Förra hösten var jag och Senior med och spelade in Utbildningsradions tv-dokumentär Familjen som just nu visas på SVT 1. Alla program har olika teman och just vårt handlade om frigörelse och att flytta hemifrån. Från början funkade allt klockrent, men så skulle man komplettera en del grejer och det gjorde man precis efter att Senior bästa kompis omkommit. Det fick ju gå, men jag ser vad som är taget när.Jag tackade ja till att vara med i programmet eftersom jag inte har några problem med att barnen står på egna ben, flyttar och skaffar sej ett eget liv. Som jag säger på filmen så är det ju lite som en examen när barnen flyttar, eftersom det är då man ser att man faktiskt lyckats som förälder. Man har skapat en stadig grund för ungarna som gör att de vågar testa sina egna vingar. Det var bara jag som tyckte så kan man väl säga... De andra mammorna i programmet har liiiite svårare att släppa taget.
Jag tycker att resultatet blev helt ok. Vi är med 15.55 in i programmet. Just vårt program sänds i oktober, men ni kan redan nu se det HÄR!
Vad tycker ni? Är det svårt att se barnen växa upp och att de en dag faktiskt ska lämna boet?
WOW! Det var verkligen intressant! Kunde inte tro vad de två mödrarna sade om vad dom gjorde som ungdomar. Flytta in med en pojke, när man är 14 år. Ute och super vid 11. Får mej att undra hurdana föräldrar DE hade!
SvaraRaderaSjälv fick jag jobb och lägenhet i Stockholm vid 19 efter att jag tog examen från Handelgymnasiet, Kunde ha fått hyfsat jobb i min småstadshåla, men Mor sa, att om hon kostat på mej utbildning, skulle jag söka jobb i Sthlm. Hon saknade mej, men hon visste vad som var bäst för mej.
Mina tre gick ut High school vid 18, och alla tre gick på college på annan ort. Liksom du, kändes helt normalt, att dom skulle lämna boet. Det är livets gång. Då är det föräldrarnas tid att pusta ut.
Ruth i Virginia