Idag hade jag årets första pass i Tingsrätten. Det var en månad sedan sist och målen var av ganskavarierande karaktär och väckte en hel del tankar hos mej.
Utan att berätta för mycket om målen, vilket jag ju förstås inte får göra, så kommer här ett litet urval av mina tankar:
* Varför kör man bil utan körkort, rejält berusad, när man är en 18-årig tjej som precis tagit sina första steg utanför skolan och ska börja sitt vuxna liv?
* Varför gör man en polisanmälan och kommer till förhandlingen bara för att säga att man vill dra tillbaka anmälan? Varför ringer man inte och säger det innan?
* Hur kan man som 40-årig, vuxen, gift mamma bli så besatt i en man man knappt känner att man skiljer sej och sen smäller till honom och får böter på flera tusen?
* Tillfället gör tjuven. Är det därför man inte kan förklara varför man snott pengar från någon när man egentligen inte behöver dem?
Jag tänker också på alla runt omkring de åtalade och hur hela familjer berörs av det vi gör just i den stunden. Hur två väldigt unga människor trasslat till sin framtid rejält när det gäller att få arbete, körkort, lån och en massa annat. Föräldrar som ser sina vuxna barn förstöra för sej själva och plocka upp resterna av både dem och kanske barnbarnen. Sen tänker jag även på hur mycket detta faktiskt kostar i pengar med hela rättsapparaten. Advokater, åklagare, nämndemän, lokaler, häktespersonal, vittnesstöd och en massa annat.
Jag har suttit som nämndeman i snart 8 år, först mellan 2002 och 2006 och nu sedan 2010. Jag älskar mitt uppdrag och vill gärna fortsätta. Jag blir fortfarande berörd och får ständigt nya funderingar och vill fortfarande ta varenda bandit i famn och bara krama den tills de blir fromma som lamm. Vilket förstås inte funkar... men jag vill ändå gärna tro det. Så jag har inte blivit härdad eller hård, jag bryr mej fortfarande och då tror jag att man lugnt kan fortsätta sitt uppdrag.
Om en vecka är det dax igen, så får vi se vad vi ska avhandla då och vilka tankar som tycker upp i skallen då... man vet aldrig :-)
Vad härligt att få höra hur en nämndeman tänker. Tack för att du delar dina tankar och känslor.
SvaraRaderaJag håller helt med dig. Så länge man har kvar perspektivet så är det bara att köra.
Lycka till med nästa gång :)
Kramen
Ja, man tänker väldigt mycket när man sitter där och det kan ju vara intressant för allmänheten att veta att vi faktiskt är riktiga människor med både själ och hjärta som sitter där.
RaderaKan tänka mig att tankarna snurrar mer eller mindre hela tiden med ett sånt jobb...kram Diana
SvaraRaderaJa, man kan verkligen inte förstå sej på andra människor ibland...
RaderaVilka situationer! Tack för att du berättar och har ditt fina tänk.
SvaraRaderaMen, vi får aldrig veta VARFÖR människor gör på det ena eller andra sättet, för det är inte säkert de ens själva vet.
Nä, de flesta vet nog varför de begår ett brott men kanske inte hur de ska komma ur skiten. Men sen finns det några som begår brott som de egentligen inte behöver och som behöver få hjälp med att förstå sej själva. Man får väl hoppas att de får och tar den hjälp som erbjuds.
RaderaTänkvärda ord du skriver! Men jag har också en helt annan fundering, hur domstolar kan döma så sjukt ibland att man fan ramlar baklänges ur kökssoffan och sätter morgonkaffet i halsen! Uppenbara våldtäkter där förövare går fria, ekobrott som ger flera år för fiffel med bokföring eller skatter, medans köra ihjäl någon i fyllan ger ett halvår i bästa fall på kåken. Eller att plåga ihjäl ett barn och sen vara ute efter bara 5 år. DET skulle jag vilja ha svar på! Jag har inget förtroende för domstolar alls, och jag har STOR ångest över att jag tyvärr blev tvungen stämma den förra ägaren i Tingsrätten, för jag anser att det kommer kunna sluta hur orättvist och osäkert som helst.
SvaraRaderaKram på dej och ha en fin dag. Klappa Baileys ;-)
Straffskalan och lagen är något våra riksdagspolitiker ansvarar för och bygger på gammal tradition och dålig politik, kan jag tycka alltså...
RaderaSå även om en person döms som den borde och ska, så kanske man inte tycker att straffet är tillräckligt strängt. Då har alltså domstolen gjort vad den kan, men straffskalan är för dålig och det är alltså den som ska ändras. Man kan inte ge högre straff än straffskalan och lagen säger, även om man vill.
Att domen verkar märklig har oftast med bevisningen att göra. Det är ju åklagaren som ska bevisa vad som hänt, den åtalade är oskyldig tills åklagaren har motbevisat detta och det ska vara utom allt rimligt tvivel dessutom. Det här är inte så enkelt.
Att sitta vid sitt köksbord och läsa i tidningen vad som hänt och vad bovarna fått för straff kan göra en rätt mörkrädd ibland. Men när man inte varit där, sett åtalet, tagit del av bevisningen eller läst domen så är det svårt att säga vad som är rätt eller fel. Vill inte folk vittna så är det svårt att fälla någon på rätt grunder och då friar man hellre än fäller. Så det är inte så enkelt, men oerhört intressant.
Se till att ha rejält på fötterna innan rättegången och prata med åklagaren och lär känna denna. Då ska du se att det går bra. Lycka till!