Världens gulligaste!

Som ni redan vet så har jag ju världens bästa och mest romantiska sambo. Martin skulle ta ner månen till mej om han kunde, han bara är sån  :-)

Den här terminen har varit tuff och vi har inte haft så mycket tid tillsammans. Men nu slutade hans praktik i onsdags och vi hade hela helgen tillsammans. Vi tog långa promenader, pratade och umgicks i stort sett dygnet runt. I måndags var han i skolan fram till lunch och igår var han ledig igen.

Idag var han ledig fram till lunch istället och var i skolan några timmar innan vi skulle åka och jobba. Så han kom direkt till lokalen där vi är på onsdagarna och när han kom sa han: "Det känns som det är jätte länge sedan vi sågs, fast det bara är 6 timmar sen" Då frågade jag förstås med glimten i ögat om han har längtat varenda minut och det svarade han självklart JA på  :-)

Vi är så vana att alltid ha varandra där och umgås dygnet runt, hemma och på jobbet. För oss fungerar det hur bra som helst att ha det så. Andra menar att de skulle bli galna av att både leva och arbeta tillsammans. Vi vet lixom inget annat och har aldrig haft några konflikter varken hemma eller på jobbet. Vi trivs ihop och funkar hur bra som helst tillsammans. Så det har varit lite konstigt att vara ensam på dagarna och sedan bara träffats på jobbet och helgerna. Men det har ju funkat det med och det är väl dax att vänja sej vid ett sånt liv som alla har andra antar jag?

Å det spelar ju ingen roll om vi är tillsammans eller inte, vi vet ju att vi har varandra ändå. Men nog är han söt som längtar efter bara några timmar  :-)