Bara timmar kvar...

Nu är det faktiskt bara några timmar kvar, sen har vi avverkat ett av de stora hindren inför bröllopet. Om ingen klagar innan midnatt så har vi ett nytt efternamn! Eller ja... Martin har iaf ett och sen får jag det i sommar  :-)

Det här med namnet blev ett mycket större problem än vi kunde tro. Jag vill inte byta, utan ha samma namn som mina barn. Martin vill inte ha sitt namn eftersom det är utländskt och hindrar honom vid jobbsök, ingen kan varken uttala eller stava det osv. Så vi tänkte att han kunde ta mitt, men det fick han inte för den fd släkten. Namnet är ju inte mitt, utan det jag fick när jag gifte mej förra gången. Så tji fick vi och var tvugna att tänka om.

Att hitta ett helt nytt namn är skitsvårt! Det får inte likna något som redan finns, det får inte heller finnas som företagsnamn eller varumärke. Vi vill ha ett ganska kort namn, eftersom jag får dubbelnamn och man ska inte kunna säga var det kommer ifrån. Vi tänkte ut mängder med förslag, alla fanns redan. Så vi började titta i latinska ordböcker, ord på andra språk osv och i Gambia (förstås) hittade vi namnet som nu är aktuellt. Imorrn är det förhoppningsvis vårt!

Nästa vecka borde vi få beviset och då kan Martin skaffa nytt pass och körkort och när det är dax kan vi ta ut hindersprövning, personbevis och allt annat inför bröllopet. En stooor bit på vägen känns det som! Jag undrar om Martin insett att han bara har sitt ursprungsnamn inte ens en vecka till...?

Det tog 9 månader att få ordning på allt och det har varit många tårar av ren frustration på vägen. Men nu är vi nöjda. Vårt nya namn finns på ett av stamspråken i Gambia och betyder något som vi står för och tror på. Så det blev nog rätt bra till slut ändå, även om krånglet hade kunnat undvikas enkelt.

En pusselbit är snart på plats, bara 999 kvar...