Morsdag är inte hjärtlig för alla...

Jag har alltid haft lite svårt för det här med fars- och morsdag. Jag tycker lixom att det inte ska behövas särskilda dagar för att uppskatta varandra, det ska man kunna göra jämt. Åsså tycker jag att det är lite larvigt när en nyfödd bebis "uppvaktar världens bästa mamma" på morsdag...

Just i år tänker jag särskilt på alla dem som önskade barn men aldrig blev mammor och alla dem som inte har någon mamma att fira. Men jag tänker särskilt mycket på dem som förlorat ett barn... Vilket hänt flera av mina vänner och alldeles nyligen för en av dem.

Min största önskan var att bli mamma. Så när min första graviditet slutade i ett sent missfall var jag såklart otröstlig. Jag var helt säker på att det var min enda chans och att det inte skulle bli någon mer. Sen fick jag ändå två fina grabbar som uppfyllde min önskan och livet blev helt annorlunda mot vad jag trodde. Att vara förälder är det svåraste jag någonsin gjort!

Jag har stått brevid när vänner förlorat sitt barn och när vänners barn förlorat sin mamma. För en mamma är det såklart det värsta som kan hända och det är även fruktansvärt jobbigt att stå brevid och försöka att stötta i sorgen. Men det värsta jag varit med om är när min bästa kompis dog år 2000 och lämnade efter sej en 6-årig dotter som i det ögonblicket förlorade hela sin trygghet. Pappan fanns nämligen inte heller där... Man kan förstås inte mäta sorg och sorgen är olika för alla, men att se den här lilla tjejen stå helt ensam i världen och vara både arg, ledsen, besviken och vilsen samtidigt gör mej än i dag tårögd. Så ska inget barn behöva växa upp!

Jag har lyckan att både ha barn och mamma i livet. Vi firar inte särskilt mycket utan försöker visa uppskattning året år. Äldste sonen skrev ett grattis på facebook, yngste sonen var förbi här lite snabbt med mitt favoritgodis och min mamma får ett telefonsamtal senare. Det blir inte mer än så och det är helt ok. Istället tänker jag extra mycket på min vän vars största önskan var att bli mamma och kämpat för det länge. Så blev hon äntligen gravid men barnet föddes alldeles för tidigt och dog bara några dagar gammal. Detta hände för bara någon månad sedan och jag vet att det är en otroligt jobbig dag just idag och jag vet också att inget kan lindra sorgen.

Jag väljer därför inte att gratulera alla mammor idag, utan istället gratulera barnen till att ha fått mammor som i de allra flesta fall skulle göra allt för dem! Mammor som borde få uppmärksamhet alla dagar på året, precis som alla människor borde få. Vi är alla värdefulla, året om - glöm inte det!