En salsa med Dogge Doggelito

Där stod jag alltså, helt felklädd för kvällen, direkt från akuten. I stickad tröja och jeans kom jag till Dogges boksläpp på puben Kägelbanan vid Södrateratern. Alla andra var festklädda, de flesta i svart förstås... men en och annan kom i träningsoverall och keps också, tack och lov.

Iaf... vi kom in och när Dogge såg oss sken han upp och kramade oss hårt och hjärligt. Senior och Dogge har skjutit luftgevär tillsammans, eller rättare sagt; Senior har varit Dogges instruktör faktiskt. Så de har träffats varje onsdag periodvis under flera år och känner varandra ganska väl. Jag träffade Dogge första gången 2001 när jag var med och arrangerade Bara Barn-galan på Cirkus. Rädda Barnen hade samlat ihop texter som barn hade skrivit och sedan fick artister tonsätta texterna och ha som en melodifestival och samtidigt samla ihop pengar till Världens Barn. Latin Kings var med det året och på så sätt fick jag även en intrevju till lokaltidningen som jag då skrev för. Det är alltså snart 14 år sedan och under åren som gått har våra vägar korsats på olika sätt.

Dogge är en av de hjärtligaste personer jag vet. Å det fick vi bevis på innan vi skulle gå hem... men vi tar det i ordning. Vi kom dit, Dogge hälsade på oss, jag fick hans bok som han signerade till Senior. Jag fick ett glas i handen och glaset fylldes med ett mycket gott rosévin och fylldes på och fylldes på... Dogge dansade lyckligt runt med sin flaska och såg direkt när mitt glas var halvfullt. Rätt vad det var så hittade jag mej själv mitt på golvet i en smäktande salsa. Jag kan dansa, men salsa har jag inte riktigt kläm på. Lite koll har jag, men Dogge fick ge mej en del instruktioner och jag tappade takten mer än en gång... men kul var det! Men att kalla mej salsadrottning som han gjorde på Fb är väl att överdriva en aning  :-)

Dogge har alltså släppt en biografi som heter "Ibland vill man bara försvinna". Fast det är inte han som skrivit den utan Kim Veerabuthro Nordberg. Kim har följt Dogge de senaste 4-5 åren och det kan definitivt inte varit en lätt uppgift. Dogge är nämligen värdelös på att passa tider och när man pratar så har han långa utläggningar och hamnar långt från ämnet man började prata om... Och det händer alltid väldigt mycket runt honom och i hans liv, så det är inte så lätt att hänga med i svängarna.Det var nog lättare att prata med alla runt om Dogge än med Dogge själv.

Kim Veerabuthroo Nordberg

Kim Veerabuthroo Nordberg

Kim Veerabuthroo Nordberg. som under 4-5 år följt Dogge överallt och försökt förstå och få en bild över hela hans liv. Det kan inte ha varit lätt och jag förstår att det tog tid. Dogge är nämligen värdelös på att passa tider. När man pratar med honom tappar han ofta tråden och har långa utläggningar om något helt annat än man från början pratade om... men det han berättar är ofta väldigt intressant och tänkvärt. Så det ska bli väldigt spännande att läsa boken, jag började direkt när jag kom hem på natten.

När alla var på plats fick vi höra en kort intervju med författaren som musikjournalisten Ametisth höll i och sedan en lite längre utfrågning av Dogge. Och efter det rappade Dogge och hans kusin Primo loss totalt och då började hela Kägelbanan gunga. Det syntes så tydligen att Dogge var lycklig och att han trivs med livet just nu. Ögonen riktigt lyste på honom. Sen började folk droppa av och vi började också göra oss klara för att gå. "Vänta, ni ska få nåt"! Dogge ska bara säga hejdå till några och ta lite bilder, men säger åt oss att vänta. Vi får inte gå.

Sen tar han oss åt sidan och börjar riva bland sina skivor, böcker, idolbilder mm. Han lägger ner ett ex av varje sak i en presentpåse och ger allt till Senior. Han kramar oss hårt, pussar och på bägge kinderna och säger att vi måste åka och skjuta snart. Sen är det hejdå och vi går därifrån. Å Senior är väldigt överraskad och glad. Jag har inte ätit på nästan hela dagen, men druckit... jag behöver mat! Så vi går och sätter oss på Mc Donalds, äter och kollar innehållet i påsen. Helt galet! 4-5 skivor, boken om Latin Kings och en massa annat. Jag sa tidigare att Dogge är en generös person va...

Så kom vi hem och jag började läsa boken direkt. Jag har bara kommit några kapitel, men den är faktiskt himla intressant. Framför allt som Botkyrkabo att få mer historia om norra Botkyrkas utbyggnad som jag inte vet så mycket om. Så nu ska jag bara läsa ut den, ivirigt påhejad av sonen som också vill läsa den. Å så fort jag gjort det så kommer en recension här på bloggen.

Vid 01.30 plingar det i mobilen. "Tack för att ni kom". Tack själv Dogge för en rolig kväll, en härlig salsa och för att du alltid tänker på andra. Tack för att vi får se en annan sida av dej som andra kanske inte får se eller har en aning om. Vi får ta den där omgången på skjutbanan snart, så ska jag och din Bianca skjuta brallorna av er grabbar  ;-)