Inget att skämmas för!!!

Stannar du upp och ställer dej med benen i kors när du känner att en nysning är på g? Hinner du inte riktigt fram till toaletten innan du känner första droppen komma? Har du gett upp löpningen för att du helt enkelt kissar på dej? Du är inte ensam!!! De allra flesta kvinnor som fött barn känner av det... urinläckage!

Jag var en i klubben! Men för några år sedan fick jag nog och bad om hjälp och det har förändrat mitt liv hur mycket som helst! Det kan kännas pinsamt och skämmigt, men när man väl tar beslutet och ber om hjälp undrar man varför man inte gjorde det tidigare. Det är faktiskt inte särskilt pinsamt alls när man väl är där, alla är såna otroliga proffs och vet hur de ska få patienten att känna sej bekväm.

Jag fick nog när hunden rymde och jag helt oförberedd sprang efter honom så fort jag kunde. Ingen tanke på att knipa där inte och jag kände hur det rann längst benet... tack och lov syntes det inte och hunden kunde till slut fångas in. Men då fick jag nog! Skulle jag inte kunna hoppa, springa och leva som andra människor? Måste man ha det så? Varje förkylningsperiod var en lång plåga... varje nysning eller hostattack tillbringades till slut på toaletten. Å så är det för många.

Så jag tog mod till mej och ringde upp kvinnokliniken på Södertälje Sjukhus som jag varit i kontakt med innan. Jag fick en tid och order att skriva upp ALLA läckage (tid, aktivitet och mängd) under två veckor. När jag kom till läkaren gjorde man en helt vanlig undersökning och sen fylldes urinblåsan och jag fick hosta och knipa så man såg var gränsen gick och vart felet låg. I mitt fall hade hela urinpaketet lossnat från en muskel. Det spelade alltså ingen roll hur mycket knipövningar jag än gjorde, det hade ingen effekt. Annars är ju det något man får höra ständigt, att man ska knipa och göra sina knipövningar. De hjälper - absolut! Men inte för alla!

Man konstaterade alltså att jag behövde hjälp genom operation och den gjordes bara tre veckor senare. Den 22 /4 2013 förändrades hela mitt liv! Då fick jag en lugnande spruta och lite lätt avtrubbad låg jag i en gynstol medan man placerade ett band under mitt urinrör för att hålla grejerna på plats. Ingreppet kändes inte alls och var klart på en kvart. Efter hade jag som jordens träningsvärk i ljumskarna och kunde knappt röra mej. MEN jag kunde nysa!!! Första nysningen var total lycka! Jag behövde inte stanna upp ställa benen i kors och knipa - jag kunde bara låta nysningen komma! När jag läkt klart var jag ju tvungen att ut och springa och det var också total lycka! Jag var äntligen fri och kunde göra precis vad jag ville!

För det är lite så det känns faktiskt, att man är fånge i en kropp som har funktioner som hindrar en från att göra saker som man vill göra. En vuxen kvinna ska ju inte kissa på sej! I mitt fall var det en förlossningsskada som jag inte kunde rå för, varför ska jag då skämmas? Men det gör man... man har en defekt som man inte pratar om. Men som jag tycker att vi verkligen måste prata mer om! Eftersom det är så vanligt!

Jag skämdes. Men mitt problem blev så stort att jag inte orkade skämmas längre så jag tog hjälp. Å det förändrade mitt liv. Nu skäms jag absolut inte utan vill berätta för alla hur enkelt det är att fixa detta! Så sluta skämmas du också och be om hjälp! Be din husläkare om remiss eller ta kontakt själv med närmaste kvinnoklinik. Vänta inte på att de ska säga till dej att fylla i "läckageschemat" utan gör det direkt så du kan visa detta vid första besöket. Du kanske är i behov av en helt annan hjälp än den jag fick, det finns flera olika åtgärder. Oavsett så är du värd ett friare liv, utan läckage!

Du har inget att skämmas för - be om hjälp direkt och få ett lyckligare och torrare liv  :-)