Avsläppt på motorvägen...

Igår var det alltså dax att åka hem från paradiset. Medan mina föräldrar, äldste sonen och Baileys åkte bil, fick Martin och jag snällt ta bussen. Ni anar inte hur skönt det ska bli att få tillbaka bilen och hur mycket jag beundrar familjer utan bil!!!

Eftersom de andra åkte redan vid frukosten, hade Martin och jag förmiddagen för oss själva. Han satt och jobbade, medan jag skrotade runt och fixade lite inför hemresan. Vid lunch traskade vi ut till Löttorp för att testa Bykrogens pizzabuffé, min vägdag får jag äta vad jag vill - så jag passade på  :-)

Mätta och belåtna gick vi sedan vidare till Snäckan för att inhandla lite färdkost = godis! Och sen gick vi hem igen och packade ihop det sista. Strax efter 14 tog vi våra ryggsäckar och gick de kanske 500 meterna till busshållsplatsen. Förr stannade stockholmsbussen precis utanför huset, nu är det något längre men hur smidigt som helst ändå. Där satt vi i solen och väntade på bussen och när den väk kom var vi andra stoppet och fick platser nästan längst fram. När vi stannade för rast i Ringarum gick damen längst fram av, då tog vi snabbt hennes plats och det skulle senare visa sej vara ett riktigt smart drag...

Allt gick bra ända fram till Södertälje, då tjockade trafiken på sej och det blev kö. Tre filer blev ett och trots att klockan var efter 21, så stod trafiken nästan helt still. Så i höjd med Salem frågade jag busschaufören om det möjligtvis kunde gå för sej att släppa av oss. Han svarade lite förvånat "här, på motorvägen?" Ja, vi bor lixom på andra sidan skogen här, svarade jagg och vi har inget bagage - bara våra ryggsäckar. Genast började våra medpassagerar att kolla hål i viltstängslet och hitta bästa platsen för att släppa oss. Men chauffören hade sin plan klar och när vi ändå pga asfaltsarbete var tvugna att svänga av motorvägen en kort bit, så öppnade han dörrarna och vi hoppade snabbt av och tackade för oss.

Vi hade blivit avsläppta på Bauhaus baksida, så nu vet vi var alla trasiga kundvagnar hamnar! Vi tänkte ta bussen hem, men hade sån tur att mina föräldrar var hos några bekanta i närheten och kunde snabbt komma och plocka upp oss. Tack vare min glappkäft och att jag vågade fråga, slapp vi sitta i den där oändliga kön och var hemma en timme innan utsatt tid istället för ett par timmar försenat. Den som var gladast var nog Baileys som tom fick en sen kvällspromenad eftersom vi ville röra lite på sej efter så många timmar i buss.

Det är inte varje dag man blir avsläppt i farten av en buss på motorvägen och det hade inte funkat om vi haft bagage med oss. Ivrigt påhejjade av de andra resnärerna, livade vi nog upp deras bussresa lite också  :-)