Ingen tonårsmorsa längre!

28/1 1995

Idag fyller min bebis 20 år! Från och med idag är jag alltså ingen tonårsmorsa längre. Nu är barnen vuxna på riktigt :-)

Junior har alltid varit en person med stark vilja. Det har jag med... våra viljor har alltså kolliderat några gånger. Ingen av oss ger oss så lätt heller och som mamma har jag ibland varit stenhård i mina beslut. Vilket resulterat i att Junior suttit under köksbordet och skrikit några gånger. Det har hänt att han skrikit tills han somnat där under.

Han är inte bara envis utan även en person som älskar att busa och kan driva en till vansinne med sin sjuka humor. Men hans största egenskaper är nog att han är både snäll, hjälpsam och omtänksam. Han ställer upp!

2008

De här 20 år som mamma till världens mest envisa person, har varit... varierande... kan man väl beskriva dem som. Vi har bråkat lite mycket som vi kramats och skrattat. Åren med alla mediciner och läkarbesök ligger bakom oss. Tonåren med tuppkam, spikes och svarta kläder gick ändå ganska snabbt över även om det verkade som en evighet just då. Han var väldigt söt med spikes faktiskt. Men det fick man ju inte säga högt  :-)

Alla simtävlingar vi sett och all tider vi hållit reda på. Alla blöta handukar som legat precis överallt och alla tidiga mornar vi varit iväg till någon simhall. Allt det sköter du sedan länge på egen hand, särskilt sedan du flyttade hemifrån. Det är nästan två år sedan jag fick kuvertet på morsdag, kuvertet med köpekontraktet på huset. Fyllda 18 hade du köpt radhus, du hade inte ens slutat gymnasiet... låter som nån annan jag känner...

Idag fyller min minsting 20 år, bor i eget hus, har fast jobb, både motorcykel och bil. Och en orm, mitt barnbarn  :-)

Jag är en stolt mamma. Två fina ungar har jag lyckats klämma ut, men livet som instats en av gångerna. Två numera vuxna grabbar som lever sina egna liv. Så det är faktiskt lite min dag också. Tänk att jag klarade det! Båda lever, ingen har blivit bandit, de har fast jobb och körkort. Tänk att det gick! Det var en del hinder på vägen, men vi överlevde. Allihop!

Mina ungar är det finaste jag har, inget kan ändra på det! Grattis Junior på din dag!