Gästbloggare Stoffisen om Lycka!

Lyckan kommer. Lyckan går.
Men minnen består.

När jag fick detta ämne av Marlene fick jag svettas lite. Det är inte ett enkelt ämne att skriva om för lycka är så oerhört olika för alla. Åtminstone vad lycka innebär, men känslan av ruset som går genom kroppen är detsamma för oss alla. Det inbillar jag mig.

Lycka. Vad är lycka?
När jag var liten hade jag inte samma referensramar om vad lycka var. Allt var så enkelt, och att få ett klistermärke hos tandläkaren gjorde min dag. Ibland hela veckan. Idag är det tvärtom. Jag vet att detta klistermärke är ett sätt för tandläkaren att belöna att man har varit duktig, och att man ska uppfatta besöken som något roligt. Som att smärtan när man lagar ett hål ska vara helt okej för att klistermärket blir som ett plåster på såret.

Jag har en förmåga att dela in lycka i olika fack. Det finns en lycka som tillfällig och en lycka där du känner att du har upplevt ett extas i kroppen. Båda är lika viktiga för mig men skillnaden är ganska markant.



Jag tänkte att vi ska prata om den lycka som infinner just nu.
Den enkla lycka som inte behöver så mycket kraftansträngning. Nämligen lyckan att låta allt som är omkring falla in i en dimma och istället låta nuet tala. Ett glas rosévin, en dator, ett tänt ljus och musik i lurarna. Så är min verklighet as written. Jag har inte några större krav utan kan istället låta allt som är en välbefinnande känsla samlas vid mitt matbord.

L.Y.C.K.A! Ja, det är ett ämne som inte alls är enkelt men för mig infinner sig den exalterande känslan när jag får uppleva att mina drömmar blir verklighet, eller när man bara ler fånigt över en händelse så att det nästan blir pinsamt.

Jag tror att det finns många ingredienser för att man ska uppnå lycka. Vi människor är flockdjur och vi behöver alla en bekräftelse på att vi finns. Att någon bryr sig, att vi har en axel att luta mot och att vi når delmål i våra liv. Jag kan gråta inombords när jag vet att vissa människor inte kan uppleva denna sanna lycka. Som kämpar i motvind där alla tvärkast blir som ett enda stort nederlag. För så har vissa människor det, och den inre stressen är en riktig "Lyckobov" Jag har varit där själv, och vet vad jag pratar om.

Man har allt, men ändå inte lyckan.
Att kämpa sig upp från inget till något är den sanna lyckan. Det är då man får en känsla att man finns, kan dela med sig av kärlek och allra minst vara stolt över sig själv. Ens lycka är till låns. Om du inte vårdar den så faller den bort lika snabbt som när en vacker rabatt blir täckt av snö när vintern kommer.

Kärlek! Det kanske ni som läser min blogg många gånger har sett i mina inlägg? Då menar jag orden och inte känslan. Det finns en anledning. Kan man ge kärlek, och sedan ta emot kärlek då blir man stor. Man blir lycklig!



Så nej jag tror inte att det lilla i vardagen ger den ultimata lyckan.
Det är de som får känna av olycka och sedan vända det till Lycka som förstår vad det innebär att känna detta på en djupare plan. Uppskatta varandra för det ger i sin tur kärlek och det går hand i hand med den själsliga lyckan.

Evighetsåttan.
What goes around - comes around!

Ha en underbar dag
/Stoffisen

Gilla gärna min Facebookgrupp