söndag 8 februari 2015

Det kom folk! Till oss!

Som vanligt i melodifestivaltider hade vi gått ut på Facebook och sagt att det är öppet hus hos oss. Som vanligt sa några ja tack och sen blev det förhinder, den här gången var det dock sjukdomsfall och lite annat - så det berodde inte på att vi är tråkiga  :-)

Vi ställde alltså in oss på att kolla på mellon ensamma. Men sen hände nåt... under torsdagen och fredagen hörde folk av sej och frågade om de fick komma. Några som vanligtvis inte säger pip när vi bjuder in, men som vi gillar och gärna kommer närmare. Det slutade med att vi var 9 personer i vårt vardagsrum! Jättekul!

Det var jag och Martin, förstås, och Senior. Även Junior dök upp (vi bjöd ju på taco, då kommer han alltid) och han hade med sej sin nya kärlek B. Min "kontaktpojke" A var faktiskt tid, kors i taket! Det var däremot inte bästa kompisen Å, men hon vet att dörren står öppen när hon än kommer. Åsså var det L och M som vi bara träffat som hastigast under de 15-20 år som vi känt till varandra. Ett prestigelöst gäng som trivdes bra tillsammans.

Vi åt, drack, pratade och kollade på melodifestivalen. Fel låtar gick vidare, vi höll ju på Rickard! Men det kanske ändrar sej, det var återigen nåt fel på omröstningen som gjord att inget funkade förrän vid fjärde låten och de tre första åkte ju ut... så man får väl se hur SVT ska lösa det.

Vanligtvis brukar folk gå hem när melodifestivalen är slut, men den här gången satt de kvar! Ingen var mer förvånad än jag. Å trevligt hade vi! Baileys var i himlen, det fanns ju hur många händer som helst som kunde klappa honom hela kvällen. Till slut somnade han under bordet av utmattning. Inte förrän vid 12 hade alla åkt hem till sitt och vi kunde nöjda röja av och gå och lägga oss.

Ni som är vana vid att ha folk på besök och inte vet något om känslan av ensamhet och att vara utanför har förmodligen ingen aning om vad jag pratar om. Men känslan både Martin och jag har idag är att likna med någon form av lycka. Eller kanske mer acceptans. Det kom folk till oss, de verkade trivas och stannade länge. Vi är inte vana och det känns otroligt härligt att känna att någon form av vänskap kanske kan växa fram ur detta. Det skulle vara väldigt roligt att göra mer tillsammans med L och M. De har också vuxna barn och gör lite som de vill  :-)

Kanske kanske... eller också brakar det den här gången också. Man vet inte. Det är ju inte enbart upp till oss. Men man kan hoppas. Vi hade iaf en riktigt mysig kväll, så får vi se när vi kan göra om det. Kanske till finalen, eller fler delfinaler. Vi får se. Det finns iaf en härlig känsla i magen idag!

Långpromenad i solen är redan avklarat. Nu ska vi äta upp resterna från igår! Ha en himla bra dag!


4 kommentarer:

  1. Jag hade lätt droppat in om jag bodde 50 mil närmare eller nåt, du verkar vara en hyvens trevligen tös !
    fortsatt trevlig helg på er
    kram

    SvaraRadera
  2. Myyyysigt det låter ett inlägg som bara gör en glad att läsa :-D

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: