torsdag 22 augusti 2013

Inte tonåring längre!

För 20 år sedan ganska precis på minuten var jag utmattad men superlycklig! För 20 år sedan blev jag nämligen mamma för första gången och det hade jag längtat efter sedan jag var typ 12... Efter ett sent missfall så trodde jag inte att det var möjligt för mej att få ett biologiskt barn och hade förberett mentalt för adoption, men så kom han ändå trots allt och lyckan var total. Å sen kom en till bara 17 månader senare  :-)

Igår när jag var hos frissan sa tjejen som fixar mina ögonbryn att jag omöjligt kunde ha en son som är 20 år. Så här lät det ungefär:

- Vaddå? han kan ju inte vara 20. Hur gammal är du?
- 43, svarade jag.
- Jaha, det är ju då som ni svenskar börjar skaffa barn typ...

Haha, ja... det har hon ju faktiskt lite rätt i. Men nu är det ändå så att jag är 43 och har en son som är 20 och en som är 18,5 och jag tänker definitivt inte skaffa fler barn!

Sen kom nästa roliga grej när jag la ut mina olika klänningar här och på Facebook. Den första och sista klänningen skulle jag inte ha fick jag veta, för de var för "tantiga". Alltså är jag iaf inte tant än  :-)

Man är ju som bekant inte äldre än man känner sej och jag vet inte riktigt vilken ålder jag känner mej som eller hur jag borde känna. Men jag känner mej iaf inte gammal! Jag trivs väldigt bra med min ålder och känner en större inre säkerhet och frid som jag inte känt förut. Jag vet numera vad jag vill och vågar ta för mej på ett helt nytt sätt. Om det har med åldern att göra vet jag inte, men kanske... Jag är för ung för att sluta bry mej om utseende och hälsa, men för gammal för att bry mej om småtjafs och bagateller. Jag vet vad jag tycker är viktigt och ger uttryck för det. Kanske har jag äntligen blivit vuxen?

Nu har jag bara en tonåring kvar och han bor inte ens hemma längre. Idag ska vi fira med lunch på vårt pizzahak enligt sonens önskemål och sen ska han tydligen kidnappas av sina skyttekompisar klockan 16. Vi åker och jobbar och sen vet man inte när någon av oss kommer hem igen... Idag känns livet extra bra!


6 kommentarer:

  1. Man är inte äldre än man känner sig :P

    Har du med tänkt på det att när man själv blir äldre,har man svårare att se hur gammal andra personer är?

    När jag var yngre, tyckte jag det var hur lätt som helst att se på personer vilken ålder de hade...ungefär...
    Men idag tycker jag det är väldigt svårt.

    Jag har flera gånger när jag gett folk en komplimang om deras stil, hår med mer...sagt något som
    "Jag tycker det är hur coolt som helst att en kvinna i din ålder går klädd som du gör"
    Personerna har tittat på mig och frågat mig vad jag menar med det..
    Där kom jag inte på något smart att säga....för jag förstod ju att kvinnan jag nyligen gav en komplimang till...var ingen äldre kvinna.
    Utan var nog rätt så ung...hon såg bara gammal ut i mina ögon.. :P

    Vilken mysig och härlig blogg du har förresten, tycker även att du skriver på ett charmigt sätt.

    Ha en fin dag och sköt om dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och jag tycker att mina gamla klasskompisar blivit jättegamla...

      Tack!

      Radera
  2. ja o vissa dagar är man äldre :)

    SvaraRadera
  3. Jag känner mig ung och bryr mig väldigt mycket om hur jag ter mig och klär mig och är med i farten. Men ibland blir jag trött, och då är det väl åldern, kanske?
    Iaf så var jag som du när jag fick mitt första barn, 22,5 var jag. Och han är nu 43, som du, således kunde jag varit mamma till dig! Snygging!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är tur att vänskap inte känner av ålder. Eller hur?

      Radera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: