Hotade Swedbank med polisen...

Gårdagen var nog en av de jobbigaste på ett långt tag, både bakåt och framåt tror jag (hoppas jag!).
Den började med att vi blev tvungna att hota Swedbank med polisanmälan och slutade med att jag tappade stenen i ringen jag fick när jag fyllde 18 år. Men vi tar det från början...

Dagen innan julafton avslutade vi arbetsåret med att "banka" 35 000 kr i Swedbanks insättningsbox här i Tumba. Men det kom aldrig in några pengar på kontot... vi tänkte att det kanske berodde på helgerna och lät det bero. Förra tisdagen började Martin leta efter pengarna och fick veta att avtalet mellan Swedbank och G4S avslutats och att pengarna hamnat på ett annat konto än vårt. Det hade vi inte fått veta, men med ett enkelt samtal med banken skulle vi få tillbaka våra pengar. Jovisst!

Det där enkla samtalet blev ett helt gäng samtal med löften om att vi skulle bli uppringda osv. Inget hände och några pengar såg vi inte röken av. Nu närmade det sej slutdatum för ett gäng utbetalningar som vi behövde pengarna till och när inget hade hänt igår så fick vi nog. Jag letade upp Swedbanks sida på Facebook och skrev där hela händelseförloppet och att vi skulle gå vidare och göra en polisanmälan angående stöld av våra 35 000 om pengarna inte satt på vårt konto under dagen. Nu jäklar blev det fart på banken! Helt plötsligt fick vi faktiskt kontakt och pengarna skulle omgående sättas in på vårt konto OM vi betalade 240 kr för överföringen!!! Eller hur???

Nu var Martin heligt förbannad och skällde ut bankkillen totalt. Han var så arg att han skakade. Det fattade tydligen den där banknissen och sa att det skulle stanna vid de 90 kr som insättningen kostar i vanliga fall och som vi skulle fått betala ändå. Även om vi inte tyckte att vi skulle betala nåt alls, så var det insättningen som var viktigast så det fick väl vara så då. Klagomålet fick man väl ta sen... Om nu pengar verkligen skulle komma in... Jag var inne på internetbanken flera gånger och kollade och vid lunch satt pengarna faktiskt på kontot! Halleluja!

Martin hade ringt flera gånger under drygt en vecka, jag hade "pratat" med tre olika personer via Facebook under nästan 3 timmar. Men det skulle alltså krävas att hota med polisanmälan för att få tillgång till våra egna pengar. Det är ganska märkligt, bedrövligt och anmärkningsvärt tycker jag. En liten ursäkt på Facebook, men ingen ersättning eller kompensation... men på Facebook påtalar man att vi kan göra en anmälan. Det borde vi göra och gör nog när vi repat lite ny energi. För det här var riktigt jobbigt och nervöst, 35 000 kr var borta!

Jaja, pengarna kom till rätta till slut och vi kunde pusta ut. Jag slängde i mej lunch och drog till jobbet. Där var det mesta som vanligt, som det brukar vara i början på året. Efteråt åkte vi hem och skulle ta oss något att äta. Då upptäcker jag att stenen på min ring är borta! En ganska stor aquamarin som ska sitta på ringen jag fick när jag fyllde 18 år. Usch så ledsen jag blev! Vi letade lite halvhjärtat, men jag insåg ganska snabbt att jag kan ha tappat den precis när som helst och var som helst. Den är nog borta för gott  :-(

Så det var en riktigt jäklig dag! Att man ska vara tvungen att hota en bank för att få sina pengar och sen som grädde på moset tappa en av de käraste ägodelar man har är lixom inget kul. Men men, det är "bara" en sak - det går att ersätta om man vill, även om det inte blir samma sak. Men man överlever ju faktiskt ändå... jag intalar mej; det är bara en sak!!!