Barn och (över)vikt

Många tycker inte att man ska prata vikt med sina barn, men vad ska vi göra när fler och fler barn blir feta och faktiskt sjuka av sin övervikt? Knepig fråga...

Jag såg nyligen en siffra som visade att ungefär 200 000 barn är överviktiga eller feta i Sverige idag, mot ungefär 50 000 för bara några år sedan. Ungefär 20% av alla 10-åringar är överviktiga och 3-5% är feta. Siffrorna visar tydligt att något måste göras ganska omedelbums om vi inte ska få en generation med sjukligt feta människor som dör i förtid.

För det här med vikt handlar ju inte om att vi ska vara snygga, utan om att vi ska vara friska. Så friska vi kan iaf... och även om det finns feta människor som är kärnfriska så är det ändå en risk att få en massa olika sjukdomar om man har en övervikt. Å det är ju ganska dumt att chansa kan jag tycka... Särskilt om det går att göra något åt och stoppa i unga år.

Men det är en känslig fråga och många menar att man överhuvudtaget inte ska prata vikt med barn. Men man behöver väl inte prata kilon, man kan väl prata hälsa? Att lära barnen tidigt att det är viktigt att ta hand om sej, äta bra mat, röra på sej, tvätta sej och allt det där som hör livet till. Jag tror att man kanske blivit lite rädd att prata om vikt även på detta sätt just för att man hört att barnen blir nojiga och slutar att äta. Men sanningen är väl att barnen gör som vi gör och inte som vi säger...

Så äter vi bara fem dagar i veckan, utesluter olika livsmedel eller skakar ihop något vid diskbänken, så gör barnen det också. Om vi däremot lagar en nyttig måltid tillsammans med barnen och rör oss tillsammans med dem, då blir det ju inga pekpinnar... då visar vi ju bara i handlingar hur det ska vara.

Vår yngsta medlem är 13 år och går tillsammans hos oss med sin mamma. Så unga medlemmar måste ha minst en vårdnadshavare med sej och ha ok från sin skolläkare. Vi sätter ingen målvikt utan försöker stoppa viktuppgången och få barnet att växa i sin vikt mer än att gå ner i vikt. Man försöker ge dem ett sunt förhållande till mat och sunda vanor. Ibland går hela familjen hos oss och då lyckas alla som bäst förstås. För det är ju det som är grejen; att man gör saker tillsammans och inte pekar ut den som väger för mycket.

I vår familj hade vi det problemet att Senior var det enda som vägde för mycket under en period och det gick så långt att han faktiskt inte fick några brallor alls, utom mjukisbyxor, över låren. När han skulle ta emot ett stipendium inne på Berwaldhallen blev problemet ett faktum, det fanns inget han kunde ha på sej och att köpa storlek L till en 12-åring kändes helt fel. Så vi tog ett snack. Jag frågade om han trivdes med sej själv och sin vikt och när jag fick ett nej till svar frågade jag om han ville ha hjälp att göra något åt det. Självklart blev han både upprörd och ledsen över samtalet, men jag påtalade gång på gång att vi ska hjälpas åt att göra detta och att det inte handlar om hur han är eller ser ut utan att han ska kunna klä sej som han vill och undvika att bli sjuk i tex diabetes.

Det enda vi i stort sett ändrade på var att han fick skriva matdagbok, vi tog bort lättdrycker, införde läsk/godis/kakor/bullar enbart på helgerna och rörde på oss mer. På så sätt såg han resultatet ganska snabbt och hade på ungefär ett halvår växt i sina kilon. Han kanske gick ner 2-3 kg, men i övrigt växte han mest på längden och stoppade bara viktuppgången. Idag, 8-9 år senare, jobbar han på Mc Donalds och väger precis som han ska.

Så jag tycker att man kan prata med unga om vikt, men det beror på hur man gör det. Men framför allt kan man prata med dem om hälsa och hur man ska leva för att må som bäst. Och jag tror också att man ska ha en öppen dialog så att man kan ta tag i problemen även åt andra hållet, om de väger för lite och slutar att äta. Det problemet hade vi också här hemma under en tid, men med den andra sonen... Men jag tror att allt går att fixa med rak och öppen kommunikation, prata prata prata. Men inte bara prata hur som helst utan att även visa i handling att man visar vägen till ett sunt liv och att man alltid finns där vad som än händer. Att man pratar och tjatar för att man bryr sej och vill allt det bästa till de man älskar mest i världen - nämligen sina barn.

Vad säger ni? Hur pratar man om vikt med barn? FÅR man prata om vikt och utseende med barn? Vad gör vi åt att våra barn och unga väger mer och mer....?