torsdag 12 februari 2015

Bor jag med en alien???

Ändrar man smak med tiden? Jag menar i munnen alltså... eller inte i munnen, utan kanske med munnen. Guuud va jag svammlar. Så här ligger det till:

Martin har alltid sagt att det enda han inte äter är blomkål och rotmos. Särskilt blomkål har varit bojkott, då han nästan kräkts bara han sett en. Ungarna och jag gillar blomkål så vi har köpt hem och haft med dipp, Martin har bara tittat skeptiskt på oss. Han har knappt klarat doften ens.

Lakrits har han också haft lite emot, söt lakrits har varit nästan ok men inget som lockat honom direkt. Salt lakrits har inte ens fått ligga i samma påse som hans godis. Jag har alltså fått ha den ifred! Stackars mej då som älskar lakrits  :-)

Men nu har det hänt nåt!
När vi var på matlagningskurs med Rent a Chef, så fick vi välkomstbubbel med snittar. På snittarna var det blomkålspuré. Martin fick veta detta strax innan den nådde munnen och jag trodde förstås att den skulle stanna utanför munnen, men det gjorde den inte! Han stoppade in den, tuggade och såg helt normal ut. Det var jag som inte kom mej för att äta min istället. Han åt blomkål. Han kräktes inte. Han spottade inte diskret ut den heller. Han tom gillade det!!! Kors i taket! Jag svimmade nästan. Någon dag senare åt han tillagad blomkål i nån thaigryta och gillade det också!

I tisdags var jag bjuden på lakritsmiddag och fick ta med Martin. Haha, tänkte jag... han kanske kan
övertygas om att det är ätbart iaf. I maten var det inte särskilt tydlig lakritssmak, bara ett litet uns. Men till efterrätt nummer två var det glass och saltlakritssås och den såsen smakade definitivt lakrits. Den var så god att jag till slut åt den direkt från kastrullen med sked... jaja, sån är jag. Men det gjorde Martin också!!! Va hände?

Å när vi kom hem slog han upp saltlakritsboken och tittade igenom de recept som jag varit sugen på och började fundera på vilket han skulle börja med. Hallå? Vem är det som bor hos mej och var är min Martin??? Nåt mysko är det.

Nu är frågan: ändrar man smak med åren? Finns det någon förklaring till detta fenomen? Eller är min Martin bortförd av aliens och någon tagit hans plats? Lever jag numera ihop med en utomjordning kanske? Jag fattar ingenting, bara att jag numera inte kommer att få ha min lakrits ifred. Å andra sidan kanske jag kan få den där lakritspajen som jag suktat efter. Å det är ju inte så dumt...

Idag har jag köpt en Salmiakki åt honom, för jag måste se hur illa det är ställt. Kommer jag att få ha den ifred, DET är den stora frågan!


4 kommentarer:

  1. Känt faktum att man ändrar smak vart 7:e år, inte bara för mat, så passa dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj då! Då får jag hoppas på det bästa :-)

      Radera
  2. härligt inlägg. Ni är ju för söta.
    kramis

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: