Stod upp för mej själv!

Min självkänslan är ju inte den bästa som ni kanske vet. Men jag jobbar konstant på den och det blir bättre och bättre. Just i morse var den på topp eftersom "fuskvägningen" (fel dag i veckan) hemma på vågen äntligen visade samma vikt som innan jul, det tog "bara" 5 månader att komma tillbaka... hmmmm. Jag har alltså just nu lägsta vikten på 9 år och var så himla glad, nöjd och stolt över det. Kände mej ganska fin i kroppen trots åtsittande träningskläder, dagen till ära.

Vi skulle ju på Bloggevent (berättar mer om det imorrn) och klädkoden var just träningskläder, som är ganska avslöjande. Men det kändes helt ok och när vi mötte C vid tåget gav hon mej direkt en komplimang och sa att det verkligen syntes att jag gått ner i vikt. Med humöret på topp åkte vi inte till stan och gick till eventet.

Allt var bra ända tills en bekant vräker ur sej en mindre smart kommentar och jag bara känner hur all min ansträngning varit förgäves och jag är tjock igen. En förflugen kommentar raserar allt och självkänslan sjunker till botten som en gråsten. MEN den här gången lät jag det inte vara!

När jag kom hem skrev jag ett mail till personen ifråga och berättade hur jag upplevde hennes kommentar och att jag ville berätta detta så hon inte skulle undrar varför jag var konstigt nästa gång vi möttes. Jag kan älta en grej i veckor om det vill sej illa, men jag ville inte ha det så den här gången - jag är värd mer än så och jag agerade istället för att älta. Jag tänkte att antingen struntar hon i mailet och då blir det konstigt stämning nästa gång vi ses eller också ringer hon upp mej direkt. Bollen låg hos henne. Och hon ringde!

Hon hade inte alls tänkt på att hennes kommentar kunde vara sårande, men förstod vad jag menade. Dessutom var det inte första gången ord flög fel ur munnen på henne... folk hade tagit betydligt mer illa vid sej än vad jag hade gjort. Men vi redde ut allt och sa hejdå utan minsta baktanke eller osämja.

Äntligen kan jag stå upp för mej själv och säga ifrån när någon behandlar mej illa! Det känns så himla bra och jag ger mej själv en stor klapp på axeln. Min självkänsla fick sej en törn, men ska nog gå att reparera ganska fort. Den här gången. Det ska gudarna veta har varit ett jäkla jobb förr... minsta lilla elaka eller "felaktiga" kommentar har satt spår i veckor. Jag kanske blir vuxen jag med en dag, å andra sidan är det väl inte så ovanligt med dålig självkänsla hos vuxna. Jag är bara så ovanlig att jag erkänner och pratar om det.

Men idag är jag stolt över att jag tog tag i det och faktiskt stod upp för mej själv.
Because I´m worth it!