torsdag 12 juni 2014

Eget beröm luktar illa?

Jag har hört ett talesätt som låter ungefär så här: Eget beröm luktar illa. Stämmer verkligen det? Eller är det den där jäkla Jante som är i farten igen?

Jag tycker att man ska ge både sej själv och andra beröm! Varför inte? Som nu när jag har röjt klädhögen i sovrummet, kört igång en maskin tvätt och klippt gräsmattan och klockan inte ens är 12! Jag tycker att jag har varit skitduktig och klappar mej själv lite extra på axeln och belönar mej med ett glas cola zero. Jag vet att jag propagerar för att belöningar inte ska gå att äta eller dricka, men just idag valde jag den formen eftersom jag både var törstig och varm. Så jag ger alltså mej själv beröm när jag är värd det! Det luktar inte alls illa utan blir bara lättare att fortsätta att vara duktig då  :-)

MEN jag ger även beröm till andra, även okända människor. Jag kan se en vacker man eller kvinna och säga detta till dem. Har de en snygg jacka, gör något bra eller har en behaglig röst kan jag säga det också. Det sorgliga är att folk har ganska svårt att ta emot beröm och ofta bortförklarar eller ser misstänksamma ut. Precis som att jag skulle ge beröm som jag inte menar... aldrig i livet! Säger jag något så kommer det från hjärtat!

Kan jag själv ta emot det då? Jo, det kan jag... numera. Jag gjorde precis som de flesta andra förut och sa "äsch, den här gamla trasan", eller började förklara en massa onödigt som ingen ändå vill eller orkar lyssna på. Numera blir jag istället väldigt glad och säger tack! Det är faktiskt både roligare och enklare än att säga en massa annat ovidkommande. Jag har också slutat säga till Martin att han borde kolla sin syn varje gång han säger att jag är finast i världen... för det är ju faktiskt hans syn på mej och han har rätt att tycka så utan att jag förringar eller viftar bort det han säger. 

Men jag tycker att vi alla är för dåliga på att ge och ta emot komplimanger och att via alla borde bli lite bättre på det. För det finns ju så mycket bra att berömma! Å det är så himla kul att få en komplimang. Men faktiskt ännu roligare att ge och se hur glad och berörd mottagaren blir. Så min fråga till er idag är "Har du gett någon en komplimang idag"? Är svaret nej så uppmanar jag dej att göra det  :-)

Världen blir så mycket vackrare av komplimanger och beröm!


6 kommentarer:

  1. Det kan nog lukta illa, om det antar tonen av skryt. Det är en hårfin gräns. Men att ge sig själv och andra beröm och dessutom visa på en ödmjukhet ger en helt annan känsla. Jag har de fem senaste åren fått träna hårt på att ge mig själv beröm och det har gjort mig starkare och starkare. Jag tror att det är lite som "man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan". Klarar man av att ge sig själv beröm är det också lättare att ge andra beröm. Och som du skriver: det är verkligen fantastiskt att se responsen från någon som överraskat tar emot beröm utan att göra situationen konstig. Jag har lärt mig att säga "tack, vad glad jag blir". Inga bortförklaringar, eller dumma motskämt, för ja, det är ju faktiskt att inte respektera givaren fullt ut. Kram till dig! Jag beundrar ditt engagemang i mycket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmmm, jag tror ju inte på det där med att man måste älska sej själv för att älska någon annan... däremot tror jag att man måste acceptera och respektera sej själv för att kunna göra detsamma mot någon annan.
      Tack för kram och komplimang :-)

      Radera
    2. Jag håller med dig där, Marlene. Jag tror inte heller att man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan. Snarare tvärtom, att man genom kärleken till och från en annan människa till slut kan komma att älska sig själv.

      Radera
  2. Jag håller nog med Marine här ovanför att gränsen kan vara hårfin mellan att ge sig beröm och att bli högmodig och skryta. Beröm ska man absolut ge sig själv, men det är inte skoj när det går över gränsen. Eget beröm med ödmjukhet alltså. Och ödmjukhet tycker jag också att man visar när man ger andra komplimanger. Jag är som du, jag ger frikostigt bort komplimanger, för det tycker jag att människor är värda. Liksom du har jag också lärt mig att ta emot komplimanger. Det var svårt i början att säga "Tack!" och le, men nu går det mycket lättare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske har det med ålder att göra, det där med att kunna ta emot en komplimang? Att man blir säkrare med åren?

      Radera
  3. viktigt att kunna ge beröm - både till andra och sig själv känner jag.

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: