Jul - stressens högtid?

Någon sa att numera är julstress den nya julkänslan. En fruktansvärd tanke om ni frågar mej! Jag är så långt ifrån julstress man bara kan komma och känner inte alls igen mej i den känslan tack och lov.

Men nu vet jag ju att ni är många därute som har väldigt höga krav på er jul och är så stressade så blodtrycket nästan kokar. Jag förstår att man vill ha den finaste julen för sina barn och ge dem bästa minnet av julen. Ska man ha julen hemma med inbjuden familj och släkt, så är det klart att man måste få plats att sitta och ha lite julmat att äta. Så är det såklart. Men man kanske inte måste ta så man spricker med allt annat?

När mina grabbar var små så var höjdpunkten att se dem komma ner för trappen på julaftonsmorgon och upptäcka granen och julstrumporna. Då klädde jag granen och fyllde deras strumpor när de hade somnat på kvällen innan för att det skulle få upptäcka allt på egen hand på julmorgonen (och jag fick sova lite extra i ljudet av deras tisslande). De brydde sej inte om vad som fanns på julbordet, om hemmet var städat eller hur många julklappar de fick! Huvudsaken var att hemmet var julpyntat och att de fick en julklapp direkt på morgonen och sedan något mer vid julklappsutdelningen på kvällen. Öppnande var roligast ända tills de var kanske 5-6 år, vad de fick var mindre viktigt.

Jag var ensam och hade inte särskilt mycket pengar eller ork att hitta på särskilt mycket heller och fick sätta mina egna krav därefter. Julpyntet fortsatte att vara viktigast och paketet i julstrumpan, det skulle gärna vara något pyssligt att fördriva tiden med under förmiddagen. Men redan när de var i 7-årsålderna satte jag stopp för "pryljulen". Jag gav dem en större julklapp var, med stor menar jag dyr (då max 700-800 kr var). Jag ville gärna att det skulle vara en upplevelse som vi kunde göra tillsammans, där skapades trenden med teater/konsertbiljetter som sedan höll i sej till de flyttade hemifrån. Första biljetterna var till Casinorevyn med Galenskaparna på Cirkus, dom älskade det! Sen flöt det på med biljetter till Melodifestivalen, konserter eller teatrar. Alltid lika uppskattat och vi njöt av upplevelsen tillsammans. Något kul att se fram emot och något härligt att sedan minnas.

Sen fick de förstås även någon liten grej eftersom det gärna ska vara några paket och det ska ta sin lilla tid att öppna. I de andra paketen kunde det vara strumpor och kalsonger, det var helt ok! Killarna var medvetna om detta redan när de var små och visste att de skulle få ett kuvert med en upplevelse, frågan var bara vad. De har haft sina önskelistor, och visst har önskan om en hund funnits överst då och då... precis som hos alla andra ungar. Men de har aldrig tjatat eller visat besvikelse när de inte fått sina dyraste önskningar uppfyllda, de har alltså varit tacksamma över minsta lilla paket. De har alltid varit medvetna om min ekonomi och involverade i hushållsekonomin.

Så jag blir lite förskräckt när jag läser allt man ska köpa i julklapp till sina telningar, dyra grejer i en uppsjö. Tydligen ska allt på önskelistan köpas, annars får barnen ingen lyckad jul... Åsså ska man ha ett julbord likt Fanny & Alexander... annars får de vuxna ingen lyckad jul... Jag läser om alla "måsten" på julbordet och känner att jag själv lika gärna skulle kunna äta taco på julafton. Någon av våra bekanta gjorde sushi tillsammans förra året och åt till Kalle Anka. De hade upptäckt att de inte ens tyckte om julmaten och ändrade traditionen totalt. Å många åker bort för att slippa allt och har då resan som julklapp till hela familjen. Inga klappar, inget städande, ingen julmat. Ingen julstress men en jäkla massa julkänsla kanske?

Å det är dit jag vill komma! Julen får inte förknippas med stress, då blir ju allt fel!!! Julen är och ska vara en tid för gemenskap, inte för att en sönderstressad morsa ska visa upp den perfekta julen och sedan kollapsa i soffan med familjen tittar på Kalle. Julen handlar inte om städning, dyra julklappar och mat. Jul blir det oavsett allt detta! Gläds istället åt att familjen är tillsammans. Mina ungar har flyttat nu, jag är glad om de ger mej en liten stund av sin julafton nu när deras flickvänner också ska vara med och bestämma. Tacksamheten över att det faktiskt vill vara med mej en stund på julafton betyder massor och jag blir lika glad över den stunden, som ledsen över att de sedan åker vidare till flickvännens familj. Det enda som betyder något... att vi är tillsammans...

Vad spelar det för roll vad julklappen innehåller? Jag får en gåva som de tänkt ut och köpt till just mej. Jag får några timmar av deras dyrbara tid. I minnet närmast hjärtat har jag de där tindrande barnögonen som ser årets julgran och tisslandet när de vittjar sina julstrumpor. Inte är det sakerna jag kommer ihåg eller vad som fattades på julbordet, nej det är känslan av harmoni på julaftonsmorgon. Hur vi var tillsammans oavsett var vi var i världen och vad vi åt. Jag fattade det rätt tidigt och sänkte mina krav väldigt tidigt och har heller aldrig varit stressad över julen.

Julen får inte bli stressens högtid, jag vägrar! Och det hoppas jag att du också gör! God jul!