Klicka på bilderna så blir de större |
Efter en lååång resa med försening och en massa timmar i i Addis Abeba landade vi till slut på Kilimanjaro Airport i Tanzania. En helt annat Afrika än jag var van vid, här var det berg och ett helt annat landskap än i mitt Gambia. Vi såg massajbyar där vackra massajer vallade sina djur och mängder med vilda djur bara på vägen mellan flygplatsen och hotellet. I Gambia finns bara bush och apor...
Under en vecka upplevde vi Tanzanias vildmark och såg alla vilda djur som man hoppades få se. Det var som att vara mitt inne i en naturfilm, man kunde nästan höra Arne Weise eller David Attenborough berätta om allt vi såg. Första giraffen var magisk, att det skulle bli vardagsmat var helt overkligt - men det blev det. Att äta lunchpicknicken samtidigt som zebror betade brevid oss var som en dröm. Och att lyckas se hela 17 stycken noshörningar, av de 26 som då fanns i området var ju helt otroligt.
Efter safarin flög vi till Zanzibar för en välbehövlig semester. Hur coolt det än är att vara på safari, så är det ganska jobbigt faktiskt. Man sitter i en bil från ca 8 på morgonen till ca 18 på kvällen, det är varmt och dammigt - och helt underbart! Men kroppen är trött och man behöver avkoppling efteråt. Zanzibar är fantastiskt! Kritvita stränder, vackra klippor, delfiner som hoppar och god mat. En liten bit av paradiset.
Vi bodde på stranden i varsin solsäng med varsin bok. Krabborna kröp under oss och hotellets hundar vaktade oss. På eftermiddagen serverades te och frukt i skuggan. Avkopplingen var total.
Det var min drömresa och min 40-årspresent. En resa jag gärna gör om och tänker göra om på något sätt. Kanske det blir Kenya istället... vi får väl se. En safari blir det iaf, för det är något speciellt att se lejonungar leka i gräset, att se giraffer kela och elefanter ta hand om sina små. Ganska speciellt var det också att kissa bakom bilen, iakttagen av en hyena...
Drömmer man om en så här resa och tänker förverkliga sin dröm, så ska man först och främst fundera på hur drömmen ser ut. Vill man åka på en gruppresa eller vill man vara ensam på savannen? Vilka ingår i resesällskapet? Vad får det kosta? Årstid? Min rekommendation är att åka på en egen resa. Ta kontakt med mindre (men schyssta) resebyråer som verkligen kan safaris. Och gör det långt i förväg! Ge dem förutsättningarna för er resa; pris, land, årstid mm och be om en offert med resplan.
Vi kollade mängder med resebyråer innan vi fastnade för Kilimanjaro Travelagency numera Kiliamjaro Safari. Den manliga ägaren är svensk och den kvinnliga från Tanzania. Kontoret ligger i Malmö. Vi fick en perfekt resplan och god kontakt, dessutom skulle mannen följa med oss under safarin tillsammans med vår chaufför. Vår resan blev alltså helt vår egen, men bara oss fyra i familjen, en chaufför och ägaren som guide. Perfekt! Redan tredje dagen hade vi sett alla Big-Five!
Det är väldigt mycket pengar det handlar om, så man ska vara noga med alla detaljer! Å det är inte bara resan som kostar, utan en mängd vaccinationer och förberedelser. Däremot behöver man inte ha särskilt mycket grejer med sej, så man reser lätt. Under safarin byter man sovplats varje dag och det är inte alltid hotell... det kan vara tält eller en enkel lodge - beroende på vad man väljer och betalar för förstås. Men ett par shorts, ett gäng t-shirts och några tjocka tröjor räcker. Man sitter i en bil hela dagen och på kvällen stupar man i säng, finklänningen behövs inte!
På Zanzibar behöver man bara solkläder och kanske ett finare ombyte. Hotellen ligger ganska glest, så man äter, sover och lever på sitt hotell nästan hela tiden. När det gäller fickpengar går det inte heller åt särskilt mycket. På safarin är allt inkluderat och på Zanzibar brukar man ha halvpension. Shoppingen är inte strålande men det som finns är ganska billigt, så det går inte att göra av med så mycket. Å andra sidan är ju resan rätt dyr...
Även om det handlar om mycket pengar så måste jag ändå poängtera att det är värt varenda öre! Min drömresa blev långt bättre än jag någonsin kunde drömma om och är ett minne för livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: