jag har blivit rätt bra på att packa och även på att packa rätt saker. Det är sällan jag har med mej oanvända kläder hem eller har saknat något på resan. Man kommer rätt långt på ett par snyggare långbyxor, capribyxor, ett par shorts, några snyggare toppar, en snygg blus, en klänning och två par skor. Å kläder går alltid att fixa på vägen, det finns nästan alltid att köpa rätt enkelt. Det är värre med sladdar och batterier...

Jag packar alltså lätt och har inte så många "måsten" mer än bekväma skor, mobil, dator och extra batterier. En annan viktig grej är läsning till flyget, jag tycker det är sååå tråkigt att flyga!

Hur packar du och vad glömmer du aldrig hemma?


måndag 12 juni 2017

Matsedel v 24

Jag vet inte hur det ser ut hos er, men med juni kom regnet här hos oss. Det är varannandagsväder och jättesvårt att planera. Man äter ju lite annorlunda beroende på vilket väder det är, så är det iaf hos oss. När det är varmt äter vi lite lättare mat och grillar gärna, när det regnar så äter vi lite vad som helst. Funkar ni också så?

Här är iaf veckans matsedel. Hela den här veckan är det favoriträtter som går snabbt att göra och även passar bra till matlådor. Testa gärna den hemmagjorda tacokryddan när ni äter taco nästa gång, den är mycket godare än den köpta! Vi brukar göra mycket så det räcker till några gånger.

Måndag: Pasta med spenatsås 2 SP plus pasta
Tisdag: Krämig fiskgratäng fr 4 SP plus potatis
Onsdag: Fläskfilé med champinjoner 6 SP plus pasta
Torsdag: Vitlökskycklinggryta 4 SP plus pasta
Fredag: Purjo- och lövbiffsgryta 4 SP plus ris
Lördag: Indiska räkor 6 SP plus ris
Söndag: Taco med hemmagjord tacokrydda

Jag drar till Belgrad i Serbien över helgen, häng gärna med på instagram: @marlenerinda

lördag 10 juni 2017

Den förlamande tröttheten

Ni har hört mej säga det förr; jag är trött! Så där trött så jag mår illa, ögonen svider och hjärnan är helt kajko. Jag har inte stressat, tvärtom faktiskt - jag har tagit väldigt väl hand om mej den senaste veckan. Det är fibron som spökar. Skitfibro!

När jag kom till vårdcentralen första gången för att kolla upp min trötthet fick jag som svar "alla är lite trötta ibland". Det var en total kränkning när man känner tydligt att något är fel, det var ingen "vanlig" trötthet. Ja, alla är lite trötta ibland - men somnar de bara de sätter sej på toa? Somnar de när de står och stryker? Kan de sova dygnet runt om de får? Är även deras hjärnor sega som kola? Har de konstant grus i ögonen och svårt att fokusera? Har de också svårt att hitta och formulera ord? Just de frågorna fick jag förstås inte fram just där och då, eftersom hjärnan inte fungerar särskilt bra i stressade situationer och den här läkaren så uppenbart inte ville hjälpa mej.

Jag fick helt enkelt stå ut och det skulle ta några år till innan någon på allvar tog sej tid att faktiskt undersöka min trötthet. Sen kom diagnoserna en efter en... en annorlunda form av sömnstörning/sömnapné, hypotyreos, fibromyalgi... jippi... men skönt att ändå veta orsaken. Det är möjligt att "alla är lite trötta ibland" men jag är faktiskt sjuk! Det finns en anledning till att jag är trött, jag är inte lat!

Tyvärr är det inte mycket jag kan göra åt den där tröttheten mer än att sova. Jag vet att det är värst vid väderomslag och stress. Stress kan man ju försöka undvika, men hur undviker man väderomslag... Vi åker till solen på vintern för att få lite sol och ljus på nosen, det hjälper massor! Men höst och vinter är riktigt jobbigt, särskilt den 2016/2017. Det var mörkt från oktober till mars, inte många soltimmar alls och jag trodde att jag skulle bli galen.

Jag är som en barometer och just idag går jag bara och väntar på att det ska börja regna. Det känns i hela kroppen. Det här varannandagvädret är jättejobbigt och tar på krafterna. Även helt friska tycker att det är jobbigt, så för oss med fibro blir det förstås ännu värre. Men jag och alla andra gör så gott vi kan! Just idag har jag iaf fått en del grejer gjorda, men tanken att fortsätta måla huset får förbli just en tanke... det går helt enkelt inte. Det får bli under midsommarhelgen när det är långledigt för Martin.

Martin är verkligen min klippa! Jag har haft så otroligt tur och lycka att få en man som accepterar och respekterar mej helt och hållet. En man som säger till mej att gå och sova en stund eller som trycker ner mej i soffan och servar med allt jag behöver. Han som säger att jag är underbar de där dagarna då jag inte ens orkar borsta igenom håret och går runt i onepiece. Hur kunde jag ha sån tur?

Idag är alltså en sån dag. Tröttheten är förlamande och ingenting fungerar. Idag vill jag bara sova.