Jakten på lägsta möjliga vikt...

Hälsa, vikt och träning är en stor del av mitt liv och särskilt hälsa och vikt har varit det under de senaste 17 åren. Det var då jag skrev in mej på Viktväktarna och på något mysko sätt blev kvar där, både som anställd, egen företagare och numera sk Guldmedlem.

Jag har fortfarande kontakt med många av våra gamla medlemmar, är med på flera olika forum på facebook och håller mej uppdaterad med nya rön, forskning och när det kommer nyheter både i Viktväktarnas program och andra kostprogram/dieter. Kurer förkastar jag, det blir oftast jojobantning och är inte bra för hälsan. LCHF och 5:2 är inte heller dieter jag varken förespråkar eller gillar eftersom de innebär att en del livsmedel är förbjudna och det krånglar till livet både för en själv och andra. Det blir ett för stort ingrepp i livet helt enkelt. Jag gillar Viktväktarna för att det handlar om sunt förnuft, man får äta allt (men inte alltid) och det blir ganska snart en del av livet utan en massa krångel.

Det finns dock ett par saker som oroar mej när det gäller viktnedgång och som personer ofta pratar om 1. takten 2. målvikt. Om vi börjar med takten... alla skulle säkert vilja vakna smala och slippa hela viktkampen. Men då skulle vi ju inte ha lärt oss något på vägen. Och egentligen handlar det väl inte om att gå ner i vikt, det handlar väl om att gå ner i vikt och sedan hålla sej på en hälsosam vikt i längden? Jag brukar säga att bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. För det ska gudarna veta att det är en sak att gå ner i vikt, en helt annan att behålla den nya vikten!

Många har stora krav på sina kroppar och blir besvikna om de går ner mindre än ett kilo i veckan. Och detta verkar vara oavsett hur stor övervikt de har... Står det still någon vecka eller tom har ett plus är paniken nära och man kan inte förstå vad som är fel. Men nu är det så att våra kroppar ofta är klokare än vi själva och helt enkelt går ner i den takt som den anser är bäst för oss. Det är inte hälsosamt att gå ner för snabbt, man kan drabbas av bla gallsten, blodtrycksfall och en massa annat. Med en lagom lugn takt hänger skinnkostymen med och även vår hjärna OCH vi lär oss en massa på vägen.

Klicka så ser du bättre

Och då kommer vi automatiskt till det där med målvikt. Viktväktarna använder sej av BMI och för att vara hälsosam ska man ligga inom BMI 20-25 och då siktar 95% på att hamna på BMI 20. Man vill alltså droppa flera kilo i veckan och sedan hamna så lågt som möjligt inom hälsosam BMI. Vad man kanske glömmer bort är just den lilla detaljen att vikten helst ska hållas också... Att hoppa upp och ner i vikt är inte bra för kroppen. Att hålla en ny vikt är inte lätt, att hålla en låg vikt är skitsvårt! Mitt råd brukar vara att gå ner till normalt BMI; alltså 25 och sedan känna efter kilo för kilo och stanna där kläderna känns bra och man klarar att hålla vikten utan jättestora uppoffringar. Då får jag oftast en fnysning till svar.

De som varit färdiga och sk Guldmedlemmar ett tag höjer ofta sin målvikt, det är helt ok att göra så så länge man fortfarande ligger inom normalt BMI. Man upptäcker nämligen att man inte klarar att hålla den låga vikten man bestämt sej för, utan hela tiden måste ha koll på allt man äter och ändå kanske vågen visar plus. Att år efter år ha superkoll på varenda grej man stoppar i munnen är inte ett hållbart liv. Så har jag haft det pga av sjukdom, det är inget roligt liv!

Det enda hållbara i längden, och nu säger jag detta med 14 år i branschen och lika många år på min målvikt, är att gå ner långsamt (och ta mängder med smällar på vägen) och att sätta en målvikt som är realistisk och går att hålla i längden. Här har tyvärr inte kraftig benstomme någon som helst inverkan... vad jag har förstått så väger våra skelett ungefär lika mycket, det skiljer bara något hekto på tunn och kraftig benstomme...

Mina råd till alla som kämpar med sin vikt blir därför:
* Ta det lugnt! Se det långsiktigt!
* Jämför dej inte med någon annan!
* Sätt en realistisk målvikt!
* Få inte panik över ett plus, livet är så!
* Acceptera att kroppen ibland vet bättre än du!
* Gläds åt minsta minus och ibland tom över plusminusnoll!


Och det viktigaste av allt - Tänk på din hälsa! Du har bara en kropp!