lördag 10 augusti 2013

Nästan 11 kg!

Augusti 2011
Som ni vet så kämpar Martin och jag med vår vikt tillsammans med våra medlemmar. Jag började min viktresa på riktigt igen den 21a mars 2011 och Martin la in en överväxel nu i Juni.

När jag skrev in mej på Viktväktarna från början i augusti 2000 vägde jag 66,4 till mina 156 cm. Jag gick ner till 54,8 och hade tänkt stanna där, men det ville inte kroppen. Så jag gick upp till 58 och där jag stannade ett bra tag innan jag gick upp ännu mer och till slut vägde 69,1 i mars 2011. Då hade jag släppt all koll, sov dåligt, stressade som en tok och åt väldigt dålig mat.

Droppen blev när jag såg att 70-sträcket närmade sej och så mycket har jag inte ens vägt när jag varit höggravid. Där och då fick det vara nog och jag började föra matdagbok igen. Men jag har inte varit nitiskt, utan haft mina godisdagar och ätit både hamburgare och pizza. MEN... Inte varje dag utan enbart på helgen. Jag hade hellre tålamod än gjorde stora förändringar, det fick ta sin tid helt enkelt.

Augusti 2012, minus 7 kg
Första målet var att komma ner till 61,1 (översta BMI som naken), det är en gräns som jag inte trodde att jag någonsin skulle kunna nå igen. Nådde jag bara dit så skulle resten gå av sej själv på nåt sätt. Och det gjorde det! Efter ett år hade jag gått ner till 64, efter två år vägde jag 61,5 och på självaste midsommarafton i år klev jag ur 60-klubben! För gott hoppas jag...

Sen har det lixom bara rullat på och nu har jag kommit ner till 58,5 och har bara 0,5 kvar till den vikt som jag faktiskt lyckades hålla ganska länge och som gör att jag kan ha stl 38 utan minsta problem. Det är till och med så att jag har börjat dra upp brallorna för att de hänger löst i rumpan.

Målet har varit att bli av med "tuttarna" på ryggen, de där äckligt fula fettvalkarna som putar ut vad man än har på sej. Nu är de nästan borta (har även minskat BH-storlek från E till D, yes!), lite lite kvar bara. Jag vet inte vart folk gör av sitt fett när de är tjocka men har platta ryggar? Jag bygger direkt på ryggen, tyvärr... för det är verkligen superfult!

Augusti 2013
Så även om jag snart når det stora målet på 57,9, så tänkte jag faktiskt fortsätta lite till. Jag mådde superbra vid 55, så tanken är att se om det går att ta sej dit igen. Utan någon stor ansträngning alltså. Jag fortsätter som jag gör nu, så får vi se vart det slutar och när. Jag trodde ju inte att jag skulle nå 61 och nu är jag på 58, allt kan hända. Så länge jag inte går under 49 så är det helt ok, då börjar det bli undervikt och det vill jag ju inte. Det kan ju låta väldigt lite, men jag är ju inte så lång...

Att väga så lite som möjligt är alltså inte mitt mål. Jag vill må bra och trivas med mej själv! Samtidigt vill jag inte göra jättestora förändringar i mitt liv, utan leva som vanligt så mycket det går. Då måste man ha tålamod och låta det ta sin tid och det har jag gjort. Jag har minskat nästan 11 kg och drygt 2 storlekar på 29 månader, det är långsamt och så orka de flesta inte göra. Det ska gå fort och när man inte får det resultat man vill på en kvart så ger man upp. Jag funkar inte så och det borde ingen annan heller göra. Jag går ner, men känner inte så mycket av att jag har en reglerad eller tråkig kost. Framförallt så "bantar" jag inte!

Så här kan jag leva resten av mitt liv; jag äter allt - men inte alltid!


16 kommentarer:

  1. JAg blir imponerad av detta jag har försökt o gån ner i vikt under ett år nu men det går åt helskotta jag vill gå ner på ett bra sätt som innebär att vikten ligger kvar o inte rusar upp igen bara för att jag börjar äta normalt men det är inte lätt när man dessutom har problem att kunna röra på sig är ju tyvärr så under långa perioder på grund av min kvarvarande men från stroken 2011

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grejen är ju den att man faktiskt inte måste röra på sej för att gå ner i vikt, det är maten man måste ha koll på. Under vintern tar jag inte ens en promenad i veckan tror jag, men jag har koll på maten och låter det ta tid!

      Det du kan göra är att göra en bra veckomatsedel med mat lagad från grunden och med lättare produkter. Undvik röror, friterat, gratinerat och panerat. Så ren mat som möjligt och EN portion! Glöm inte att dricka och få i dej frukt och grönt vid varje måltid. Och låt det inte gå för lång tid mellan måltiderna, där brister de flesta av oss.

      Ha en skräpdag varje eller varannan vecka, då du får äta vad du vill - men dagen efter är du på banan igen! Försök ta en promenad om dagen, men få inte dåligt samvete om det inte blir av.

      Å det viktigaste av allt; ha tålamod!!! Även om det bara är något hekto ner i månaden, så är det bättre än upp. Se vad du kan göra istället för vad du inte kan göra pga din stroke.

      Lycka till!

      Radera
    2. Ja du beskriver faktiskt det jag gör förutom nu då över sommaren har det blivit lite för mycket paj o glass :) o jag vet att jag måste ta mindre portioner men ska försöka komam igång igen för jag hade ju med hjälp av isodoeten tappat 5 kilo sen kom semstern o sommaren :)

      Radera
    3. Så kan det bli å då är det bara att fortsätta. Så länge du inte ger upp så har du lyckats :-)

      Radera
  2. Hej!
    här ett litet tassavtryck från mig. Mina tre katter kommer från Tungelsta och har bott åtaliga år på Muskö. Handlat på ICA Maxi o Västerhaninge.
    Följt dig länge på din viktresa, även din killes.
    STORT GRATTIS till ditt resultat. Jag kämpar i en annan klass. Är en bra bit längre längre än du och är så kallad jojobantare 20 kg upp eller ner under ett år är helt möjligt, MEN när JAG VET att det GÅR så skiter jag det. Visserligen mår man bättre som smalis men det är gott med god mat också, garderoben alltid uppdaterad. I början kastade jag alla 42:or men blivit klokare och pular in de bland 38:orna. NU 42:ornas tur, PUUUH. Du skriver att rörligheten har inte så stor roll. Jag hatar kuta i buskarna, sitter hellre vid datorn eller läser,,, och äter mindre. Köpte till o med en gång en löpband till vardagsrummet-- sålde nästa dag till en hurtbulle. Var på skrivarhumör, därför detta pladder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, hej!
      Jag gillar att både promenera och springa, men prioriterar det inte när tiden är knapp. Löpbandet har nog en depression just nu...

      Om jag var du, så skulle jag ändå försöka att bestämma dej för att ta tag i vikten för gott. För din hälsas skull alltså! Det där med att gå upp och ner mår kroppen väldigt dåligt av och så blir man bara ledsen. Bestäm dej för en enda förändring till att börja med, kanske att alltid ha grönsaker till varje måltid eller att bara ta två små portioner istället för två stora. Nåt som du kan göra i längden utan någon större uppoffring.

      Radera
  3. Bra jobbat!!! Du låter vettig i det du gör. Fortsätt så. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag fortsätter ett tag till så får vi se vart det slutar :-)

      Radera

  4. Stor grattis till din viktnergång. Visst är det härligt att få plats på stranden igen? Ler...

    Jag tror jag skall göra som du, jag har ju gått ner 23 kg sedan i mars förra året. Jag har alltid varit smal men när jag slutade röka för 8 år sedan har jag bara gått upp i vikt. När jag vägde som värst så fick jag en chock när jag såg mig själv på bild. Slutade helt med godis, grädde och pasta och potatis, nu äter jag potatis ett par gånger i veckan och det går bara fint.

    Tog tjockisbilder och det är jag glad för....

    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har iofs aldrig undvikit stranden :-)
      Det handlar inte om VAD man äter utan om hur mycket och hur ofta...

      Radera
    2. " gapskratt" läser hur jag formulerat mig, det blev ju hur galet dom helst... :-)

      Men du förstår nog.... :-) ❤

      Radera
  5. Jättegrattis, Marlene, jag vet att du kämpat och kämpar! Envis som synden!

    Jag har ju ätit "bra mat" i alla de år, för jag gillar inte godis och fikabröd.
    Jag har alltid varit en smalis, men nu får jag tänka på musklerna, med åren blir de ju inte bättre, så jag ökar på med protein och träning. Och äter min hemlagade mat, inga extra salter här, inte.

    Stor kram till dig! ☻

    SvaraRadera
  6. Superbra inlägg, och JAG är så stolt över dig. Verkligen. Jag som inte ens är överviktig inser nu under min detox hur svårt det är att hålla sig från "vanlig" mat. Det känns som att snålvattnet rinner hela tiden, så jag VET hur mycket det betyder för de som klarar av att ändra kost.

    Som sagt, mäkta imponerad!

    Kram
    Stoffe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jag äter "vanlig" mat, men i begränsad mängd :-)

      Du är en riktigt pepp-maskin :-)

      Radera
  7. Fasiken vad bra! Jag blir så imponerad av ditt tålamod. Från och med nu så ska jag alltid tänka på dig när det går trögt och när jag är redo att ge upp. Jag räknade lite snabbt att om jag "bara" går ner 300 gram i veckan så blir det hela 10 kg till nästa sommar. Kanske ett mål?

    Tack för inspirationen! Nadja

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: