Bröllop med vissa förhinder...

För ett år sedan var det bara några få dygn kvar till dagen med stort D. Dagen som omgärdats med problem, allt och lite till hade trasslat. Men just den här dagen för ett år sedan satt vi bara och inväntade den stora dagen. Allt var äntligen klart!

Det började med att Martin friade den 23/7 2015 och ganska direkt bestämde vi att vi skulle gifta oss samma datum fast ett år senare. Bara ett datum att hålla reda på, smart va?! Från början hade vi två uppgifter att klara av, ringar och efternamn. Jag visste att jag skulle få problem med ringen, men trodde att namnfrågan skulle lösa sej enkelt. Det blev tvärtom...

Jag insåg rätt snabbt att jag inte ville ha två ringar, utan bara en och den skulle se ut som två. Jag skulle förmodligen få designa den själv så det var bara att hitta någon som kunde göra det åt oss till ett rimligt pris. Under tiden började även Martin få en idé om hur hans ring skulle se ut, frågan var om den redan fanns på marknaden och isf var? Så sa helt plötsligt vår vän S att hans fästman gör ringar, han kunde nog göra våra. Vi kontaktade D som sedan gjorde två helt fantastiska och alldeles perfekta ringar åt oss.

Namnet då... Jag ville inte ha Martins namn och det ville inte han heller. Tanken var att han kunde ta mitt efternamn, men det var inte mitt flicknamn utan mitt ingifta namn. Men det skulle nog inte vara några problem för honom att få det bara en enkel fråga till dem som "äger" namnet, trodde vi... Det blev inte alls enkelt, det blev tvärnej! Vi var tvungna att sätta igång en process för att hitta på ett helt nytt namn och jag var så ledsen. Den biten som jag trodde skulle vara enklast trasslade mest och vi kunde inte boka något eller göra något alls förrän namnet var på plats. Vår bröllopsresa höll därför på att gå åt skogen.

Att hitta ett helt nytt namn är inte enkelt! Vårt första förslag fick avslag från Patentverket efter de obligatoriska nio veckorna, så det var bara att fortsätta leta. Det tog oss flera månader innan vi till slut hittade några olika namn som vi kunde tänka oss och som vi visste helt säkert att ingen i Sverige har. Det var nämligen ord på mandinka, ett av språken i Gambia, som vi till slut tog till. Vi fick vi ok och då var det bara att vänta fyra veckor till på att eventuellt någon skulle klaga på namnet, vilket det inte var, sen var namnet äntligen vårt! Vi chansade och bokade sista hytten som fanns till bröllopsresan några dagar innan allt var kart och höll tummarna. Den gick det vägen, men det kunde blivit väldigt dyrt om vi fått avslag igen.

Nu måste ju resten vara enkelt tänkte vi och fick fel igen. Pappren med hindersprovning kom bort, istället fick vi dödsintyg på en kvinna i Finland. När vigselintygen väl kom fram till oss vågade vi inte använde posten utan sonen fick åka och lämna dem direkt till vigselförrättaren. Vigselförrättaren ja... det hade vi inte heller någon förrän en kort tid innan. Vi har flera vänner som är vigselförrättare med som hade semester eller var upptagna på annat håll just vårt datum. Det visade sej att nästan varenda människa med vigselrätt var på semester och när vi till slut fick tips om Monica kunde vi ha tagit precis vem som helst bara vi hade någon att säga ja till. Men när vi väl träffat henne så var hon helt perfekt! Vi kunde inte fått en bättre vigselförrättare för vår dag.

Vi skulle ha vår vigsel ute på en båt och med vår tur var vi ganska säkra på att det skulle bli regn, storm och hagel - minst! Men det blev det inte! Hela veckan var helt fantastisk, vi kunde sitta ute varje kväll och bara njuta av att allt var färdigt och att vi snart skulle vara man och fru. Ringarna satt redan på våra händer, namnet var klart, alla papper i sin ordning, bröllopskläderna hängde färdiga, blommorna var beställda, Jenna hade fixat mina ögonbryn och naglar, resan var betald och löften var nerskrivna - allt var klart inför lördagen och inget kunde längre strula (förutom vädret). Allt var lugnt.

De där dagarna strax innan var så otroligt härliga. Ingen stress. Vi såg bara fram emot att dagen äntligen skulle komma. Förväntansfullt pirriga men inte ett dugg nervösa. Allt blev precis som vi tänkt oss, det blev en helt perfekt dag. Vår dag! Å på söndag firar vi både förlovnings- och bröllopsdag. Den kommer också att bli helt perfekt, vi är ju tillsammans  :-)