Jag överlevde!

Eftersom jag faktiskt skriver detta så kan vi väl konstatera att jag överlevde! Men det var knappt... och det var inte pga den dåliga formen, utan pga vädret! Vi tar det från början...

Måndagen började med en strålande sol från en klarblå himmel. Medan Martin gick ut med Baileys tog jag en långsam förmiddag med skumbad och fix av fötter. Under förmiddagen packade vi hop allt som skulle med, med 18 goodiebags, tält och en massa picknick-grejer så var det lite att komma ihåg och packa in.

Precis innan vi skulle åka funderade jag på om jag verkligen skulle ha de korta löparbyxorna, eller ta de långa. Men med 25 grader i solen blir det för varmt att springa i långa... Det var ju så varmt så jag struntade även i överdragsbyxor att ha efter loppet. BIG MISSTAKE!!! Det sista jag kastade in i bilen var därför bara en tjock huvtröja och en kanna te, sen drog vi.

Vi hann bara till Essingeleden så hopade sej molnen, stora gråa moln... men väderappen sa fortfarande att det skulle bli soligt på kvällen. Fasiken va lättlurad man är... När vi parkerade vid universitet var det svalare och värre skulle det bli. Vi bar iväg på alla grejer, den här gången behövde vi bara gå en gång (och Martin två) för att få med allt. Förra året blev det fyra -fem vändor innan vi fått med allt, då var det 36 goodiebags som skulle med!

Vi ställde upp tältet och nu började det blir mer än svalt, nu var det faktiskt ganska kyligt och det var
ändå ett par timmar kvar till start. Så Martin tog en vända till bilen igen, för att hämta alla filtar vi har där. Efter en stund började medlemmarna droppa in, ungefär alla var för tunt klädda och frös från början. Jag satt inlindad i en filt och frös ändå så jag skakade, himla obra för fibron... det började ganska snart göra rejält ont inne i benen och händerna gick inte att använda, de var stelfrusna. Allt te gick åt nästan direkt.

Så var det iaf dax för start och de normalt väldigt packade startfållorna var ganska tomma. Det verkar ha varit många som hoppat av, kanske beroende på vädret... vad vet jag? Så hur det nu blev så hamnade jag i startgrupp fyra, vilket innebär springa. Tror jag... vi blev lixom framfösta, så där vi ställt oss från början gällde lixom inte längre. Jag hamnade iaf nästan längst fram i gruppen och kunde faktiskt springa redan från start och slapp trängas mellan en massa människor och puttas hit och dit. Jag tog en kant och fortsatte på den. Ganska snart hade jag nått en kilometer och det kändes fortfarande helt ok. Jag som knappt sprungit nåt...

Vid två kilometer började jag bli varm och tjocktröjan krånglades av i någon slags promenadlunkatakt. Vattenhålen struntade jag i, jag tycker ofta att vattnet är för kallt och jag får ont i magen. Då är det bättre att vara lite törstig och dricka när man kommer i mål. 5 kilometer är trots allt inte särskilt långt, man klarar sej utan vatten den biten. Å andra sidan svettas jag ju inte, det kanske skulle vara skillnad då.

Jag sprang faktiskt nästan hela vägen, trots allt! Målet var att passera alla som var rejält i fel grupp och gick långsamt vid sidan. Så fort jag såg någon som gick (de var ganska många) gav jag mej den på att passera med fanan i topp! Man måste ha en morot och detta var min. Å det gjorde att de få promenaderna blev väldigt korta och efter 38 minuter var jag i mål. En minut långsammare än förra året, men då var jag i mycket bättre form än nu. Vilket får mej att lite stolt inse att jag faktiskt har en ganska hyfsad grundform. Om jag bara tar mej tiden att träna lite så kommer det gå ganska snabbt att hyfsa till både form och tid.

Nu är jag väl medveten om att vinnare sprang på 18 minuter och att många av mina vänner springer på under halvtimmen, men de har ju tränat! Jag har inte ens kommit upp i 5 km i år, jo... på promenad med hunden, men inte sprungit. Inte ens på löpbandet. Så nu är tanken att jag till hösten, när alla operationer är läkta, ska ta tag i löpningen igen och närma mej den där milen. Det var tanken även förra året, men det stannade alltså vid en tanke. Det kanske det gör den här gången också, men då finns det ju fler chanser! I höst finns iaf tiden och det känns ju lovande.

Nästa år blir det förmodligen ett nytt Vårrus, men utan medlemmar och goodiebags. Då ska jag nog hänga på Loppi-gänget istället. Men då ska jag komma ihåg att ta med extrakläder även om det så är 30 grader varmt! Att springa i 9 grader i korta brallor funkar, men inte att ha picknick i. F-n va jag frös!!!

Hur känns det idag då? Lite stelt, men ingen större fara. Ryggen gör däremot ganska ont och det tror jag mest beror på kylan och att jag satt i en brassestol större delen av eftermiddagen och kvällen. Det blåser halv storm ute och är kallt, så idag blir det faktiskt ingen promenad ens. Jag nöjer mej med att åka till jobbet lite senare, för det näst sista arbetspasset. Imorrn är allt över!