Äntligen får jag berätta!!!

Jag älskar när det händer saker spontant och tycker att överraskningar är jätteroliga - MEN jag har så svårt att hålla truten om det roliga. Jag vill berätta allt för hela världen direkt när det händer! Men jag håller tyst, det gör jag...

Nu har jag hållit tyst om en kul grej som hänt här hemma i flera veckor!!! Men nu får jag äntligen berätta: Martin har fått nytt jobb! Det är inte så att han vantrivs på sitt nuvarande och sökt sej bort, nope - i maj blev han kontaktad av ett företag som ville ha honom. En lång process började, det var intervjuer, arbetsprov och grillning - sen fick han ett erbjudande han inte kunde säga nej till. Detta kan vara hans drömjobb och jag är så otroligt glad för hans skull! Martin beskriver det som att spela boll i allsvenskan och bli kontaktad av Manchester United, så stort är det i hans ögon.

Våra senaste fem år har varit totalt livsförändrande på alla sätt! Martin har pluggat, vi har slutat på Viktväktarna, barnen har flyttat hemifrån, jag har gjort flera operationer (Novasure, TVT, ögonlocken, bröstförminskningen) och mår nu bättre än någonsin, vi har förlovat oss och gift oss, vi har startat Du i Fokus och Martin har haft två lärorika arbetsplatser som lett honom fram till den här chansen. Det har hänt mycket och nu hoppas jag att det ska bli lugnare ett tag.

Jag är så otroligt glad för hans skull och väldigt stolt också förstås. Martin har verkligen kämpat för att nå dit han är idag och det har varit en lång resa. Ända sedan han berättade för mej om sin dröm att få jobba med datorer och gärna som programmerare har vi försökt hitta ett sätt att nå dit och till slut kom chansen. Det startade en utbildning som han kom in på och genomförde. Det var ett riktigt slitgöra att under två år att både plugga och jobba på heltid, med vi visste båda att det bara var tillfälligt. Det var ju något som måste göras, för att komma en stor bit på vägen. Sen kom utmaningen när vi hade sagt upp oss och det inte blev någon anställning.... det tog ett halvår innan första jobbet dök upp. Men det är som de säger: får man bara in foten så...

Så vi har firat flera gånger senaste tiden, men inte kunnat säga något. För någon vecka sedan var alla papper klara och här hemma öppnades champagnen, men det var fortfarande inte officiellt. Igår, däremot, då var alla parter informerade och vi kunde äntligen berätta för alla och dela vår glädje. Jag vet att alla som känner Martin håller med mej om att han verkligen är värd den här chansen och gläds för hans skull. Precis som Martin skulle göra när det går bra för någon annan. Han är nämligen en pärla, min käre man. En sån där som inte växer på träd direkt. Å det bästa av allt är ju att han är min!