fredag 8 april 2016

Äntligen positiva besked!!!

Som jag berättade förra veckan var remisstiden för vårt namn på väg ut. Hade ingen klagat innan 1/4 så skulle namnet vara vårt.

Sedan dess har jag väntat spänt på brevbäraren varenda dag och kastat mej ut till brevlådan så fort jag sett den gula bilen köra förbi. Måndag och tisdag gick men inget besked kom, men det var så tidigt efter månadsskiftet att det var ok. På onsdagen var vi rätt säkra på att det borde komma, men icke... 

Igår var jag på äventyr större delen av dagen och när jag kom hem tog jag in posten och där låg det!!! Äntligen!!! Vårt namn är godkänt och efter en koll med skatteverket såg vi att Martin redan heter sitt nya namn. En nästan 10 månader lång process är äntligen över! Nu kan vi faktiskt ta ut hindersprövning när vi vill och gifta oss :-)

Så idag är Martin och fixar nytt pass så han har ett id att visa upp. Jag byter efter vigseln i sommar. Bröllopsresan är bokad i nya namnet, så även där kan vi pusta ut. Nu ska det bara bytas på ett gäng ställen och om några månader är det min tur.

Vad blev det för namn då? Vi försökte hitta ett på svenska men det är jättesvårt eftersom det inte får finnas eller likna något som redan finns. Vårt första förslag nekades direkt. Vi tittade bland engelska ord och på latin, men hittade inget. Då gick vi igenom ordlistan för woloff och mandinka, två av språken i Gambia och där fanns flera fina ord som vi lämnade in som efternamnsförslag.

Vårt nya namn är Jikita som betyder "hopp" på mandinka. Hoppet är det sista som lämnar en, så det passar bra in i vårt liv. Nu har vi ännu en koppling till mitt kära Gambia och det känns jättebra och helt rätt. Vi vet inte hur det uttalas på mandinka, men vi säger det som vi tycker känns rätt. Så får vi väl fråga någon när vi åker dit nästa gång. Tydligen finns ordet även på Swahili och betyder ungefär att man boostar sej själv och det blev ännu roligare när jag tittade på indonesiska där det betyder Fokus. Vi som döpt vårt magasin till Du i Fokus! Är inte det lite mysko?

Nu är alltså en stor pusselbit på plats, den största kanske? Namnfrågan är äntligen löst, vi kan ta ut hindersprövning och personbevis, betala resten av resan och pusta ut. Nu ska bara klänningen sys om, brudbukett beställas, vigselplatsen bokas, vigselförrättaren få sin licens och en massa annat. Sen säger vi ja, pussar varandra, drar på kryssning och har kalas efteråt!

Så skönt att detta är klart!!! Ett stort steg närmare bröllopet!!!

6 kommentarer:

  1. Åh vad roligt. Jag vet av erfarenhet att det är en speciell känsla att skapa ett helt eget efternamn. Det tar lång tid! Vi har lyckats kombinera två svenska förstavelser och ändelser av två av våra intressen. Vill dock inte gå ut med namnet här.

    Lycka till med allt ni har framför er!

    Kram Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det har tagit väldigt lång tid. När jag väl får namnet har det tagit mer än ett år.

      Radera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: