torsdag 31 augusti 2017

Livet är roligare med bling

Jag erkänner, jag är en statistiknörd. Sedan jag fick min första Fitbit i slutet av maj 2013, har jag haft den på mej i stort sett varenda dag (tom på bröllopet i behån) och mätt alla mina steg! Jag har haft flera modeller, från första Fitbit Flex till Blaze och Alta, men det är Charge 2 som är favoriten. Och nu har jag blingat den!

Chargen som jag har idag kom med ett lila plastarmband som är helt ok, men Martin hade även köpt till ett ljusrosa i läder som han tyckte passade mej bättre. Det är jättefint men det är ju lite tråkigt ändå om man vill vara finklädd... eller hur?

Jag såg att andra hade roliga armband som de köpt på wish, jag är väl typ sista människa på jorden som inte upptäckt det stället än... nu har jag det... jösses va mycket kul det finns där och allt är ju nästan gratis! Jag hittade några snygga träningstights, som inte var alls lika snygga i verkligheten. Men det kostade ju knappt något, så det gjorde inte så mycket. Jag hittade en jättesnygg tunika som var typ 3 storlekar för liten och får väl ges bort till någon i Gambia... å så hittade jag armbanden till min fitbit. Om de ens var hälften så fina i verkligheten som på bild, så skulle jag bli nöjd. Jag beställde tre och började vänta på leverans...

Två av dem kom mycket snabbare än väntat och var precis lika fina som på bild! Ett knallrosa att ha bara för kul och så mitt blingarmband i roseguld. Så coolt! Jag la direkt ut en bild på Facebook och fick hur många frågor som helst om det, så här är länken där jag köpte det! Du hittar mängder med armband till Charge2 HÄR! Har du en annan modell är det bara att skriva in det i sökrutan, så får du mängder med förslag.

Det brukar vara någon månads leveranstid och jag har ingen aning om hur kvaliteten är. Men man får väl räkna med att de inte är jättetåliga med tanke på priset... mej gör det inget - det finns ju nya att välja på. Nu väntar jag på ett i guld och sen vill jag nog även ha ett svart armband som passar till allt. När detta är ett av få "smycken" man har dygnet runt, så tycker iaf jag att det är kul att förändra det som går och vem blir inte glad av lite bling  :-)

onsdag 30 augusti 2017

Ett MÅSTE om du gillar skaldjur!

Jag älskar skaldjur! Jag skulle utan problem kunna leva på räkor och kräftor, eller varför inte hummer och krabba - även om krabba är lite pilligt... Mina barn är precis lika galna i skaldjur som jag och tack och lov är även Martin det. Det går alltså åt en hel del när vi ska äta tex kräftor och hummern är given på nyårsafton.

Vi har med glädje testat räkfrossor och även skaldjursplatåer på olika ställen och sneglat på Birka Cruises skaldjursbuffé som går varje höst men aldrig kommit till skott, förrän nu. I söndags klev vi på båten som skulle ta oss till skaldjurshimlen för några timmar och snacka om att vi hamnade rätt!

Uppgiften för resan var att ta bilder till bla Du i Fokus, så jag fick komma in lite före de andra gästerna för att prata med kocken och fota buffén och restaurangen. Skaldjursbuffén äter man i fören på båten, där det är som flera restauranger på samma ställe. Medan man äter har man en fantastisk utsikt när man glider genom Stockholms Skärgård. Varje sittning är 2,5 timme, så det är ingen brådska vilket är en fördel eftersom det är djungels lag de första 15-20 minuterna. Då kastar sej folk över.... HUMMERN!

Jag fick mina bilder och en massa "onödigt (roligt, enligt mej) vetande" från kocken, bla att de öppnar 2,3 ostron per gäst och kokar 150 liter fond till skaldjurssoppan per dag! Den var något av det godaste jag ätit, receptet kommer i magasinet imorrn om jag hinner.

Sen var det alltså vår tur att kolla kvaliteten på godsakerna. Allt såg ju bra ut, doftade fräscht och var snyggt upplagt, men smaken vet man ju inget om förrän man testar och verkligen sätter tänderna i dem. Först ut var kräftor och havskräftor. Jag hoppade faktiskt över räkorna, som fanns både som rökta och kokta, det äter jag ju hemma relativt ofta. Havskräftor äter jag betydligt mer sällan, dessa var fångade utanför Smögen och kokas direkt vid kaj, de var urgoda! De vanliga kräftorna var spanska och smakade som vilken förortskräftskiva som helst... men havskräftorna, jösses!!! Dem kom jag tillbaka till flera gånger  :-)

Efter en stund var kön borta vid hummern och man kunde i lugn och ro plocka åt sej både av hummer, krabba och ostron. Ostron är inte riktigt min grej, men Martin sa att de var bra. Hummern var väldigt god, precis som den ska vara - men krabban var fantastisk! Jag har nog aldrig ätit så god krabba någon gång! Åsså har vi då den där soppan, skaldjursoppan, som jag inte hade tänkt att smaka men när både Martin och bordsgrannen höjde de till skyarna och man tom hörde andra gäster prata om den - ja, då var jag ju tvungen. Å vilken soppa! Den var så där god så man skulle vilja ha den i kopp och dricka! Martin pimpade den med hummerkött och var i princip okontaktbar en lång stund.

Två timmar satt vi och sen var vi proppmätta. Vi ville gärna äta mer, men det gick bara inte och dessutom såg jag en helt fantastisk solnedgång som jag bara var tvungen att fånga. Så medan Martin gjorde oss oskyldiga, sprang jag med magen full upp för fyra trappor till terrassen för att fånga magiska solnedgångar. Jag fick kanonbilder!

Tycker ni om skaldjur så måste ni verkligen åka med på Birka Cruises skaldjurskryssningar. Älskar ni skaldjur, så är det ingen tvekan! Till och med västkustborna vi hade i närheten var nöjda, de som verkligen är vana vid fräscha produkter och kan kvalité. Jag tror att man har ända fram till slutet av oktober på sej, sen tar väl julborden vid typ... vi kommer absolut åka nästa år igen! Jag kan inte förstå att vi missat detta... det kommer inte att hända igen  :-)


tisdag 29 augusti 2017

Målet med viktkampen

Nu är det tre år sedan jag äntligen fick inkassera vinsten av viktkampen. Belöningen som var värd att kämpa för och som faktiskt förändrade och förbättrade hela mitt liv. Jag har gjort en mängd ingrepp på vägen till ett friskare och mer hälsosamt liv, men bröstförminskningen förändrade allt!

Jag är 156 cm lång och då är det inte meningen att man ska bära runt på en E-kupa. Det är tungt, man får värk i rygg och nacke, ligger man på mage blir det uppförsbacke, det skumpar smärtsamt när man springer, man kvävs nästan vid vissa yogaövningar, kläder sitter fult och man får en mängd mysko kommentarer om sitt utseende. Jag kan faktiskt inte hitta en enda positiv grej med att ha stora bröst.

Ända sedan jag var i tonåren har jag velat minska dem, men kom inte till skott förrän barnen var några år gamla. För att göra en bröstförminskning via landstinget krävs en viss storlek, ett visst häng, betydande problem och max bmi 25. Jag låg lite över och detta blev min morot att bli normalviktig. För att gå ner i vikt behöver man ett mål, för det flesta är detta att gifta sej eller bli gravida - för mej var det en C-kupa. Detta blev senare ett delmål, eftersom det stora målet egentligen var att kunna röra mej och bli hälsosam, så frisk som möjligt och den piggaste pensionären jag kan bli när jag kommer dit om några år.

Jag skrev in mej på Viktväktarna i augusti 2000, det skulle ta många, långa år innan jag äntligen låg stabilt under bmi 25. Jag gick ner, blev sjuk och gick upp, gick ner igen och så höll det på. Jag kom ner till bmi 25,5-26 men det var svårt att komma till 25 och gärna under det. Men jag gav inte upp! Hösten 2013 var jag stabil, då hade min läkare hittade vad som felade - jag fick medicin och kunde äntligen komma ner under 25 och stanna där. I december fick jag träffa koordinatorn på bröstcentrum och blev godkänd! Jag som aldrig blir nervös var ett totalt nervvrak innan besöket och packade sedan ihop utanför hissarna när allt var klart. Jag var godkänd! Äntligen skulle det ske!

Det är en ganska stor operation, men jag var inte det minsta nervös. Det enda som betydde något var att bli av med tyngden och få börja mitt nya liv. 29 augusti 2014 var det dax! Jag var helt lugn och väldigt förväntansfull innan operationen. Å när jag vaknade efter en massa timmar var jag bara lycklig. Det gjorde inte ett dugg ont, jag mådde toppen! Självklart slet jag av mej täcket för att titta och även om det var bandage och svullet så kunde jag se skillnaden. 7,4 hekto hade tagits bort och för mej symboliserar de där 7,4 hektona mitt nya liv.

Första löpturen var en befrielse! Att kunna röra sej precis hur jag vill, ha vilka kläder jag vill, slippa äckliga kommentarer och sova gott är värt precis allt! Ju längre tiden går desto mer inser jag hur mycket brösten begränsade mej och vilken skillnad det är idag. Jag ser mina fötter och kan se när jag knyter skorna! Jag kan ha trekantsbikini och behöver inte ha behå med tjocka axelband som skär in i huden, jag behöver inte ha behå alls om jag inte vill! Visst blev jag smal och ser smalare ut även idag när jag trots allt gått upp lite i vikt, men det handlar inte om det - det handlar om hälsa!

En bröstföminskning är inget lyxoperation som vissa påstår. Operationen gav mej ett helt nytt, aktivt och friskare liv. Jag mår tusen gånger bättre än förr! Jag känner det i hela kroppen och i nästan alla situationer. De som känner mej ser det på mej. Å jag vet att det är många som lider i det tysta och som funderar... mitt råd till er är att först och främst gå ner i vikt. Det kan ju hända att brösten blir mindre av viktminskningen, mina blev det inte. När ni ligger under bmi25 ber ni husläkaren om remiss. Operationen är det minsta problemet, det är vägen dit som är svår och lång. Men ni kommer inte att ångra er! Vill ni läsa mer om operationen och vägen dit, så klicka eller sök på bröstförminskning - så hittar ni alla inlägg och bilder.

Jag är så glad att jag tog tag i detta och tacksam för att sjukvården hjälpte mej. Jag mår så mycket bättre! Grattis min fina C-kupa och mitt aktiva och friskare liv :-)

måndag 28 augusti 2017

Matsedel v 35

Sista veckan av sista sommarmånaden. Är du nöjd med din sommar? Var vädret till belåtenhet? Gick det som planerat med vikten? Om inte, så får du en ny chans nästa år. Lär av det som gick fel och skaffa nya vanor under året så kommer nästa sommar att se annorlunda ut  :-)

Vi som inte har varit lediga mer än någon dag i taget i sommar har varit ganska nöjda, åtminstone när det gäller vädret, det har varit en bra jobbsommar kan man väl säga. Vikten... ja, det gick väl som planerat ungefär - 2,5 kg ner tror jag det blev. Nu kommer jag att gå upp lite eller kanske ligga still, sen ska jag ta bort minst 2,5 till. Det får ta den tid det tar, men gärna innan semestern i december.

Förra veckan var ett enda stort kaos, den här veckan är lite lugnare. Sen blir det ytterligare en vecka med rejält kaos, då vi valt att inte ens bo hemma pga renovering. Därav min befarade viktökning... Så denna vecka är det bara "smalrätter" med få SP.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med zucchini och fetaost 3 SP plus pasta
Tisdag: Fisk i ugn med kräfttzatziki 4 SP plus potatis
Onsdag: Kyckling med mozzarella fr 6 SP
Torsdag: Zucchinipasta med tomatsås 1 SP!
Fredag: Snabb lövbiffsgryta 5 SP plus ris
Lördag: Taco med hemmagjord tacokrydda 0 SP!
Söndag: Köttgryta 3 SP plus ris

Lövbiffsgrytan och köttgrytan funkar bra i matlådan, så gör lite extra när ni ändå håller på.

Ha en fin vecka!


lördag 26 augusti 2017

Då var det dax igen... blä!

Jag gillar ju vatten, havet och vågornas brus. Men det finns vatten som jag inte gillar och det är I KÄLLAREN!!! Nu är det tredje gången vi har översvämning i vår källare och den här gången är det rätt patetiskt faktiskt...

Våra hus är byggda 1965, rören är alltså över 50 år gamla och i behov av renovering. Alltså har vårt område bestämt att vi ska renovera vårt avloppssystem och detta arbete har precis påbörjats. Under de senaste åren har vi haft en hel del problem hemma hos oss med bla två översvämningar i källaren och dålig avrinning i tvättstugan. Vi har även haft en översvämning i köket, men det var diskmaskinens fel.

Jag har haft ganska mycket ångest för det här jobbet, bla för att jag vet hur mycket trassel det blir när vatten bråkar med en. Men också för att vi under jobbet inte kommer att ha tillgång till varken vatten eller avlopp. Vatten kan man tappa upp och använda under några dagar, men vart gör man av det sen om man inte har ett avlopp? Toabesök... dusch... matlagning... vår lösning skulle bli att flytta hem till mina föräldrar några dagar.

Under veckan började man förbereda jobbet genom att rensa rören, leta felaktigheter och spola hela systemet. Å där gick något fel... detta gjordes i onsdags. Idag kände jag lukt från källaren, genom golvluckan och anade genast oråd. Jag vet hur översvämning luktar vid det här laget. Jag sa till Martin att nu är det nog dax igen, han lyfte på luckan och suckade. Som jag önskade och hoppades att han skämtade med mej!!! Tyvärr gjorde han inte det... flera centimeter vatten över hela golvet. Vi skulle iväg och hade inte tid att göra något åt det och hade det stått i flera dagar kunde det väl stå några timmar till.

Jag skickade iväg ett snabbt mail till firman som håller på här i området och blev uppringd nästan direkt. Arbetsledaren för rörrenoveringen satte genast igång en kedja av människor som min pappa sedan fick släppa in i huset medan vi var iväg. Renoveringen ledde alltså till ytterligare en översvämning... Så nu står vi här, lördagkväll, med 5 cm vatten i hela källaren, en urtrevlig kille som försöker hjälpa oss och ännu en gång ett gäng förstörda julsaker. Jag ger upp!

Jag gillar fortfarande vatten, havet och vågornas brus. Jag tycker dock att vatten ska hålla sej i sina naturliga regioner och ge sjutton i min källare!

torsdag 24 augusti 2017

Biggest Loser och livet efter...

Igår var jag på tv-inspelning av två olika Biggest Loser. Först var det "Livet efter Biggest Loser - vad hände sen" och efter det finalen av Biggest Loser VIP. Självklart tänker jag inte berätta vilka som var där eller vem som vann, det får ni se själva :-)

Men som alltid när det handlar om vikt, så får jag massor med funderingar och dessa vill jag dela med mej av. Programmet som handlade om Livet efter var väldigt intressant, det är definitivt en sak att gå ner i vikt - en helt annan att sedan hålla vikten. Deltagarna i Biggest Loser tränar 8-10 timmar om dagen och lever efter ett strikt kaloriintag. Det är en tävling i att tappa så mycket vikt som möjligt på kort tid, ingen strävan alls efter ett långsiktigt hälsosamt liv - det är viktigt att ha i bakhuvudet när man ser programmet.

De flesta är i ett enormt dåligt skick och står under läkares uppsikt hela tiden, många nekas dessutom att vara med i programmet. Att ändra sitt liv från extrem soffpotatis med intag på många tusentals kalorier per dygn till att träna halva dygnet och leva på väldigt få kalorier är förstås en extrem påfrestning på kroppen. Deltagarna lever i sin lilla Biggest-bubbla under hela inspelningstiden och kastas sedan ut i verkligheten igen där allt är som det var innan de klev in i bubblan. Att fortsätta sin viktminskning eller hålla den nya vikten är svårt, det såg vi tydligt när gamla deltagare kom in i studion.

Flera berättade om sjukdomar och nästan chocktillstånd under tiden efter. Att gå från noll träning till 10 timmar om dagen och sedan till kanske en timme blev för stor omställning och det var svårt att hitta en väg som fungerade i vardagen. Det är inte många som klarar det. De flesta verkar ha gått upp i vikt, några har gått upp allt och tagit hjälp av kirurgiska ingrepp men sen är det förstås några som faktiskt klarat att hålla sin vikt och skapat ett helt nytt liv med en helt ny livsstil. Det nästan alla poängterar är TÅLAMOD! Men även att våga be om hjälp av sina nära och kära. De som lyckats hade valt att glömma allt de tidigare kunnat om vikt och träning och litat totalt på sina tränare.

Det mesta handlar om vår insida. Att omprogrammera skallen och inse att det handlar om hälsa och att livsstilsförändringar tar tid. Många börjar sin viktresa för femtioelfte gången och räknar med att misslyckas även denna gång. Det är ett rätt säkert sätt att misslyckas igen... För årets VIP-deltagare har man koncentrerat sej mest på värden av blod, blodfetter, bukfetma osv istället för att enbart prata kilon. En av deltagarna som inte kom till final valde att inte prata vikt alls, utan enbart koncentrera sej på sina värden som var drastiskt förbättrade efter bara någon månads viktkamp. En person som insåg att detta var sista försöket och att denne stod med ena foten i graven... och som nu fått livet tillbaka! Den här personen höll på att inte få komma med i programmet eftersom h*n var i så pass dåligt skick. Vikt handlar inte bara om utseende, utan även om det som händer på insidan och det som faktiskt är viktigast av allt om vi vill leva och inte bara överleva.

En tjej som satt framför mej sa drömmande "jag önskar jag fick vara med i Biggest och gå ner tio kilo". Hon hade betydligt mer än tio kilo att gå ner och verkade inte förstå alls vad som sas av de gamla deltagarna. Att det är ett jäkla jobb, sjukt svårt och inte alls någon semester. Kilona trillar inte av bara för att man går in på slottet...  det är sjukt många timmar av hård träning, skador, sjukdomar, intriger, konflikter och en massa annat. Det är jättesvårt inne i huset och ännu svårare utanför. Hon vände sej till mej när hon sa detta och jag svarade "det går på egen hand också, min man har gått ner 60 kg hemma med viktväktarna". Då sa hon inget mer.

För det handlar ju inte om VAR man gör det. Viktminskning handlar om ATT göra det. Och att fortsätta och fortsätta och fortsätta... För oss som en gång varit överviktiga handlar det om en livslång kamp för att inte få tillbaka kilona igen. Som överviktig har vi nämligen fettdepåer som har minne som elefanter och vill vara lika påfyllda som de alltid har varit och gör allt de kan för att fyllas på igen. Alltså måste vi kämpa och kämpa och kan helt enkelt inte koppla av om vi inte vill bli tjocka igen. Å då måste vi hitta en livsstil som fungerar i längden, inte någon tillfällig kur som bara gör saken ännu värre.

Oavsett vilken metod vi väljer att använda så måste vi alltså hållas oss till den och kämpa på. Jag har valt Viktväktarna eftersom den ger mej ett ganska vanligt liv, jag vill kunna äta allt  - men inte alltid. Jag vill ha mitt godis och kunna svulla med en pizza och äta pasta till middag. Jag vill ha ett så normalt liv som möjligt där jag jag kan hålla vikten utan att trixa och mixtra en massa. För mej funkar det. Men det är inte lätt, det kommer aldrig att bli lätt. Jag slappnar av lite då och då och då kommer kilona direkt, men då ger jag inte upp utan kliver upp på banan igen och gör som jag ska och som jag vet fungerar. Det har fungerat i 17 år och kommer att fungera även i fortsättningen.

Å jag som egentligen inte har något tålamod alls... Men jag vill LEVA och må så bra jag kan. Då är det bara att kämpa på, det finns lixom inget annat alternativ. Jag tänker inte så mycket - jag gör bara!

måndag 21 augusti 2017

Matsedel v 34

Då är det mesta igång och allt är som vanligt igen med jobb, skola, dagislämningar, eftermiddagsaktiviteter och allt annat som terminerna innehåller. Jag vågar knappt öppna min kalender... jag har massor att göra och står dessutom inför en renovering i huset som innebär att jag väljer att bo hos mina föräldrar. Vi kommer nämligen inte ha något vatten under några dagar och det är ok, problemet är att vi inte heller har tillgång till avloppet... då blir det knepigare...

Efter min utbrändhet är jag inte stresstålig för fem öre, jag får stresspåslag för minsta lilla grej. Stress är skitdålig för vikten. Så jag försöker att minimera alla former av stress och prioritera sömnen. Med tre kaotiska veckor framför mej är jag rätt säker på ett rejält plus på vågen, står jag still är det ett under! Ibland är livet så att man faktiskt får kalkylera med sämre resultat, och då försöka göra allt så lite dåligt som möjligt. Det låter kanske konstigt att resonera så, men livet är ju inte spikrakt och inte viktnedgången heller.

Nu är det som det är och jag vet att det blir lugnare sen. Så jag gör så gott jag kan just nu och sen tar jag tag i allt igen när det blir lugnare. Det är så man håller vikten i längden  :-)

Här är veckans matsedel:

Måndag: Frittata med pasta och zucchini 11 SP
Tisdag: Vitlöksräkor 6 SP plus ris
Onsdag: Kassler i ugn med broccoli 5 SP plus ris/potatis
Torsdag: Fiskgratäng i paprikasås 5 SP plus potatis
Fredag: Purjo- och lövbiffsgryta 4 SP plus ris
Lördag: Vitlökskycklinggryta 4 SP plus pasta
Söndag: Blomkålspizza 4 SP

Ni får en bonus också, det kan ju hända att ni har rabarber kvar: Rabarberkaka 12 SP för hela!

Gör dubbelt av Vitlöksräkorna, purjo- och lövbiffsgrytan och vitlökskycklinggrytan - de är perfekt till matlådor, går att frysa och sedan tina upp utan problem.

Ha en riktigt härlig vecka och försök att stressa lugnt!

lördag 19 augusti 2017

Ni måste åka till Hanaholmen!

Idag ligger jag helt utslagen i soffan, trött och med halsont, och tycker lite synd om mej själv. Jag tänker tillbaka på två fantastiska dygn i Finland. En resa jag verkligen sett fram emot och som blev ännu bättre än jag trodde. Vilket ställe vi har varit på - ni måste åka dit!

Jag har varit i Helsingfors flera gånger, men bara några timmar när vi varit på kryssning. Då hinner man gå in till city, gå förbi Fazer, kolla runt i de olika varuhusen, äta lunch eller ta en fika och sen är det dax att gå tillbaka till båten igen. Har man tur är det fint väder och då är staden extra fin och trevlig. Mer än så har jag inte sett och det är faktiskt det jag sett av Finland, typ... Det är nästan så man skäms faktiskt...

Nu hade vi mer tid på oss och det är jag väldigt glad över. Vi bodde alltså på Hanaholmen, som bara det är en upplevelse i sej. Det ligger nära hamnen i Helsingfors, men tillräckligt långt bort för att man ska komma till en helt annan miljö. Så fint! Vår tur med ribbåten tog oss runt Helsingfors Skärgård som är minst lika vacker som Stockholms Skärgård och verkligen visade upp staden från sin bästa sida när solen till slut kom fram och lyste upp vår dag. Havet glittrade och allt var helt perfekt!

Nästa gång ni åker på kryssning, så tycker jag att ni ska kliva av och stanna minst en natt. Visst finns det hotell inne i Helsingfors, men ta er gärna den korta biten till Hanaholmen - ni får lixom lite extra allt då. Vacker miljö, fantastisk mat, trendigt boende och trevlig personal, extra allt. Vi är bland de första att testa höstens nya smakmeny och den vill ni inte missa! Jag har nog aldrig förr ätit en så välkomponerad och sammanhängande meny, där alla rätter är precis lika goda och med otroligt vacker uppläggning. Jag har ätit på restauranger med en och flera Michelinstjärnor, men detta slog faktiskt det! Den kökschefen ska de hålla hårt i!

Vår meny bestod av:
*Rostad röding, stekt svartrot, svartrotspure och blåmusselsås.
*Helrostad selleri, stekt svamp och västerbottenost.
*Biff Wallenberg på Charolaisoxkött från Bosgård, mandelpotatispure och grönkål.
*Ytterfilé av bog av ren, puré av äpple och palsternacka samt stekt palsternacka.
*Yoghurtmousse, havtornssorbet, marinerade havtornsbär och karamelliserade nötter.

Till alla rätter fick vi passande viner.

Hela menyn kostar drygt 600 kr, drygt en hundring per rätt alltså och vill man ha vinpaketet så kostar det knappt 500 kr extra. En helt fantastisk middag för den som verkligen gillar och är intresserad av mat och dryck eller bara vill njuta av god mat. Den går även att få vegetariskt förstås och även rätterna var och en för sej som huvudrätter om man inte vill ha en hel meny.

Överhuvudtaget var maten helt fantastiskt på Hanaholmen och när vi pratade med kocken och hans personal kunde man se ett genuint matintresse hos dem alla, men även hos Hotelldirektören Kai och övrig personal.

Hotellet passar särskilt "vuxna" gäster som vill ha det där lilla extra. Det är även ett konferenshotell och var ganska många konferenser på gång när vi var där. Men det finns bara 66 rum, vara två sviter - så det känns inte trångt även med mycket folk på plats. Området är ganska stort och finns många platser att dra sej undan på och få sitta ifred. Självklart finns det bastu, det är ju Finland! Och till bastun finns förstås en pool och badbrygga, som några av oss testade, dock inte vi - vi valde att gå runt och fotografera under den tiden istället.

Vi trivdes så otroligt bra att vi planerar att komma tillbaka till våren igen. Då ska vi stanna lite längre och kolla in Esbo och Helsingfors och se vad som är möjligt att göra utan bil över en långhelg. Vi konstaterade nämligen att vi svenskar vet alldeles för lite om huvudstaden i vårt östra grannland och att det måste ändras. Det är ju så enkelt och prisvärt att åka och finns förmodligen en himla massa som borde ses och upplevas. Så det ska vi göra!

Men redan nu tycker vi förstås att vi ska besöka både Helsingfors och Hanaholmen, om inget annat så för den härliga miljön och den goda maten.  Ni kommer inte att ångra er!


torsdag 17 augusti 2017

Vilket läckert ställe vi hamnat på!

Som ni kanske kommer ihåg så har jag berättat att det var dax för en tripp till Helsingfors. Vi trodde att det var för att fira Silja 60 år och Finlands 100 år, riktigt så blev det kanske inte riktigt... men lite  :-)

Igår var vi sju personer som klev på Silja Symphony i Värtahamnen, vi hade ingen aning om vilka de andra var. Vi installerade oss i våra hytter och träffades sedan allihop i Vinbaren. Ett ganska spretigt gäng, olika åldrar, personligheter och yrken - men ett kul gäng! Några av oss var med för att ta bilder och skriva, andra för att kolla in Helsingfors som turistmål.

Meningen var att vi skulle få sällskap av en representant från Silja, men denne fick förhinder så vi fick roa oss bäst vi kunde på egen hand och det lyckades vi ganska bra med. Vi åt en helt otroligt god middag med mozarella och kallskuret till förrätt, oxfilé till varmrätt och en semifredo till dessert. Tur att jag tränade på morgonen... det var så gott och jag var proppmätt efter maten. Middagen tog ganska lång tid, så efter gick vi bara snabbt igenom taxfreee och satte oss en kort stund i baren innan vi gick och la oss. Vi hade en lång dag framför oss.

I morse vaknade vi när vi gled igenom finska skärgården och åt frukost medan vi närmade oss Helsingfors. En bil väntade på oss och körde oss till Hanaholmen. Vilket fantastiskt ställe!!! En liten oas, ute på en holme bara några minuter från Helsingfors City. Så otroligt fint! Molnen trängdes på himlen, men det var utlovat sol... som jag väntade! Jag försökte ta lite bilder, men de tråkiga molnen gjorde att bilderna inte alls visade hur vackert allt var. Så jag väntade och väntade... och sen kom solen!!! Men de tog sin tid...

Vi blev välkomnades av Hotelldirektör Kai och hans personal, han var sedan med oss hela dagen. Vi fick en rundvisning av hotellet, både ute och inne, fick se sviter, konferenslokaler, all konst på området och allt annat som finns att se här och sedan serverades vi en fantastiskt lunch bestående av kantarellsoppa till förrätt, nyfångad gös till varmrätt och rabarberkaka till efterrätt. Allt galet gott och jag insåg att jag nog måste träna på lördag...

Sen fick vi våra rum och kunde installera oss i lugn och ro, till och med ta en tupplur! Klockan 15 återsamlades vi för att åka ribbåt! Det har jag aldrig gjort förut... de båtar jag vanligtvis åker är lite större... Vi fick flytjackor som jag drunknade i och som stod emot vind väldigt bra. Sen drog vi! Vi togs på en nästan 2 timmar lång tur i Helsingfors Skärgård som är fantastisk! Å nu kom alltså solen! Havet glittrade, vi blev visade allt som man ska se, åkte i både hög och låg fart och njöt av solen och den fantastiska tillvaron.

När vi kom tillbaka till hotellet stod det uppdukat räkmackor och smoothies och vi satt en stund och pratade innan de andra gick för att bada bastu och bada medan vi tog en fotopromenad genom omgivningarna. Nu när solen sken var allt så otroligt vackert, så vi satte oss lite här och där och bara njöt av utsikten. Att vara nära havet och få njuta av vågornas ljud är något jag alltid längtar efter, så jag passade på att spela in lite med mobilen  :-)

Nu ska vi bara byta om och sen väntar middag. Jag har för mej att Kai sa att vi skulle få en femrätters avsmaknings meny och det låter väldigt spännande. Det är svårt att få bra bilder på mat, men jag ska verkligen göra ett försök. Ha koll på instagram om ni är nyfikna @marlenerinda

Imorrn flyger vi hem runt lunch, så jag ska försöka sammanfatta allt när vi kommer hem på kvällen. OM jag orkar och hinner. Ni måste åka hit! Det är ju inte ens långt bort!


tisdag 15 augusti 2017

Sommaren då alla gifte sej!

Att vi gifte oss förra året har väl inte undgått någon? Då var vi rätt ensamma om det i bekantskapskretsen. Ibland snackar man om babyboom, den här sommaren snackar jag om bröllopsboom! Detta är sommaren då alla gifter sej :-)

För några år sedan var det fler skilsmässor än vigslar, jag tror att detta har vänt nu. Jag hade ju skilt mej en gång och var inte alls öppen för nytt giftermål. Man kunde väl ha det bra ändå? Däremot tyckte jag hela tiden att par med gemensamma barn borde gifta sej bla pga det juridiska. Samboavtal är det många som struntar i eller glömmer och dör den ena föräldern är det mycket som underlättas av att man är gift. Hur krasst det än låter så är det faktiskt så...

För mej handlade det nog mest om att jag inte vill skilja mej igen och den juridiska biten som sedan skulle bli det som gjorde att jag senare sa ja när Martin friade. För mej är skilsmässa ett misslyckande oavsett om man är hyfsat eniga eller ej. Jag hade ingen lust att riskera ett nytt misslyckande... men det handlade också om att huset vi bor i är mitt och jag vill att barnen ska ärva det om det händer oss något inte hälften går till Martins släkt. Vi pratade om allt detta och när Martin sa att han gärna skrev på ett äktenskapsförord för att skydda både barnen och mej, så mjuknade jag väl lite... men jag var fortfarande inte redo. Efter sisådär sju år var jag redo, men det sa jag inte, efter åtta friade han och efter nio var vi gifta. Och folk sa ÄNTLIGEN!

Precis som jag gjorde idag! En av mina allra bästa vänner har ÄNTLIGEN gift sej och inte sagt ett ord i förväg! Så många gånger som han friat men icke... och på deras 17-årsdag fick han äntligen ett stort ja och ring på fingret. Min vän som jag tappade kontakten med under drygt 20 år, hittade igen, och nu håller hårt om. Han är söderkisen som flyttade till Finland (av alla ställen) och var här för bara några veckor sedan tillsammans med sin son och ingen av dem sa ett ord! Så dyker det bara upp på Facebook "Gifte sej idag". Jag är så glad för deras skull även om jag är lite i chock  :-)

Men de här två är alltså inte de enda... i Juli gifte sej den andra av mina närmaste vänner med sin soulmate. De har inte varit tillsammans alls lika länge, bara ett par år - men känt varandra en hel evighet. Å förra helgen gifte min gamla skolkompis sej med manen i sitt liv och är nu iväg på bröllopsresa. De här tre är personer i min närhet som jag känt mer än halva mitt liv och som jag självklart önskar det bästa. Men det är fler!!!

På bara några månader har även ett gäng bloggkollegor knutit kärlekens band. De började strax innan sommaren med den första, där gick det snabbt i svängarna - jag hann inte alls med. Helt plötsligt var de gifta! Sedan har det varit ytterligare två bröllop, par som varit tillsammans många år och har gemensamma barn - vi andra kör för andra gången. 

Det här med bröllop är lite spännande faktiskt, det finns så mycket åsikter om hur de ska vara och gå till. Hur länge "ska" man vara tillsammans innan det är ok att gifta sej? Ska man vara i kyrkan eller någon annan stans? Vit eller färgad klänning? Privat eller större? Vilka "måste" man bjuda? Vi har sett alla varianter under sommaren och det gillar jag! Att folk gör som de önskar så att det blir helt rätt för dem! Strunta i vad folk tycker, njut bara av stunden. Folk kommer ändå att ha en massa åsikter...

Att gifta sej är kul! Planeringen behöver inte vara jättestor eller krånglig, man behöver inte följa allas vilja. Det är ju egentligen bara att ha rätt papper i handen och sedan gör lite som man vill. Men jag vill ändå poängtera detta med juridiken. Är det så att den ena äger mer än den andra och den ena har barn men inte den andra, så är det inte helt fel att kolla upp vad som gäller. Man vet faktiskt inte als vad som händer. Det finns trots allt ett liv efter bröllopsdagen...

Med detta vill jag önska alla nygifta all lycka och särskilt till Åsa, Ullis och Andy! Ha världens bästa liv tillsammans med era älskade och lägg er aldrig osams  :-)


måndag 14 augusti 2017

Matsedel v 33

Nu kör allt igång igen! Fram till nu har det varit en ganska tom almanacka sedan i slutet av maj. Nu är de närmaste veckorna fullpackade igen. På gott och ont. Jag tycker om när almanackan är tom så det finns gott om tid till sovmorgnar och långa frukostar, träning och hundpromenader. Så har det varit hela sommaren och det har resulterat i att jag nästan är på min målvikt igen.

Men nu är alltså sommarlugnet slut och redan på onsdag drar vi iväg till Finland på 100-årsjubileum. Sen rullar det på med Formex-mässan, galor och pressgrejer. Jättekul! Och jättejobbigt! Man ska ju inte bara glida runt och se glad ut, man ska även ta in information, ta bilder och sen skriva om det. För att klara det måste jag hålla mej i form, jag måste hinna träna! Så när allt annat skrivs in i almanackan skrivs även träningen in må - on - fr, det är mitt knep. Jag kanske inte alltid lyckas med mina tre träningar i veckan, men jag försöker! Planering är a och o för mej, det är så jag håller ihop.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenat & fetaost 3 SP plus pasta
Tisdag: Krämig fiskgratäng med räkor fr 4 SP plus potatis
Onsdag: Parmesangratinerad kyckling 4 SP plus ris
Torsdag: Tacogryta 4 SP plus ris
Fredag: Smakrik räkgryta 4 SP plus ris
Lördag: Moussaka fr 5 SP
Söndag: Färsspett med raita 8 SP plus ris

Den här veckan vill jag särskilt lyfta fram fiskgratängen, tacogrytan och moussakan som passar perfekt till matlådan.

Ha en fin vecka och häng med oss till Finland via instagram @marlenerinda



söndag 13 augusti 2017

Världen är så stor!!!

Många har platser de drömmer om att besöka och långa listor, sk bucketlist, på vad som ska göras innan de dör. Jag har ingen sån, min lista är nämligen redan avklarad... sånär som på ett ställe - men en punkt blir knappast någon lista  :-)

Det finns drygt 200 länder i världen, jag har besökt runt 60. Det finns alltså ganska många länder och platser kvar för mej även om jag besökt rätt många hittills. När jag började intressera mej för resor hamnade genast Egypten och pyramiderna överst på önskelistan. Sen fylldes den på med Island, Safari i Afrika, Treriksröset i Sverige/Norge/Finland och Samoa i Stilla Havet. Rätt spridda skurar alltså...

Min pappa är pilot och min första man jobbade som tekniker på Linjeflyg och senare SAS. Det fanns alltså ganska många tillfällen för mej att resa och personer att resa med. Har man resandet i blodet blir det ofta resor till udda ställen och med en kompis som jobbade utomlands 2-3 år i taget blev det ganska naturligt att följa efter honom över världen. På så sätt hamnade vi i bla USA, Mexiko och Venezuela. Första resan till Afrika gick till Gambia, inte en safari men ett litet smakprov på kontinenten som skulle stjäla hela mitt hjärta och där jag även bodde en period. Vid första inflygningen över mangroveträsken var det som att komma hem.

När barnen föddes följde en tid av mer normala charterresor till Spanien och Grekland men även Dubai. Barnens pappa och jag skilde oss och jag började resa med mina föräldrar, då gick resorna lite längre bort igen och vi visade barnen Florida, Thailand och Sri Lanka. Afrika var avbockat på min bucketlist, men det var bara början - nu var det tur att uppleva Egypten! Som jag längtat! Första resan gick till Hurghada och jag älskade även Egypten från första stund, en känsla jag aldrig haft i något land i Asien - jag konstaterade att jag är Afrikamänniska - så är det bara! Redan första gången vi var i Egypten åkte vi till Kairo och de enorma pyramiderna. Vilken upplevelse! Något av det häftigaste jag gjort och även Kairo fann en plats i mitt hjärta, ett underbart kaos av dofter och människor. Ytterligare ett drömresmål kunde bockas av.

Jag hade turen att vinna en resa till Island och drog iväg en smällkall vinterdag. Jag möttes av ett drömlandskap och kunde inte få nog! En kort tid efter tog jag med mej barnen över ett dygn när vi ändå skulle åka till USA. Det var perfekt att göra ett kort stopp och bada i den Blå Lagunen, innan man fortsatte med flyget. Nu var de även lagom stora att orka sitta i en bil, så vi åkte Sverige runt med Smygehuk och Treriksröset som mål och året efter tog vi Europa. De hade sett så mycket av världen, men inte sitt eget land eller Europa - det var dax att visa deras egen del av världen.

Killarna och jag bestämde någon födelsedag att min 40-årsdag skulle firas på en Safari i Tanzania. Ca 90 000 kronor skulle det kosta, det var bara att börja spara... När 38-årsdagen var avklarad hade Martin kommit in i vårt liv och nu var vi fyra som planerade resa och sparade pengar. Vi sålda halva hushållet och kom iväg på vår resa, inte över min 40-årsdag - men strax innan. Vilket äventyr! En vecka i en jeep på savannen, vi hade turen att se alla de stora djuren och kunde sedan koppla av en vecka på den vackra ön Zanzibar. Drömresan var gjord och den blev helt fantastisk!

Min bucketlist närmade sej sitt slut och har faktiskt inte fyllts på, nu är det bara Samoa kvar som jag planerar att åka till när jag fyller 50 om 2,5 år. Det är inte så att jag har fått nog eller att det inte finns fler platser jag vill besöka, absolut inte! Men jag har inga drömresmål kvar. Jag skulle gärna besöka alla länder i världen, men nu är ju världen lite för stor och livet för kort för de flesta av oss. Dessutom kostar det ju lite grann...

Vi har ju vår by i Gambia som vi besöker var tredje år och återkommer gärna till Egypten då och då eftersom det både är billigt och enkelt. Annars försöker vi byta resmål och åka till nya platser, som nu när vi ska åka till Kap Verde över nyår - det ska bli jättekul! Men jag stannar helst på den här delen av jordklotet... det blir knepigare och knepigare med tidsomställning och långa flygresor. Samoa är ruskigt långt bort! Det tar väl ett drygt dygn att komma dit... men jag vill så gärna se det!

Jag har rest mycket och tröttnar aldrig. Jag älskar att träffa nya människor, lära om deras kultur och historia. Den där känslan när man kliver ur planet i ett land man aldrig besökt förut och vet att man har flera dagar framför sej där allt är nytt - den känslan är den bästa jag vet! Man drar in doften, tittar nyfiken ut genom fönstret på vägen till hotellet och kliver med spänning ut på gatan på egen hand för första gången. Jag älskar det!

Så även om min bucketlist snart är avklarad, finns det mycket kvar att se. Hur ser din bucketlist ut?


fredag 11 augusti 2017

Ensam är inte stark!

Jag har precis sträckläst boken Himlen kan vänta av Lotta Gray som är en naken och rak historia om cancer, livet, döden, familjen, skilsmässa och ensamhet. Jag började följa Lottas blogg runt 2010, när hon skulle göra sin minneslåda till sin son, om cancern skulle vinna. Där någonstans fängslade hon mej med sina ord, jag som stått brevid när min bästa väninnan dog och lämnade efter sej en 6-åring och ingen minneslåda fanns...

Min väninna var sjuk och jag sa ofta att vi måste prata om vad som kan hända... om det absolut värsta faktiskt skulle hända. Men min väninna sa alltid "jag ska överleva er alla och bli minst 92". Det var inget att diskutera, hon vägrade att prata om något annat än nuet. När hon hastigt dog 12/8 2000 stod vi rätt handfallna. Vi visste inget om hur hon tänkte kring begravning eller kremering. Vi visste inget om hon ville ha en stor eller liten begravning. Vi visste ingenting om vad som var viktigt för henne och som hon ville skulle berättas för dottern. Vi visste ingenting. Det fanns ingen minneslåda, alla minnen fanns inne i oss och hur förmedlar man det till en 6-åring?

När jag läser inlägget om minneslådan berör det mej såklart extra mycket och jag tror att det är då jag lämnar min första kommentar på Lottas blogg som hon även svarar på. Inte kunde jag väl då ana att vi skulle träffas titt som tätt efter bara ett par år. Idag ses vi på olika galor och pressträffar och är numera vänner på facebook och bekanta utanför fb, i den riktiga världen. Vi är inte bara bloggkollegor utan har även ett gemensamma intresse för Afrika och särskilt barnens situation där. Lotta på sitt håll, jag på mitt - kanske kan vi göra något gemensamt en dag.

När jag fick boken i min hand häromdagen kände jag en viss bävan inför att läsa den. Att läsa en bok om och av någon som man känner till historien runt är lite läskigt faktiskt, den här berättelsen var dessutom ännu värre än jag kände till. Jag blir ledsen för Lottas skull som fått kämpa så mycket på egen hand och skämdes för att jag inte fattat hur illa allt var och erbjudit min hjälp (i ett senare skede när vi faktiskt hade träffats alltså). Lotta åkte in till akuten ensam, tog emot cancerbeskedet ensam, opererades ensam och tog emot cellgifterna ensam... så ska man inte behöva ha det! Man ska inte behöva vara stark när något sånt här händer, man ska stöttas av sina nära och kära som ska vara starka åt en. De ska lixom bara ta över och bära en fram utan att man ber om det. Man ska inte behöva sitta på toaletten och gråta i en handduk för att ingen ska höra!!! Men då måste man ju berätta för folk vad som händer... Ensam är inte stark!

Lotta berättar rakt upp och ner vad som hände, hennes tankar om sjukdomen och hur livet på nåt sätt ändå fortsatte runt henne. Hennes stora ångest att sonen skulle växa upp utan mamma och kanske glömma bort henne  - därav minneslådan som jag tycker är en väldigt klok ide. Trots allt överlevde hon och livet kunde återgå till det normala. Eller? Kanske inte... det blev skilsmässa och även den skulle hon klara själv. Hon vågade inte be om hjälp med flytten eftersom hon var rädd att få nej. Tyvärr känner jag igen mej i den tanken... jag frågar inte heller... Nu är jag iofs rätt säker på att Lotta hade fått hur mycket hjälp som helst om hon bara frågat, men hon flyttade ändå själv både en och två gånger.

Det jag tar med mej och vill att fler tänker på är något som många av oss kvinnor gör samma misstag runt, nämligen ekonomin! Hur många är vi inte som lämnat över allt ekonomiskt till vår partner? Det är oftast männen som förhandlar om el, telefon, lån osv och som betalar alla räkningar. De flesta av oss lämnar tacksamt bara över allt och tycker det är skönt att slippa. Men då kan man stå där med långnäsa den dagen banken inte beviljar ett lån eftersom man har betalningsanmärkningar eller varit försenad med vissa viktiga avgifter. Jag är helt säker på att Lotta håller med mej när jag säger att ni from NU ska ha insyn i er ekonomi för er egen skull! Här hemma är det faktiskt jag som sköter allt sånt, men Martin har också koll.

Boken är en livsskildring av en 8-årsperiod med två stora livskriser i form av sjukdom och skilsmässa. Lotta genomled helvetet varje gång det var pappavecka för sonen, något jag själv hade svårt att relatera till eftersom jag hade barnen jämt och var glad om jag fick avlastning då och då. Jag var nog inte en av dem som klyschigt sa att man vänjer sej med tiden, för det vet jag ju inget om. Däremot sa jag säkert att man lär sej att leva med sina nya livsvillkor, även om det tar tid. Å jag vet att jag sa att hon alltid är välkommen hem till oss om hon vill, för det säger jag till alla! Ingen ska behöva sitta ensam om man inte vill.

Om man någon gång läst Lottas blogg så tycker jag att man ska läsa boken, det är en helt annan person som träder fram. Lotta är vacker, påläst, alltid trevlig och otroligt proffsig - nu finns ett annat djup som på något sätt gör henne ännu vackrare. Att hon dessutom är förälskad igen gör ju inte saken sämre. Jag önskar dej all lycka Lotta och är helt säker på att det ligger många spännande äventyr framför dej både här hemma och i vårt älskade Afrika. Du har redan hjälpt till på så många håll, bla med gatubarnen i Uganda, sargade kvinnor på Panzisjukhuset och delat ut glasögon i Tanzania, men det finns många äventyr kvar.

Det finns mycket mer att säga, men jag nöjer mej med: Läs boken!

Ps. Jag kommer att lotta ut en eller två böcker inom kort, så håll koll!

torsdag 10 augusti 2017

Mina snabblagade favoriter!

pasta med räkor och chili
Nu när allt kör igång igen så är det många som frågar mej om snabblagade rätter som passar hela familjen. Självklart har jag en massa goda, enkla och snabblagade rätter på lager! Alla passar även till matlådan och smakar bra även när de varit frysta (förutom tomatsoppan). Så håll till godo!

Alla rätter tar ungefär lika lång tid att laga, som det tar att koka pastan/riset/potatisen.

Kycklinggryta med senap och bacon 6 SP plus ris

Pasta med bönröra 2 SP plus pasta

Snabb kasslergratäng 6 SP

Indiska daal
Tonfiskpasta 2 SP plus pasta

Nudelwok med kassler fr 21 SP för allt

Indisk Daal fr 9 SP

Snabblagade Curryräkor 6 SP för hela grytan plus pasta

Tacogryta 4 SP plus ris

Pasta med räkor och chili 2 SP plus pasta

Pasta med tomat och mozarella 5 SP plus pasta

Vitlöksräkor 6 SP plus ris

Pasta med krämig spenatsås 2 SP plus pasta

Kryddig lövbiffsgryta
Filégryta med ananas 4 SP plus ris

Stroganoff med oumph 3 SP plus ris eller pasta

Kryddig lövbiffsgryta 5 SP plus ris

Krämig tomatsoppa 3 SP för hela grytan

Hoppas detta kan underlätta lite i er vardag, passa på att laga lite extra och gör matlådor till frysen.

Bon apetit!

tisdag 8 augusti 2017

Resumé och bilder från Pride Stockholm

Varför har vi inte besökt Pride tidigare? Så dumt! Men bättre sent än aldrig kanske? Jag är iaf väldigt glad att det till slut blev av och att vi var där så pass mycket som vi var. Visst var det mest jobb, men man hinner faktiskt se och känna av stämningen ganska bra ändå. Här kommer en liten resumé och massor med bilder från veckan.

Man kan väl säga att Pridepubliken är tålig, väldigt tålig! Man hade ju inte direkt tur med vädret... Jag hade förmånen att kunna stå under tak medan alla shower i Pridepark var och undgick alltså regnet, men publiken var blöt - genomblöt vissa kvällar. Ändå stod de där, sjöng med och sken ikapp med strålkastarna.


Alla har sagt att Schlagerkvällen är den bästa, så det var något jag såg fram emot. Visst var det väl kul - men det var inte bäst. Claes-Johan Larsson och Elisabeth Andreasen ledde kvällen och presenterade mängder med gäster som tex Ace Wilder, Dinah Nah, Owe Thörnqvist, Lotta Engberg, Hanne Krogh, Sarek och Slavko Kalezic från Motenegro som var med i ESC 2017 och framförde en av årets mest populära bidrag från ESC. Bra artister och en härlig kväll, men inte den bästa - inte enligt mej iaf.


 Fredagen var den kväll jag såg fram mest emot. Robert Wells och Rhapsody in Rock skulle inta Pridescenen för första gången och jag blev inte besviken! Det regnade hela vägen när jag gick mot Östermalms IP, men upphörde när artisterna slog an första ackordet och det var så bra! Robert Wells, hans musiker och alla artister var outstanding och jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka nästa år. Nu är jag väldigt sugen på att gå på "riktiga" Rhapsody, det skulle vara otroligt häftigt! Fredagen var absolut bäst och kameran fick jobba hårt.



Så kom vi fram till lördagen och den stora paraden! Vädret gav inget större hopp, regnmolnen hängde tunga... men jag åkte in till stan på vinst och förlust och tänkte att någon bild kanske det kan bli. Det blev flera hundra... Jag tog mej till starten av tåget och kunde ostört gå runt bland ekipagen när de gjorde sej  i ordning. Jag fick mina detaljbilder som jag sökt under veckan, kände på atmosfären och träffade folk jag känner. När tåget startade stod jag mitt i vägen precis i starten och fick mängder med bra bilder av varenda ekipage. Sån härlig stämning, så många leenden, lyckotårar och fantasifulla kostymer. Nästan 200 ekipage, 45 000 personer i tåget och nästan en halv miljon som tittade på längst vägen och där stod jag mitt i. Så häftigt! Men visst fladdrade en och annan tanke förbi... var tar jag vägen om det händer något...




Vi var inte med på avslutningen i Pridepark, då var jag för trött helt enkelt. Men vi var på familjedagen på Gröna Lund och avslutningskonserten där. Å regnet det öste ner... men publiken var där! Här kunde fotograferna tyvärr inte stå under tak, så vi var bara 3-4 stycken och till slut var det bara Martin och jag kvar. Med artister som Annelie Rydé, Gunilla Backman, Laila Adele, Magnus Carlsson och Linda Lampenius ville vi vara med så mycket vi kunde - men efter Linda Lampenius gick det helt enkelt inte längre. Det var risk att utrusningen skulle ta skada av vätan och det ville vi inte riskera. Men några bra bilder blev det trots allt.






Jag ska villigt erkänna att jag inte fattat betydelsen av Pride förrän nu, inte på riktigt iaf. Jag har förstås fattat att veckan är viktig och betyder mycket för dem som är mitt i och att det en gång om året är en fristad där man kan vara sej själv helt och hållet - men jag har inte fattat hur stor påverkan den har på samhället och faktiskt även på andra länder. Att se artisterna från Uganda göra sin grej på scen utan att vara rädda eller hotas är helt otroligt häftigt, särskilt när de berättade att en av dem blivit fängslad när de spelade in sin musikvideo för att de höll i en regnbågsflagga. Det måste vara en otroligt befriande känslan för dem att kunna uppträda på det här sättet och att gå omkring på området i lugn och ro precis som alla andra.

Jag bara önskar att veckan inte behövdes... att man kunde få vara sej själv ändå, utan att vara rädd. Å jag är så glad att vi äntligen fick vara med om detta. Att träffa alla galna och alldeles underbara människor som accepterar den här mysko heteromänniskan (mej) totalt. Jag är otroligt glad att jag fick vara en del av detta och att jag blev insläppt med kameran på så många privata ställen. Jag har fått mängder med fina bilder och nästa år blir det ännu fler - det kan jag lova! Detta vill jag inte missa igen!

Vi må ha kommit långt i Sverige, men det är inte tillräckligt! Särskilt inte som det i vissa länder går bakåt igen... det finns mycket kvar att göra.

måndag 7 augusti 2017

Veckmatsedel v 32

Nu är det verkligen sista rycket på semestern och sommaren för alla er som har skolbarn. Det ska köpas nya kläder, barn har ju en förmåga att växa på sommaren, scheman ska planeras, samtidigt som man ska pressa ur det sista ur sommaren. Ni anar inte hur skönt det är att ha vuxna barn  :-)

Hela förra veckan gick åt till Pride. Jag var inne i stan nästan varje kväll och fotade det som hände på scen. Ett himla bra sätt att samla steg kan jag konstatera, jag hade runt 15000 steg varenda dag! Å inte hann jag äta nåt heller... så visst var det minus på vågen idag. Nu är jag tillbaka på vikten jag hade innan vi åkte till Gotland på bröllopsdagshelgen. Så nu har jag en vecka på mej att gå ner lite till, sen ska vi ut och åka igen. Då ska vi åka till Helsingfors och fira Finland 100 år och Silja 60 år, kul kul!

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med tomat och mozzarella 5 SP plus pasta
Tisdag: Fisk i ugn med grönsaker 3 SP plus potatis
Onsdag: Kyckling i tomatsås 4 SP plus pasta
Torsdag: Kryddig lövbiffsgryta 5 SP plus ris
Fredag: Vitlöksdoftande fläskfilewok 5 SP plus ris
Lördag: Indiska Daal fr 9 SP plus ris
Söndag: Pasta med laxsås 6 SP plus pasta

Gör dubbel sats av Kycklingen i tomatsås, lövbiffsgrytan och laxpastan, det är såååå gott och passar i matlådan. Ha en riktigt fin vecka och sug ut det sista av sommaren nu så ni har att ta av i vinter.