Manligt vs kvinnligt träningstänk...

När jag började springa för ungefär 100 år sedan tog jag de gympadojor jag hade, shorts och t-shirt från närmaste låda. Så tog jag mej ut och det funkade hur bra som helst. Lite senare insåg jag att ett par bra skor kan vara bra, inte bara för fötterna utan även för resten av kroppen. För 3-4 år sedan köpte jag mina första löparbrallor, på Lidl... billigt och bra!

Förra tisdagen köpte jag mina första riktigt löparthights från Röhnisch, sk shapetights. Såna man får använda skohorn och vasselin för att få på sej. Jag har lixom aldrig fattat vitsen med såna där "ålaskinn", men de är faktiskt himla sköna att träna i upptäckte jag. Det tog mej alltså ganska många år att skaffa funktionella löparkläder, de andra har lixom funkat  :-)

Här om dagen tog jag ett snack med Martin. Jag vill ha en träningskompis, vi har tid, han vill både gå ner i vikt och komma i form - kunde han tänka sej att börja träna med mej? Det kunde han visst göra och vi bestämde att vi skulle åka och fixa schyssta skor till honom. Han är stor och tung och behöver bra skor. Så vi har varit runt och kollat lite, men det är inte helt lätt att hitta 46-47.

Medan jag började med skor jag redan hade hemma så har Martin gått loss totalt! Här om dagen kom han hem med byxor, underställ, löparjacka, strumpor och VANTAR!!! Snacka om att gå all in! Idag hittade vi till slut ett par skor som nog ska funka och då börja människan prata om pulsklocka!!! Men hallå? Han har än så länge inte tagit ett enda löparsteg men har redan hela utrustningen och börjar dessutom prata om elektroniska hjälpmedel... jösses!

Men det här resonemanget är tydligen inte helt ovanligt visar det sej när jag bara måste fråga killen i kassan om det är så här det funkar. Enligt honom går tjejer loss på löparkläder och killar på elektronik. Å jag som bara behövde ett par skor från början... Han kan glömma sin pulsklocka!

Nu är iaf bägge två ekiperade till tänderna och träningen kan köra igång. Vi kommer att träna efter Röhnisch Runningschol som Lofsan och Ida satt ihop. Det är både intervallträning och löpning med övningar för parträning. Precis det som jag längtat efter! Så nu ska vi bara leta upp rätt backe och köra igång. Det ska bli väldigt spännande att se om Martin gillar det där med löpning och om det blir som han tror att han kommer att springa ifrån mej inom kort. Jag skiter i vilket. Min önskan har varit att träna ihop med någon och det har jag nu. Springer han ifrån mej så gör han, men då är han ju ganska korkad när han kan ligga bakom mej och kolla in min rumpa istället...  :-)

Så nu kör vi! Som jag längtat!!!