Börjar på måndag...

Vi som vill gå ner i vikt är värre än Alfons Åbergs pappa faktiskt. Vi ska bara... väldigt mycket... Vi ska bara ha semester först, vi ska bara gå på den där festen, vi ska bara äta upp det som finns hemma... å så ska det ju förstås bli måndag också. Klart man börjar sin viktresa på en måndag, man måste ju få ha helg och "unna" sej lite först. Känner ni igen er?

Men varför tänker vi egentligen så? Helger har vi 52 gånger om året, semestern ska väl om något gå till att ta hand om oss själva och de där festerna kan vi väl gå på ändå? Å en måndag? Varför just en måndag? Varför inte börja på en fredag och göra helgen så sund och bra det går istället?

När jag började på Viktväktarna i för exakt 15 år sedan. Idag faktiskt! Så hade jag aldrig bantat i hela mitt liv. Jag hade kört flygvärdinnemetoden några dagar innan jag skulle gifta mej, men i övrigt hade jag inte testat varken pulver eller dieter. Men efter barnen kom började kilona smyga sej på och min mamma frågade om vi inte skulle besöka Viktväktare där hon sedan länge var Guldmedlem. Men den där Guldvikten höll hon inte längre så hon ville ta tag i vikten igen. Jag sa att hon fick kolla när och var det var och säga till mej när hon visste.

Samma kväll skrev jag in mej på Viktväktarna! På en... måndag! Det visade sej nämligen att det var klass samma dag som hon frågade mej och då var det lixom bara att pallra sej dit. Inte anade jag väl då att jag både skulle jobba där ganska snart och även träffa min blivande man i samma lokal.

Vad jag vill säga med detta är att det bara är att börja! Strunta i vilken dag det är, vad som ligger framför dej och alla de där "ska bara". Som Hristos som vann Biggest Loser säger "Fucking, gör det bara!". Jag gjorde det bara! Och gick verkligen all-in, trots att min bästa kompis dog en vecka senare, trots att jag hade två små barn hemma med 10 diagnoser, trots att jag var ganska nyskild och trots att det skulle visa sej att jag har ganska svårt att gå ner i vikt. Jag gjorde det bara.

Å jag gick ner i vikt. Kilona rasade inte av mej som hos många andra, utan jag fick snällt nöja mej med något hekto i veckan. Men jag höll ut och gick i mål ganska precis 4 år senare, då på en vikt jag inte alls var nöjd med men insåg att jag skulle kunna hålla. Jag gick ner 12 kg på ett år ungefär, men gick upp 5 kg nästan direkt. Jag kunde inte (pga stress mm) hålla min nya vikt, utan gick i mål på en högre som ändå var inom BMI. Ibland vet kroppen bättre än knoppen. Det skulle alltså ta ett par år att fatta det... nu är min målvikt 60 till mina 156,5 cm.

I 11 år har jag alltså varit Guldmedlem, men jag kan inte påstå att jag hållit vikten i alla dessa år. I wish! Men jag har aldrig släppt taget! Jag har bara skrivit in mej en enda gång på Viktväktarna och sedan aug 2000 har jag haft det som livsstil. Mer eller mindre. Jag går upp under vintern och ner på sommaren, men min nyårsvikt är aldrig högre än förra nyårets - så det går lite lite ner hela tiden. Å nu när jag barnen flyttat ut kan jag fokusera på mej själv helt och hållet och sköta mej bättre och ta hand om hela mej. För det är det allt handlar om: att bli sin egen bästa kompis! Och ta hand om sej som den bästa kompisen skulle göra.

Så glöm alla "ska bara" och kör igång NU. Den perfekta dagen kommer ändå aldrig, eller också är den precis just idag. Se viktminskningen långsiktigt och utrusta dej med tålamod. Alla rasar inte kilovis varje vecka. Har man familj, små barn, jobb och stress får man göra så gott man kan. Å lyssna på kroppen, den målvikt du vill ha kanske inte din kropp vill ha. Börja med att sikta på översta BMI (jag vet att alla inte gillar BMI-skalan) och ta sedan kilo för kilo och stanna där du kan hålla vikten långsiktigt. Gör inte viktminskningen till en kur, utan till en livsstil. Å kör du av banan är det bara att stryka ett streck och köra upp på banan igen. Inte banna sej själv eller känna misslyckande. Bara fortsätta framåt. Det var så vi lärde oss gå, cykla, köra bil och en massa andra grejer. Vi övade om och om igen, tills vi kunde. Men ibland glömmer man ändå av sej och trillar, då är det bara att testa igen.

För mej förändrades livet total den dagen jag skrev in mej på VV. Jag fick ett annat förhållningssätt till mat och blev piggare. Bara ett halvår senare frågade min dåvarande konsulent om jag hade lust att hjälpa till vid vågen och jag sa ja.  Då satt Martin i kassan (han har gått ner 60 kg med VV). Han var väl trevlig, men ganska tystlåten och det hände inte så mycket just då. Våra vägar korsades genom åren, jag avancerade till kassan och vi började jobba lite oftare med varandra. 2008 var jag i akut behov av pengar och frågade om han behövde hjälp i sina klasser och någon månad senare flyttade han in hos mej och grabbarna. Å nu ska vi alltså gifta oss!

Så vad väntar ni på! Skriv in er på Viktväktarna nu - livet kan förändras totalt för er  :-)