Å där sa hjärnan upp sej!

F-n f-n f-n!
Jag som tyckte att allt gick på räls och att allt var så bra. Det är det fortfarande, men nu fick jag beviset på att jag fortfarande inte klarar att hålla saker i skallen som jag kunde förr. Skit också!

Min kompis Å och jag satt på vårt sushi-ställe och åt, pratade och hade allmänt mysigt. Det plingade till i telefonen och jag fick frågan om jag kunde sitta extra i tingsrätten en enda liten timme imorrn. Jag funderade lite och kunde inte komma på något hinder, så jag sa JA och tänkte inte mer på det.

Lite senare säger frågar jag Senior när han börjar jobba imorrn och han säger "efter att vi varit hos kiropraktorn". DÅ slår det mej... Ja visst ja! Vi hade ju varsin tid dit imorrn, fasen också! Tingsrätten kan jag inte avboka med så kort varsel, jag var ju lixom deras lösning. Så det var bara att avboka tiden hos kiropraktorn istället, det hade jag helt glömt bort - det fanns inte! Så får jag bara hoppas att jag får en tid inom kort, för jag behöver det.

Så där är det att ha en hjärna som inte fungerar. Jag har ingen stress eller mycket att komma ihåg, ändå funkar det inte! Jag måste hela tiden dubbelkolla innan jag säger ok och det retar mej. Förr kunde jag hålla allt i skallen och jag missade aldrig en enda grej och då hade jag MYCKET att hålla reda på. Nu kan jag inte ens hålla rätt på en enda tid på en hel vecka, utöver jobbet. En tydlig svit av den tidigare utbrändheten som irriterar mej enormt mycket!

Men man lär så länge man lever och det var ju inget som inte går att göra en annan dag. Men ändå... skit också!