Det finaste vi har!

Pälsbollen, aka Baileys, fyller 8 år idag! Det firas med dunder och brak och det är därför man börjar melodifestivalen idag  :-)

Konstigt ändå hur en liten figur på 15 kg kan betyda så mycket. Inte bara för mej, utan för hela familjen. Junior som flyttat hemifrån saknar nog Baileys mest... mamma kommer i andra hand. Å när vi är ute och reser eller bara borta över natten, så är det pälsbollen vi saknar mest. Han är helt enkelt ovärderlig!

Baileys är mitt vallöfte. Under valkampanjen 2006 var mitt löfte till killarna att om jag inte kom in i riksdagen så skulle det bli en hund. Jag visste att jag inte skulle komma in och hade redan planerat in en valp i livet. Men det visste ju inte barnen, så under valkampanjen gick de runt och sa "Rösta på mamma, men inte på den gula lappen" Den gula var röstsedeln till riksdagen. Jag kom inte in och en hund blev det. Jag håller alltså mina vallöften, sen la jag politiken på hyllan  :-)

7 februari 2007 föddes pälsbollen som skulle bli vår. Vi träffade honom första gången redan när han vara bara några dagar gammal och hälsade sedan på regelbundet tills vi fick hem honom. 1/4 åkte jag och hämtade honom i allra största hemlighet, killarna trodde det skulle bli först dagen efter. Först jobbade jag, sen hämtade jag valpen och åkte hem. I hallen ropade jag på killarna och sa att de skulle komma men inte springande eller gapande. Då fattade de och jag har nog aldrig sett lyckligare grabbar.

Sedan dess är han vår älskling och det finaste vi har. Han har räddat förståndet på oss många gånger och har mycket snor och tårar samlade i sin päls. Han har testat oss mer än en gång, han är inte alls så lättdresserad som andra borderterriers. Men efter kastreringen lyssnar han iaf ibland... nu märks det att han börjar bli gammal, för nu lyssnar han faktiskt ganska ofta och gör som jag säger.

Självklart är det knepigt att ha hund ibland. Det ska fixas hundvakt, man kan inte vara borta hur som helst, det ska planeras och trixas. Men jag kan ändå inte tänka mej ett liv utan honom. Vi behöver honom! Han ger omedelbar och oförställd, kravlös kärlek, han ger oss frisk luft och motion, skratt och tröst. Bara man vaknar på morgonen blir han lycklig att ses igen. Bästa sättet att vakna är att ha en tass i ansiktet  :-)

Idag fyller han 8 år. Vi har träffat Borderterriers som är 14-15 och fortfarande pigga. Men han är inte helt ok, han får sina kramper, kräks oförklarligt rätt vad det är, fryser så han skakar, matvägrar titt som tätt och är lite grinig stundtals. Men jag hoppas att vi får ha honom några år till. Jag vill inte tänka på livet som kommer sen... vad gör man utan en Baileys? Vad gjorde vi innan vi fick hund? Hur fick vi tröst då?

Ikväll firar vi vår pälsboll, med nya leksaker, champagne till melodifestivalen och en massa gott på tallriken. Baileys finner sej i det mesta, så länge han får vara mittpunkten. Å det är klart han får vara det!!! Det bästa han vet är när det kommer folk på besök och ikväll kommer hans favorit; Junior! Plus 4 till! Många villiga händer som kan klappa honom heeela kvällen. Kan ju inte bli en bättre födelsedag!

Boan är fluffad, champagnen på kylning - här ska firas födelsedag!