Såg precis denna artikel i Aftonbladet och blev rätt irriterad kanske man kan säga... minst sagt!
Titta på bilden, läsa texten och fundera på vad du sett och läst. Här har vi alltså en 9-årig kille, som alltså bor hemma och knappast väljer maten som finns i hemmet... Här har vi också två vuxna (föräldrarna) som förmodligen är de som handlar hem och lagar maten. Ser ni vad som är fel med bilden? Föräldrarna skickar iväg grabben på nåt slags hälsoläger, när det ser ut som att hela familjen skulle behöva följa med!
Tjocka föräldrar har ofta tjocka barn, så är det! Skyll inte på adhd eller petiga ungar! Köp hem nyttig mat och rör på er - ALLIHOP!!! Om man äter mer än man gör av med så blir man: tjock!
Senior har adhd och var ganska överviktig under en period. Han är en smart grabb som går att prata med. Alltså satte jag mej på hans sängkant en kväll och sa som det var; du väger för mycket och det måste vi göra något åt. Klart han blev ledsen, men han visste ju att det var sant och att jag ville hans bästa. När han fått fundera lite så gjorde vi tillsammans upp en plan. Han skulle vara med och planera veckans mat, bara dricka läsk på helgerna och äta godis någon enstaka gång. Fick han bara äta lite popcorn varje dag, så var han nöjd. Dessutom skulle han ta en promenad tillsammans med mej, helst en gång per dag.
Sakta men säkert började han gå ner i vikt och efter några månader var han normalviktig och kunde stå och kråma sej framför spegeln. Det var hårda bud å det tror jag är det enda som gäller. Tala klartext (ungar är inte dumma) och gör jobbet tillsammans. Varför ska den här grabben gå ner i vikt, när föräldrarna verkar tycka att det bara är hans problem? Föräldrarna verkar ju mer överviktiga än grabben. Tror (vet) att de alla skulle må bra av att lära sej lite mer om kost och träning...
Annars är det ju ett sånt där läger som jag och Martin drömmer om. Ett ställe dit tjocka barn kan komma, med en stor skillnad... vi vill att hela familjen ska komma tillsammans. Barnen kan då få röra på sej medan föräldrarna sätts i skolbänken för att lära sej mer om kost och näringslära. Sen får de tillsammans laga maten som de äter med överinseende av utbildade kockar och dietister. Lite teambuilding och övningar som stärker barnens självkänsla. Tänk va coolt om man kunde starta nåt sånt.
Det är bara ett litet problem: vi har ingen stor gård eller pengar att köpa en stor gård för. Så om ni känner någon rik människa som bryr sej om barns hälsa, så visa dem den här bloggen. Så kanske någon vill investera i oss :-)
Det är inte förbjudet att drömma...
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
Precis vad jag tänkte när jag läste artiklen!!
SvaraRaderaJag är tjock och min son är kraftig och jag vet att felet är mitt.
Tack.
Christel Persson
Tack för din kommentar! Då hoppas jag att du försöker ta tag i vikten, för bägges skull. Bor ni i södra Stockholm får ni gärna besöka oss på VV :-)
SvaraRaderaVilket bra inlägg, Marlene! För visst är det så, det visste vi förut också. Så självklart. Kram!
SvaraRaderaTycker du inte ska säga ett skit om dom!!
SvaraRaderaHur f*n vet du att dom inte gymmar äter nytigt och försöker gå ner i vikt samt minska på mat och annat??
Förklara det för mig!
JAG tycker att du inte ska öppna din käft när du inte vet nåt om föräldrarna!!
Tror f*n inte att dom skickar sin son på läger för att dom tycker han ska bara lära sig om kost och annat, utan även att kanske lära känna nya kompisar, för jag vet att han inte har många kompisar! Och Albin är medveten om han är överviktig och är väldigt nöjd med att få fara på läger, som handlar om att lära sig om kost m.m och lära känna nya kompisar!! Och kan säga albin är en väldigt aktiv kille som tycker om att vara ute och röra på sig!! Så hädan efter öppna aldrig din käft och säg saker om folk du inte vet nåt om!!! Och det är inge fel att vara tjock och det kommer det aldrig bli!!!!!!!
Mvh//Philip, 13 Deras ena son!!!
Kära storebror.
SvaraRaderaJag säger och skriver precis vad jag vill i min blogg, precis som du får ha vilken åsikt du vill om det jag skriver.
Aftonbladets reporter skriver inte ett smack om vad din familjen gjort hittills för att minska Albins vikt. Inte heller hur övrig familj ser ut.
Jag tror säkert att han tycker det är kanonkul att komma iväg på läger, vem gör inte det? Men lägret hjälper honom inte i längden om man inte lägger om kosten hemma. Så är det bara.
Jag hoppas verkligen att mamma och bonuspappa försöker att förändra sin matsituation och ta tag i sin vikt. Det tjänar ni alla på. Å du som verkar engagerad kan hjälpa till genom att dra ut dem och lira fotboll, gå och simma, be om nyttigare mat osv. Att göra saker tillsammans är det absolut bästa. Och i detta fall vet jag precis vad jag pratar om, jag jobbar nämligen både med överviktiga barn och vuxna. Jag vet att man kan gå ner i vikt bara man vill och får rätt stöd. Detta stöd kan du ge!
Det är inget fel på att vara tjock, men det är inte hälsosamt och självklart vill dina föräldrar att Albin ska må bra - precis som du vill att hela din familj ska må bra.Genom att gå ner i vikt kommer de alla att leva längre och finnas till för dej för en lång tid framöver.
Stor kram till dej och din familj och lycka till!/M
Tack Geddan!
SvaraRaderaUppenbarligen tycker inte alla som jag... :-)
Det finns överhuvudtaget inget positivt med att vara överviktig, tro mig jag vet de är ett helvete. Måste göras nåt i tid åt det. När jag växte upp va de ingen vuxen som brydde sig om att man var lite fet, de är bara normalt typ.. Önskar idag att de hade varit nån som agerat på allvar.
SvaraRaderaPrecis så säger min sambo också! Men han var så tjock att han var förhindrad att göra en mängd saker. Så ville vi inte att det skulle bli för min son och därför stoppade vi honom.
SvaraRaderaGör du något åt din vikt idag? Bor du i Sthlmstrakten är du välkommen till oss om du behöver hjälp.
har en dotter som behöver gå ner i vikt, hon tränar och vi försöker laga bra mat. Det känns som vi är på rätt väg. Vårt problem är att vi inte får något stöd, från vänner, skola eller vården. "Nämen hon är väl inte tjock" är den vanligaste kommentaren. Nä, hon är inte smällfet, det vet jag, men vi jobbar hårt för att hon inte ska bli det heller. "hon behöver väl inte banta" och "lite hull är bara bra om dom blir sjuka" Vi snackar om en 12-åring med ganska ordentligt hull runt magen. Jag vill inte att hon ska banta, jag vill att hon ska må bra, men det känns som vi motarbetas av omgivningen. (oj vad jag skrev av mig nu)
SvaraRadera