Börja om?

Det är så otroligt skönt att ha vuxna barn!!!
När jag ser på Facebook eller Instagram hur folk
åker runt på tidiga morgonträningar med sina små eller hur det VABas och fixas och trixas för att hinna med allt, då njuter jag verkligen till 180% av mitt nya fria liv. Att veta att allt detta är över och att jag numera helt och hållet bestämmer över mitt eget liv. Efter drygt 20 år av föräldraskap så sköter sej ungarna själva och jag gör vad jag vill!

Bara känslan av att veta att jag inte har några tvätthögar är ljuvlig. Tvättmaskinen hoppar nästan av glädje när vi kommer in i tvättstugan och hälsar på. Å sen gör den sitt jobb en eller ett par gånger i veckan när vi tycker att det är dax att motionera den lite. Saker ligger nästan på sina platser vilket hunden tycker är ganska tråkigt. Han älskar svettiga pojkstrumpor men numera hittar han inga... det var mycket roligare när Junior bodde hemma tycker han nog. Å matkontot har minskat till 2/3. Det finns alltid mjölk kvar i kylen och brödet får vi ta direkt från frysen, annars blir det gammalt. Till och med toapappret märks det skillnad på!

Å nu säger ni... Å hon ska alltså börja om igen med små barn... Ja, jag ska ju det... eller inte... Till att börja med så blir det ju bara en helg i månaden. Jag har inget ansvar för skolgång eller läxor och än så länge har han inga aktiviteter på helgerna. Jag kommer att ha en lyxtillvaro som vuxen person i ett barns liv och bara få tycka om och göra kul grejer. Min (eller vår) roll är att bara mysa och finns där för en liten kille som behöver lite trygghet och lugn i sitt liv. Det känns superlyxigt!

Jag är så förbaskat glad att jag fick barn tidigt i mitt liv! Jag är 43 år och har nu friheten att göra vad jag vill resten av livet, utan att ha koll på små barn eller ansvar över oberäkneliga tonåringar. Många börjar med sitt första barn i min ålder och när deras barn flyttar ut ska de gå (eller har gått) i pension. Jag har många aktiva år kvar då jag kan resa och göra vad jag vill. Å jag kommer att vara en pigg farmor till de eventuella barnbarnen och kunna göra kul grejer med dem under en lång tid.

Jag älskar mina ungar och önskar dem det bästa av alla världar. De betyder allt för mej och deras lycka är viktigast i världen. Därför är jag otroligt stolt över att de testar sina vingar tidigt i livet (precis som jag gjorde) och att de klarar sej alldeles utmärkt utan mej. De vet att jag alltid finns där för dem men inte lägger mej i deras liv. Vi har numera en vuxen relation där vi stöttar och ställer upp för varandra och gläds med varandra. De är världens finaste killar och de är mina!

Jag har världens bästa liv!