tisdag 19 mars 2013

Uppfostra andras barn?

Får man säga till andras ungar? Hur reagerar du när något tillrättavisar ditt barn? Jag har funderat ganska mycket på detta sedan jag läste detta inlägg hos Stoffisen. Själv är jag nämligen en sån som gärna pratar med andras barn och säger till om det behovs.

I Stoffisens fall handlade det stökiga ungar på ett tåg och de passiva föräldrarna lyfte inte ett finger för att hålla koll på sina virvelvinar. Jag är ganska säker på att jag hade börjat prata med barnen och försökt få dem intresserade av ett samtal med mej istället för att busa runt. Jag tycker dessutom att det är riktigt kul att prata med barn och ungdomar och höra hur de ser på livet, vad de drömmer om osv så samtalet brukar bli väldigt bra.

Jag skäller kanske inte så mycket, utan prata mest och ställer frågor. Då brukar ljudnivån sänkas och barnen lugna ner sej ganska fort. De flesta föräldrar är helt ok med att man "tar över" lite, medan en och annan blir förbannad för att man försöker fostra deras ungar. Men det struntar jag faktiskt i. I en offentlig miljö där vi alla ska samsas om utrymmet tycker jag att man får säga ifrån. Om inte föräldrarna tar sitt ansvar eller de försöker men barnen inte lyssnar, så får man hjälpa till lite. Det här handlar ju inte om föräldrarnas ego, utan att ungarna ska veta att det inte passar sej att bete sej hur som helst bland folk.

Jag förstår helt och hållet att det kommit barnfria flyg, caféer, restauranger och hotell. Det är inte konstigt alls, men det är ju väldigt synd att behovet finns. I vissa fall skulle jag kanske välja det själv... Att ha en unge som sparkar på ens flygstol i flera timmar är inte kul, att ha ett blöjbyte bredvid sej på restaurangen är rent av oförskämt, men det förekommer. Å det här är ju inte barnens fel! Det är ju föräldrarnas och föräldrarnas ansvar.

Så varför tar man inte sitt ansvar som förälder? Kanske kör man med sk fri uppfostran? Den värsta sorten av föräldrar kan jag tycka... Kanske har man själv inte fått någon vidare fostran av sina egna föräldrar, eller tvärt om kanske: man har blivit hållen för hårt. Jag vet inte... jag vet bara att alla föräldrar behöver ett stort stöd under hela sitt föräldraskap och det stödet egentligen borde komma från de egna föräldrarna. Men många har ju inte kontakt med den äldre generationen och kan ta hjälp och lärdom därifrån. MVC och BVC kan förstås ha fler kurser innan barnet föds, men det är ju under uppväxttiden som hjälpen behövs när problemen uppstår. Dessutom kanske man inte vågar erkänna att det är svårt att vara förälder och be om hjälp. Sen har vi de där föräldrarna som inte tycker att det finns några problem och att det är helt ok när barnen far omkring och stör... i de fallen finns nog ingen hjälp ändå...

Vad tycker du? Är det ok att säga till andras barn? Hur reagerar du när någon säger till din lilla ängel?


16 kommentarer:

  1. Solen försöker med jämna mellanrum att småle åt mig.
    Några cm snö hos mig och plogbilen har varit ute!!
    Fy vad trött jag är på detta

    ha en bra dag, trots allt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hit har inte plogbilen nått än och jag ska halka iväg hela långa Lännavägen efter lunch. Jaja, i juni kan vi väl vara säkra på att det ska vara snöfritt?

      Radera
  2. SV: Hej Marlene, tack för din kommentar rörande Loppi Event. Ja, det är verkligen trist att Loppi resonerar som man gör i det här fallet. Jag tror inte att dem kommer ge sig om jag eller din sambo påpekar detta, däremot tror jag att om tillräckligt med kvinnor påpekar det så kanske de viker sig. Loppi är ett fantastiskt bra gäng som gör mycket bra, vore extremt roligt att få vara delaktig i deras aktiviteter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På ena stället står det en sak och på andra en annan, så jag har frågat dem nu hur de tänker. Ska bli spännande att se svaret.

      Radera
  3. Jag tycker att det är helt självklart att vi ska kunna säga till på allmänn plats, om någon eller några stör.
    Det är verkligen stor skillnad nu och emot förr, men det är väl tidens tecken.
    Fri barnuppfostran, nja, det är nog inte så det är tänkt. Barn och ungar måste ju få veta hur saker och ting fungerar och hur livet fungerar, det kallas barnuppfostran.
    Men, jag tror inte att barnen far illa eller mår dåligt av att få en tillsägelse om de gör något som inte är bra. Det är nog bara nyttigt.
    Jag kommer inte ihåg att någon sa till mig något om att Peter inte skötte sig då han var liten, men, jag kan ha glömt.
    Trevlig dag önskar jag dig, fast det snöar för fullt nu.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst kan man tycka att det är självklart - men alla tycker ju inte det...

      Radera
  4. På allmän plats kan oftast inte jag hålla tyst om avre sig barn eller vuxna stör för mycket.
    Det finns ju vissa outtalade riktlinjer som man kan följa för att allas trevnad.
    Sen har jag en dotter som tycker att jag är pinsam om jag säger något så jag försöker att säga till om ajg ska göra det på ett betydligt lugnare vis kanske eller med lite mer eftertanke bakom än om jag är helt själv...

    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla ungar tycker nog att deras föräldrar är pinsamma, så fortsätt med det :-D

      Radera
  5. På offentlig plats är allas ungar allas ansvar! Självklart säger jag ifrån om jag ser nå'n unge bete sig illa (vänligt men bestämt, inte som en skrikande hysterika); och jag hoppas att mina två blir åthutade om de också gör nå't dumt.

    SvaraRadera
  6. Oahh, det där är ju ett känsligt ämne.. Men jo, jag tycker det är okej att man säger till andras ungar. Vi är dock väldigt dåliga på det. Vi sitter gärna och irriterar oss istället för att ta tag i saken. Bar att du gör det tycker jag. Man kan även vänligt säga till föräldrarna, med risken för att inget förändras eftersom ungarna förmodligen är van vid annat.

    Att man däremot lägger sig i människors barnuppfostran (beror självklart på vad det är) är inte ok, så länge inget är helt galet.

    Det jag tycker är fel, kanske inte en annan tycker är fel osv.
    Men där det uppenbart är åt skogen och där sunt förnuft säger annorlunda, absolut.
    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ett väldigt känsligt ämne, men väldigt intressant! Man säger ju att det tar en hel by att uppfostra ett barn... å det tycker jag stämmer väldigt bra.

      Radera

  7. Jag tror inte på fri uppfostran, vad är det för påhitt?
    Själv tycker jag nog det kan vara skönt att stiga in och äta min lunch utan att störas av springande barn som löper amok..... Med detta inte sagt att barn inte skall få besöka en lunch restaurang utan bara att det kan få finnas några barnfria också....

    Sol blandad med stora snöflingorQ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl tur att man kan välja? Men synd att det ska behövas...

      Radera
  8. Intressant! Var inne och läste hos Stoffisen, och kan bara hålla med!
    Det ÄR jobbigt att bli utsatt för andras barn då inte föräldrarna själva kan hålla reda på dem.
    Jag är inte lika psykologisk och vänlig som du är, utan blir faktiskt irriterad och fräser ifrån, även om de innebär sura miner från föräldrarna. Men som mamma som själv uppfostrat fyra barn, och aldrig utsatt andra för mina barn på ett sånt sätt, så vill jag faktiskt inte själv heller ha en unge sittandes i flygstolen bakom och sparka i 4 timmar, eller barn på restaurang som gallskriker och föräldrarna som inte fattar att det då är dags att gå ut med barnet ett tag etc etc
    Ha en bra dag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl tur att vi är olika, annars skulle vi alla gå runt och skälla på varandras barn :-)

      Radera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: