2008 |
Första gången vi träffades var i Viktväktarnas lokal i Tullinge i januari 2001. Jag stod vid vågen, han satt i kassan. Vi hälsade, mycket mer än så var det inte. Under åren sågs vi när vi jobbade på olika ställen, vi pratade lite men mycket mer var det inte. Nånstans runt 2007 träffades vi regelbundet på Viktväktarna i Tumba och Södertälje och slängde käft, vi hade kul när vi jobbade. Men inget mer än så. Han var ju yngre, datanörd... Inget för mej alls!
Men så blev det alltså ändå så att vi blev ett par, väldigt otippat! Å sen tog det bara ett par veckor så flyttade han in hos mej och killarna. Martin kom in i vårt liv när allt var ett enda stort kaos. Vi hade inget kök pga en översvämning, köket bestod av fyra betongväggar, en slipat betonggolv och fläktar som surrade dygnet runt. De hormonstinna tonårskillarna och jag var sjuka av slipdammet och hunden var konstant sjuk pga en kronisk magkatarr... Många hade nog lagt benen på ryggen och sprungit, men Martin stannade otroligt nog kvar. Sedan dess har det varit vi och mycket har det varit skrattet som hållit ihop oss. Vi har alltid nära till skratt och roligt tillsammans.
2016 |
Ett annat minne som direkt dyker upp är resan till Tanzania. Som vi slet för att få ihop pengarna och vilken häftig upplevelse det blev! Allt blev precis som vi önskat. Vi såg The Big Five, simmade med vilda delfiner och hade två fantastiska veckor tillsammans alla fyra. Vi har rest mycket tillsammans och det kommer vi aldrig att sluta med, även om inte barnen är med längre.
Som vi har skrattat. Skrattet har varit en väldigt viktig del i vårt liv. Vi har nämligen haft ganska många väldigt jobbiga perioder, då allt varit nästan helt svart. Hade vi inte haft skrattet hade vi nog gått under. Barn har krisat, vi har haft tre översvämningar i huset, mängder med dödsfall, extremt dålig ekonomi periodvis, nya diagnoser och en massa annat. Vi har aldrig haft trassligt med varandra, men runt om oss har det varit minst sagt tufft. Galghumor och skratt har räddat oss mer än en gång.
2011 |
Vi kan prata i timmar med varandra och det tänker vi fortsätta med i minst tio år till. Å skratta förstås. Med skratt kan man komma långt :-)
Ett stort GRATTIS till er två. Känner igen mycket av det du skriver om likheter och olikheter och om att ha roligt tillsammans. Mycket viktigt.
SvaraRaderaHa det fortsatt fint.