lördag 31 oktober 2015

När telefonen ringer mitt i natten...

... vet man att något hänt.

Strax innan 5 vaknar jag lätt förvirrad av att min telefon ligger och vibrerar på säng bordet. Jag ser sonens namn och förstår direkt att det hänt nåt. Jag svarar och han säger att han är på akuten efter att ha blivit misshandlad. Fortfarande sömndrucken försöker jag förstå vad han säger och sätter mej upp i sängen.

Någon eller några försökte sno hans mobil, misshandlade honom och slog delvis sönder hans bil. Kompisen som var med försökte gå emellan och allt var över på någon minut. Han hade tydligen åkt hem efter, men mådde så dåligt hemma att han ringde 112. Både polis och ambulans kom hem till honom, körde iväg till akuten och nu skulle han röntgas från topp till tå.

Jag frågade om jag skulle komma, men han skulle försöka vila mellan undersökningarna och höra av sej senare. Vid 7-tiden kom besked att röntgen såg ok ut och att morfar skulle hämta honom inom kort. Han är lite öm och trött, men i övrigt ok.

Detta får mej att tänka tillbaka en herrans massa år. Sonen går då i femte klass och skolsköterskan ringer och säger precis samma sak: Din son har blivit misshandlad, du måste skynda dej hit! Jag har kanske 100 meter till skolan, jag kan säga att jag flög dit! Hittar min son halvt avsvimmad på skolsköterskans brist, smutsig och blodig. Han är i chock, fryser, stirrar rakt framför sej och nässelutslagen sprider sej snabbt över hela hans kropp. Han är slagen, sparkad och hoppad på. Vi åker direkt till akuten där man konstaterar att han blivit grovt misshandlad med haft tur. Han är 11 år!!!

Killarna som misshandlade honom var lika gamla och gick i samma klass. Rektorn kallade det för pojksträck. Jag tog honom ur den skolan samma dag och lät honom sköta skolarbetet hemma tills han kunde börja i en annan skola. Under månaderna som gick fram till skolbytet hörde inte skolan av sej en enda gång! Eftersom det var i femman skulle nationella proven göras, då gick jag med honom till skolan, han skrev provet och vi gick hem igen. Sviterna av misshandeln var bla en nackskada som han fick dras med i många år.

Nu var det alltså dax igen. Han har varit på en mängd AIK-matcher, där risken att hamna i skiten är rätt stor men han har hållit sej undan och inte råkat ut för något. Att vara på väg mot sin bil i förorten är tydligen farligare än ett derby... Vi får väl se om det finns några vittnen till händelsen, det skulle underlätta. Hittar man ingen skyldig måste han ju bla betala självrisken för att laga bilen.

Natten bev alltså en aning sömnfattig, men sonen är ok - det är huvudsaken. När telefonen ringer på natten, då vet man att något är fel. Den här gången gick det ändå bra.

3 kommentarer:

  1. Sänder en massa kramar till er. Dig och sonen! Och blir ju så arg när skolan bara ser på misshandeln som ett pojkstreck! Så arg! Hur i fridens namn tänker dem?????

    Skönt att sonen mår bra nu!

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: