Om någon timme skulle vi landat i ett varmt Gambia, istället är jag snart på väg in till stan på pressvisning. Smile skulle väntat på oss vid hotellet, han sa här om dagen att den 18/11 skulle varit en av hans lyckligaste dagar eftersom vi skulle komma tillbaka då... Vi skulle snart träffa Linda och alla andra som vi känner och vi skulle gått barfota i sanden, njutit av den varma kvällen och somnat gott till ljudet av vågorna. Istället ser jag trettio nyanser av grått utanför fönstret och sitter med filten över axlarna och fryser. Usch, va jag är besviken!Inte blev det bättre av att jag får nomineringarna inför nästa år och ser att jag inte är med. Jag får alltså inte fortsätta mitt uppdrag i tingsrätten som jag tyckt så otroligt mycket om. Men det var väl nästan väntat, dagen ska väl bli riktigt tråkig innan den är över. Frågan är väl vad som kommer mer...
Jaja, bara att klistra på sej leendet, ge sej iväg och göra det som ska göras. Få ihop texter och bilder till webmagasinet och få den saken att funka. Eftersom uppdraget i tingsrätten försvinner så får vi inga pengar den vägen heller... så nu måste vi få detta att fungera så det iaf finns en tidning att göra reklam för. I bästa fall kan den generera lite inkomst så smånigom, ju förr desto bättre. Nu har vi lixom NOLL i inkomst!
Det är många frågetecken nu: VARFÖR får Martin inget jobb? NÄR ska ha få jobb? Måste jag söka jobb? VAD ska jag söka isf? Kan vi få webmagasinet att funka? Alla säger att vår idé är kanon, säger de bara så för att vara schyssta? Hur länge räcker våra sparpengar? Vad gör vi sen?
Det är lite jobbigt just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: