Kan man bli helt nöjd?

Apropå gårdagens inlägg så funderar jag vidare... Om man bara ser en massa fel, tar sej i kragen och fixar de där felen (som man kanske är den ende som ser) blir man nöjd då eller hittar man fler fel?

Jag var på en föreläsning om fillers och ffa Restylane här om veckan. Jag är nyfiken på statistiken kring just detta och när det gäller skönhetsingrepp i stort. Jag själv har ju både fixat ögonlock, gjort en bröstförminskning och tagit bort hudförändringar. Mina ingrepp har iofs varit i mediciniskt syfte, men det är ändå skönhetsingrepp som förändrar mitt utseende. Och som faktiskt gjort mitt liv himla mycket bättre!

De flesta som tar till just Restylane är kvinnor i 40-50-årsåldern och främst för att de vill se piggare ut. Jag kan förstå att man inte vill se sur och trött ut om man faktiskt inte är det. Många vill också se yngre ut och det har jag lite svårare att acceptera, jag kan förstå det - men har alltså svårt att acceptera det. I mina ögon gör deras resonemang att det är fult allt vara äldre... å jag själv tycker att det är ganska skönt att bli äldre och att rynkor faktiskt är fint.

Skulle jag själv kunna göra en sån behandling? Inte fylla ut rynkor, dem vill jag ha kvar! Men jag skulle kunna tänka mej att fylla ut vecken mellan ögonen som kommit pga ögonlocken som jag fått höja upp genom att rynka pannan under många år. Nu är vecken kvar trots att ögolocken är fixade och det gör att jag ser lite arg ut. Men det får nog vara så. Just fillers kanske inte är något jag anser mej behöva, men kanske en hudbehandling för att få bort märken jag fått av för mycket sol...

Jag dömer alltså ingen som använder sej av olika former av skönhetsbehandlingar. Man har olika behov och önskemål helt enkelt. Men jag frågar mej om den som en gång börjat med såna ingrepp och behandlingar blir nöjd någon gång. Hittar man inte fler fel vart efter? Jag kan bara gå till mej själv... jag gick ner i vikt för att fixa brösten. När det var gjort hittade jag en mage som nu ska åtgärdas genom träning. Är jag nöjd då? Nä, då har jag nog en rygg som skulle kunna bli snyggare och där det kanske inte räcker med träning för att få bort handtagen på ryggen... kan jag tänka mej en fettsugning? Hmmm, jag vet faktiskt inte svaret på den frågan.

Men om träningen hjälper och ryggen blir snygg, är jag nöjd då? Jag kan inte svära på det heller... men jag hoppas det. För det enda som faktiskt betyder något är ju att kroppen är frisk och gör det man ber den om. Bli man lycklig av att fylla ut en rynka? Kanske det. Men i mitt fall handlar det om skallen och det är den jag måste jobba med. Jag tror att skallen måste bearbetas ännu mer än jag gjort hittills, för jag vill verkligen bli nöjd med mej själv och känna att jag är fin.

Herregud! Jag är snart 45 och har fortfarande inte hittat nyckeln till min egen självkänsla. Det är ju faktiskt helt galet. För jag är ju faktiskt helt ok och duger precis som jag är. Men kan jag verkligen bli nöjd och verkligen känna det ända in i hjärtat? Det återstår att se...