lördag 30 september 2017

Vinn boken Himlen kan vänta av Lotta Gray!


Vad sägs om en ny tävling? Den här gången kan en av er vinna boken Himlen Kan Vänta av Lotta Gray. 

En berörande och saklig berättelse om Lottas väg från ont i magen och cancerbeskedet, till behandling och livet efter. En otroligt stark bok om och av en otroligt stark kvinna!

Tävlingsreglerna är som vanligt enkla:

 
* gilla bloggen på FB

* berätta i en kommentar här nedan vad du tänker på när du hör ordet cancer

* ange din mailadress i samma kommentar

Delar du inlägget får du en stjärna på himlen :-)
Tävlingen avslutas 15/10 kl 23.59.

(Ibland fungerar det inte att kommentera från mobil, testa från en dator istället om det krånglar eller maila svaret till mrinda@swipnet.se)

torsdag 28 september 2017

När vågen står still...

Jag ser många som blir väldigt fundersamma och ibland alldeles förtvivlade när vågen står still, trots att de gjort "allt rätt". Så jag tänkte bena ut detta lite, varför det kan bli så och om det finns något man kan göra åt det.

Till att börja med vill jag säga att det många kallar platå, inte är att stå still en eller två veckor då och då. En platå är att stå still en månad eller längre än så och den första brukar uppstå när man hållit en ny diet i ca 6-8 veckor. Efter drygt en månad är det inte lika kul längre, vikten rasar inte så mycket som man tänkt sej och man är inte lika noggrann. Många ger upp efter den tiden, just för att viktraset inte håller i sej.

Men då kan vi väl också säga att vitnedgångens takt handlar om väldigt många saker. Har man jojobantat tidigare så går man inte ner lika snabbt i vikt som någon som aldrig ens försökt gå ner i vikt förut. Har man mycket övervikt, går man ner i vikt snabbare än den som har mindre att ta bort. Alltså går viktminskningen långsammare ju närmare målet man kommer, man kan helt enkelt inte rasa flera kilo i veckan hela sin viktminskning - det är orimligt! Kroppen är ingen maskin!

Vi är alla olika! Alla kroppar reagerar olika på förändring, men gemensamt är att kroppen vill återgå till sin högsta vikt. Övervikt skapar nya fettceller och dessa vill vara påfyllda, det är därför det ofta är svårt att hålla borta vikten man en gång gått ner. Vi har dessutom olika förutsättningar. Det handlar om kön, vikt, ålder, sjukdomar, stress och en massa annat. En del kan vi styra själva, en del inte.

Om man tycker att man gjort allt men vågen ändå står still, finns det några saker man kan fråga säg och då är det viktigt att man svarar ärligt. Man lurar bara sej själv...

* Håller du din dagliga kalori/smartpoinst-budget?
* Fyller du i checklistan till punkt och pricka?
* Väger och mäter du allt du äter?
* Hur mycket noll-pointsgrejer äter du? Blir det kanske SP i längden?
* Dricker du ordentligt?
* Äter du fett?

Om du har koll på detta och ändå inte går ner i vikt kanske det är dax att fundera på din livssituation.

* Sover du ordentligt?
* Stressar du mycket?
* Är du frisk?
* Funkar magen som den ska?
* Har du gått ner till normalvikt kanske kroppen är nöjd?
* Är det verkligen helt still? Kolla måttbandet!

Den som väger sej varje dag är ofta mer stressad över sin vikt än andra. Man kan väga sej varje dag, men jämför då bara tex måndag med måndag. Annars blir resultatet missvisande och stressen jobbig.

 Står vågen still eller det tom blir ett plus någon vecka kan det handla om flera olika orsaker:

* Trög mage
* Intag av salt mat
* Mens och ägglossning
* Träningsvärk
* Tillfällig stress/sömnbrist

De här orsakerna rättar ofta till sej snabbt och man brukar gå ner som vanligt veckan efter. Men eftersom kroppen inte är någon maskin släpper den ifrån sej vikt när den tycker att det passar. Kroppen vet alltid bättre än oss och rustar oss alltid för sämre tider så gott den kan. Den känner av när vi håller på att bli sjuka och kommer att behöva extra energi eller när vi helt enkelt inte borde gå ner mer i vikt och då stannar den där. Allt för att skydda oss.

Men om vi nu ändå fortfarande har en övervikt att ta bort, finns det då några knep? Klart det finns!

* Har du inte motionerat förr, börja med promenader.
* Ät mer protein.
* Variera maten, testa nya recept.
* Ät mat för dina kalorier/SP - inte vin och godis.
* Ta en alkoholfri månad och se vad som händer.
* Se till att få ordentligt med vila.
* Utmana dej själv - gör något du inte brukar göra.
* Var snäll mot dej själv!

Och det kanske viktigaste av allt: Jämför dej inte med andra och skratta mycket!

onsdag 27 september 2017

Superpepp!

Carina och Marie är två otroligt härliga, energiska och ödmjuka kvinnor som tillsammans driver 4Good är Sveriges största kvinnliga nätverk med över 30 000 medlemmar som arrangerar peppande kvällar, resor och en massa annat. Kolla in dem om ni inte hört talas om dem innan.
4Good.

Jag har haft förmånen att komma på ett gäng 4Good-kvällar under de senaste 2-3 åren och i måndags var det dax igen. De här kvällarna är de mest hjärtliga man kan hitta och de gör så enormt mycket gott för en. Man kommer dit med en stor förväntan och går därifrån med ett stort leende och en go känsla i magen.

De är alltid fyra inspirerande personer som berättar sin livshistoria, så mycket man nu hinner på ca 30 minuter. Hittills har jag haft förmånen att lyssna till bla Mårten Nyhlen, Renata Klumska, Alice Bah Kunke, Tony Irving, Jessica Frej, Leila Lindholm, Tobias Karlsson och en massa andra. I måndags fick vi stifta bekantskap med en av de mest energiska personer jag någonsin träffat, nämligen Gunnar! Gunnar är den som lär domarna i FIFA att springa snyggt... jo det är sant! 

Gunnar har en lika häftig berättelse som personlighet. Hans liv förändrades när en ny lärare SÅG honom, den förra såg honom mest som ett problem - den nya såg HONOM. De förlösande orden var "Gunnar, du är inte dålig på att sitta still, nej vet du, du är bra på att röra dig". Så lite skulle göra hela skillnaden för resten av hans liv. Han var bra på något!

Vi fick också träffa  Andra Farhad eller Börshajen som hon kanske är mer känd som. Andra är tjejen som googlade "hur blir man rik?" som 15-åring, startade en karriär som aktiehandlare och idag som 24-åring är driver Börshajen och lär ut det mesta om ekonomi. Jo, hon blev rik! Hon är miljonär och vill även att andra ska bli det och därför har hon kostnadsfria kurser för dem som vill lära sej mer om aktiehandel. Så cool tjej!

Men Carina och Marie vill nå längre ut än vad de här kvällarna gör och startade därför en Podd och skrev en bok som kom ut för bara några veckor sedan. Till podden bjuder de in intressant personer, i måndags spelade man in en direkt från scen med Clara Henry som man kan lyssna på inom kort. Stora Pepp-boken är en guide till mer pepp och hur man i åtta steg blir "bjussigare" mot sej själv. Allt för att man ska våga ta det läskiga steget utanför comfortzonen.

Världen behöver fler som Carina och Marie. Människor som bara vill gott och mer än gärna ser sina medmänniskor lyckas. Snacka om att sova gott på natten med vetskapen om att man varit en liten del av att förändrat människor liv. För så är det faktiskt! Det finns mer än ett exempel på kvinnor som lämnat en 4Good-kväll och gått hem och tagit det där läskiga klivet och som lyckats skapa en helt ny karriär eller ett helt nytt liv. Några av dem kommer faktiskt tillbaka och berättar om sin historia.

Jag försöker vara en sån person som peppar och stöttar, ibland lyckas jag - ibland inte. Men jag glädjer mej alltid åt vänners framgång! Jag har ju tagit det där klivet, även om jag inte tyckte det var så läskigt... två gånger till och med! Första gången var när jag släppte allt och flyttade till Afrika, andra var när jag och Martin slutade på Viktväktarna och jag startade Du i Fokus. Jag är inte en av dem som lyckats stort eller har fått en framgångsrik karriär, men jag trivs med mitt liv och har det himla kul!

4Good-kvällarna äger rum både i Stockholm, Göteborg och Malmö och man behöver absolut inte byta karriär för att uppskatta de här kvällarna. Vill man bara ha lite mer skratt och hjärta så räcker det för att få en väldigt härlig kväll. Jag kan inte nog rekommendera dem, så jag säger bara: boka in er nästa gång! Ni kommer inte att ångra er!


tisdag 26 september 2017

Dax att ringa 112?

De som känner mej vet att jag avskyr att laga mat. De recept som Martin och jag skapar är det Martin som lagar... jag hittar något gammalt recept som vi gör om så det passar oss och vår målgrupp, Martin lagar det och jag tar sedan bilderna. Det är väldigt sällan det är ombytta roller...

Men nu har jag haft några dagar med relativt gott om tid och de idéer jag haft ett tag har jag nu tagit tag i själv. Igår testade jag ett recept på typ äggmuffins och idag en variant av äggrulle. Ingen av dem blev så pass bra att jag kunde skriva ett färdigt recept, så det är bara att testa vidare. Det är vid såna här tillfällen som Martin nästan ringer räddningstjänsten, han vet ju hur mycket det krävs för att jag frivilligt ska testa saker i köket. Han brukar säga att när han hittar mej i köket är det dax att ringa psykakuten  :-)

Hela den här veckan är lugn så jag försöker att komma ikapp med allt som jag ligger efter med och det är ganska mycket... jag har gått igenom mailen sedan senaste månaden, börjat boka in julborden som ska testas, fixat tid för service på bilen och skrivit mängder med texter. Så jag hoppas kunna vara ikapp innan veckan är slut och kanske tom jobbat lite i förväg också.

När jag har glest i almanackan prioriterar jag träning och vila. Träningen har jag fått till bra, vilan har det varit lite sämre med - det är väldigt mycket "ska bara" innan jag kommer till ro. Men det kommer nog, bara jag känner att läget är mer under kontroll kan jag slappna av. För läget har varit allt annat än under kontroll... översvämning, renovering, evakuering, magbesvär och en massa annat har ställt till det. Nu har källaren torkat upp, gubbarna som renoverat rören är färdiga, vi kan bo hemma igen, magen är ok just nu men utredningen fortsätter... saker och ting trillar på plats.

Dagen brukar börja med träning, hundpromenad och lunch. Jag brukar inte komma igång förrän på eftermiddagen och jobba, men sen kör jag utan paus i 3-4 timmar. Så imorrn ska jag väl testa mina två rätter igen och se om de blir bättre... vi får väl se. Recepten kommer i Du i Fokus så fort de blir godkända  :-)


måndag 25 september 2017

Matsedel v 39

Äntligen är jag på banan igen viktmässigt! Jag är inte nere helt på min målvikt, men en bra bit på väg. Maten är bättre och mer kontrollerad igen, jag kör mina 2-3 pass på gymmet och har det lugnt runt mej. Nåja... magen spökar ju fortfarande... men det är som det är med den saken.

Nu är det lugnt ett par veckor till och dem ska jag utnyttja på bästa sätt. Snart är det Bak- och Chokladmässan, om tre veckor är det pressdagar med fullt ös och sedan drar jag iväg till Kroatien några dagar. Men tills dess är det lugnt!!! Jag gillar lugnt, gärna tom lite tråkigt  :-)

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med zucchini och festaost 3 SP plus pasta
Tisdag: Fisk i ugn med grönsaker 3 SP plus potatis
Onsdag: Kyckling provencale 4 SP plus ris/pasta
Torsdag: Filegryta med ananas 4 SP plus ris
Fredag: Snabblagade curryräkor 6 SP plus pasta
Lördag: Blomkålspizza 4 SP
Söndag: Lasagne 9 SP

Jag ska testa lite nya recept både på mat och bak under veckan, så håll koll på min intsagram @marlenerinda  :-)

Ha en fin vecka!

söndag 24 september 2017

Lördagsgodiset kom med nyheter!

Jag har under flera år haft ett litet samarbete (obetalt) med Cloetta där jag några gånger om året får
hem deras nyheter för att testa. Den här gången var det inte bara godis, utan även nöt och frömixer.

Nu kanske några av er tänker "men vaddå? Hon är ju Viktväktare och vill gå ner i vikt, då får man väl inte äta godis?" Det är ju det som är så bra med Viktväktarna! Man får äta precis vad man vill, men kanske inte så ofta som man vill. Jag äter godis på helgerna och det funkar jättebra. Hade jag inte fått göra det hade jag nog inte stått ut i längden. Så jag äter och njuuuuter!

Höstens nyheter landade i butikerna under veckan som gick och mina favoriter är glasklara! Den nya Ploppen är sååå god! Det är två olika smaker; Plopp Salty Caramel och Plopp Polka och även om jag inte är något större fan av polkagris så tyckte jag att den var jättegod! Att jag skulle gilla Salty Caramel var ingen större överraskning, jag gillar allt med choklad, kola och salt. Så den fick mer än godkänt!

Center gillar jag också, men inte kaffe... trots detta var den nya Centerrullen med Cappuccino helt ok! Ni som gillar kaffe kommer att älska den!

Malaco Crazy Face Hot var inte riktigt min grej. De tidigare Crazy Face som kom i våras var jättegoda, men de här var inte alls i min smak. De här är i smakerna Burning Mango och Flaming Red Fruit. Först smakar de frukt och sen blir de starka.

Två nya Dental Fresh låg också bland nyheterna, det är en slags tuggtablett som är bra för tänderna. De nya smakerna är Eucalytpus och Lemongrass, goda och känns fräscha i munnen.

Åsså var det alltså även nöt- och frönyheter! Nutisal har kommit med en ny topping för sallader och en för yoghurten. Bägge var riktigt goda och jag måste erkänna att jag åt dem bägge som lösgodis med handen direkt i påsen. Grejen med dessa är att de inte innehåller varken salt eller socker och nötterna är rostade utan olja över öppen låga.

Det är jätteroligt när man får hem nyheterna från Cloetta. Jag är ju godisråtta av stora mått och att då få testa lite nytt är ju en dröm. Just de här nyheterna ska finnas i de flesta butiker from nu, men frö- och nötmixerna hittar man säkrast på Coop. Hoppas det blir lite lakritsnyheter nästa gång  :-)


torsdag 21 september 2017

Jakten på lägsta möjliga vikt...

Hälsa, vikt och träning är en stor del av mitt liv och särskilt hälsa och vikt har varit det under de senaste 17 åren. Det var då jag skrev in mej på Viktväktarna och på något mysko sätt blev kvar där, både som anställd, egen företagare och numera sk Guldmedlem.

Jag har fortfarande kontakt med många av våra gamla medlemmar, är med på flera olika forum på facebook och håller mej uppdaterad med nya rön, forskning och när det kommer nyheter både i Viktväktarnas program och andra kostprogram/dieter. Kurer förkastar jag, det blir oftast jojobantning och är inte bra för hälsan. LCHF och 5:2 är inte heller dieter jag varken förespråkar eller gillar eftersom de innebär att en del livsmedel är förbjudna och det krånglar till livet både för en själv och andra. Det blir ett för stort ingrepp i livet helt enkelt. Jag gillar Viktväktarna för att det handlar om sunt förnuft, man får äta allt (men inte alltid) och det blir ganska snart en del av livet utan en massa krångel.

Det finns dock ett par saker som oroar mej när det gäller viktnedgång och som personer ofta pratar om 1. takten 2. målvikt. Om vi börjar med takten... alla skulle säkert vilja vakna smala och slippa hela viktkampen. Men då skulle vi ju inte ha lärt oss något på vägen. Och egentligen handlar det väl inte om att gå ner i vikt, det handlar väl om att gå ner i vikt och sedan hålla sej på en hälsosam vikt i längden? Jag brukar säga att bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. För det ska gudarna veta att det är en sak att gå ner i vikt, en helt annan att behålla den nya vikten!

Många har stora krav på sina kroppar och blir besvikna om de går ner mindre än ett kilo i veckan. Och detta verkar vara oavsett hur stor övervikt de har... Står det still någon vecka eller tom har ett plus är paniken nära och man kan inte förstå vad som är fel. Men nu är det så att våra kroppar ofta är klokare än vi själva och helt enkelt går ner i den takt som den anser är bäst för oss. Det är inte hälsosamt att gå ner för snabbt, man kan drabbas av bla gallsten, blodtrycksfall och en massa annat. Med en lagom lugn takt hänger skinnkostymen med och även vår hjärna OCH vi lär oss en massa på vägen.

Klicka så ser du bättre
Och då kommer vi automatiskt till det där med målvikt. Viktväktarna använder sej av BMI och för att vara hälsosam ska man ligga inom BMI 20-25 och då siktar 95% på att hamna på BMI 20. Man vill alltså droppa flera kilo i veckan och sedan hamna så lågt som möjligt inom hälsosam BMI. Vad man kanske glömmer bort är just den lilla detaljen att vikten helst ska hållas också... Att hoppa upp och ner i vikt är inte bra för kroppen. Att hålla en ny vikt är inte lätt, att hålla en låg vikt är skitsvårt! Mitt råd brukar vara att gå ner till normalt BMI; alltså 25 och sedan känna efter kilo för kilo och stanna där kläderna känns bra och man klarar att hålla vikten utan jättestora uppoffringar. Då får jag oftast en fnysning till svar.

De som varit färdiga och sk Guldmedlemmar ett tag höjer ofta sin målvikt, det är helt ok att göra så så länge man fortfarande ligger inom normalt BMI. Man upptäcker nämligen att man inte klarar att hålla den låga vikten man bestämt sej för, utan hela tiden måste ha koll på allt man äter och ändå kanske vågen visar plus. Att år efter år ha superkoll på varenda grej man stoppar i munnen är inte ett hållbart liv. Så har jag haft det pga av sjukdom, det är inget roligt liv!

Det enda hållbara i längden, och nu säger jag detta med 14 år i branschen och lika många år på min målvikt, är att gå ner långsamt (och ta mängder med smällar på vägen) och att sätta en målvikt som är realistisk och går att hålla i längden. Här har tyvärr inte kraftig benstomme någon som helst inverkan... vad jag har förstått så väger våra skelett ungefär lika mycket, det skiljer bara något hekto på tunn och kraftig benstomme...

Mina råd till alla som kämpar med sin vikt blir därför:
* Ta det lugnt! Se det långsiktigt!
* Jämför dej inte med någon annan!
* Sätt en realistisk målvikt!
* Få inte panik över ett plus, livet är så!
* Acceptera att kroppen ibland vet bättre än du!
* Gläds åt minsta minus och ibland tom över plusminusnoll!


Och det viktigaste av allt - Tänk på din hälsa! Du har bara en kropp!


onsdag 20 september 2017

När pengarna inte räcker till...

* Detta är ett samarbete - ni som känner mej vet att jag bara pushar för saker jag själv använder eller kan tänka mej att använda*


Jag betalar nästa allt jag köper kontant, förutom stora grejer förstås - de betalas med kort. Riktigt stora grejer betalas via faktura, som vitvaror och renoveringar. Jag tycker inte om att stå i skuld och har därför knappt något lån kvar ens på huset.

Men nu står vi där med en stor och en mindre renovering gjord, ytterligare en som ska göras och dessutom har vi hoppat på ett erbjudande om att dra in fiber i huset. Detta ska ju betalas och nu är ju frågan om vår buffert räcker till detta...

Man ska ju inte handla om man inte har pengar, det är min övertygelse. Men renoveringarna var nödvändiga och ökar värdet på huset, att dra in fiber gör att vi kan säga upp den fasta telefonen och därmed spara in den kostnaden på ungefär 3,5 år. Så nu funderar vi febrilt!

Ska vi sälja av halva hushållet för att få ihop pengarna? Ska vi låna upp lite till på huset? Eller ska vi ta ett mindre lån och betala av det på kortast möjliga tid? På Financer.com kan man jämföra olika privatlån. Man får låna mellan 500 och 500 000 på 15 dagar till 5 år och det går blixtsnabbt att se vad det skulle kosta hos var och en. Det skadar ju inte att kolla... Så jag börjar väl där!


tisdag 19 september 2017

Ultraljudet gav inget svar...

Idag var det dax att åka iväg på ultraljud för att kolla upp värken i magen. Min läkare trodde att det kunde vara en cysta eller tom tumör på höger äggstock och detta skulle förstås kollas upp omedelbums!

För mej är ultraljud något man gör utanpå kroppen, så jag duschade som vanligt - men inte mer än så... när jag kommer in till gynekologen, som är en äldre herre (hade jag vetat det hade jag bett att få byta!) och han säger att jag ska klä av mej blir jag därför lite snopen. Men det är ju bara att göra som han säger och klättra upp i den där urheta stolen och se cool ut. Det finns nästan inget som är värre än att fläka ut sej i en gynstol! Jag undrar hur den sett ut om män hade varit tvungna att ligga där?

Hur som haver så är iaf allt i de nedre regionerna utan anmärkning! De cystor och myom som brukar finnas där hos damer i min ålder, finns inte ens. Allt är perfekt, som en 20-åring i skicket! Jamendåså! Kan man skryta med det tro? Det är iaf inget man tar upp i sin CV direkt... men bra att veta förstås!

Inga tecken på tumör alltså, vilket är bra men fortfarande inte förklarar varför jag har magsmärtor. Jakten går alltså vidare och gynekologen gissar på att det är tarmarna som spökar. Så nu skriver han sitt svar till min doktor och rekommenderar en grundlig undersökning av tarmarna i buken. Det kan jag inte ens gissa hur man gör. Nån som vet och kan berätta så jag vet vad jag har att vänta mej?

Jag har alltså inte cancer, inte just nu iaf eller åtminstone inte i äggstocken. Funderingarna fortsätter alltså och även om en del av oron släppt så är det klart den finns där någonstans i bakhuvet. Man har inte så här ont i magen utan anledning. Det hade varit skönt att hitta något. Något som var ofarligt och enkelt att fixa. Nu står vi lixom på ruta ett igen...


måndag 18 september 2017

Matsedel v 38

Äntligen börjar tempot att lugna ner sej lite. De senaste veckorna har varit galna och med förra veckans besked om eventuell tumör blev jag ju knappast mindre stressad...

Men i helgen har jag iaf hunnit ikapp med trädgården, nu är den höststädad och jag behöver inte tänka mer på det. Nu ska jag bara hinna ikapp inne också, det kanske löser sej till viss del nästa helg då vi eventuellt ska ha loppis och i bästa fall bli av med lite grejer.

Jag är inte stresstålig för fem öre! Jag går upp i vikt direkt och sover dåligt och då kommer värken som ett brev på posten (inte postnord dock...)  Stressiga perioder är det därför extra viktigt att veckomenyn är färdig och att det finns matlådor i frysen.

Här är veckans meny:

Måndag: Frittata med pasta och zucchini 11 SP
Tisdag: Somrig sallad med lax och sparris 4 SP
Onsdag: Kyckling i paprikasås 4 SP plus pasta
Torsdag: Fläskfilé med champinjoner 6 SP plus pasta
Fredag:  Grillade räkor med jordnötssås 13 SP för hela satsen
Lördag: Taco med hemmagjord tacokrydda
Söndag: Pasta Carbonara Oumph Style 6 SP plus pasta

Ha en riktigt fin vecka!
Imorrn har jag tid för ultraljud, håll tummar och tår för att allt är ok!


söndag 17 september 2017

Att rösta eller inte rösta?

Idag jobbar jag med kyrkovalet. Jag är inte med i kyrkan och får inte rösta, men jag gillar demokrati och att tjäna lite extra pengar. Däremot är jag kluven när det gäller politik, partier och kyrkan - jag tycker inte riktigt att de passar ihop...

Allt är politik. Bara man ska köpa en varmkorv är det politik. Alltså är även kyrkan politisk, men jag tycker att partierna ska hålla sej borta och låta kyrkan sköta sej själv. Det är ju faktisk bara i Svenska kyrkan man röstar... alla andra kyrkor har andra sätt att sköta sitt åtagande. Tror jag...

Har man rösträtt ska man utnyttja den! Det är en rättighet som jag tycker är en skyldighet. Eftersom mitt engagemang i kyrkan inte finns och jag heller inte har någon kristen livssyn eller tro så gick jag ur kyrkan för ett antal år sedan. Jag ser det lite som en klubb eller förening, där man är medlem om man är intresserad och då också engagerar sej och tar del av allt som erbjuds. Jag får alltså inte rösta eller ta del av det som kyrkan erbjuder - men jag tycker att den är viktig och ska finnas för dem som är intresserade.

Att jag engagerar mej i valet är helt enkelt ett sätt att tjäna några extra kronor. Jag tycker att valarbetet är roligt, man träffar folk man inte sett på länge och är en del av processen. Riksdagsvalet är förstås lite mer intressant för mej och mycket större, men valarbetet är detsamma. Jag har jobbat i varenda val som funnits sedan slutet av 90-talet och nu är hela familjen involverad.

Demokrati är viktigt! Folk slåss för sin rösträtt och det är ju inte länge sedan kvinnor inte fick rösta i Sverige. Rösträtten är faktiskt något av det viktigaste vi har, vi måste värna om den och använda den. Vi måste också få våra barn att förstå vikten av att ha en rösträtt och vara goda förebilder genom att gå och rösta istället för att strunta i det och kasta bort sin röst och därmed låta andra bestämma. Barn som får följa med till vallokalen ser det senare som en självklarhet.

Vi öppnade vår röstlokal kl 9 och stänger den kl 20. Jag har haft rast en stund och städat klart trädgården under den tiden. Nu ska jag strax gå tillbaka och vara kvar där resten av dagen och kvällen. Klockan 20 stänger vi, och det är först då vi börjar räkna rösterna som ska ringas in till valnämnden. Det kommer gå ganska snabbt, vi är nog färdiga vid 22.

Om ett år är det val igen och då är det betydligt mer jobb! Då kommer jag inte att sitta i en vallokal, min kropp orkar inte det längre. Då är man igång från 7 till kanske 2-3 på natten, det funkar inte för mej. Så jag jobbar bakom kulisserna istället med bla förtidsrösterna, då behöver man inte jobba på natten...

Vill du också jobba i ett val? Gäller det kyrkan tar du kontakt med det man för kallade pastorsexpeditionen och anmäler ditt intresse. Gäller det riksdagsvalet tar du kontakt med kommunens valnämnd. Det är ett kul jobb och intressant att se hur allt går till bakom och i ett val. Ett bra sätt att tjäna en extra peng är det också, åsså får man träffa en massa gamla bekanta  :-)

Gå och rösta nu!

lördag 16 september 2017

Jag hade inte ens...

... några sommarkläder att lägga undan när jag skulle packa ihop sommaren 2017. En klänning och ett par shorts var tydligen det enda jag använde den här sommaren, det visar hur dåligt den faktiskt var.

Jag brukar plocka undan sommaren betydligt tidigare, men det har inte funnits tid och tydligen så gjorde det inte så mycket. Det har varit en bra "jobbsommar" kan man väl säga? Eftersom undanstuvandet av sommarkläder gick snabbt har jag även hunnit höströja i trädgården. Jag väntar bara på att häcksaxen ska laddas så ska häckar och buskar klippas, skräpet plockas undan och sedan ska gräset klippas en sista gång. Sen är det färdigt till nästa år. Några ljusslingor ska sätta på plats också, vi brukar göra det i sep/okt för att inte frysa fingrarna av oss.

Sommaren är alltså officiellt över, den som aldrig riktigt kom igång. Men jag får tack o lov lite ny sol på näsan i oktober när jag åker till Kroatien och sedan efter jul när vi åker till Kap Verde. På så sätt överlever jag hösten och vintern, som jag annars avskyr. Som ni vet så drömmer jag om ett vinterboende, men det kan ju inte bli verklighet riktigt än.

Varje höst drabbas jag av en melankolisk ångest när jag tar avsked av sommaren. Eftersom det inte var någon sommar att tala om känns det nästan som jag blivit lurad på något. Som när man blivit lovad något riktigt gott och sen var det inget man tyckte om... Det känns som vi haft en lång vår som övergått i höst direkt. Jag hoppas verkligen att nästa år blir bättre!

Nu är iaf trädgården städad, alltid nåt!


torsdag 14 september 2017

Resor skingrar tankarna

Både humöret och tankarna har gått åt alla håll senaste dagarna. Nu har jag iaf en tid för ultraljud redan på tisdag, det är lite läskigt... men snart vet jag iaf hur kroppen mår...

Ett bra sätt att skingra tankarna, kanske bästa sättet, är att gå på mässa eller se på något roligt. Bägge har jag lyckats med senaste dagarna. I tisdags var jag på en stor resemässa och igår såg jag After Dark på Oscarsteatern. After Dark går inte att berätta om så där i förbigående, det vill jag göra i ett eget inlägg, så det kommer... däremot kan jag berätta om mässan som höjde mitt humör en hel del.

Pr-byrån som arrangerar just den här mässan har specialiserat sej på att lägga mässan i annorlunda miljöer. Förr har den varit bla på Casino Cosmopol på Kungsgatan, den här gången var den inne på Silja Serenade under timmarna båten låg i hamn i Stockholm. Vi skulle alltså tillbringa hela dagen på en båt utan att få åka iväg med den, sånt är alltid lika konstigt oavsett hur många gånger man gör det.

kl 11 gick vi ombord och började gå igenom alla utställare systematiskt. Min kompis och kollega Anja kryssade tom av dem vi pratat med så vi inte skulle missa något. Det går ju trender även i resande och det ser man ganska tydligt på de som väljer att ställa ut så här. Länder som bla Thailand, Storbritannien och USA behöver inte så mycket reklam just nu och var inte heller där, medan tex Polen, Finland och Marocko har nyheter som de vill lyfta fram. Det roligaste var nog att Södertälje var där och gjorde reklam för sin stad, exotiskt värre  :-)

För mej som är intresserad av världen och resor är det mesta intressant, men när det gäller att skriva om något så vill man ju ha något nytt att komma med som tex en ny sevärdhet, nya hotell eller nya direktflyg. Så var det med bla Island som har en snabbare variant av deras klassiska tur The Golden Circel och Marocko som har ett nytt direktflyg från Stockholm som på bara fyra timmar tar en direkt till solen och värmen. Detta vill jag ju förstås veta mer om!

Problemet när man är på resemässa är att det börjar dra ordentligt i resetarmen. Man vill åka NU! Särskilt när vädret är tråkigt och både solen och värmen känns väldigt långt borta. Nu har jag ju tur och får åka iväg om bara en månad, då åker jag till Kroatien på Olivplockar VM och till nyår är det dax för årets långsemester till solen. Kanske blir det något mer, sånt vet jag sällan förrän bara några dagar i förväg. Just nu skulle jag gärna trilla över en resa till Zanzibar eller nåt sånt - jag fryyyyyser!!!

Världen är stor, lite drygt 200 länder. Jag har besökt runt 60 och har alltså mycket kvar att se, men har ändå hunnit göra alla mina drömresor utom en. Jag har varit på Safari i Afrika, något många drömmer om, jag har besökt paradisöar som Seychellerna och Zanzibar och sett världsmetropoler som New York. Jag har varit på charterresor, reguljärresor och bott utomlands, jag är lyckligt lottad! Jag ser gärna mer av världen, men jag har bara Samoa kvar som dröm - allt annat är bonus. Å sen har vi min dröm om att bo utomlands under vinterhalvåret, en dröm som absolut ska förverkligas!

Mässan fyllde sin funktion och skingrade mina tankar väldigt bra! Mer resemässa till folken  :-)


tisdag 12 september 2017

När livet ger käftsmällar större än vanligt...

Jag har haft en obehaglig magkänsla ett tag. Jag har haft ont i magen, över höger äggstock, för att vara mer exakt. Idag skulle jag ändå träffa min läkare för att göra den sedvanliga kontrollen av sköldkörteln. Då passade jag på att be honom kolla upp värken. Han klämde, jag skrek.

Nu misstänker han en tumör eller cysta och har skickat mej vidare till ultraljud på kvinnokliniken. Nu är det alltså bara att vänta på kallelse... men min magkänsla säger att detta inte är bra och tyvärr brukar jag ha rätt. Jag hoppas förstås att jag ska ha fel, jag har mer än gärna fel den här gången.

Min doktor såg också att det är något knas med mina njurar. Tydligen har de legat på gränsvärden förut, som nu blivit ännu högre. Njurar är ju ganska bra att ha... jag samlar på mej vätska och den övervikt som jag bär på (jo, just idag har jag en sån) är tydligen inte fett utan vätska. Som han sa så är jag inte fettig utan skvalpig. Så nu har jag lämnat ännu fler prover, så får vi se vad de säger. MEN sköldkörteln är iaf stabil nu, efter två år verkar vi ha hittat rätt dos på medicinen. Alltid nåt!

Jag brukar inte reagera särskilt mycket när det levereras nya diagnoser eller sjukdomar, men idag gjorde jag det. Värk har jag vant mej vid, det är som det är... fibron går inte att göra så mycket åt och hypotyreosen medicineras ju. Men det här att ett viktigt inre organ kan vara dåligt gör mej faktiskt lite besvärad. Och om jag nu faktiskt har en tumör på äggstocken, vad händer då? Hur ser livet ut om, låt säga, bara 3-4 år...? Jag blev faktiskt lite deppig och så måste jag ju också få känna.

Än en gång slår det mej att vi inte är något alls utan vår hälsa! Oavsett vad som händer nu så måste jag ta hand om mej ännu bättre så jag orkar eventuella behandlingar och kanske även operationer.
Jag måste bli så frisk som möjligt så jag orkar vara sjuk helt enkelt! Det slår mej återigen att jag inte odödlig och jag måste ta hand om min kropp på bästa sätt. Hur ska den annars orka ta hand om mej på bästa sätt?

Men det som också slår mej är att jag vill städa upp runt mej och rensa ur, om det värsta skulle hända. Jag vill inte att någon annan ska behöva städa ut mej och mina grejer ur mitt hem. Så nu är det återigen dax för att ta ett rejält tag här hemma och ta bort allt onödigt. På det sättet är jag inte särskilt nostalgisk, mest praktisk. Visst finns det saker som bär på minnen, men då är det mest bilder jag tänker på. Saker har i sej inget värde och jag behöver dem inte mer än för att de är praktiska att ha eller vackra att se på.

Sen har vi den känsliga frågan; ska man hålla hemligt hur man mår tills man verkligen vet eller ska man berätta hur det står till på en gång? Jag väljer att berätta. På så sätt vet alla varför jag inte hälsar, utan går runt i min egen bubbla. Jag ser helt enkelt ingenting, jag är avstängd och befinner mej i min egen värld. Men hojta gärna och öppna min lilla bubbla en stund. Jag kommer förmodligen inte att le och säga att allt är bra, för det är det inte. Orkar man inte ta svaret, så fråga inte! Jag misstänker att en och annan kanske kommer att ta en omväg eller inte låssas se mej, då får det vara så.

Resultatet på alla prover kanske är positiva! Så är det säkert! Men att vänta på dem är inte lika positivt. Jag tog blodprover idag, dem får jag säkert svar på under veckan och då vet vi mer hur njurarna ser ut och hur planen ser ut runt dem. Inom kort får jag en kallelse till ultraljudsundersökning av äggstockarna och det brukar gå rätt snabbt på Södertälje Sjukhus. Sen får vi väl se hur lång tid det tar innan man får svar därifrån, men det kan ju vara lite segt antar jag.

Tills allt detta är klart misstänker jag att jag kommer att hoppa upp och ner i känslor och det har jag faktiskt rätt till och tänker inte be om ursäkt för. Under tiden kommer jag att träna mina tre pass i veckan och gå långa promenader, för det vet jag att jag mår bra av. Jag ska förbereda min kropp för allt som skulle kunna hända och göra den så stark som möjligt. Vad har jag för alternativ? Ska jag bara gräva ner mej och låt kroppen förfalla? Det gör ju inte saken bättre precis. Jag kommer att jobba på som vanligt, se mina teaterföreställningar, åka på mina resor och skriva mina texter. De mesta kommer att vara som vanligt, förutom mitt humör antar jag.

Men jag uppmanar er alla att ta hand om er, era kroppar och er hälsa. Det är lixom det enda som är viktigt! Gör vad ni kan för att må så bra som möjligt, så ni vet att ni verkligen gjort allt som ni själva kan kontrollera. Man kanske inte klarar sej från sjukdomar ändå, men det kan väl vara värt ett försök? Och en stark kropp klarar ju en eventuell behandling bättre än vad en svag kropp gör. Så tänker iaf jag och jag hoppas att jag har rätt.

Det är bara att vänta och se...

måndag 11 september 2017

Matsedel v 37

Helvetesveckan är över och även om veckan som precis börjat inte är direkt lugn, så är den ändå väldigt mycket bättre än den föregående! Vi bor ju hemma igen!

Den här veckan innehåller läkarbesök, en resemässa, 3 teaterbesök (After Dark, Dansa Samba Med Mig, Egenmäktigt Förfarande) och ett kyrkoval. Resemässan är inte så jobbig, jag ska mest bara glida runt och få uppslag om grejer att skriva om. Jag älskar teater, så det är inte heller särskilt jobbigt mer än att det blir långa kvällar och att en av föreställningar går av stapeln i Örebro... Sen ska de ju skriva om direkt förstås... Jag får inte rösta i kyrkovalet, men passar på att tjäna lite pengar som valförrättare hela söndagen.

Det bästa är att jag kommer att hinna träna, eftersom dagarna är hyfsat lediga. Så vi har laddat frysen med matlådor så jag kan träna, gå med hunden, jobba och äta något hyfsat snabbt innan jag ska iväg på kvällarna. Planering är a och o!

Här är veckans matsedel, håll till godo!

Måndag: Pasta med spenat & fetaost 3 SP plus pasta
Tisdag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Onsdag: Fläskfilewok 5SP plus ris
Torsdag: Tonfiskgratäng 10 SP
Fredag: Kycklinggryta med bacon och senap fr 3 SP plus ris
Lördag: Afrikans gryta 3 SP plus ris
Söndag: Halloumiburgare med picklad rödlök fr 8 SP

Ni för en bonus också: Lätt Äppelkaka! bara 13 SP för hela kakan  :-)

Himla god mat hela veckan, jag gillar varenda rätt! Gör mycket så ni har till matlådor  :-)


lördag 9 september 2017

Helvetesveckan är äntligen över!

Som jag bävat för den här veckan! Jag visste att det skulle bli problem, frågan var bara i viken form och hur stora... så när vi fick översvämning för två veckor sedan var jag inte ens förvånad. Det var lixom väntat. Översvämningen var ett resultat av det förberedande jobbet som skulle gå av stapeln med början i måndags.

I söndags for jag runt som en galning för att städa undan allt som eventuellt kunde dra åt sej lukt. All tvätt tvättades, textilier plockades undan osv. Martin packade ihop sina övernattningsgrejer och vi planerade för en vecka hos mina föräldrar. Pälsbollen fattade ingenting.

En toa- och duschvagn var redan på plats och nycklar hade delats ut. Jag tog emot en för säkerhets skull, men jag tänkte INTE gå dit! Det där med offentliga toaletter är inte riktigt min grej. Sömnen var riktigt kass natten till måndag, så jag var mer död än levande när jag klev upp extra tidigt för att hinna gå på toa, äta frukost och göra alla morgonbestyr som innehåller vatten, innan hantverkarna kom och stängde av allt.

Det stod 7.30 på lappen, men jag fick ha mitt vatten kvar någon timme till. Sen dundrade de in i huset, förseglade alla toaletter, kranar och avlopp och stängde av alltsammans. Nu hade vi ett torftigare liv än när jag bodde i Gambia, där hade jag iaf en vattentoalett, iofs utan fungerande vatten - men den hade avlopp och gick alltså att spola för hand. Vatten går nästan alltid att fixa, avlopp är värre att vara utan.

Så jag packade ihop resten, stoppade in hunden i bilen och flyttade in hos mina föräldrar. Man ska inte flytta hem som vuxen. Föräldrarna rymde till vårt ställe på Öland, så vi slapp gå varandra på nerverna. Det är verkligen inte roligt att tvingas hemifrån, eller tvingas... det gjorde vi väl kanske inte - men den doft som uppstod i huset är inget man ska sova i om man vill må bra. Å jag har astma, så det var inte mycket att välja på.

De andra grannarna fick tillbaka sitt vatten och avlopp redan på onsdagen, men pga vår vattenläcka dröjde det lite till för oss. Rören skulle lagas en extra gång och kollas extra noga, det får vi väl iofs tacka för. Så vid lunch på torsdagen vart allt tillbaka för oss också, då var renoveringen färdig, nu är det bara fläktar som ska torka upp allt vatten. Så medan våra grannar hade sina 3-4 dagar av stök, har vi haft två veckor innan och nu kanske en månad till innan allt är över för oss. Veckan jag bävat för blev alltså lite längre än den skulle och min oro var befogad.

När vi väl fick komma hem igen och sova i vår egna säng var det ljuvligt! Jag sov som en stock första natten och var alldeles lycklig när jag vaknade och insåg att det var över. Sedan vi kom hem har allt gått i 180, så vi har inte riktigt hunnit njuta av lugnet än - men imorrn har vi planerat en hel dag hemma och bara ligga i soffan och mysa. Nu är skiten gjord, helvetesveckan är över och vi kan andas ut. Visst har vi vatten i halva källaren, men det är ingenting mot att vara utan vatten och avlopp helt och hållet. I Afrika är det en sak - här hemma en heeeelt annan!

Nu kan vi tänka på annat igen, så skönt!


tisdag 5 september 2017

Min viktresa i Aftonbladet i söndags

Då var det dax igen... nej, det är ingen ny översvämning den här gången tack och lov! Det handlar om något betydligt trevligare, det var nämligen dax att dyka upp i en tidning igen. Den här gången var det Aftonbadets Söndagsbilaga och kom lite överraskande.

Självklart visste jag att jag blivit intervjuad och fotad, men det var så länge sen att jag trodde man strukit hela artikeln - det blir nämligen så ibland. Så när en bekant la upp en bild på tidningen strax efter lunch i söndags blev jag faktiskt lite förvånad. Att se sej själv på omslaget på en tidning vet jag inte om man vänjer sej vid, det får man väl fråga någon som är där lite oftare än vad jag är... Texten har jag oftast ett hum om, så det är bilderna jag brukar vara mest nyfiken på. Maria som tog bilderna den här gången hade verkligen lyckats bra, jag såg helt ok! Klickar ni på dem blir de större  :-)

När reportern ringde mej för att fråga om jag kunde tänka mej att ställa upp i en artikel om livsstilsförändring sa jag ja nästan direkt. För mej är den typen av artiklar mer intressant än när det handlar om att gå ner mycket i vikt på kort tid. Nu fick jag dessutom poängtera hur svårt det är att hålla en ny vikt och hur många parametrar som spelar in. Det handlar inte bara om att gå ner i vikt, det handlar ju om fortsättningen också. Jag gick ner, men jag kunde inte hålla vikten, så jag gick upp igen - inte allt, men en del. Så gick jag ner igen... och så höll det på...  Jag kunde inte hålla mina nya vikt förrän jag gjorde en del ingrepp på min kropp och började se min viktresa som en hälsoresa en total livsstilsföränding. Det handlar ju egentligen ganska lite om vikt, utan mer om hälsan och att må så bra som möjligt. För att komma dit krävdes bla att göra en del operativa ingrepp och att utreda min trötthet och värk som sedan till viss del kunde medicineras.

Såna här grejer är viktiga för mej och då ställer jag gärna upp i en artikel eller en tv-grej. Gör det skillnad och hjälper folk på vägen drar jag gärna mitt strå till stacken Jag har ingen aning om hur igenkänd jag är utanför Stockholm, men jag vet att folk känner igen mej här. Det kommer fram folk på Ica och vill prata lite och berätta att de följer mej på instagram. Senast i helgen frågade en tjej om det är jag som är "viktväktarna"... Nu är jag ju inte Viktväktarna, det ska vi vara noga med att poängtera - jag jobbade där i 14 år men slutade för drygt 3 år sedan. Jag tycker att folk borde glömt det... men så är det alltså inte. Det är helt ok för mej, så länge jag och Viktväktarna drar åt samma håll  :-)

Att vara med i tidningen är ett sätt att uppmärksamma resan som kommer sen. Att gå ner i vikt är en sak, att hålla vikten är en helt annan. Vikt är INTE synonymt med hälsa, men har en hel del med saken att göra. Å jag vill bli så hälsosam som möjligt och gärna inspirera andra på vägen. Jag hoppas och tror att jag gör det. Jag började min hälsoresa för 17 år sedan och den kommer aldrig att ta slut, detta gör jag för resten av livet. Har ni läst artikeln får ni gärna säga vad ni tyckte.

Gör en riktigt fin dag!

måndag 4 september 2017

Matsedel v 36

Så var september här och vi har redan börjat planera julborden vi ska testa i år. Förra året tror jag det blev 7 stycken, det kan hända att det blir fler i år...

Just den här veckan har jag bävat för de senaste månaderna. Vi bor i ett hus med 60 år gamla rör och dessa ska "relinas". Det betyder att man istället för att byta dem lägger man en plastmassa inuti dem och på så sätt gör man ett nytt rör på insidan. Det betyder också att vi inte har något vatten, heller inget avlopp... så vi har valt att inte bo hemma de här dagarna utan bor hos mina föräldrar. Det handlar bara om några dagar, men ni vet hur det är när man blir lite äldre och har sina vanor. Man vill att det ska vara som det brukar, allt annat är jobbigt.

Så vi bor i kappsäck både vad gäller saker och mat. Jag åker hem varje dag för att kolla hur det går och för att sitta och jobba en stund, sen packar jag ner ingredienser till dagens middag och åker tillbaka till mina föräldrar igen. Lite omständligt men men... Snart är det klart och vi kan återgå till det normala efter översvämningar och renoveringar. Jag påverkas enormt mycket av stress, därför är veckomatsedeln extra viktig just nu.

Här är veckans meny:

Måndag: Pasta med krämig spenatsås 2 SP plus pasta
Tisdag: Krämig fiskgratäng med räkor fr 4 SP plus potatis
Onsdag: Kyckling med timjan- och senapssås 6 SP plus ris
Torsdag: Nudelwok med kassler fr 5 SP
Fredag: Filégryta mes ananas 4 SP plus ris
Lördag: Lasagne 9 SP
Söndag: Pasta med laxsås fr 6 SP plus pasta

Alla rätter passar även som matlåda, så gör massor!!!
Ha en riktigt fin vecka  :-)

söndag 3 september 2017

Kristallen - bakom kulisserna

Jag vet att ni är några som tror/tycker att jag bara glider runt på resor, galor och andra roliga saker. Därför vill jag än en gång poängtera att jag inte alltid går som gäst för att roa mej, utan faktiskt arbetar! Visst är det en förmån att få göra en massa roliga saker, men jag är där för att göra ett jobb både under tiden det pågår och efter. Som på Kristallen i fredags, så här såg det ut från mitt håll - utanför röda mattan och bakom kulisserna.

Kristallen är alla tv-kanalers stora firmafest och en chans för dem alla att träffas. Min uppgift under kvällen var att hjälpa min kompis Camilla som är fotograf. Medan hon fotade alla som gick på röda mattan, skulle jag skriva alla namn i den ordning de kom för att underlätta för Camilla att hitta alla namn när hon redigerar bilderna efteråt. Mitt jobb låter mycket lättare än det är!

Jag har ingen aning om hur många gäster som var inbjudna eller hur många som passerade röda mattan, alla går inte den vägen utan smiter vid sidan om. Men utan att överdriva kan jag nog gissa att det var iaf 300-400 pers som passerade och de flesta kom i klungor om 2-6 personer. Att komma på alla namn och skriva upp dem snabbt som attan innan nästa gäng kommer och eventuellt fråga om namn på de man inte känner igen är inte lätt! Försöka själva genom att se en bild på låt säga tre personer, komma på vilka de är och skriva upp dem (läsligt) på kanske 30 sekunder. Testa! Det är inte så enkelt som det låter.

Röda mattan var lite längre än vanligt, det var många fotografer som ville ha många bilder - vilket underlättade lite och gav mej några sekunder extra. Å andra sidan var det ju massor med gamla vänner och kollegor som gick där och som jag bara var tvungen att hinna krama också. Men jag hann tom ta några egna bilder lite snabbt. Jag stod i slutet av mattan tillsammans med ett par andra som också skulle ta namn samt en fotograf, så vi hjälptes åt så gott det gick. Men det är många mysko noteringar i mina papper som "Tv4 nyheterna", "konstnär", "downtonabbey-expert" osv. Så får man googla namnen när man kommer hem  :-)

Medan gästerna fick en fin middag med tillhörande dryck, fick vi gå upp till pressrummet och äta paj och dricka vatten. I pressrummet sitter de allra flesta med varsin dator, äter, skriver och kollar på sändningen på en stor skärm som satts upp provisoriskt. Nyheter ska snabbt ut och nästan alla skriver så fingrarna glöder, jag försökte skriva rent mina anteckningar men gav upp... Idag däremot har vi synkat Camillas bilder med mina anteckningar och hon har kunnat slutföra sitt jobb. Jag trodde inte att jag var till någon nytta alls, men det var jag tydligen ändå otroligt nog. Så jag kanske får följa med fler gånger...
Strax innan tv-sändningen är slut går man i samlad tropp ner till galan för att få bild på alla vinnare, lokalen och minglet efter. ALLA trängs om de bästa bilderna, inte bara fotografer och journalister - utan även gästerna. Att ta gruppbild var helt omöjligt för mej med en liten kamera, en rund scenkant och massor med människor - knappt ens de med stora objektiv och vidvinkel var nöjda. Så jag passade på att ta lite mingelbilder istället och väntade på tillfällen att ta singelbilder på vinnarna istället.

Det myllrade av folk runt Tilde De Paula Eby, så henne fick jag vänta med. När vi sågs på röda mattan sa jag till henne att hon skulle vinna, hon bara tittade på mej och kramade mej hårt. Vi träffades första gången på 90-talet när vi jobbade på en gala för Rädda Barnen och sedan har vi setts lite då och då genom åren. Hon var superproffsig redan då och är ännu proffsigare nu - jag var helt säker på vinst. Hon var så nervös att hon nästan kräktes, men nog sjutton fick jag rätt! När alla andra var färdiga med sina bilder lämnade hon lokalen och då såg jag min chans och fick några riktigt bra och roliga bilder. Hon var så lycklig!

När jag var nöjd letade jag upp Camilla och vi gick därifrån. Jag var hemma strax innan 12 och då hade festen bara börjat... Ni får själva avgöra hur glammigt mitt liv är nu när ni vet hur det ser ut när jag åker iväg på en gala. Visst får jag uppleva miljön och träffa en massa roliga människor, de flesta fd arbetskompisar faktiskt, men det är ett jobb  - det måste man komma ihåg - å gör jag det dåligt är jag körd, både som skribent och gäst. Den här gången var iaf Camilla nöjd, tack och lov  :-)

På instagram @marlenerinda kan du se fler bilder från kvällen och även från allt annat som händer i mitt liv. Mitt lite annorlunda liv...