Igår kände jag att nu får det faktiskt vara slut på det här velandet! Hur svårt ska det va att gå ner de där kilona egentligen? Jag vet ju att jag kan och att det faktiskt inte är så jäkla svårt, bara man bestämmer sej!I slutet av augusti när jag gjorde min operation vägde jag 58 kilo. Nu väger jag 62. Allt handlar om dålig planering och lathet! Motionen är nämligen helt ok, men det räcker inte för att gå ner vikt. Det spelar ingen roll hur mycket man motionerar om man äter helt fel. Men självklart hade det varit ännu värre om jag även slarvat med motionen.
Ikväll ska vi på gala och jag har haft sikte på en känning som hänger i garderoben. Väl medveten om min vikt gick jag till Lindex och köpte en sån där bodyshaper igår. Inte enbart för att den drar ihop fläsket, utan även för att ge en snygga kroppsform. Hem och prova. Den klänningen blir det inte! Det såg inte så jäkligt ut kanske, men det kändes inte bra. Istället blir det en tråkig svart cocktailklänning, precis som alla andra... Jag som vill ha färg och liv, men jag trivs helt enkelt inte i de klänningar jag har med färg just nu. Å då insåg jag att nu är det nog!
 |
| Tyckte sifforna var kul :-) |
Sen var det ju det där med maten... det funkar inte att dricka champagne och ta snittar flera dagar i veckan. För två år sedan hade jag bara duckit champagne ett par gånger i mitt liv, nu är det nästan vardagsmat. Det är dax att göra det till en guldkant igen. Å då ska vi både på invigning och gala ikväll... så nu har jag bestämt att det får bli ETT glas när det är riktigt partaj, i övrigt är det nolltolerans. Godis kan helt enkelt inte köpas hem på ett tag, det får räcka med det jag får i goodiebags och på de olika eventen. OCH allt ska noteras i VV-appen! Inte på ett ungefär, utan exakt!
Tack och lov är det påsk snart och den har vi inga traditioner runt. Nu när ena sonen flyttat hemifrån och den andra åker till Öland, så blir det en helt vanlig helg fast med extra bra mat och mer motion eftersom Martin är ledig några dagar extra. Vi kör träningsläger alltså!
Jag avskyr att tappa kontrollen och känna mej fel i min kropp. Det handlar inte om att vara snygg, utan om att må bra! Jag är 156 cm LÅNG och har övervikt redan vid 61, jag mår dåligt nu vid 62. Känner mej klumpig, kläderna sitter illa, jag sover sämre, får mer värk osv. Jag vet att jag mår mycket bättre bara några kilo lättare. Så jag måste verkligen dra i den där handbromsen på riktigt nu - för MIN skull! Det här är sista dagen med mycket festande, sen är det lugnt en ganska lång tid framöver. Å det känns jätteskönt! Nu ska det bli tid för MEJ igen!
Å apropå det där löpbandet så kommer ni kanske ihåg att jag hade en fotograf hemma hos mej för några veckor sedan? Det var en fotografering till en artikel i Tara om just löpbandet och mej. Tidningen kommer ut nästa vecka, på tisdag tror jag. Läs den vettja :-)
Du skriver en del om ensam. Jag har ingen som helst familj och i stort sett ingen släkt och några få vänner. Jag har varit en i gänget under min ungdomstid. Men människor får familj, har mindre och mindre tid. Man blir lätt glömd, men när det passar kan de dyka upp som gubben i lådan, för att sen inte höra av sig på ett bra tag. Vänskap måste underhållas, få ta tid. För min del är det inte de stora kalasen och tillställningarna som jag trängtar efter utan den kravlösa samvaron, det nära samtalet. Enkelhet. Bara en kopp kaffe hos grannen eller ett telefonsamtal från en vän. Tycker det här med vänskap är så uppsjåsat idag av sociala medier. Överallt får man ju veta hur den ska se ut. All denna uppvisning på facebook m.m, tror jag många gånger speglar tomhet och att man ofta umgås med människor för helt enkelt ha något att visa upp, inte säkert att man känner samhörighet och vänskap för det, så mycket falskhet som jag har sett!.
SvaraRaderaSen är det här parträsket som utesluter andra, inte kul. Där visar det sig ofta att det inte rör sig riktigt vänskap, för så fort det blir skilsmässa, är det väldigt vanligt att någon av de skilda blir väldigt ensamma. Vet tex en kvinna som blev änka tidigt och vännerna försvann även som hon trodde hennes bästa vän, försvann. Hon passade inte in i parumgänget längre
De är som man umgås kring själva formen för umgänge och det är väl inte vänskap. Människor som försvinner när man skiljer sig, eller när de går in i ett förhållande. Går ju bar in och ut i olika former för umgänge som passar dem just nu i deras liv. Tror i och för sig att de har de lättast. De bryr sig inte om andra. "Vänskap" är bara när det passar dem själva.
Äkta vänner är helt enkelt svårt att få, lika svårt som ett bra förhållande. Man kan söka med ljus och lykta länge....Och kanske aldrig finna det man söker efter.