Mindre orolig nu

De senaste dagarna har bara sprungit iväg. Som jag berättat förut så går mycket just nu ut på att planera inför tiden efter min operation som jag har nojjat  en del över. Det är alltså inte själva operationen jag oroar mej för, utan tiden efteråt. Jag har inte hittat konkret information om konvalescensen och fått en mängd olika information när jag letat själv och frågat folk.

I ett landsting säger man att man ska hålla sej lugn 12-16 veckor efter operation och när jag läste det dog jag nästan lite gran. I Malous program för några veckor sedan hade man just min operation som ett av exemplen och en sjukgymnast som jag chattade med sa 6-8 veckor. Medan jag på ett annat ställe läste 2-4 veckor utan lyft och träning. Alla olika besked gjorde mej alldeles snurrig och ganska uppgiven.

Igår var jag och träffade narkossköterskan och passade då på att gå upp på avdelningen och fråga och blev lite klokare och mindre nojjig. Beskedet var att jag ska hålla mej helt lugn i ungefär två veckor, iaf tills stygnen släppt och sen känna efter själv. Däremot ska jag inte lyfta något som är tyngre än 5 kg de närmaste veckorna. De flesta blir sjukskrivna minst en vecka, men om jag måste jobba ca 30 timmar efter operationen så ska jag vara medveten om att det är ok men att jag nog kommer ha för jäkla ont. Så jag har bett Martin kolla om han kan jobba hemifrån på förmiddagen så han kan lasta bilen och köra oss dit första passet efter operationen. Att springa Vårruset 5 veckor efter operation skulle inte vara något hinder så länge jag är medveten om att jag inte kommer att kunna träna ordentligt och att jag har ett alternativ att faktiskt gå hela loppet... skulle jag?

Med de här svaren känns det mycket bättre. Jag kommer ju få mer direkta förhållningsorder av läkaren som opererar mej direkt efter operationen. Men nu vet jag ändå på ett ungefär vad som väntar efteråt och att jag helt enkelt får och kan lita på min egen kropp och känna efter. Det kommer att gör rejält ont efteråt, men det är jag mindre orolig för. Jag får helt enkelt ladda med smärtstillande. Herregud, hur illa kan det va? Jag har ju fött två barn och faktiskt nästan dött på kuppen!

Så nu har jag drygt en vecka på mej att förbereda allt; tvätta all tvätt, fylla på lagren på jobbet, handla hem det tyngsta och mest nödvändiga, kolla vem eller vilka som kan hjälpa mej att gå med Baileys osv. Allt för att underlätta för mej sen, så att jag får det lugnt och kan läka som jag ska. Det blir nog ganska mycket soffhäng på dagarna.

Nu ska jag ta en tur på löpbandet. Jag har ju både ett viktmål och ett löparmål innan operationen, så det är bara att köra igång. Ha en fin dag där ute i cybervärlden  :-)