onsdag 10 september 2014

För fräsch för att vara sjuk?

Många sjukdomar och hälsotillstånd syns inte på utsidan, de vet de flesta av oss. Ändå är folk väldigt snabba med att döma någon som lider av något som inte syns. Som för mej idag.

Annelie och jag var på väg med bussen från punkt A till punkt B. Vi sätter oss på platsen för rörelsehindrade eftersom jag vill ha lite mer svängradie för min tämligen nyopererade kropp. Jag vill helst inte stöta i saker eller folk och jag är rädd för att folk av misstag tappar balansen och stöter till mej, då är det skönt med lite extra utrymme. Vi tog upp två av de fyra platserna, det fanns alltså plats för fler brevid oss.

Så kom det in en äldre herre och slår sej ner brevid Annelie, mitt emot mej, och säger att detta är platser för pensionärer. Nej, säger jag och pekar på skylten, det är platser för halta och lytta. Han hör illa, så jag får upprepa det några gånger innan han fattar. Så jag lägger till: jag är nyopererad och fullt berättigad att sitta här. Varpå han säger att jag ser för pigg och glad ut för att ha ont.

Va f-n! Så man får inte se glad ut? Ska man sitta där och gråta av smärta och förpesta tillvaron för alla andra passagerare också? Syns det inte finns det inte - jäkla skitgubbe! Han hade tydligen full rätt at sitta där eftersom han var pensionär. Där fanns inget ifrågasättande om hans hälsa inte, han var ju pensionär och då får man sitta på handikapplatsen.

Jag kanske skulle dragit upp min förhöjda sko med extra klack eller visat mina fortfarande färska operationsärr. Det hade ju iaf varit enkelt gjort, bara dra upp tröjan lixom. Eller varför inte ha intyg på mina diganoser i fickan och visa för alla, men enklast är väl en stämpel i pannan med "KRONISK VÄRK" antar jag. När han frågade vart jag hade ont så sa jag faktiskt att jag hade opererat brösten, då fick jag höra att jag inte behövde berätta mitt livs historia. Han frågade ju!!!

Nu ska poängteras att jag inte brukar sätta mej på den platsen, men just nu känns det lixom tryggast och bussen var nästan tom i övrigt. Är man ung kan man inte ha ont. Är man glad har man inga beymmer. Tydligen. Skitgubbe!


3 kommentarer:

  1. Ha ha! Ja vad ska man säga? En stämpel i pannan eller en skylt på bröstet kanske? Det är ju samma för mej som har ont i ryggen och höfterna pga ett diskbråck i ländryggen. Ingenting som syns, men jäklar vad det känns emellanåt!

    SvaraRadera
  2. Hahah. Du skulle chockat honom lite och visat rattarna.
    Att vara för fräsch för att vara sjuk känns igen. Att man är en glad och social person rimmar illa med sjukdom också.

    När jag kom från sjukhuset igår råkade jag ut för en märklig incident.
    Jag hoppade in i en knökfull spårvagn, trött och rätt dålig. Det finns en ledig sittplats, som var blockerad med en ryggsäck och träningskor.
    Ursäkta sa jag trött. Personen lyfte bort bagaget. När vi närmade oss min slutdestination började personen att ill-vråla, och vifta runt med sina grejer. Jag ska av här vrålade denne gällt.
    Personen var tydligt psykiskt sjuk. Det såg man inte heller.
    Hade jag vetat detta hade jag nog inte satt mig. Som det kan bli i kollektivtrafiken, hahah
    kramis

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: