![](https://1.bp.blogspot.com/-8h5Wr98eH84/WcPUHYLYdpI/AAAAAAAAQgM/HwT1uq6EJK05HQsP-0gdzBfuLk_uLKQVQCLcBGAs/s200/livet%2B%25C3%25A4r%2Broligare%2Bnu.jpg)
Jag har fortfarande kontakt med många av våra gamla medlemmar, är med på flera olika forum på facebook och håller mej uppdaterad med nya rön, forskning och när det kommer nyheter både i Viktväktarnas program och andra kostprogram/dieter. Kurer förkastar jag, det blir oftast jojobantning och är inte bra för hälsan. LCHF och 5:2 är inte heller dieter jag varken förespråkar eller gillar eftersom de innebär att en del livsmedel är förbjudna och det krånglar till livet både för en själv och andra. Det blir ett för stort ingrepp i livet helt enkelt. Jag gillar Viktväktarna för att det handlar om sunt förnuft, man får äta allt (men inte alltid) och det blir ganska snart en del av livet utan en massa krångel.
Det finns dock ett par saker som oroar mej när det gäller viktnedgång och som personer ofta pratar om 1. takten 2. målvikt. Om vi börjar med takten... alla skulle säkert vilja vakna smala och slippa hela viktkampen. Men då skulle vi ju inte ha lärt oss något på vägen. Och egentligen handlar det väl inte om att gå ner i vikt, det handlar väl om att gå ner i vikt och sedan hålla sej på en hälsosam vikt i längden? Jag brukar säga att bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. För det ska gudarna veta att det är en sak att gå ner i vikt, en helt annan att behålla den nya vikten!
![](https://4.bp.blogspot.com/-6YqqjwSJhMQ/WcPVpwcRZrI/AAAAAAAAQgc/_6RqSyljBrwE7aVb8eqQbwyMewBgvnzqwCLcBGAs/s200/hekto%2Bper%2Bvecka%2B%25282%2529.jpg)
![]() |
Klicka så ser du bättre |
De som varit färdiga och sk Guldmedlemmar ett tag höjer ofta sin målvikt, det är helt ok att göra så så länge man fortfarande ligger inom normalt BMI. Man upptäcker nämligen att man inte klarar att hålla den låga vikten man bestämt sej för, utan hela tiden måste ha koll på allt man äter och ändå kanske vågen visar plus. Att år efter år ha superkoll på varenda grej man stoppar i munnen är inte ett hållbart liv. Så har jag haft det pga av sjukdom, det är inget roligt liv!
Det enda hållbara i längden, och nu säger jag detta med 14 år i branschen och lika många år på min målvikt, är att gå ner långsamt (och ta mängder med smällar på vägen) och att sätta en målvikt som är realistisk och går att hålla i längden. Här har tyvärr inte kraftig benstomme någon som helst inverkan... vad jag har förstått så väger våra skelett ungefär lika mycket, det skiljer bara något hekto på tunn och kraftig benstomme...
Mina råd till alla som kämpar med sin vikt blir därför:
* Ta det lugnt! Se det långsiktigt!
* Jämför dej inte med någon annan!
* Sätt en realistisk målvikt!
* Få inte panik över ett plus, livet är så!
* Acceptera att kroppen ibland vet bättre än du!
* Gläds åt minsta minus och ibland tom över plusminusnoll!
Och det viktigaste av allt - Tänk på din hälsa! Du har bara en kropp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: