Ibland blir det...

... inte riktigt som man tänkt sej... Stoffisen skulle ju gästblogga idag, men ligger med migrän och kan varken tänka eller skriva. Så inlägget kommer när han är pigg och glad igen. Under tiden väntar vi tålmodigt och önskar honom att krya på sej.

Här hemma är det mesta som vanligt. Baileys och jag är ensamma och har precis varit ute på en skön promenad i solen. Dagen började med en liten löptur på löpbandet, bara 2 km... men ändå. Det är iaf bättre än 1 som det var förra veckan. Nu ska de där 2 kännas ok innan jag går upp till 3... vågen visar ingen större skillnad, men det märks på kläderna att det händer något. Byxorna trillar ner och jag måste leta fram ett skärp för att hålla dem på plats. Om jag inte vill se ut som en fjortis med gällivarehäng förstås. Nya joggingskor inköptes igår, fina lila. De satt himla bra, inga skavsår... men sprang inte så långt eller fort som jag trodde. De kanske bara behöver vänja sej lite vid sin nya matte?

Jag läser om förslaget att jobba tills man är 67 och gillar det inte! Jag förstår hur man tänker rent samhällsekonomiskt, men jag kommer med säkerhet inte att bli en av dem som jobbar så länge. Men jag kan ju välja, alla kan inte det. Eller? Jag har ju trots allt planerat halva mitt liv för en tidig pension genom olika pensionsavsättning när jag haft bra jobb och ett billigt boende redan nu. I många fall handlar det ju inte om inkomster utan om utgifter. Sen finns det ju många som vill jobba länge som älskar sitt jobb och har sin sociala tillvaro där. Jaja, många sidor av frågan finns det och tål att tänkas på.

Nu blir det lunch ute på trappen och sen ska jag plocka ihop mej för att åka och jobba. Det känns faktiskt helt ok så här 259 dagar innan jul  :-)


Ps. Ni får gärna gilla min blogg på Facebook, så ser ni direkt när den uppdateras.